Studiens syfte var att undersöka barns perspektiv om den schemalagda fria leken i fritidshemmet. Studiens frågeställningar var, hur eleverna upplever den schemalagda fria leken och vad eleverna upplever begränsar den fria leken. För att undersöka detta genomförde vi två kvalitativa semistrukturerade gruppintervjuer med barn. Studien utgår från teoretiska begrepp som barns perspektiv och aktörskap, och resultatet har skrivits fram med hjälp av en tematisk analys. Analysen av elevernas upplevelser presenteras i fyra teman som besvarar våra frågeställningar. Resultatet visade utifrån barns perspektiv att den fria leken är betydelsefull för eleverna, då den gav dem möjligheter till valfrihet och kontroll över kompisrelationer och aktiviteter. Det framkom i resultatet att den fria leken var begränsad av fritidshemspersonal som ansåg vissa lekar som olämpliga. Resultaten visar också att eleverna trots fritidshemspersonalens förbud kunde agera genom att till exempel låsa in sig och leka dessa lekar. Studien diskuterar betydelsen av barns aktörskap och personalens barnsyn för den fria leken.  Slutsatsen av studien är att det behöver finnas ett samspel mellan elever och pedagoger, för att både barns perspektiv och barnperspektiv ska kunna rymmas i verksamheten.

The study is based on a qualitative method, with semistructured interviews with four preschool teachers. The purpose of the study is to investigatethrough interviews how preschool teachers talk about their own participation in children's free play. The study has been formed by two questions; When do preschool teachers participate in children’s free play?and how do preschool teachers describe children’s free play when adults participate? The result of the study has been analysed with support of the pedagogy of free play. The result of the study shows that preschool teachers see free play as important, and that free play creates conditions for children’s learning and development. Despite this, free play is given different amount of time and space in the preschool. The result shows that preschool teachers participate in children’s free play, but the amount of participation differs. The result also showed that preschool teachers participate most in play situations roleplay and building- and construction and that the play is barely affected by their participation. The conclusion is that it is important to have preschool teachers who are present, committed and involved together with the children in their free play.

Studiens syfte är att synliggöra hur pedagoger kan möjliggöra barns inkludering i fri leksamt belysa pedagogers gynnsamma strategier för barns fortsatta lekdeltagande. Medbarndomssociologen William A. Corsaros teori om barns tillträdesstrategier som ramverk har vi genomfört kvalitativa observationer på en förskola där vi observerat pedagoger samt barn mellan 3–5 år. I resultatet synliggörs att pedagoger använder sig aven av Corsaros strategier vilket är: fråga en deltagare. Fyra andra strategier har framträtt i vår analys, dessa är: pedagog deltar för att inkludera, pedagog utvecklar barns lek, pedagog vägleder till lekinteraktion och pedagog föreslår tillträdesstrategi.Vi presenterar totalt fem olika strategier pedagoger använder för att inkludera barn i lek. De strategier som var mest gynnsamma för barns fortsatta lekdeltagande var strategier där pedagoger deltar på olika sätt, vilket sker i strategierna pedagog utvecklar barns lekoch pedagog deltar för att inkludera. Den strategi som var allra mest gynnsam var pedagog utvecklar barns lek, det innebär att en pedagog använder verbal kommunikation, bidrar med artefakter och/eller tar en roll i barns lek i syfte att få den att fortgå.

Inledning: Språkutveckling och lek är stora och viktiga områden i förskolans verksamhet. Förskollärare bör vara medvetna om och ha kunskap kring att arbeta med språkutveckling i stimulerande miljöer där barn känner sig trygga. I den fria leken finns det många språkutvecklande möjligheter för barn samt flertalet arbetssätt för förskollärare att nyttja för att barn ska utvecklas språkligt i den fria leken.  Syfte: Syftet med denna undersökning är att skapa större kunskap och ökad förståelse om möjligheter och utmaningar i arbetet med barns språkutveckling i den fria leken.  Metod: I denna undersökning har vi valt att använda kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på en och samma förskola och det var sex deltagande förskollärare. Frågorna till intervjun utformades utifrån undersökningens syfte och frågeställningar. Intervjuerna spelades in och transkriberades efteråt.  Resultat: Undersökningens resultat pekar på att det är betydelsefullt att vara deltagande i barns fria lek för att främja språkutvecklingen. Det beskrivs att förskollärarna behöver vara medvetna och inlyssnande när de deltar i leken för att ha möjlighet att stötta barn språkligt. Det framkommer att det ibland upplevs som en utmaning att veta när man som pedagog ska delta i barns fria lek, samtidigt som det beskrivs att det ibland krävs en pedagog för att leken och språket ska utvecklas vidare. I resultatet presenteras flera olika arbetssätt som förskollärare kan använda i den fria leken kopplat till språkutveckling. Det ges förslag på arbetssätt såsom att presentera nya ord och begrepp samt arbeta med öppna frågor för att starta igång reflektion. Det framkommer att tecken och bildstöd används som språkutvecklande verktyg i den fria leken. Speciellt för barn med annat modersmål än svenska och för barn som inte utvecklat det verbala språket ännu. Andra språkutvecklande verktyg som beskrivs är bilder, böcker och lärplatta, vilket förskollärarna menar är hjälpmedel som kan användas i den fria leken för att komma framåt i den språkliga utvecklingen. Resultatet pekar på att lärmiljöer är viktiga för barns språkutveckling, där förskollärarna behöver se till barns intresse för att utforma miljöer som inspirerar till språkliga möten.

Syftet med studien är att utforska pedagogers uppfattningar om den fria leken i förskolan och pedagogernas roll i samband med den. Dessutom strävar vi efter att belysa hur pedagogerna uppfattar att den fria leken kan påverka barns utveckling och lärande. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod för att samla in analysmaterial och besvara frågeställningarna. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med pedagoger på två olika förskolor i en skånsk stad. För att analysera det empiriska materialet användes Lev Vygotskijs sociokulturella teori och de centrala begreppen den proximala utvecklingszonen, lek, fri lek och artefakter. Resultatet av denna studie visar att samtliga informanter delar en gemensam uppfattning om att den fria leken bör vara självständig och styras av barnens egna intressen, snarare än av vuxna. Informanterna visar förståelse för den utveckling och lärande som uppstår genom den fria leken. Informanterna betonar vikten av den sociala interaktionen och samspelet mellan barnen. Vidare menar informanterna att pedagogernas roll i den fria leken är att vara närvarande och erbjuda stöd. Detta sker genom användning av olika strategier för att stödja barns fria lek, särskilt när det gäller att stimulera fantasin hos yngre barn. En strategi är att pedagogerna startar en egen lek eller leksituation för att locka barnen att delta och en annan strategi är att erbjuda ett nytt material som fångar barns intresse. Detta innebär att pedagogerna kan ta en aktiv roll i att stödja och vägleda barnens fria lek när det uppstår situationer där samspel mellan barnen behöver stödjas.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar kring den process som utgör deras deltagande i barnens fria lek. Frågorna som ställts är vilka strategier förskollärare anser vara gynnsamma kontra inte gynnsamma när de ska träda in i barnens fria lek. Tidigare forskning visar att förskollärare antar olika roller som kan beskrivas som observatör,scenförvaltare, medspelare, lekledare, dirigent, omdirigerare och oengagerad. Begreppen i den tidigare forskningen verkar som analysverktyg i studien. Metoden som användes var intervjuer med åtta förskollärare, samt tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att förskollärarna tillämpar strategier som hänfaller till lekrollerna observatör och medspelare, observatör och erbjuder stöttning samt observatör och scenförvaltare. De strategier förskollärarna inte tillämpar när de ska ge sig in i barnens lek hänfaller till rollerna dirigent och omdirigerare.

I förskolans verksamhet har leken alltid varit en grundläggande del och bör också prioriteras enligt förskolans läroplan. Studiens syfte var att undersöka förskollärares och barnskötares uppfattning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi analyserade pedagogernas roll i den fria leken och fördjupade oss i förhållandet mellan den lekresponsiva undervisningen och hur den kunde tolkas och förstås i relation till den proximala utvecklingszonen. Teorin valdes med grund i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och hans syn på lek och lärande. Vi har använt oss av en semistrukturerad intervjumetod där nio informanter intervjuades till vår studie. Resultatet visade att pedagoger ansåg att barn redan har betydelsefulla egenskaper innan de deltar i lek, men att leken har en stor innebörd och betydelse för barns lärande och utveckling. Genom lek kan barn bearbeta sina erfarenheter och känslor samt skapa sig ett dynamiskt tänkande där de kan stötta andra barn och samtidigt gynnas i sin inlärning. Resultatet visade också att lek- och lärmiljöerna var viktiga komponenter för främjande av lärandet hos barn. Pedagogerna använde sig av olika pedagogiska verktyg för att fånga lärandet, till exempel genom att observera och utvärdera. Vi kom fram till att när pedagoger använder lekresponsiv undervisning, där respons i leken används, kan den proximala utvecklingszonen uppnås hos barnen och deras lärande stimuleras på ett bra sätt.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver sin roll i den fria leken för att stödja barns utveckling och lärande. Vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer i vår kvalitativa studie. Studien har analyserats utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv och centrala begreppen inom teorin. I resultatet framkom det att förskollärare anser att det är viktigt att främja barns fria lek för att det ska gynna barns utveckling och lärande. Förskollärarna lyfter fram att de intar olika förhållningssätt och använder olika strategier i barns fri lek. Dock finns det utmaningar i att förhålla sig till barns fria lek enligt förskollärarna. Studiens slutsats är att det krävs aktiva och närvarande förskollärare för att kunna stötta barnen i deras fria lek.

Syftet med denna studie var att undersöka hur fritidslärare resonerar om elevers egenvalda aktiviteter, med fokus på fri lek. Frågeställningen som användes i studien var: vilken syn har fritidslärare på elevers egenvalda aktiviteter? Data samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem utbildade fritidslärare och fritidspedagoger.  Studiens empiri analyserades utifrån teorimodellen “Teachers Thinking”, som granskas av Kansanen (1993) och tematiserades i tre olika huvudkategorier. Studiens resultat visade att fritidslärare betraktar elevers egenvalda aktiviteter som centrala för deras lärande och utveckling, och ska initieras av eleverna själv, baserat på deras intressen och behov. Fritidslärarens roll framstod som stödjande, genom att vara närvarande och observant utan att direkt kliva in och styra leken. Deras närvaro ansågs även som avgörande för att främja en inkluderande och trygg lekmiljö. Utifrån både tidigare forskning och resultatet i denna studie blev slutsatsen att fritidslärare ska erbjuda elever möjligheter till att välja fritt, samtidigt som det var viktigt att ha ett balanserande tillvägagångssätt mellan fria och styrda aktiviteter, vilket kunde stärka elevers lärande och sociala utveckling.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur pedagoger i förskolan tar tillvara på den fria leken samt deras syn på fri lek och hur det kan kombineras med lärande. Syftet konkretiseras i två forskningsfrågor som besvaras i studien: ”Hur tar pedagogerna tillvara på barnens fria lek för att möjliggöra lärande?” samt ”På vilket sätt anser pedagogerna att den fria leken kan möjliggöra lärande?”. Insamlad data har analyserats utifrån Deweys och Vygotskijs perspektiv på lärande där begreppenlearning by doing, scaffolding och proximala utvecklingszonen är i fokus. För att få en ökad förståelse om pedagogers användning av barnens fria lek samlas data in med hjälp av deltagande observationer samt semistrukturerade intervjuer. I studien deltar fyra pedagoger från en förskola i södra Sverige. Det framkommer i analysen att pedagogerna som deltar i studien ger barnen utrymme för fri lek under stora delar av dagen samt att de tar tillvara på barnens lek vid flera situationer och på olika sätt. Analysen visar också att pedagogernas användning av den fria leken främst handlar om stöttning och vägledning. Pedagogerna beskriver den fria leken som något barnen själva styr över och beskriver att de lär sig mycket om det sociala samspelet när de leker. Samtliga pedagoger beskriver leken som ett sätt för barnen att bearbeta tidigare upplevelser.