Syftet med studien var att belysa och analysera förekomsten samt betydelsen av ytliga samtal för äldre. Syftet var också att undersöka vilken betydelse ytliga samtal kan ha i äldres vardag och om det kan bidra till att skapa sociala gemenskaper. Utifrån syftet har studien haft följande frågeställningar: Hur kan ytliga samtal beskrivas och vad förmedlas i dessa samtal? Vilken betydelse har platsen för att skapa ytliga samtal? Hur kan ytliga samtal och platsen tillsammans bidra till att skapa sociala gemenskaper för äldre? Studien har en kvalitativ ansats och den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är kritisk realism. Det empiriska material är inhämtat på en kommunalt driven lunchrestaurang. Sju deltagande observationer har genomförts, med cirka fyra informella intervjuer vid varje observationstillfälle. Vidare har fyra formella intervjuer genomförts, dessa har varit kvalitativa intervjuer; en kombination mellan semistrukturerad och ostrukturerad intervju. I samband med observationerna har dessa dokumenteras genom fältanteckningar, dessutom har alla formella intervjuer transkriberats. Respondenterna är män i åldrarna 40-90 år som lever ensamma i eget boende. Studiens resultat visar att det finns utvecklade sociala relationer på restaurangen som kan kategoriseras som tunna nätverksband. Resultatet visar också hur dessa sociala relationer kommer till uttryck och betydelsen av dessa nätverksband i förhållande till platsen. Resultaten har analyserats i förhållande till studiens teoretiska ram och tidigare forskning. Studiens slutsatser är att det ytliga samtalet har en betydelse för äldre att skapa sociala gemenskaper. Det visar även på att platsen har en betydelse, både ställt som sig själv men även i samverkan med det ytliga samtalet, för att skapa dessa gemenskaper. Platsen bidrar till att tunna nätverksband utvecklas och det ytliga samtalet bidrar till denna utveckling och håller dessa sociala relationer levande. En ökad förståelse om det ytliga samtalets betydelse skulle i socialpedagogiskt arbete kunna bidra till att hitta nya vägar för att förebygga socialt utanförskap och i arbetet med att utveckla mötesplatser för äldre. / The purpose of the study was to illustrate and analyze the occurrence and meaning of superficial conversation for senior citizens. The purpose was also to investigate what meaning superficial conversations can have regarding everyday life for the elderly and if it can contribute in creating social communities. Based on the objective of the study the following questions were formed: How can superficial conversations be described and what can be conveyed in these conversations? Of what importance is the place in creating superficial conversation? How can superficial conversation in conjunction with the place contribute to establishing social communities for the elderly? The study has a qualitative approach and the scientifically theoretical standpoint is critical realism. The empirical material has been gathered from a municipally driven diner. Seven participating observations has been conducted, where around four informal interviews have been conducted for every observation session. Furthermore four formal interviews were conducted; these have been qualitative interviews; a combination of semistructured and unstructured interviewing. Field notes were taken in conjunction to the observations and all formal interviews have been transcribed. The respondents are men in the ages 40-90 years old, living alone in private properties. The results of the study demonstrates that there are developed social relations at the restaurant which can be categorized as thin ties. The results also display how these social relations are expressed and the meaning of these thin ties in relation to the place. The results have been analyzed in relation to the studies theoretical framework and previous research. The conclusion is that the superficial conversation has a deeper meaning as a means for the elderly to create social communities. It also shows that the place is important, both in itself but also in conjunction with superficial conversation to help create these communities. The place is a contributing factor in the development of thin ties and superficial conversation nourishes this development and keeps these social relations alive. An increased understanding regarding the importance of superficial conversation would facilitate the social pedagogical work for finding new ways of preventing social exclusion and in the development of social meeting places for elderly people.

Community detection in graphs has been an important research topic for many fields. The aim of community detection is to extract from graphs those groups of nodes that present more connections between them than with the rest of the network. Detecting such groups at different scales can help understanding the global behaviour of the system. However, recent studies have shown that realworld graphs follow power-law distributions for degree and community sizes. Specifically, these graphs present many small communities but just a few large ones. This unbalanced community size distribution poses a great challenge for community detection algorithms.Most of the existing methods are based on global approaches that require information about the network to be processed as a whole. Thus, those techniques can not be applied when the graph is too big to fit into one single machine, or in distributed setting when the graph is partitioned among multiple machines. To solve this limitations, a completely decentralized community detection algorithm is presented. It is based on diffusion, following a vertex-centric approach that allows each node to decide the diffusion rates based on local information. It adds as well a mechanism for controlling the diffusion speed through a customizable function.We evaluate the algorithm with a variety of graphs with different levels of imbalance and community structures. Our algorithm is able to detect (almost) perfectly the communities when the imbalance between community sizes is not extreme. We show as well how the sizes of the detected communities can be controlled by the diffusion strategy, allowing for better detection of finer or coarser resolutions in hierarchical graphs. The algorithm is also compared to other two well-known existing methods, achieving similar results in most of the cases though with a higher computation time. / Gemenskap detektering i grafer har varit ett viktigt forsknings ämne förmånga områden. Gemenskapsdetekterings syftet är att extrahera ur grafernade grupper av noder som har mer kopplingar mellan varandra än med restenav nätverket. Att upptäcka sådana grupper i olika skaler kan hjälpa till att förstå systemets globala beteende. Däremot har nyliga studier visat att verkliga grafers grad och gemenskap storlek följer en potenslagen fördelning. Specifikt,dessa grafer uppvisar många små gemenskaper men bara några stora. Denhär obalanserade gemenskaps storleks fördelningen utgör en stor utmaning för gemenskapsdetekterings algoritmer.De flesta av de befintliga metoderna är baserade på globala tillvägagångssätt som kräver att information om nätverket behandlas som helhet. Således kan dessa tekniker inte tillämpas när grafen är för stor för att passa in i en enda maskin, eller på distribuerat sätt när grafen är uppdelad bland flera maskiner. För att lösa dessa begränsningar, uppvisas en helt decentraliserad gemenskapsdetekterings algoritm.Denär baserad pådiffusion som följer en vertex-centrerad tillvägagångssätt.Varje node valder diffusionshastigheten baserad på lokal information. Deninnehåller även en mekanism som kontrollerar diffusionens hastighet genom en anpassningsbar funktion.Vi utvärderar algoritmen genom flera olika grafer med olika nivåer av obalans och gemenskaps strukurer. Vår algoritm kan (nästan) felfritt upptäcka gemenskaper där obalansen mellan dem inte är för stor. Vi visar även hur storlekenpå de hittade gemenskaperna kan kontrolleras genom diffusions strategin, somtillåter bättre uptäckt av finare eller grövre resolution av hierarkiska grafer. Algoritmen kan också jämföras med två befintliga, välkända metoder, vilka ger liknande resultat i de flesta fallen men tar längre tid att genomföra.

Det övergripande syftet med föreliggande studie är tudelat. För det första syftar den till att på teoretisk väg etablera en dialog mellan queerteoretisk och socialpsykologisk teoribildning om aktörer och aktörsskap med utgångspunkt i en kritisk läsning av Judith Butler och George Herbert Mead. För det andra syftar den till att på empirisk väg utveckla och fördjupa denna dialog i syfte att demonstrera och resonera kring de möjligheter som uppstår i spänningen mellan dessa teoretiska perspektiv. På detta sätt är avsikten att föra ett bidrag till såväl den queer- och genusteoretiska debatten som dess socialpsykologiska motsvarighet. Ambitionen är att detta sammantaget kan utgöra ett ramverk i vilket möjligheterna med en queer socialpsykologi skisseras. I jämförelsen mellan dessa teoretiska perspektiv fokuseras på frågan om hur människor antas bli till som aktörer och under vilka villkor och genom vilka processer detta äger rum. I centrum för denna diskussion positioneras relationen mellan deras respektive antagande om struktur och aktör samt hur denna relaterar till och förutsätts vara uppburen genom något slags praktik. För det andra diskuteras individens möjlighet att omförhandla sitt förvärvade aktörsskap och genom vilka processer och praktiker detta eventuellt kan göras möjligt. Avhandlingen är uppdelad i fyra delar. Den inledande delen (del 1: Inledande ord) introducerar studiens övergripande bakgrund, teoretiska position, syfte, material och de metodologiska överväganden som har gjorts under forskningsresans gång. Den andra delen (del 2: Teoretiska interventioner) utvecklar i tre kapitel den diskussion om spänningen mellan queerteori och socialpsykologi som påbörjades i avhandlingens första och inledande kapitel. I ett första kapitel fokuseras på Judith Butler för att ringa in och granska några centrala argument och faktorer i hennes tänkande. I ett andra kapitel diskuteras George Herbert Mead för att, i likhet med föregående kapitel, presentera hans övergripande argument och huvudsakliga tankegångar. Avslutningsvis avrundas avhandlingens andra del med ett kapitel som syftar till att summera och utveckla den spänningsrelation som hittas mellan dessa två teoretiker samtidigt som en diskussion förs om de möjligheter en empirisk utveckling av den teoretiska problematiken skulle kunna bidra med. Den teoretiska spänning som lokaliseras mellan Mead och Butler kretsar i första hand kring deras förståelse av relationen mellan aktör och praktik och med utgångspunkt i denna formuleras arbetsbegreppen transaktör och transpraktik som genomgående används i presentationen av det empiriska materialet. Avhandlingens tredje del (del 3: Empiriska nedslag) är i första hand av empirisk karaktär och är uppdelad i två kapitel. I det första av dessa förs en diskussion om hur de självreflexiva genuslekarna inbegriper formulerandet av ett särskilt transgenus och på vad sätt det är möjligt att förstå iscensättandet av genus som en i första hand självkommunikativ praktik. Gradvis demonstreras hur det går att utläsa en önskan om att iscensätta genus tillsammans med andra människor och därför kretsar det följande kapitlet kring en diskussion om betydelsen av social interaktion för detta iscensättande. Med andra ord går det att utläsa en rörelse från självkommunikation till (önskad) social interaktion och detta är ett tema som tydligt ringar in en stor del av den teoretiska problematik som genomsyrar denna studie. I den fjärde och avslutande delen (del 4: Avslutande reflektioner) knyts i tre kapitel de resonemang som hittills har presenterats och diskuterats ihop. Det inledande kapitlet för en teoretiskt orienterad diskussion om den föregående genomgången av det empiriska materialet. I ett därpå följande kapitel fokuseras på olika aspekter av självreflexiva genuslekar i relation till den klädda kroppen för att visa hur den tidigare presenterade praktik- och aktörsproblematiken är avhängig den klädda kroppens genusprägling. I detta sammanhang visas hur det är möjligt att upprätta en relation mellan självets framväxt, subjektivitet och den klädda kroppen. Avslutningsvis förs ett kortfattat resonemang kring avhandlingens huvudsakliga argumentationslinjer och vilka möjligheter ett tänkande inspirerat av queer socialpsykologi för med sig. / <p>Med sammanfattning på engelska</p>

Lärande gemenskaper i en organisation kan bidra till utveckling. Specialpedagogens uppdrag inom skolutveckling med fokus på lärande gemenskaper har identifierats som ett outforskat område nationellt. Studiens syfte är därför att bidra med kunskap om specialpedagogens roll i arbetet med lärande gemenskaper i en lärande organisation. Studiens metod är kvalitativ och undersöker specialpedagogens arbete med lärande gemenskaper på tre grundskolor genom semistrukturerade intervjuer. Respondenterna i studien är fyra specialpedagoger och tre rektorer. Utifrån Ahrenfelts tolkning av systemteorin med begrepp som helhet, gränsyta och informativitet tolkas och analyseras empirin. Resultatet visar att specialpedagogen verkar genom att skapa relationer och möjliggöra samarbete i organisationen, och använder sin kunskap och förmåga inom pedagogisk handledning som ett verktyg för att främja lärande gemenskaper. Vidare visar resultatet att specialpedagogen kan vara den som identifierar nästa steg i utvecklingsarbetet genom sitt arbete såväl inom systemet som omvärlden. Hen använder även sin förmåga till analys i sovrandet av information. För att specialpedagogen ska kunna använda sin färdighet och förmåga erhållen via universitetsexamen på avancerad nivå, behöver rektorn vara den som sätter ramar och beslutar om prioritet. Rektors roll är även att hålla utvecklingsarbetets mål levande för medarbetare via exempelvis medarbetarsamtal, vilket i sin tur faciliterar specialpedagogens arbete vilken ofta är den som håller i olika fortbildnings- och utbildningsinsatser. Rektorerna i studien framhäver vikten av att ha specialpedagogen med i till exempel utvecklingsgrupper så att hen sedan kan verka på de olika nivåerna utifrån prioriterade mål. Sammantaget visar vårt resultat att om samarbetet och ramarna sätts av rektor kan specialpedagogen bidra med sin kompetens för att möjliggöra lärande gemenskaper. / Learning communities within an organization can contribute to development and growth. The role of the special educational needs coordinator (SENCO), a contributor to school development through the establishment of learning communities, was identified as an area on which little research has been done nationally. Therefore, the aim of this study is to contribute further knowledge about the role of SENCOs in the development of learning communities in educational organizations. The method used is qualitative and investigates the work of SENCO and principals in three elementary schools through semi-structured interviews. The interviewees are four SENCOs and three principals. The empirical data is analyzed using Ahrenfelt’s interpretation of systems theory and terms such as the whole, interface, and informativeness. The conclusions drawn are that SENCOs operate by promoting relations and enabling cooperation within the organization, as well as by using their knowledge and competency in pedagogical guidance as a tool for establishing learning communities. Furthermore, the results show that SENCOs are capable of identifying the next step in the process of development through their work both within the system as well as the surrounding environment. SENCOs also use their analytical skills when sifting through information. For SENCOs to be able to fully utilize the skill set received through advanced university study, the conclusion is that it is the principal who is required to prioritize and establish the framework for the creation of a learning organization. The principal needs to remind the staff of the developmental process, for example through yearly staff interviews. This in turn facilitates the work of the SENCO, who is often the one responsible for administering various forms of vocational training. The principals view the participation of SENCOs in the school’s development groups as important. This enables SENCOs to act on the goals prioritized within the organization. Overall, the conclusion is that provided that principals establish the framework, SENCOs are capable of contributing with their area of competency in the development of learning communities.

BRÅ:s rapport: Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden som publicerades under 2018 indikerar att det finns ett lågt förtroende för rättsväsendet i de särskilt utsatta områdena. Det låga förtroendet för rättsväsendet tycks även påverka förtroendet för socialarbetare negativt. Studier om hur förtroendet för det sociala arbetet i särskilt utsatta områden faktiskt ser ut är dock få, vilket ökar behovet och vår önskan att utforska detta vidare. Syftet med vår studie har varit att undersöka förtroendet för socialarbetare i det särskilt utsatta området Rosengård i Malmö. Vi har undersökt på vilket sätt förbipasserande i Rosengård ger uttryck för förtroende för socialarbetare samt hur socialarbetare i Rosengård resonerar om medborgarnas förtroende för det sociala arbetet. För att kunna besvara studiens frågeställningar har data samlats in genom två metoder. Insamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med åtta socialarbetare samt genom 25 Vox Pop-intervjuer med förbipasserande i Rosengård. Materialet som insamlats har sedan färgkodats och analyserats utifrån tidigare forskning och följande teorier: föreställda gemenskaper, social alienation och stigmatisering.Resultaten i studien visar på ett allmänt lågt förtroende gentemot det sociala arbetet och socialarbetare. Både socialarbetare och förbipasserande nämner bemötande, skam, ryktesspridning, utrymme för att mötas, tillgång till tolk och omsättningen av personal som faktorer som konkret påverkar klientens förtroende för det sociala arbetet i negativ riktning. Studiens slutsats är att ett nytt arbetssätt som utvecklats inom socialtjänsten i Rosengård ska bidra till att ge klienterna mer tid och deltagande i handläggningsprocessen, vilket flera av informanterna tror kommer öka förtroendet. / Swedish National Council for Crime Prevention report published 2018: Relation to the judiciary in particularly deprived areas. The rapport indicates that the people of the particularly deprived area of Rosengård has low trust in law and order. The low trust in the judiciary also reflects negative views on social workers. There are a few studies about the trust of social workers in the particularly deprived area of Rosengård, which increases the necessity and our desire to examine this subject further. The purpose of our study has been to examine the trust of social workers in the particularly deprived area of Rosengård in Malmö. We have examined how passing-by in Rosengård give expression of trust for social workers and how social workers in Rosengård reason about citizens trust for the social services.To answer the studies inquiry, data has been collected by two methods. Collection of data have been constructed with semi-structured interviews with eight social workers and 25 Vox Pop interviews with residents of Rosengård. The material that have been collected have then been color coded and analyzed by past science and the following theories: imagined communities, social alienation and stigmatization.In conclusion there are several factors that affect the trust in social services and social workers. Both social workers and bypassing residents mention treatment of shame, rumors, space to meet, access to interpreter and turnover of personnel are factors that affect clients trust for social services in negative direction. The conclusion of this study is through a new development of the working process in the social services in Rosengård shall the clients get more time and participation in the management process. The sources of this study believe those actions will increase the trust in social workers.

While the school subject geography is defined as a unified subject, academic geography is divided into two scientific disciplines; human geography and physical geography, which makes the relationship between the academic disciplines and the school subject geography somewhat complicated. Research shows that the textbook is often equal to the course. The textbook has a central role in the teacher's planning of the course and is thus crucial for the student's learning. The purpose of this study is to investigate and discuss how the school subject geography is presented in textbooks. I examine how the interdisciplinary, unified subject geography, which illustrates the connections and the mutual influence between societal development, natural environments and human activity, is exemplified, and what challenges teachers face depending on the design of the textbooks. In addition to a quantitative analysis, I make a more qualitative one in order to concretize and nuance the image that emerges. The study shows that the school subject geography is mainly presented according to the identified common and specialized areas of interest, concepts and theories for the respective discipline of human and physical geography. Overall, relatively few examples in the textbooks are identified, only about 35 percent of all analyzed pages, where human-nature interaction is clear and which portrays the coherent, unified subject of geography according to the curriculum.

This thesis investigates gossip and rumours through a narrative lens in order to understand what kind of stories emanated from eighteenth-century Stockholm, and what these stories reveal about the moral values and concerns of the urban community. Using records from the consistory court and the lower courts of Stockholm, the thesis sheds some light on the stories which tend to go under the radar, and gives insights into the subtle facets of urban life, wherein gossip nurtured a culture of speculation and suspicion.  By uncovering the narratives which preoccupied the urban population of Stockholm, some thematical patterns have emerged: people gossiped about sexual immorality, marital disorder, financial dishonesty, and perceived threats against the Lutheran faith. Typically, these stories seem to have emanated from the neighbourhood or the household. The study also shows that gossip and rumours told the stories of those who violated core moral values – stories that heavily relied on a repertoire of narrative tropes and figures to portray those who transgressed social and moral boundaries. These stories reveal a deep concern for – even fear of – the hidden threats in the urban fabric: immoral characters disguised as honest members of the community. As inversions of core values, these narrative stereotypes were perceived as dangerous threats to social order and unity, whose actions could have far-reaching implications for society at large. As such, these were symbolically charged and value-laden stories. Through highlighting the coercive aspects of these stories, this thesis also argues that gossip provided urban communities with an opportunity to voice collective concerns and protect community values by unmasking hidden threats, and control or stigmatise transgressors.

This thesis analyses four European writers, whose common denominator is that they have moved to Sweden from other European countries and chosen to write in Swedish: Caterina Pascual Söderbaum, Theodor Kallifatides, Gabriela Melinescu and Sigrid Combüchen. Focus lies on novels published by the authors in the 21st century. The thesis builds upon theories on memory by Pierre Nora and on imagined communities by Benedict Anderson, Chiara Bottici and Benoît Challand. In Imagined Communities, Anderson shows the effects of the emerging nation states on the modern novel in the 19th century. The hypothesis of this study is that the emergence of the European Union and the resulting European movement will affect narratives in a similar way, but on a European rather than national level. The main finding seems to confirm this, showing that an imagined European community takes shape in the studied novels, surpassing that of the nation state’s borders.  All writers focus on memories, but in two different ways: Kallifatides and Melinescu depict long memories, starting in ancient times and with a positive view on remembrance as a focus on what is in common for Europeans. Pascual Söderbaum and Combüchen, on the other hand, depict memories from the dark 20th century and the importance of forgetting and moving on in order to give future generations freedom. In most novels, however, there are examples of lieux de mémoire (sites of memory), with Nora’s terminology, expanding towards a common European identity, in spite of the plethora of myths and languages. / Den här uppsatsen analyserar fyra europeiska författare vars gemensamma nämnare är att de har flyttat till Sverige från andra europeiska länder och valt att skriva på svenska: Caterina Pascual Söderbaum, Theodor Kallifatides, Gabriela Melinescu och Sigrid Combüchen. I fokus är romaner som givits ut av författarna under 2000-talet. Uppsatsen bygger på teorier om minne av Pierre Nora och föreställda gemenskaper av Benedict Anderson, Chiara Bottici och Benoît Challand. I Imagined Communities visar Anderson vilken påverkan de framväxande nationalstaterna hade på den moderna romanen under artonhundratalet. Den här uppsatsens hypotes är att framväxten av EU och den europeiska rörlighet som EU resulterat i påverkar narrativen på ett liknande sätt, men på en europeisk snarare än nationell nivå. De viktigaste resultaten tycks i huvudsak bekräfta denna hypotes, och visar på hur en föreställd europeisk gemenskap tar form i de studerade romanerna, en gemenskap som överskrider nationalstatens gränser. Samtliga författare fokuserar på minnen, men på två vitt skilda sätt: Kallifatides och Melinescu skildrar långa minnen med början i antiken och en positiv syn på hågkomst som det som förenar européer. Pascual Söderbaum och Combüchen, å andra sidan, skildrar minnen av det mörka nittonhundratalet och vikten av att glömma bort och gå vidare för att ge framtida generationer frihet. I de flesta romaner finns det dock exempel på lieux de mémoire (minnesplatser), med Noras terminologi, som vidgar sig mot en gemensam europeisk identitet, trots den stora mångfalden av myter och språk.

Undersökningens syfte är att redogöra för interaktionen på fyra svenska soloartister och sångares Instagramkonton, där fokus legat på att kartlägga interaktionen mellan musikartister och fans, samt fans emellan, för att sedan beskriva vilka mönster som förekommer i interaktionen vid en jämförelse mellan alla fyra konton. Målet med den kvalitativa undersökningen har varit att nå en övergripande förståelse för interaktionen, och undersökningen har därför genomförts med en induktiv forskningsansats, för att få en bred förståelse för materialet. Undersökningens empiri består av 240 publiceringar, hämtade från fyra olika Instagramkonton. Resultatet av den empiriska undersökningen visar på att interaktionen mellan artist och fans ofta är ensidig samt styrs av artisten, fans ger respons direkt kopplat till det som publiceras på artisternas konton och de får sällan svar på det de skriver till artisterna. Fansen får en varierande inblick i vilka artisterna är privat och vad de gör på sin fritid, och fansens engagemang är också som störst vid publiceringar som på detta sätt är kopplade till artisternas privatliv. Fansen kan sägas ha en bred kännedom om musikartisten som de är intresserade av, medan det står oklart huruvida musikartisten har kännedom om vilka deras fans är. Den interaktion som förekommer mellan fansen handlar närmast uteslutande om att de tipsar varandra om sådant som har publicerats på artisternas konton, utöver detta förekommer sällan någon annan form av interaktion fansen emellan.

Introduction In this study, we have explained the complexities of social media, as it is still a relatively unexplored area. With the rapidly growing use of social media in recent years, companies have chosen to establish themselves in social networks to advertise themselves and communicate with their customers. In this study we analyze IKEA Sweden and their use of social media on the national market, where focus lies upon IKEA Sweden Facebook-page. The study intends to find out how the company uses social media as a marketing and communication tool and also analyzes the relations and conversations that occur on the Facebook-page.   Purpose and research questions The purpose of the study was to gain a deeper understanding of how a large Swedish company as IKEA has chosen to use social media and how it's perceived by them. We also intended to find out how IKEA Sweden uses social media in their daily work and how the company communicates through this media channel. The research questions for this study were: how does IKEA Sweden use social media and in what purpose? How does IKEA Sweden want their communication on Facebook to look like and how do they really communicate? What are the employees at different levels view of the company's use of social media? How do they see the development of social media, in general and for the company?                       Methodology We are using semi-structural interviews and text-analyzing as qualitative methods. We chose to do a text-analysis of IKEA Sweden's Facebook page where relationships, interactions, intertextuality and coherence where viewed upon. Semi-structured interviews have been used with five respondents who therefore represented IKEA Sweden in this study.   Theoretical perspective We present a number of different theories to give the reader a greater insight into the relationship between scientific media theories and its application in how companies communicate through social media. To further enhance the reader's understanding of the material presented in this study we describe how we attach these theories to this study and why we found them relevant.   Conclusions IKEA Sweden has a vision to strengthen relations with their consumers and to market themselves on Facebook. They want to create an image of themselves as transparent, available and honest in the dialogue and managing feedback from their consumers. IKEA Sweden use social media as a supplement to tradition marketing and consumer service. We have been able to discern certain awareness in our respondents of the fact that companies are increasingly encroaching on their consumers' private spaces, which may affect the company's presence in social media in the future.