Syftet med studien är att studera och analysera socialpedagogiska handlingar såsom det kommer till uttryck hos socialpedagoger verksamma i skolans kontext, samt undersöka vilka möjligheter och begränsningar som påverkar, och koppla detta till arbetet med sociala relationer och gemenskap. I studien intervjuades tre examinerade socialpedagoger och en rektor som arbetar inom skolan. Även en skuggning av en socialpedagog har genomförts. Materialet har analyserats med fokus på de teoretiska begreppen socialpedagogisk handling, sociala relationer samt gemenskap, och bearbetningen av det empiriska materialet har skett med hjälp av meningskoncentrering. Resultatet visar att de intervjuade socialpedagogerna inte har någon arbetsbeskrivning, men att arbetet de genomför lever upp till den intervjuade rektorns förväntningar. Vidare visar studien att socialpedagogerna arbetar utifrån sina kompetenser med behoven som finns i skolan. Fokus ligger på ett "helhetstänk" kring eleven, sociala relationer och gemenskap där lösningar kan ligga utanför de traditionella ramarna. Möjligheter eller begränsningar för detta individcentrerade arbete är grundade i frågor kring organisation och samverkan. Studiens slutsats är att det inte går att särskilja elevens hem-, fritid- och skolmiljö. Många elever har otrygga hemförhållanden och socioekonomiska problem, och deltar inte i aktiviteter utanför skolan. Skolan är den enda arenan där barn enligt lag måste infinna sig, och det är där möten med socialpedagoger kan göra skillnad. I en skola kan socialpedagogers kompetens komplettera lärare och elevhälsoteam och möta elevers ökade behov av stöd. Studiens diskussion belyser vikten av socialpedagoger i skolans kontext, och förvånas över hur få som faktiskt är anställda i det studerade geografiska området.

Studiens syfte har varit att med utgångspunkt i ungdomarnas egna erfarenheter och upplevelser undersöka fritidsgårdars betydelse som en förebyggande och främjande arena som arbetar för att uppnå stabila och trygga miljöer för ungdomar som deltar samt etablera positiva kontakter. Studiens metodologiska utgångspunkt har varit en kvalitativ ansats i form av två olika fokusgruppsintervjuer varav den ena bestod av fyra pojkar och den andra fyra flickor. Dessa ungdomar besöker fritidsgårdar regelbundet. Studien har utgått från två teoretiska begrepp, kollektiv identitetsskapande av Benedict Anderson samt sociala band av Thomas Scheffs. Den insamlade empirin har tolkats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet i föreliggande studie har indikerat på att fritidsgårdar har visat en stor betydelse för de deltagande ungdomarna i form av att gemenskap samt trygghet har byggts upp genom de besökta åren. Ungdomarna talar mycket om positiva känslor vid besöken samt minnen som de har upplevt tillsammans med fritidsgården. Nya relationer och sociala nätverk har skapats med hjälp av personalen, utifrån dessa relationer har ungdomarna tagit till sig ny kunskap och lärdomar. Resultaten påvisar även att mycket av ungdomarnas identiteter har skapats med hjälp av fritidsgården.

The purpose of this study was to investigate how the staff members in the organization and supported living housing VågaVa experienced their time after they had gone through their own treatment for substance abuse. The focus was finding out how they were affected by the sense of companionship, community and participation and if their personal experiences from this was that it helped them remain free from their substance using disease. I have performed six semi-structured interviews with different staff members from the organization and I have also attended one of their morning meetings as an observer. Additionally, to get a wider understanding of the substance abuse disease I have also attended a lecture given by one of the founders of the organization given at the local senior high-school. Given the personal experiences I had the interest in gathering I have chosen a qualitative method of work, this has allowed for a broader understanding of the subject and data. The data that has been collected from the interviews and observations has been analyzed with Berger and Luckmann’s theory about primary and secondary socialization and Travis Hirschi’s theory of the social bond. The staff members in the organization all had the same experience in the sense of having taken part of a treatment program, having had the supported living experience and afterwards receiving an employment within the VågaVa organization. However, their time being sober differed and could vary between a couple of years, up to twenty-five years.

Examensarbetet syftar till att presentera ett gestaltningsförslag för att förbättra livskvaliteten i Tensta Centrum, ettområde som kämpar med negativa rykten och social utsatthet. Studien undersöker tidigare åtgärder och undersökerarkitektoniska möjligheter för att förbättra den offentliga miljön i området.För att uppnå detta har rapporter om tidigare åtgärder undersökts och platsbesök har genomförts för att förståområdet och identifiera både positiva och negativa områden. Två fallstudier har också analyserats för att hämtainspiration, och intervjuer med invånare och aktörer har genomförts för att få ytterligare insikt.Som ett resultat av undersökningen föreslås att översta våningen på parkeringshuset i Tensta Centrum rivs för att geplats åt en utbyggnad av en torgyta. Detta nya torg förväntas förbättra den offentliga miljön och skapa en öppnareatmosfär, särskilt genom att koppla samman med Tenstagången. Det nya torget kommer att erbjuda utrymme för nyaverksamheter och inkludera en trädgård som invånarna kan vårda.

Mitt intresse för PBL (problembaserat lärande) som arbetsform, och hur skolbarn i de tidiga åldrarna kan utvecklas med hjälp av detta sätt att arbeta har inspirerat mig att i mitt examensarbete skriva om detta. Jag ville också ta reda på ifall elever i de tidigare skolåren, och i detta fallet elever i årskurs 1, kunde arbeta problembaserat där moment ingår såsom ansvar för det egna kunskaps-inhämtandet, träning att arbeta i grupp samt medinflytande.Det PBL-arbete som beskrivs och presenteras i uppsatsen har genomförts med elever i årskurs 1 på en skola i Lund under vårterminen 2003. Jag vill poängtera och betona att det är lärandeformen som sådan samt eleverna som studeras i examensarbetet, inte mitt sätt att leda eller styra arbetet. Resultatet av undersökningen visar att elever i årskurs 1 på ett alldeles utmärkt sätt klarar av att genomföra och sedan redovisa ett PBL-arbete. Vad som däremot framkommit under studien bl a genom intervjuer med olika grundskollärare, och som är beklagligt speciellt med tanke på att PBL inte är något nytt fenomen utan har en över trettio år lång historia, är att problembaserat lärande nästan inte alls förekommer i årskurserna 1 till 3. Eftersom uppsatsen fokuserar på skolelever i de tidiga skolåren och hur de kan arbeta problembaserat förklaras inte arbetsgången vid PBL-arbete speciellt detaljerat. För närmare studium av PBL som arbetsform rekommenderas boken Problembaserat lärande. Liber 1997.

Arbetet behandlar sex förskolepedagogers tankar om lek, varför vissa barn har svårt att komma med i den gemensamma leken och vilka förutsättningar som bidrar till dessa barns deltagande i leken. Arbetet bygger på sex kvalitativt genomförda intervjuer av förskolepedagoger, på 3-5årsavdelningar, på två skånska förskolor. Syftet med detta examensarbete är att ge utökad kunskap om hur man kan få med leksvaga barn i den gemensamma leken i verksamheten på en förskola. De frågor som arbetet bygger på är: Hur definierar pedagogerna lek? Hur kan man som pedagog upptäcka barn som hamnat utanför den gemensamma leken? Vilka orsaker kan ligga bakom att ett barn inte kommer med i den gemensamma leken? Hur kan man som pedagog arbeta för att alla barn kommer med i den gemensamma leken? Hur påverkar förskolans resurser ett leksvagt barn? Resultatet visar att: trygghet är en förutsättning för att barn ska kunna leka, det är väsentligt att barn får gott om tid på sig att leka i den dagliga verksamheten, mindre barngrupper verkar ha positiv inverkan på barns lek och att pedagoger kan hjälpa leksvaga barn genom att själva delta i leken tillsammans med barnen.Nyckelord: Leksvaga barn, lek, förskola, trygghet, samspel, gemenskap

Att nyttja fritidshus i fjällen är väl förankrat i den svenska kulturen. Syftet med det här examensarbetetär att utmana normen om enfamiljsstugor i den svenska fjällen. Detta görs genom att presenteraett gestaltningsförslag på ett kollektivhus anpassat efter den utvändiga miljön. Kollektivhusetkoncentrerar kostsamma och utrymmeskrävande funktioner till gemensamma ytor. Frågeställningenär ifall kollektivhusformen kan förbättra boendekvaliteter och samtidigt på ett hållbart sätteffektivisera resursanvändningen i både byggnation och i framtida användningen av fritidshuset.Litteraturstudier har gjorts av kommunens detaljplan och designprogram samt övrig relevant litteraturför ämnet. Efter det utfördes en platsanalys av vald fastighet i Vemdalsskalet för att studeraden terräng och omkringliggande bebyggelse som huset skulle anpassas efter. För att hämtainspiration till gestaltningen utfördes en fallstudie på tre hus för att inspireras av arkitektoniskakvaliteter och funktioner. Även en intervju utfördes för att få perspektiv på boendeformen. För attfå igång den kreativa processen utfördes handskisser inför digital modellering.Arbetet landade slutligen i ett gestaltningsförslag av ett kollektivhus anpassat efter fysiskaförutsättningar i fjällmiljön, specifika rumsliga behov samt inspirerat av lokalt och historiskt förankratarkitektoniskt uttryck. Huset består av flera sammansatta huskroppar och innehåller tre privatalägenheter samt gemensamma utrymmen. Planlösningen tillsammans med tillgång till funktioneri respektive utrymme är tänk att uppmuntra till social hållbarhet i form av delat boende. Eftersomhuset står i bergig sluttande terräng valdes grundläggningstekniken stolphus för minimal ekologiskpåverkan på miljön. Formen och vinkeln på huset är tänkt att addera arkitektoniska kvaliteter tillhuset. Den uppbrutna formen ger liv i fasaden och väcker tankar oavsett varifrån betraktarenstår. Vinkeln på huset i relation till elljusspåret som går nedanför, ger minimal insyn och maximaltutnyttjande av solens väg.

För att alla elever ska känna sig delaktiga i skolan behöver undervisningen vara inkluderande. Syftet med studien var att, genom fokusgruppsamtal, undersöka hur några lärare berättar om sitt arbete med inkluderande undervisning, och hur undervisningen skulle kunna utvecklas mot en gemenskapsorienterad inkludering. För att i fokusgruppsamtalen definiera olika typer och nivåer av inkludering användes tre olika definitioner: placeringsorienterad, individorienterad och gemenskapsorienterad inkludering. Studiens forskningsansats var kvalitativ i form av fokusgruppsamtal. Studien genomfördes på fem olika skolor i mellansverige, och totalt tretton lärare deltog i de fem samtalen. Samtalen spelades in och transkriberades efteråt. Studien visade att alla deltagande lärare var positiva till inkluderande undervisning. De menade att gemenskapsorienterad undervisning leder till lugn i elevgruppen, starkare relationer, mer ansvarstagande och en möjlighet för alla elever att bli en i gruppen. Dock upplevde de en del hinder som exempelvis stora elevgrupper, ökande resultatfokus och en känsla av ensamhet och utsatthet hos läraren. De uttryckte också en farhåga att inkluderande undervisning innebär att särskilda undervisningsgrupper stängs ner. De lyfte fram att det finns elever som inte klarar av att vistas i en stor grupp och behöver få undervisning i ett mindre sammanhang. Lärarna önskade ett tätt samarbete med specialpedagogen, att hen ska fungera som ett bollplank, ge konstruktiv kritik och stötta med exempelvis testning av elever och vid pedagogiska utredningar. Lärarna uttryckte också att de önskar stöttning av kollegor och skolledare. De menade att ett kollegialt samarbete är en förutsättning för att den gemenskapsorienterade undervisningen ska fungera så bra som möjligt. Med andra ord är gemenskapen viktig både i klassrummet och i lärarrummet.

”Come play with us!” A development study to promote sense of community and inclusion at school with the help of planned recess activities.    Tanken om att skapa en bättre rast där elever inkluderas och finner en VI-känsla skapade idén till vårt utvecklingsarbete. Vi vill utveckla rasten till en arena där det erbjuds ett alternativ till den fria leken. I vår strävan att utveckla rasten, öka inkluderingen, minska utanförskap och skapa en Vi-känsla erbjuder vi planerade rastaktiver. Syftet med utvecklingsarbetet är att inkludera eleverna på rasterna samt skapa en sammanhållning där eleverna känner en Vi-känsla med hjälp av planerade rastaktiviteter. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer där elever deltar samt våra observationer. Teorin som används i studien är aktionsforskning. Resultatet visar att planerade rastaktiviteter har bidragit till ett alternativ för eleverna utöver den fria leken på rasten. Resultatet visar att elever har inkluderats med rastaktiviteter och en större Vi-känsla har skapats bland eleverna. Rastaktiviteterna har bidragit till mindre ensamhet på rasten. Slutsatsen är att det behövs rastaktiviteter som ett alternativ till den fria leken. Rastaktiviteter bidrar till inkludering och Vi-känsla. Resultatet visar även att vuxnas engagemang på rasten ökar elevernas inkludering och Vi-känsla. Med detta arbete hoppas vi kunna synliggöra vikten av planerade rastaktiviteter. Vår förhoppning är att personalen ser vinsterna med planerade rastaktiviteter. Det stora målet med vårt utvecklingsarbete är att personalen på skolan fortsätter med planerade rastaktiviteter som vi påbörjade.

Efter pandemin har det hybrida arbetet blivit allt vanligare på arbetsmarknaden. Det hybrida för med sig nya sätt att kommunicera, leda och känna gemenskap till sina kollegor. Hur ska arbetsgivare i framtiden genomföra sin onboardingprocess i hybrida former för att möta dessa nya sätt, och vad blir extra viktigt med en sådan förändring? Studiens syfte var att undersöka upplevelsen av onboardingprocessen i en hybrid organisation, detta gjordes genom en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att ledarskap, struktur och gemenskap är centrala delar för en lyckad onboardingprocess i en hybrid organisation. Dessa delar skapade tillsammans de bästa förutsättningarna för en nyanställd, när den kliver in på arbetsplatsen. Genom att redan före anställningens början få ett strukturerat schema visste den nyanställde vad som förväntas den första tiden, samt hur den skulle se ut. Strukturen kombinerat med ett tydligt ledarskap skapade de bästa förutsättningarna för att den nyanställde snabbt skulle bli en del av organisationen. Detta gav även förutsättningar för gemenskap i arbetsgruppen, som är en viktig del för att den nyanställde ska trivas och vilja stanna kvar på arbetsplatsen. Ledarskap, struktur och gemenskap måste samspela med varandra och är avgörande för en lyckad onboarding.