The purpose of this study is to examine how children interact with each other in the free play. My questions have been which access strategies children use, how they use secondary adjustments and how they use language in order to gain position and status in the play. The study has been characterized by a qualitative research-oriented method, with interpretive analysis and qualitative interviews. The data collection was done through observations and conversations with children about their play. The children in the study are between the ages of three and five-years-old. The weakness of this study has been that I haven’t had enough children to observe and interview, because I didn’t get the parents approval to use their children in the study. This might have affected the result. The theories I have used in the analysis has been Löfdahl's theories of secondary adjustments and play acts and Corsaro's theories about how children's use of language in play varies depending on what status they have and his theories of access strategies.  The study shows that children are aware of what social codes they should follow in their pre-school groups. The results showed that the children have developed various secondary adjustments, both to teachers and other children in the group. The most common entry strategy to gain access to a play was request for access. This was such an approved strategy, the children rarely tried to gain access by any other strategies. The children showed awareness of which status the other children in the group had, children with a higher status, more often were allowed to have the control in play.

Vårt valda problemområde grundar sig i att pedagoger inte är närvarande i barnens fria leksamtidigt som pedagoger behöver vara närvarande för att stötta barnen i deras sociala samspel. Eftersom den forskning vi tagit del av enbart fokuserat på hur barns samspel gynnas i de oplanerade miljöerna har fokus i denna studie blivit på de planerade miljöerna inomhus. Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare möjliggör eller begränsar för ett socialt samspel mellan de yngre barnen i förskolans inomhusmiljö. Våra frågeställningar handlar om hur förskollärares användande av artefakter och kommunikation begränsar eller möjliggör ett socialt samspel mellan barnen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och Vygotskijs tankar och idéer om lärande och utveckling. Tre observationer har genomförts på en förskola där 10 barn och tre förskollärare deltagit. Resultatet pekar på att förskollärares användande av  kommunikation och artefakter både kan begränsa och möjliggöra ett socialt samspel mellan barnen. Ofta används kroppsspråket som förstärkning till det förskollärarna säger med hjälp av språket. Beroende på hur förskollärarna använde sig av artefakterna i den fria leken bidrog detta till både begränsningar och möjligheter för barnens sociala samspel. Genom att begränsa antalet artefakter i den fria leken kan detta ibland gynna barnens sociala samspel. Genom att endast använda sig av det verbala språket, hamnar förskolläraren i fokus vilket gör att det sociala samspelet mellan barnen begränsas på ett större plan. Förskollärarnas användande av lösa artefakter bidrar till att barnen får möjligheter till att utmana sig själva och deras egna fantasi.

Den fria leken är en stor del av vardagen för barn i den svenska förskolan. Jag har uppmärksammat att pedagogerna i verksamheten har olika synsätt på hur de kan stötta barnen i den fria leken. En del pedagoger är mycket involverade i barnens lek och interagerar med barnen, medan andra är mindre deltagande för att inte “störa” barnens lek. En problematik som finns är att även forskningen visar på olika resultat angående pedagogens involvering i barnens fria lek. Syftet med studien är ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka pedagogers handlingar i barnens fria lek och ge ett kunskapsbidrag till vidare forskning angående pedagogers förhållningssätt i barnens fria lek. Utifrån detta syfte formuleras följande forskningsfrågor. Vilka pedagoghandlingar påverkar leken och på vilket sätt? Vad kännetecknar en stöttande handling som kan utveckla barnens lek? Studien utgår utifrån ett sociokulturellt perspektiv, och begrepp som jag lagt fokus på är handling samt stöttning. Studien är en kvalitativ studie där jag observerat pedagogernas handlingar i den fria leken på förskolan med interaktionsanalys som analysverktyg, vilket har gjort det möjligt att kunna undersöka interaktionen mellan pedagoger och barn. Resultatet visar att pedagogernas stöttande handlingar och involvering i den fria leken gör att leken får nytt fokus, t.ex. genom att pedagogerna ställer frågor och samtalar med barnen, samt att fler involveras i leken. I resultatet visas även att när pedagogerna är passiva stannar leken upp eller fortsätter på samma sätt som den startade. Min slutsats av studien är för att leken ska utvecklas behövs stöttande handlingar och delaktighet av pedagogerna. Framförallt behövs stöttning för de barn som behöver hjälp att ta sig in i leken.

Syftet med studien är att undersöka fritidslärarnas uppfattning om hur fysisk aktivitet erbjuds i styrda aktiviteter och i fri lek i fritidshemmet. För att undersöka detta genomfördes kvalitativa intervjuer med sex fritidslärare på sex olika skolor i Skåne. Resultatet, som analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv, visade att fritidslärarna uppfattar att de erbjuder varierande fysisk aktivitet i de styrda aktiviteterna för ett komplettera elevernas fria lek. I elevernas fria lek uppfattar fritidslärarna att de erbjuder fysisk aktivitet genom att möjliggöra och visa olika aktiviteter och material för att ge eleverna inspiration samt “få igång” de elever som inte gör något. Fritidslärarna uppfattar att eleverna behöver stöttning i deras fria lek. Det framgår också att det finns elever som inte är fysiskt aktiva i en hög utsträckning samt att den fysiska miljön har en central roll i arbetet med fysisk aktivitet.

Syftet med vår studie var att belysa pedagogers olika innebörder av begreppet fri lek i förskolans praktik. Vi ville därmed lyfta deras synsätt på och förhållningssätt till den fria leken i förskolans verksamhet. För att nå vårt syfte med studien valde vi att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod som innebar att vi intervjuade pedagoger som arbetade i förskolans verksamhet. Detta gav oss en möjlighet att synliggöra vilka olika innebörder pedagoger lägger i begreppet fri lek i förskolans verksamhet. Vi har i denna studie valt att inspireras av diskursanalys som metodansats, det valet grundar sig i att det ger oss möjligheten att få en bredare syn på barns fria lek, och därmed kunna synliggöra flera olika innebörder av begreppet. Det insamlade materialet för studien analyserades utifrån fyra olika teoretiska analysverktyg för att uppnå vårt syfte med studien. Resultatet för denna studie är att begreppet fri lek är brett, komplext och mångsidigt, samt att vi många gånger tror att vi pratar om samma sak när vi egentligen pratar om helt olika saker. En till slutsats vi gör för denna studie är att den fria leken i förskolans verksamhet inte är barns fria lek, det är lek där barnen har större inflytande på val av aktivitet, men den är inte fri från institutionen ramar och regler. Resultatet för studien visar även att barns fria lek får större utrymme i utomhusmiljön i jämförelse med inomhusmiljön.

Syftet med denna studie är att synliggöra vilka eventuella styrningsstrategier som kan förekomma i pedagogers förhållningssätt i barns fria lek i inomhus- och utomhusmiljön samt synliggöra eventuella skillnader av styrning i dessa miljöer. Forskningsfrågorna som låg till grund för studien var: ● Vilka styrningsstrategier i den fria leken synliggörs via pedagogernas förhållningssätt i inomhusmiljön och utomhusmiljön? ● Vilka skillnader synliggörs via pedagogernas förhållningssätt i inomhusmiljön och utomhusmiljön? De strategiska urval som gjorts för att uppnå syftet och besvara forskningsfrågorna är val gällande vilka som skulle ingå i studien och hur materialet skulle kunna skapas. Undersökningen genomfördes på två förskolor under två dagar mellan 9.00- 15.00 genom observation. Det skapade materialet bearbetades och analyserades samt delades in i kategorier med stöd från tidigare forskning. De teoretiska utgångspunkter som använts i denna studie var till underlag för analysen. Michel Foucaults teori om makt genomsyrar denna studie och vidare belyses maktperspektivet av Rantala (2016) och Dolk (2013) där de på olika sätt omskapar Foucaults tankar om makt till dagens förskola. I resultatet framkommer det att i pedagogens förhållningssätt så kan styrningsstrategier uppmärksammas i barns fria lek både i inomhusmiljön och utomhusmiljön. Vidare framkom det att skillnader förekommer i pedagogers förhållningsätt sett till styrningar i inomhus-och utomhusmiljön i barns fria lek. Den slutsats vi kommit fram till är att förskolans verksamhet genomsyras av makt samt att styrning i barns fria lek pågår hela tiden men som dock kan komma att uppfattas tydligare beroende på om barnen vistas i inomhusmiljön eller utomhusmiljön. I pedagogens förhållningssätt förekommer styrningsstrategier gentemot barns fria lek både verbalt och ickeverbalt. Oavsett i vilken utsträckning pedagogers agerande styr barns fria lek är det av stor vikt att dessa styrningsstrategier fås syn på, uppmärksammas och problematiseras eftersom de påverkar barns lek och därmed deras utveckling och lärande. De observationer vi skapat har bearbetats och analyserats och kan komma att användas som inspiration för andra pedagoger som vill arbeta självreflekterande och anta ett mer medvetet förhållningssätt sett till den underliggande makt som förskolan präglas av.

Syfte med denna kvalitativa fallstudie är att öka kunskapen kring platsens betydelse för barns samspeloch barns fria lek, med begränsning till förskolans gård. Begreppet affordance används somanalysverktyg för att synliggöra vilka förutsättningar platsen har, vilket visar sig när barnen har ellerinte har möjlighet att fortskrida leken utifrån miljön och platsens påverkan. Forskningsfrågorna somundersöks i studien är; Vad har platsen för betydelse för barns samspel och för barns fria lek iutomhusmiljö på förskolan? Var möter barnen varandra när de formar sina lekar? Vilkaförutsättningar finns för barns fria lek och samspel i utomhusmiljön på förskolan? Metoden för attundersöka forskningsfrågorna har varit observationer på barn för att få syn på barnens samspel irelation till den valda platsen, för en tydligare kunskapsbild har kombinationen med samtal medbarnen i observationer och efter observationer använts. Våra metodval har bidragit till kunskapenkring helheten för platsens betydelse i barns samspel och lek. I denna studie har 12 femåriga barnstuderats i utomhusmiljön på en förskola. Vi har kommit fram till att varje plats har olika affordancesom i sin tur är individberoende och som leder till barnens val av plats och lek. Miljön ochnaturmaterialet har olika förutsättningar i form av affordance men väderförhållanden kan ge andrasamspelsmöjligheter. Förutsättningarna som platserna har, påverkar barns samspel då det skiljer sigmellan de fasta lekställningarna och den fria miljön. Vi har sett att den stora lekställningen som liggeri mitten på förskolans gård innebär ett centrum för barns möten och därför skapat ensamspelsknutpunkt. Den stora lekställningen bildar en mötesplats för barnen som skaparförutsättningar för samspel och lek och möten kring den stora lekställningen har bidragit till attbarnen hittar varandra, startar samspelet och tar leken vidare till en annan plats i den fria miljön. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

Denna studie handlar om den fria lekens betydelse för socialt samspel. Hur och på vilket sätt barnen och pedagogerna använder sig av socialt samspel i leken. Studien bygger på observationer av en barngrupp på en förskola, därefter har resultatet analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Begreppen som har lyfts upp är socialt samspel, kommunikation och pedagogens förhållningssätt. Observationerna har använts som hjälp till att redovisa resultatet. Resultatet visar att pedagoger har en viktig uppgift att stötta barn som har svårt med det sociala samspelet och hjälpa dem in i leken och under pågående lek. Kommunikationen framträder också som en viktig del i det sociala samspelet då barnen övar på att turas om i leken genom att ta kontakt både verbalt och icke verbalt med varandra. En närvarande pedagog kan kommunicera med barnen så att alla som vill blir delaktiga.

BAKGRUND:Leken har en viktig roll i barnets utveckling. Med hjälp av leken kan barnen utveckla sin soci-ala och kunskapsmässiga kompetens. Den fria leken innebär att pedagogerna inte sätter ramar för hur leken skall ske. Den styrda leken utgår ifrån att barnen följer lekens och pedagogers regler.SYFTE:Syftet med undersökningen är att studera hur åtta barn och åtta pedagoger i förskola och skola uppfattar lekens betydelse och även vad den fria och den styrda leken innebär i respektive verksamhet.METOD:Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Genom kvalitativa intervjuer anser vi att barns och pedagogers åsikter synliggörs. Vi är intresserade av att undersöka hur barn och pe-dagoger uppfattar leken samt om det finns någon skillnad mellan barns och pedagogers syn på lekens betydelse i förskolan och skolan.RESULTAT:Vårt resultat visar att barnen berättar om verkliga aktiviteter och händelser när det talar om om leken, dels den fria och den styrda leken. Leken enligt barnen och pedagoger är något lust-fyllt och motiverande. Pedagogerna anser även att samspelet har en viktig roll i barnets vardag och att leken utvecklar lärandet.

Syftet med denna studie är att närma sig 3–5 åriga barns perspektiv på den fria leken i förskolans inomhusmiljö. Genom observation i selektivt återkommande form har vi studerat barnen i den fria leken och därefter med fenomenologi som teoretisk utgångspunkt analyserat hur deras görande kan förstås som uttryck för mening och som uttryck för deras perspektiv på den fria leken. Syftet har brutits ner till de undersökningsbara frågeställningarna: vad visar sig meningsfullt för barnen i den fria leken? Vilka essenser framträder för barnen av fenomenet fri lek? Resultatet visar att de essenser som framträder för barnen av fenomenet fri lek är gemenskap, leken och känslan vilket utgör de tre kategorier som induktivt reducerades fram ur observationsmaterialet. Dessa essenser svarar också på frågan vad som visar sig meningsfullt för barnen i den fria leken. Analysen visar att barnen i den fria leken ser mening i gemenskap med andra barn, en specifik lek och även i den bubblande, härliga känslan som vi sett ofta uppstår i barns lek. Våra slutsatser av denna studie är att meningen med att leka för barnen när de själva får välja är att skapa gemenskap med andra barn, leka en specifik lek eller att skapa eller upprätthålla en positiv och härlig känsla som uppstår när de leker. Slutsatsen av denna studie är även att det i förskolan behöver skapas tid och rum för barnen att mötas i egeninitierad lek där de kan dela gemenskap, specifika lekar eller känslor med varandra.