Bakgrund: Allt fler människor diagnostiseras med diabetes typ 2 i Sverige, många av dessa återfinns i kommunal hälso- och sjukvård. Det finns ett stort behov av att motivera dessa patienter till livsstilsförändringar för att uppnå god hälsa. Distriktssköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård behöver arbeta hälsofrämjande och förebyggande. De behöver även kunna motivera patienter med diabetes typ 2 till livsstilsförändringar för att förbättra omvårdnaden och motverka komplikationer. Syfte: Att beskriva kommunala distriktssköterskors erfarenheter av att motivera till livsstilsförändringar för patienter med diabetes typ 2. Metod: Studien har genomförts utifrån kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt. Data insamlades genom två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med totalt nio distriktssköterskor yrkesverksamma inom kommunal hälso- och sjukvård. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Olika strategier krävs i motivationsarbetet, faktorer som kan ha betydelse för motivationsarbetet och en känsla av att göra skillnad med motivationsarbetet. Slutsats: Som distriktssköterska inom kommunal hälso- och sjukvård är det viktigt att motivera till livsstilsförändringar för patienter som har diabetes typ 2 genom att vara lyhörd och respektfull mot patienten. Ett gott samarbete med patient, närstående och andra yrkesprofessioner kan vara nyckeln för att kunna motivera patienten till att göra en livsstilsförändring.

Introduktion: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en antibiotikaresistent bakterie som finns hos människor över hela världen. Patienter som vårdas med MRSA inom hälso-och sjukvården kan uppleva känslor av stigmatisering och att vårdpersonal bemöter dem annorlunda. Sjuksköterskor har ett ansvar att jobba personcentrerat och evidensbaserat i mötet med MRSA-patienter.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka upplevelser hos vuxna patienter med MRSA inom hälso-och sjukvård.  Metod: Denna litteraturstudie använde en deskriptiv design där upplevelser av att vårdas med MRSA inom hälso- och sjukvården undersöktes. Sökningen gjordes via databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Nio relevanta artiklar identifierades och resultatet syntetiserades till tre kategorier; upplevelser av isolering, upplevelser av information och bemötande och känslor under och efter vårdtid. Flera deltagare som isolerades hade negativa upplevelser som ledde till känslor av ensamhet och stigmatisering. Andra upplevde isoleringen som positiv för att det gav ökad autonomi. En del upplevde att vårdpersonalen hade bristande kunskap kring MRSA och att denna okunskap påverkade bemötandet de fick. Till följd av att ha vårdats med MRSA uttryckte en del deltagare även oro över att dels smitta andra men även att närstående skulle ta avstånd av rädsla för att bli smittade.  Slutsats: Upplevelsen av att vårdas med MRSA berodde till stora delar på bemötande och informationsdelgivning. Sjuksköterskor bör arbeta personcentrerat med MRSA-bärare för att fånga upp oro och rädslor. Därutöver har sjuksköterskor ett ansvar att utföra evidensbaserad omvårdnad och hålla sin kompetens uppdaterat kring riktlinjer och vård av MRSA-bärare. / Background: Methicillin-resistant staphylococcus aureus (MRSA) is an antibiotic resistant bacteria prevalent in all parts of the world. Patients being treated with MRSA in healthcare can experience feelings of stigmatization and that you are being treated differently than other patients. Nurses have a responsibility to work with a person-centered mindset and evidence based when treating patients with MRSA.  Aim: The aim of this literature review was to examine the experiences of adults being treated with MRSA within healthcare.  Method: This literature review was conducted using a descriptive design that examined the experiences of patients being treated with MRSA within healthcare. The search was conducted via PubMed and CINAHL.  Results: Nine relevant articles were identified, and the result was synthesized into three categories; experiences of isolation, experiences of information and feelings during and after care. Of the participants who had been placed in isolation, several had negative experiences which lead to feelings of loneliness and stigmatization. Others viewed the isolation as positive since it provided them with more autonomy. Multiple participants believed that the healthcare personnel lacked knowledge about MRSA which they thought subsequently affected their care. As a result of being treated with MRSA, some expressed concerns for contaminating others but also fear that those close to them would distance themselves in fear of being contaminated.  Conclusion: The experience of being treated with MRSA was contingent upon how healthcare personnel treated and provided information. Nurses should work with a person-centered mindset when caring for MRSA patients to be able to intercept concerns and fears. Moreover, nurses have a responsibility to perform evidence-based care and stay up to date with MRSA guidelines.

Bakgrund: Globaliseringen medfört ökad förekomst av språkbarriärer, inte minst i Sverige. För att undkomma problemet finns det professionella tolkar, som översätter samtal mellan parter med olika modersmål. Ett sammanhang där tolk spelar en avgörande roll är inom hälso- och sjukvården, där samtal kan innebära enorma konsekvenser för människors liv och hälsa. Individers behov av tolk har stora implikationer för sjuksköterskans yrkesutövande liksom patientens liv.   Syfte: Att undersöka hur patienter med annat modersmål beskriver sina upplevelser av tolksamtal i ett vårdmöte. Metod: En litteraturöversikt där 10 vetenskapliga originalartiklar med studier av kvalitativ ansats granskades. Artiklar som motsvarade studiens syfte söktes i databaserna PubMed och CINAHL.  Resultat: Negativa upplevelser av tolkade samtal var misstanke om feltolkning, bekymmer om sekretess, skamkänslor kopplade till tolkens närvaro och upplevd utlämnande av emotionella budskap. Många nämnde även vikten av att tolk och patient delar samma dialekt av samma språk, vilket vårdpersonal ofta inte tog hänsyn till. Positiva upplevelser av tolkade samtal beskrevs som ökad delaktighet och autonomi, möjlighet till kulturkongruent vård och ökad förståelse för vården. Olika faktorer påverkade också deltagarnas uppfattningar av tolkens kompetens, som exempelvis tolkens ålder, kön, religion, etnisk tillhörighet, klädsel, och personkemi, vilket i sin tur påverkade patientens tillit till tolken och upplevelsen av vårdmötet.  Slutsats: Patienter med annat modersmål hade såväl positiva och som negativa upplevelser av tolkade samtal. Många faktorer påverkade tolkade möten, såsom patientens upplevelse av tolkens kompetens samt huruvida tolken och patienten talade samma dialekt. / Background: Globalization has led to increased prevalence of language barriers, not least in Sweden. Professional interpreters combat this, by translating conversations between parties with different native languages. An area where interpreters play a crucial role is healthcare, where discussions can have enormous consequences for peoples’ lives and health. Individuals’ need for interpreters carry great implications for the nurse’s professional practice as well as patients’ lives. Aim: To explore how patients with a different native language describe their experiences of interpreted communication in a healthcare setting.  Method: Literature review whereby 10 original research articles with studies of a qualitative approach were reviewed. Articles corresponding to the study’s aim were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. Results: Negative experiences of interpreted healthcare encounters were suspected misinterpretation, worries about confidentiality, feelings of shame related to the interpreter’s presence and perceived omission of emotional messages. Additionally, many mentioned the importance of dialect, which healthcare providers often didn’t consider. Positive experiences of interpreted meetings were increased participation and autonomy, culture-congruent care and increased understanding of healthcare. Different factors affected the participants’ impressions of the interpreter’s competence, for instance the interpreter’s age, sex, religion, ethnicity, clothes and personal chemistry, which in turn affected the patient’s trust for the interpreter.  Conclusion: Patients with a differing native language had both positive and negative experiences of interpreted health encounters. Many factors had influence, such as the patient’s perception of the interpreter’s competence and whether the interpreter and patient speak the same dialect.

Background: Aphasia related stroke affects an individual's ability to formulate and comprehend language, making communication difficult. This communicative impairment is caused by a stroke, affecting around 15 million people worldwide.  Aim: The aim is to investigate and describe the experiences of communication for individuals with aphasia after a stroke in healthcare interactions. Method: This study follows a general literature review approach. The databases CINAHL and PubMed were used, where scientific articles with a qualitative approach were selected for analysis. A thematic analysis by Braun and Clarke was applied in the study. Results: The literature review identified two themes: 1) communication in healthcare meetings, with two sub-themes: the inability to make oneself understood to healthcare providers and the inability to understand healthcare providers; 2) The individual in focus, with two sub-themes: trust and confidence, and the partnership in healthcare interactions.  Conclusion: The study found a lack of person-centered care in connection with aphasia-related communication difficulties, resulting in unmet basic care needs, such as inadequate pain management and fall accidents. Future research should examine implementing different standardized methods to aid healthcare workers in communication strategies, pain assessments, patient perspective training and involving relatives in communication. / Bakgrund: Personer med afasi efter genomgången stroke lever med en påverkad förmåga att formulera sig och/eller uppfatta kommunikation. Denna kommunikativa nedsättning påverkar ungefär 15 miljoner personer världen över. Kommunikationsnedsättningen som beskrivits är ett symptom på en cerebrovaskulär olycka som kan resultera i en påverkad tvåvägskommunikation. Syfte: Syftet var att undersöka och beskriva erfarenheter av kommunikation för personer med afasi efter stroke i vårdmöten. Metod: Denna studiedesign är en allmän litteraturstudie. Databaserna CINAHL samt PubMed användes där vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats utnämnts för analysering. En applicering av Braun och Clarkes tematiska analys har tillämpats i arbetet. Resultat: Litteraturstudien resulterade i att två teman identifierades; 1) Kommunikation i vårdmötet med två underteman, oförmågan att göra sig förstådd för vårdgivare samt oförmågan att förstå vårdgivare; 2) Individen i fokus som skildrades med två underteman, förtroende och tillit samt partnerskapet i vårdmötet. Slutsats: En brist på personcentrerad vård kunde identifieras i samband med afasirelaterade kommunikationssvårigheter som medförde att basala omvårdnadsbehov inte blev tillfredsställda. Denna avsaknad presenterade sig i form av vårdskador som fallolyckor och icke-adekvat smärtlindring. Framtida forskning bör undersöka hur vårdpersonal kan tillämpa standardiserade metoder för smärtskattning, anhörigstöd samt utbildning i kommunikationsverktyg och patientperspektivet.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur hälso- och sjukvårdskuratorer i Region Skåne arbetar med patienter som har suicidtankar och med suicidprevention. Uppsatsen har tre frågeställningar: Hur arbetar hälso- och sjukvårdskuratorer med suicidprevention? Hur bemöter hälso- och sjukvårdskuratorer patienter med suicidtankar? Vilka strategier används av hälso- och sjukvårdskuratorer i arbetet med suicidprevention? För att besvara frågeställningarna utfördes sex semistrukturerade intervjuer med hälso- och sjukvårdskuratorer på olika sjukhus i Region Skåne. En intervju med en informant, chefskurator på ett av sjukhusen, utfördes. Tre teorier finns med i arbetet: existentialism, KASAM och tyst kunskap. Teorierna uppkom utifrån vår analys av intervjumaterialet då vi upplevde att kuratorerna använder sig av metoder i samtalet som går att koppla till existentialism och KASAM. Vidare visar resultatet att kuratorerna använder sig av en kombination av explicit och tyst kunskap när de arbetar suicidpreventivt. Resultatet visar också att de intervjuade kuratorerna på flera sätt använder sig av liknande sätt att bemöta patienter med suicidtankar. Tydliga riktlinjer från organisationen gällande hur arbetet med suicidprevention ska se ut saknas för majoriteten av kuratorerna. Slutligen fann vi att samtliga av de intervjuade kuratorerna önskar mer utbildning inom ämnet suicid. / This qualitative study aims to investigate how clinical social workers in Swedish hospitals work with patients who have suicidal thoughts and with suicide prevention. The essay poses three questions: How do clinical social workers work with suicide prevention? How do clinical social workers act in the room with a suicidal patient? What strategies do clinical social workers use in their work with suicide prevention? To answer the questions six semi-structured interviews were conducted with clinical social workers and one interview with an informant, at three different hospitals in the region Skane. Three theories are included: existentialism, SOC – sense of coherence and tacit knowledge. The theories emerged from our analysis of the empirical knowledge collected through the interviews. We found that the clinical social workes use methods that can be connected to existentialism and SOC when being confronted with suicidal thoughts. Furthermore, the result has shown that the clinical social workers use a combination of explicit and tacit knowledge. The result also shows that the clinical social workers use similar ways of acting when meeting patients with suicidal thoughts. The majority of the clinical social workers lacked clear guidelines from their organization on how to to work with suicide prevention. Finally, we found that all the interviewed clinical social workers wanted more information and training within suicidology.

Bakgrund: Behovet av hälso- och sjukvård har ökat de senaste två decennierna vilket har resulterat i att vårdtiderna har kortats ned. Äldre har idag en sämre hälsa vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård än tidigare och i större utsträckning beroende av hjälp och stöd från andra för att klara av att återgå till ordinärt boende efter utskrivning. Vid utskrivning är de äldre i en situation som kräver god samordning mellan flera olika aktörer för att förflyttningen mellan sjukhus och hem ska bli trygg och säker. Syfte: Syftet med studien var att studera äldre personers upplevelser av att skrivas ut från sluten hälso- och sjukvård. Metod: En litteraturstudie där 7 artiklar genomgick en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier; Att vilja vara med och organisera vård och stöd, att information var viktigt för en trygg utskrivning, att en positiv upplevelse av utskrivning innebar att känna trygghet att återvända hem, en vilja att behålla sin självständighet och att stödjande relationer främjar hälsa. Slutsats: För att äldre personer ska uppleva trygghet och en säker utskrivning och återgång till ordinärt boende krävs det att sjuksköterskan arbetar på ett personcentrerat sätt. Denna litteraturstudie kan ge en djupare förståelse för hur äldre personer upplever utskrivning från sluten hälso- och sjukvård samt återgång till ordinärt boende. Det finns ett behov av mer forskning hur vi kan förbättra utskrivning och göra den tryggare ur den äldres perspektiv

Introduktion: Patienter med psykisk sjukdom har ett ökat vårdbehov på grund av ökad risk för samsjuklighet. Detta gör att de är en patientgrupp vårdpersonal möter i alla delar av vården. Forskning visar att vårdpersonal kan känna en rädsla för patienter med psykisk sjukdom samt se dem som oförutsägbara.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att undersöka hur personer med psykisk sjukdom upplever bemötande från vårdpersonal inom hälso- och sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på tolv kvalitativa originalartiklar. Litteratursökning genomfördes i databaserna PsycInfo, PubMed samt CINAHL.  Resultat: Resultatet indelades i följande kategorier: Att inte bli trodd på, att bli bemött med ointresse, brist på respekt för patientens delaktighet och att inte bli lyssnad på. Personerna med psykisk sjukdom upplevde att vid många tillfällen att de inte blev tagna på allvar vilket skapade osäkerhet och självstigmatisering. Detta resulterade i att de var mindre benägna att söka vård. Deltagarna i studierna upplevde att de fick sämre bemötande, blev inte trodda på samt fick vänta längre på vård på grund av sin psykiska sjukdom. Positiva upplevelser av bemötande uttrycktes när patienterna haft en kontinuerlig vårdkontakt samt blivit bemötta med empati. Slutsatser: För att personer med psykisk sjukdom ska få ett gott bemötande krävs det att de känner sig prioriterade, blir lyssnade och trodda på samt känner sig delaktiga i sin vård. Den psykiska sjukdomen ska tas i beaktande dock inte överskugga andra problem och sjukdomar. Sjuksköterskor bör få utökad klinisk och teoretisk praktik inom ämnet psykiatri för att minska rädsla och fördomar och därmed främja ett bättre bemötande. / Introduction: Patients with mental illness have an increased need for care due to an increased risk of co-morbidity. This means that they are a patient group that health professionals meet in all parts of care. Research shows that healthcare professionals can feel a fear of patients with mental illness and see them as unpredictable. Aim: The purpose of this literature review is to investigate how people with mental illness experience encounters with healthcare professionals. Method: General literature review based on twelve qualitative original articles. A literature search was carried out in the databases PsycInfo, PubMed and CINAHL.  Results: The result was divided into the following categories: Not being believed, to be met with disinterest, lack of respect for patient participation and not being listened to. The persons with mental illness experienced on many occasions that they were not taken seriously, which created insecurity and self-stigmatization. This resulted them being less likely to seek care. The participants in the studies felt that they were categorized because of their mental illness, received worse treatment and had to wait longer for care because of this. It was perceived that healthcare professionals believed that patients with mental illness lied. Positive experiences of treatment were expressed by the patients when they had continuous care contact and were treated with empathy. Conclusion: In order for persons with mental illness to receive good treatment, it is necessary for them to feel prioritized, to be listened to and believed in, and to feel involved in their care. Categorization of patients with mental illnesses should be avoided. Nurses should receive increased clinical and theoretical practice in the subject of psychiatry to reduce fear and prejudice to promote better encounters with patients.

Bakgrund: Hemlöshet är ett globalt problem med över 1,6 miljarder drabbade. Orsakerna är komplexa, inkluderande fattigdom, missbruk och psykisk ohälsa. I Sverige finns ca 33 000 hemlösa. Definitionen av hemlöshet varierar internationellt, men den inkluderar inte bara avsaknad av tak över huvudet, utan även social isolering. Hemlösa har sämre fysisk och psykisk hälsa än icke-hemlösa, och sjuksköterskor som vårdar dem står inför komplexa hälsoutmaningar. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av hälso- och sjukvård i öppenvården hos personer som lever i hemlöshet.  Metod En allmän litteraturöversikt av tio vetenskapliga originalartiklar genomfördes.  Resultat Tre teman framkom av litteraturöversikten: Upplevelser av tillgängligheten, upplevelser av bemötande samt upplevelser av samorganisation och kommunikation. Slutsats Personer i hemlöshet stöter på hinder när de söker till hälso- och sjukvård, inklusive avstånd, identifieringskrav, adressbehov, ekonomiska hinder, negativ vårdpersonal och komplexa system. Detta skapar känslor av otillgänglighet och frustration. Stigmatisering av hemlösa av vårdpersonal leder till felbehandling och avskräcker från vård. Specialiserade tjänster som uppsökande vård och hemlösa vårdcentraler förbättrar tillgången och resulterar i bättre hälsa för denna grupp. / Background: Homelessness is a global issue affecting over 1.6 billion people. The causes are complex, including poverty, substance abuse, and mental health issues. In Sweden, there are approximately 33,000 homeless individuals. The definition of homelessness varies internationally, but it encompasses not only a lack of shelter but also social isolation. Homeless individuals have worse physical and mental health than non-homeless individuals, and nurses providing care to them face complex health challenges. Aim: The aim was to describe experiences of open healthcare among individuals experiencing homelessness. Method: A general literature review of ten scientific original articles was conducted. Results: Three themes emerged from the literature review: Experiences of accessibility, experiences of interaction, and experiences of co-organization and communication. Conclusions: Individuals experiencing homelessness encounter barriers when seeking healthcare, including distance, identification requirements, address prerequisites, financial obstacles, negative healthcare staff attitudes, and complex systems. This fosters feelings of inaccessibility and frustration. Stigmatization of homeless individuals by healthcare personnel leads to misdiagnosis and discourages seeking care. Specialized services such as outreach healthcare and homeless healthcare centers enhance access and result in improved health for this group.

Denna studie utforskar dynamiken av könsskapande i kvinnodominerade arbetsmiljöer, särskilt inom hälso- och sjukvården, genom semistrukturerade intervjuer med kvinnliga chefer. Genusforskning har tydligt visat att organisationer fungerar som plattformar för könskapande, där även kvinnodominerade arbetsplatser inte undgår könsordningens inflytande. Resultaten av studien belyser komplexiteten av könsskapande i dessa miljöer. Både mellan män och kvinnor samt mellan kvinnor och kvinnor framkommer skapandet av kön. Trots möjligheten för kvinnor att etablera normer fria från könsstereotyper, visar studien att avvikande beteenden fortfarande kopplas till manliga och kvinnliga attribut. Denna dubbelhet skapar och upprätthåller en könsordning som gynnar och idealiserar manlighet. Studien understryker dock att kvinnliga chefer delar en gemensam syn på ledarskap, präglat av lyhördhet och tydlighet, som stärker och upplyfter arbetsmiljön. Denna positiva syn på ledarskap står i kontrast till de stereotypa föreställningar om kön som existerar, och visar på klyftan mellan dessa normer och de verkliga upplevelserna av kvinnliga chefer. Studien ger insikt i de komplexa normativa strukturerna inom kvinnodominerade arbetsplatser och betonar behovet av att förstå och utmana dessa för att främja jämlikhet och rättvisa.

Bakgrund: Närmare hälften av världens befolkning lever med övervikt eller obesitas. Dessa personer upplever sämre bemötande, diskriminering och fördomar från hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Belysa patienter med övervikt och obesitas erfarenheter av bemötande från vårdpersonal. Metod: Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Av totalt 550 sökresultat valdes åtta kvalitativa artiklar som litteraturstudien baserades på. Kvalitetsgranskningen utfördes med Olssons och Sörensens bedömningsmall. Därefter analyserades de åtta artiklarna med Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och nio underkategorier. De fyra huvudkategorierna var ‘kroppen i fokus’, ‘vikten av att känna sig hörd’, ‘kritisk kommunikation’, och ‘vilja bli tagen på allvar’. Konklusion: Patienter med övervikt och obesitas hade erfarenheter av främst dåligt bemötande från vårdpersonal. Det behövs mer forskning kring manliga patienters erfarenhet och vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra bemötandet mot patienter med övervikt och obesitas. / Background: Almost half of the world's population are classified as overweight or obese. These people face discrimination, prejudice, and are encountered differently by healthcare professionals. Aim: To elucidate the experiences of patients with overweight and obesity during encounters with healthcare professionals. Methods: Database searches in CINAHL and PubMed were conducted. Of a total of 550 search results, eight qualitative studies met the criteria for the literature study. The quality of the included articles was assessed using the framework by Olsson and Sörensen. The data analysis was then conducted using Friberg's five-step model. Results: The analysis revealed four main categories and nine subcategories. The main categories are ‘the body in focus’, ‘the weight of being heard’, ‘critical communication’, and ‘wanting to be taken seriously’. Conclusion: Patients who were overweight or obese experienced negative encounters with healthcare professionals. Further research is needed regarding the experience of patients who are men, and measures that can be taken to better the encounters healthcare professionals have with patients that are overweight or obese.