Allt hårdare lagkrav gör att det är svårt att energieffektivisera befintliga byggnader utan att förändra deras utseende. Syftet med examensarbetet är att utreda hur stor energieffektivisering, för tre befintliga småhus uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå genom förbättring av byggnadernas klimatskal, det vill säga tak, väggar, golv, fönster och dörrar, utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden. Arbetet bestod av en förstudie där tre byggnader identifierades, ett undersökningsskede där information om byggnaderna togs fram och ett slutsatsskede där energibesparande åtgärdsförslag togs fram och utvärderades. Byggnader som var goda representanter för sin tid och stil söktes. Byggnader från 1910-talet, 1930-talet och 1970-talet, lokaliserades. Sedan gjordes det fallstudier med intervjuer och inventeringar. För att utreda byggnadens klimatskal utfördes u-värdesberäkningar och energiberäkningar av befintliga byggander och byggnader baserade på föreslagna åtgärdsförslag. Ingen av byggnaderna nådde efter föreslagna åtgärder ner till passivhuskravet 59 kWh/år/m2 Atemp eller BBR-kravet 110 kWh/år/m2 Atemp för en byggnads specifika energianvändning. Den största möjliga energieffektivisering för de tre byggnaderna uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden är 13,0 kWh/år/m2 Atemp, 49,7 kWh/år/m2 Atemp respektive 64,8 kWh/år/m2 Atemp. Slutsatser från arbetet är att byggnader från 1910-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren, sätta dit en extra dörr på insidan av ytterdörren samt tilläggsisolera snedtaket. Byggnader från 1930-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren med en isolerruta på insidan av fönstret och dörrarna med en extra dörr på insidan av ytterdörren. Byggnader från 1970-tal kan åtgärda fönstren genom att byta ut dem till energifönster, ingen åtgärd för golvet men fasaden isoleras utvändigt med vakuumisolering. Byggnaden från 1970-talet klarade sig bäst i jämförelsen eftersom den var i autentiskt skick från början vilket gjorde att förbättringen blev större än för till exempel byggnaden från 1910-talet som redan var ombyggd innan åtgärder föreslogs. / Increasingly stringent legal requirements make it difficult to energy efficiency in existing buildings without changing their appearance. The purpose of the study is to investigate how much energy, for three existing single-family homes built in the 1900s, which is achievable by improving the building envelope, ie, ceilings, walls, floors, windows and doors, without distorting the building's appearance and while maintaining their cultural values. The work consisted of a pilot study where three buildings were identified, a research stage where information about the buildings were developed and an inference stage where energy saving measures proposed were developed and evaluated. Buildings that were good representatives of their time and style sought. Buildings from the 1910s, 1930s and 1970s, was located. Since it was done case studies, interviews and surveys. To investigate the building envelope was conducted U-value calculations and energy calculations of the existing building commitment and buildings based on the proposed policy proposals. None of the buildings reached after the proposed action down to the passive house requirement 59 kWh/year/m2 Atemp or BBR requirement 110 kWh/year/m2 Atemp for a building-specific energy consumption. The maximum possible energy efficiency for the three buildings erected during the 1900s, which is achievable without corrupting the buildings' appearance while preserving their cultural values is 13.0 kWh/year/m2 Atemp, 49.7 kWh/year/m2 Atemp respectively 64.8 kWh/year/m2 Atemp. Conclusions of the work is that buildings from the 1910's can be addressed by isolating the windows, put one extra door on the inside of the front door and additional insulation in sloping roof. Buildings from the 1930s can be addressed by isolating windows with insulating glass on the inside of the windows and doors with an extra door on the inside of the front door. Buildings from the 1970s can fix the windows by changing them into energy windows, no action on the floor but the facade insulated externally with vacuum insulation. The building from the 1970s fared best in the comparison because it was the authentic condition from the beginning, which meant that the improvement was greater than for example the building from the 1910s that was already rebuilt before action was proposed.

Submitted by Renato Crivelli Duarte (renatocrivelli@yahoo.com.br) on 2018-04-13T17:27:02Z No. of bitstreams: 1 DUARTE, Renato Crivelli_DO.pdf: 1805658 bytes, checksum: 9ee436d3a3ce7a5da1b3548fab67c9f2 (MD5) / Approved for entry into archive by Satie Tagara (satie@marilia.unesp.br) on 2018-04-13T18:10:18Z (GMT) No. of bitstreams: 1 duarte_rc_dr_mar.pdf: 1805658 bytes, checksum: 9ee436d3a3ce7a5da1b3548fab67c9f2 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-04-13T18:10:18Z (GMT). No. of bitstreams: 1 duarte_rc_dr_mar.pdf: 1805658 bytes, checksum: 9ee436d3a3ce7a5da1b3548fab67c9f2 (MD5) Previous issue date: 2018-03-19 / Não recebi financiamento / A presente pesquisa tem por objetivo analisar os processos simbólicos que revestem e conduzem a incorporação de arquivos pessoais por entidades de custódia no Brasil. O problema desta pesquisa encontra-se na questão: De que forma se constituiu, no Brasil, um imaginário que fundamenta e regula a prática de institucionalização dos arquivos pessoais? Esta questão se estrutura a partir da hipótese que de as instituições analisadas estabeleceram e instituíram um imaginário no qual a institucionalização de arquivos pessoais representa uma forma renovada de legitimação de elementos sociais já instituídos na sociedade. Como uma pesquisa de cunho qualitativo, a metodologia utilizada se estrutura em levantamento bibliográfico e documental, com o uso de bibliografia, nacional e estrangeira, especializada em arquivos pessoais e documentos históricos, de modo que fornecesse as bases para os debates que são desenvolvidos. Como pesquisa documental, nos utilizamos dos processos de incorporação de acervos produzidos pelas entidades analisadas. A proposta de utilizar este corpus documental se justifica pela busca por elementos que fornecessem subsídios para compreender as circunstâncias que circundam o trabalho de seleção e incorporação de arquivos pessoais por estas instituições. Foram realizadas também entrevistas com agentes que atuaram especificamente nestes processos de incorporação de arquivos pessoais nas entidades analisadas. Como recorte temporal, foi escolhido o período em que, reconhecidamente, o Brasil passa por um crescimento exponencial de instituições de custódia de arquivos pessoais. Este período se localiza entre os anos 1960 e 1990. Assim, foram escolhidas três entidades criadas neste período: Instituto de Estudos Brasileiros (IEB), Centro de Pesquisa e Documentação de História Contemporânea do Brasil (CPDOC) e Museu de Astronomia e Ciências Afins. Analisamos as formas e processos de incorporação de arquivos pessoais por estas instituições no período que se inicia com suas fundações, finalizando no ano de 1999. Esta data limite foi estabelecida levando em consideração que a partir deste momento os debates que envolvem a implantação de políticas de acervo pelas instituições arquivísticas brasileiras ganharam fôlego e passaram a regular este processo de forma mais objetiva. Após a análise contextual dos processos de incorporação de 43 arquivos pessoais, em associação aos depoimentos de 06 agentes envolvidos neste trabalho nas entidades analisadas, pudemos concluir que a seleção de arquivos pessoais para a preservação segue padrões estabelecidos pelas áreas acadêmicas responsáveis por desenvolverem pesquisas nestas entidades. O estabelecimento de valores de preservação aos arquivos pessoais encontra-se subordinado aos interesses da pesquisa acadêmica desenvolvida em cada uma das instituições. Mais do que uma questão de temática que define a identidade organizacional de cada entidade analisada, a preservação de arquivos pessoais compete a uma legitimação estabelecida a partir das autoridades dos agentes – docentes e pesquisadores – representantes do saber/poder dos campos de conhecimento. A academia, considerada como uma instituição social detentora de poder social, se fundamenta em seus próprios preceitos de saber/poder, já definidos e legitimados, para estabelecer a preservação de arquivos pessoais. Este cenário, pelo ponto de vista da memória e da identidade social, se configura como um processo heterônomo de preservação de bens histórico-culturais, onde poucos agentes são autorizados a construir o acervo coletivo de documentos históricos e determinar aquilo com o que toda a comunidade deve se identificar e se lembrar. / This research aims to analyze the symbolic processes that cover and conduct the personal archives’ incorporation by safekeeping entities in Brazil. The problem of this research lies in the question: How was constituted, in Brazil, an ideal that substantiate and regulate the personal archives’ institutionalization practice? This question structures itself from the hypothesis that the analyzed institutions – and it is believed to the rest that do not integrate documental research – established and founded an ideal in which the institutionalization of personal archives represents a renewed form of legitimation of social elements already instituted in the society. As a qualitative nature research, the used methodology is structured in bibliographical and documental search, with the use of Brazilian and foreign bibliography, specialized in personal archives and historical documents, in a way that would provide the groundwork to the debates that will be developed. As documental research, we gathered from processes of collection incorporations produced by the analyzed institutions. The proposal to utilize such documental corpus is justified by the search of elements that would supply subsidies to comprehend the circumstances that surround the personal archives selection and incorporation work by these institutions. There was also interviews with agents that worked specifically in these personal archives incorporation processes by the analyzed entities. As a temporal cut, it was chosen the period in which, admittedly, Brazil goes through an exponential growth of personal archives safekeeping institutions. This period is located between the years 1960 and 1990. Thereby, three entities created in this period were chosen: Brazilian Studies Institute (Instituto de Estudos Brasileiros, IEB), Center of Research and Documentation of Brazilian Contemporary History (Centro de Pesquisa e Documentação de História Contemporânea do Brasil, CPDOC) and the Museum of Astronomy and Related Sciences (Museu de Astronomia e Ciências Afins, MAST). We analyzed the personal archives incorporation processes and modes by these institutions in the period that start with their foundations, ending in the year of 1999. This limit date is established considering that from this moment the debates that involve the implantation of collection policies by the Brazilian archival institutions took momentum and start regulating this processes. After the contextual analysis of the incorporation processes of 43 personal archives, along with the testimony of 06 agents involved in this work in the analyzed entities, we could conclude that the selection of personal archives for preservation follows standards established by the academic fields responsible for the development of researches in these entities. The establishment of preservation values to the personal archives is subordinated to the interests of the academic research developed in each institution. More than a matter of theme that defines the organizational identity of each analyzed entity, the preservation of personal archives is up to a legitimation established by the authorities of the agents – professors and researchers – representatives of the know/power of the knowledge fields. The academy, considered as a social institution holder of social power, grounds itself in its own know/power precepts, already defined and legitimated, to establish the personal archives’ preservation. This scenario, from the memory and social identity’s standpoint, is set as heteronomous processes of historic-cultural assets’ preservation, where few agents are authorized to build the collective collections of historic documents and define what the whole community must identify itself with and to remember.

Med det rådande klimathotet ställs högre krav på fastighetsbranschen att minska sin energianvändning. Denna rapport fokuserar på energieffektivisering i KTHs, Kungliga Tekniska Högskolans, huvudbyggnad som förvaltas av Akademiska Hus. Huset, som är en av KTHs minst energieffektiva hus, är byggt i nationalromantisk byggstil och invigdes 1917. Idag klassificeras byggnaden som en blå byggnad, enligt Stockholms Stadsmuseum, vilket är deras högsta klassificering och betyder att den har ett högt historiskt värde. Denna rapport studerar och utvärderar de energibesparingsåtgärder som Akademiska Hus har genomfört i huvudbyggnaden sedan 2016. Ytterligare studeras andra energieffektiviseringsåtgärder i andra hus med kulturhistoriska värden. En undersökning över befintliga tekniker och metoder för energieffektivisering redovisas även i rapporten. Resultatet visar att många energibesparingsåtgärder har genomförts i huset och lett till förbättring men denna förbättring motsvarar inte Akademiska Hus mål om en energiminskning på minst 3 % per år. Det finns nya tekniker som kan implementeras i olika delar av huset för att minska energianvändningen utan att påverka det kulturhistoriska värdet. En av dessa tekniker är att optimera styrning av värme- och kylsystemet. / With the current climate threat, higher demands are placed on the real estate industry to reduce its energy use. This report focuses on the energy efficiency in KTH's, Royal Institute of Technology’s, main building, which is managed by Akademiska Hus. The building, which is one of KTH's least energy-efficient buildings, is built in a national romantic building style and opened in 1917. Today, the building is classified as a blue building, according to the Stockholm City Museum, which is their highest classification and means that it has a high cultural-historical value. This report studies and evaluates the energy saving measures that Akademiska Hus has implemented in the main building since 2016. Furthermore, energy saving measures are being studied in other houses with cultural-historical values. A study of other technologies and methods for energy conservation has also been done in the report. The results shows that many energy saving measures have been implemented in the main building and have led to improvement, but this improvement does not meet Akademiska Hus's goal of an energy reduction of at least 3 % per year. There are new technologies that can be implemented in different parts of the building to reduce the energy used. One of these methods is the optimization of heating and cooling system.​

This report is the result of a degree project in building engineering, at an advanced level. The project evaluated a building from a technical and historical point of view, and focused on its energy consumption, particularly the energy used for heating. The building in question was a small apartment building in Strömsholm, Sweden. It was made in 1902, from vertical logs, a not so common form of the traditional log house. The goal of the project was to evaluate if the energy consumption could be reduced in accordance with building preservation regulations, that is without damaging any of the building’s cultural or historical values. The building was surveyed with the help of archive and literature studies, interviews and inspections. Based on these findings, supplementary insulation on the inner side of the climate screen was decided on. The program IDA Indoor Climate and Energy was used to make computer simulations of the energy consumption of the building for five different alternatives of supplementary insulation. Part of the project was also to investigate whether IDA Indoor Climate and Energy was suitable for energy simulations of old buildings. The moisture balance of the outer walls was calculated manually to see if the supplemental insulation constituted a risk when it came to the moisture sensitivity of the construction. The result of the computer simulations, combined with building physics, shows that the energy consumption for heating could be reduced, especially if the roof was to be insulated. However, these results cannot and should not be seen as anything but indications, because of the uncertainty of the input data. The data on ventilation and air flows was considered to be one of the main sources of error. Furthermore, there were signs that the design of the computer models was far from optimal. The result of the moisture calculations shows that the moisture sensitivity is indeed increased. IDA Indoor Climate and Energy was judged as more suitable for simulations of new buildings than of old ones, due to the complexity of the latter, but the program can still be used as an aid for energy evaluations of old buildings if it is used in the right way. / Denna rapport är resultatet av ett examensarbete i byggnadsteknik på avancerad nivå. Arbetet gick ut på att undersöka en byggnad ur ett tekniskt och kulturhistoriskt perspektiv, med inriktning på hushållning av energi. Föremålet för undersökningen var ett flerbostadshus i restimmer, uppfört 1902 i Strömsholm, Västmanland. Målet var att undersöka om byggnadstekniska åtgärder behövdes för att minska energiåtgången, främst den för aktiv uppvärmning, i byggnaden. Dessa åtgärder skulle utformas så att byggnadens bevarandevärda särdrag inte går förlorade, i enlighet med Plan- och bygglagens bestämmelser om ändring av byggnader. Med hjälp av arkivsökningar, litteraturstudier, intervjuer och undersökningar kartlades byggnaden. Utifrån dess förutsättningar bestämdes förslag för energibesparande åtgärder, fem olika alternativ för invändig tilläggsisolering. För att beräkna byggnadens energiåtgång och hur mycket de olika alternativen skulle kunna påverka denna gjordes simuleringar i programmet IDA Indoor Climate and Energy. En av frågeställningarna i arbetet var huruvida detta program var lämpligt för energisimuleringar av äldre byggnader eller inte. Beräkningar av den relativa luftfuktigheten i ytterväggen gjordes för hand för att bedöma fuktskaderisken i konstruktionen efter tilläggsisolering. Indata till fuktberäkningarna och datorsimuleringarna hämtades från litteraturen eller utgjordes av uppskattningar. Resultat av datorsimuleringarna, tillsammans med byggnadsfysiska resonemang, visar att det går att minska energiåtgången för uppvärmning, driftel och tappvarmvatten, i synnerhet vid tilläggsisolering av taket. Dock kan inte dessa resultat ses som något annat än indikationer eftersom osäkerheterna i indata för modellerna var för stora. Bristande indata för ventilationen bedömdes vara en av de största felkällorna. Dessutom föreligger vissa reservationer gällande modellernas utformning. Resultatet av fuktberäkningarna visar att väggarna blir känsliga för fuktskador vid invändig tilläggsisolering. IDA Indoor Climate and Energy bedöms vara lämpligare för simuleringar av nyproducerade byggnader än av äldre byggnader på grund av komplexiteten hos de senare, men det kan ändå fungera som ett hjälpmedelvid energiutvärderingar av sådana om det används rätt.

Återanvändning av industribyggnader är aktuellt nu och kommer troligtvis att vara aktuellt också i framtiden. Eftersom Sverige, precis som alla andra länder har haft en tid då industrisamhället varit stort, har det byggts ett flertal industribyggnader runt om i landet. Alla har betytt något för stadens och Sveriges utveckling på något sätt, en del mindre och andra mer. Flera av industribyggnaderna där verksamheten har upphört står idag tomma. Flera av dem är även belägna i stadens kanske mest attraktiva delar. Den här studien har fokuserat på byggnader, som har ett kulturhistoriskt värde och som måste bevaras varsamt för att historien inte ska bli glömd.Syftet med arbetet har varit att undersöka vilka utmaningar och svårigheter som finns vid ombyggnad av en äldre industribyggnad med ett kulturhistoriskt värde till en kontorsbyggnad. I studien besvarades frågor som hur ett ombyggnadsprojekt påverkas av byggnadens kulturhistoriska värde, vilka skador behöver åtgärdas för att byggnaden ska kunna återanvändas, hur kan man underlätta för en ytterligare ombyggnad i framtiden och vilka svårigheter och utmaningar kan uppstå för att uppfylla kraven i BBR. Metoden som användes är en kvalitativ forskning som baseras på en litteraturstudie, intervjuer, undersökning av arkivmaterial och ett studiebesök. Kockums Gjuteriet i Malmö, som planeras byggas om till en kontorsbyggnad, användes som fallstudie. Inblandade aktörer har intervjuats för att sammanställa information om undersökningsobjektet.Äldre industribyggnader har under åren drabbats av skador och föroreningar som måste åtgärdas innan ombyggnadsprojekt kan börja. Studien har visat att varje ombyggnadsprojekt är unikt och har unika förutsättningar. Äldre byggnader kan innehålla olika typer föroreningar och skador som har bildats på grund av byggnadens tekniska egenskaper eller tidigare verksamhet. Det har även konstaterats att byggnadens kulturhistoriska värde medför begränsningar, speciellt vid energieffektivisering och åtgärdande av skador. Därför är det svårt att använda standardlösningar. Istället behövs speciella lösningar för respektive objekt. Svårigheter som brukar uppstå i samband med ombyggnad av en kulturhistorisk byggnad handlar ofta om energieffektivisering och tilläggsisolering av ytterväggar. Detta beror på att fasaden har ett kulturhistoriskt värde och kan inte tilläggsisoleras utvändigt, vilket i vissa fall leder till att byggnaden inte klarar dagens krav för energianvändning. Skador och föroreningar på kulturhistoriska värdefulla byggnadsdelar kan åtgärdas på olika sätt. Det varierar beroende på skadans och föroreningens typ och omfattning. Om den kulturhistoriska byggnadsdelen är skadad i så stor utsträckning att det inte går att åtgärda kommer den ersättas med en liknande som är nytillverkad eller från andrahandsmarknad. Blästring och inkapsling är metoder som används för att åtgärda förorenande material. Båda metoderna möjliggör bevarandet av de kulturhistoriska byggnadsdelarna men inkapsling beaktas som mindre hållbar eftersom den hindrar föroreningen från att spridas medan blästring har som syfte att ta bort föroreningen. En del lösningar kan förvanska byggnadens kulturhistoriska värde men anses vara bra ur ett hållbarhetsperspektiv. Användning av demonteringsbara byggnadsdelar och material skapar bättre förutsättningar och möjligheter för återvinning och återanvändning. Genom att utforma en demonterbar byggnad uppnås bättre hållbarhet och flexibilitet. / This is a study which purpose is to analyze the challenges that occur when rebuilding old industrial buildings with great cultural value. It is based on literature, interviews, research of archives and a study visit. To execute the research, following questions have been answered; how a rebuild will be affected by the buildings cultural value, what damages will be resolved for a building to be preserved, how is it possible to facilitate further rebuilds in the future and what are the difficulties and challenges that may occur to fulfill the requirements demanded by BBR. The result has revealed that every rebuilding project is unique and has extraordinary expectations. Therefore, it is difficult to use standard solutions and instead opt for more special solutions for the building. It is important to note that the buildings cultural value will bring restrictions in the rebuilding process, especially for energy efficiency and measures to resolve damages. Throughout the years the establishment have sustained plenty of destruction and contaminations that must be fixed carefully before the rebuilding process can begin. By recycling demountable building parts and materials, it will create better expectations and possibilities to reuse and to recycle. Greater flexibility will be achieved when demountable buildings are reshaped.

This Bachelor’s Thesis discusses the Swedish artist and photographer Birger Gabriel Sjöberg. He was born in Varberg, Sweden in the year of 1835 and died 40 years later, in the year of 1875. During his short-lived life he accomplished creating both paintings and photographs connected to his hometown. These are now of value by culture-historical means. By answering question formulations regarding his living, education and esthetic production, the main purpose is to give a synoptic presentation of both his life and work. Since Sjöberg is not a part of the widely known context of art history, the thesis also strives to bring a light to a mostly unknown and unwritten artist. This study contains of two main parts, one biographical part, and one iconological part were a chosen number of his paintings and photographs are discussed. Throughout the iconological part, the works are analysed by means of Heinrich Wölfflin’s Principles of Art History. The introducing of the works is to give an overall apprehension about what he achieved concerning his creating in both work and private life.

Äldre byggnader som ligger i historiskt känsliga områden är sällan tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. Det är viktigt att anpassa äldre byggnader så att de blir tillgängliga och uppfyller dagens krav för tillgänglighet. Otillgängliga entréer kan begränsa en persons rörelsefrihet eller förhindra personer med nedsatt rörelseförmåga att komma in i byggnaden, vilket kan leda till diskriminering och minskad inkludering i samhället. Det kan även strida mot lagar och förordningar som finns idag för tillgänglighet i offentliga byggnader. Arbetet i den här studien har fokuserat på tillgänglighet hos entréer till publika lokaler för personer med nedsatt rörelseförmåga. Arbetet syftar till att kartlägga kraven hos entréer till historiskt känsliga byggnader och hur byggnaderna kan förändras till att bli tillgängliga. I den här rapporten har tre publika lokaler belägna på Storgatan i Växjö använts som underlag. Målet är att hitta lösningar som kan leda till att entréer blir tillgängliga och kan användas av personer med nedsatt rörelseförmåga.  För att uppnå syftet och målet som satts för projektet användes tre olika metoder, den ena är litteraturstudie med utförande av fyra intervjuer med olika relevanta aktörer inom tillgänglighet för publika lokaler. Den andra metoden är en fallstudie där tre publika lokaler undersökts med hjälp av en checklista med lagar och krav från Boverkets byggregler. Den tredje metoden var att ta fram ett förslag på en tillgänglig entré som ritades med dataprogrammet Autodesk Revit på ett av de utvalda objekten.  Resultatet visar att brister som finns idag i historiskt känsliga byggnader när det gäller tillgänglighet är många och behöver åtgärdas. Brister som finns vid entréer kan exempelvis vara en brant lutning på en ramp, dålig belysning, ett för litet utrymme för manövreringen eller att det saknar kontrastmarkeringar. Åtgärder bör utföras varsamt med hänsyn till det kulturhistoriska värdet. De visade sig även att befintliga åtgärder som exempelvis en ramp, kan vara otillgängligt. En ramp behöver uppfylla alla krav som finns idag för att kunna räknas som tillgänglig. Slutsatsen visar att det bör ske förändringar när det gäller tillgänglighet i publika lokaler. De utvalda entréerna uppfyller inte kraven som finns idag för en tillgänglig ramp och tillgänglig entré. Det krävs ett samarbete mellan kommunen och fastighetsägaren för att kunna uppnå ett resultat som gynnar personer som är i behov av en tillgänglig entré. / This work has been carried out to show how it is possible to combine accessibility in buildings of cultural heritage and historical value. In this case, three local buildings have been studied on Storgatan in Växjö, with a focus on people with reduced mobility.  The work was carried out by studying laws that apply accessibility, making a site visit and interviewing experts on the subject. The goal was to come up with a proposal for each selected premises. Solutions should be able to be an inspiration to implement in real projects for buildings with the same characteristics. The results of the study showed that there is a lack of accessibility in three selected entrances. Inaccessible buildings can mean restrictions for people with reduced mobility to be able to carry out daily activities. There is also a need to include accessibility in buildings that have a building memory.

This dissertation work deals with theme of appraisement long term tangible assets in company in terms of intradepartmental bookkeeping, which company give upon voluntary base. Work is situated into five independent parts, when is the first devoted delimitation financial and intradepartmental bookkeeping and differences between them. Furthermore is mention about legislative delimitation single access to appraisement in terms of both bookkeeping. Second part is focused on substantial of meaning subject of dissertation work. Third part discusses about theoretic bases this work; define difference in appraisement that is based on prices found out on basis of court expert record against appraisement real value. Next part is devoted research, from whose coming - out designed model of appraisement real value. Follows by work evaluation, her scientific contribution to theory, practice and pedagogy.

The construction business has a negative impact on the environment, where the biggest impact comes from construction of buildings, material production and transportation. It is inevitable for a city not to construct new buildings as it expands and develops new needs. However, it is not always necessary to demolish buildings with an outdated function, to build new ones. To maintain the identity of a city, it is important to preserve its historical character. This can be done by revitalising cultural historical valuable buildings and environments through adaptive reuse. The concept of adaptive reuse refers to the process of reusing a building for a new purpose rather than demolishing it. It gives new life to old buildings, offers them a chance to survive by changing their function and gives a greater understanding for future generations to relate with their history. Therefore, the aim of this study was to investigate how adaptive reuse of cultural historical values in the built environment can contribute to revitalisation of underutilised areas and create social and thriving places. To gain background knowledge to the subject, a literature review and document analysis was made. To investigate what factors contributes to success of a cultural historical project, a case study was done of the quarter of Artilleristallet in Gothenburg. Further, it is difficult to measure success through people’s perceptions and experiences of a place. Therefore, to help analyse and understand the case, a theoretical framework based on place theory was established. The framework was complemented by interviews and observations which helped lead to the results of the study. Two of the qualities that were found to contribute to the successfulness of Artilleristallet were preservation of its historical traits of character and its sense of place. Additionally, the businesses in the quarter complement and reinforce each other making it attractive and inviting for a wide range of people. Further, the preconditions found to be of importance for the successfulness of Artilleristallet were its cultural value and location. It was shown that having an extensive detailed development plan and good communication with and from the municipality was significant. Also, the close collaboration and communication between all actors involved in the project was shown to be important for the success. The qualities and preconditions found are all valuable but need the reinforcement of each other to create a social and thriving place. / Byggbranschen har en negativ påverkan på miljön, där den största påverkan kommer från uppförandet av byggnader, materialproduktionen och transporten. Det är oundvikligt för en stad att inte bygga nytt när den expanderar och utvecklar nya behov. Dock är det inte nödvändigt att riva byggnader med en utdaterad funktion för att bygga nya. För att bibehålla stadens identitet är det viktigt att bevara dess historiska karaktär. Detta kan göras genom vitalisering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer med hjälp av adaptive reuse. Begreppet adaptive reuse syftar till processen att återanvända en byggnad för en ny funktion istället för att riva den. Det ger nytt liv till gamla byggnader, erbjuder dem en chans att överleva genom att ändra deras funktion och ger en större förståelse för framtida generationer att relatera till deras historia. Därför är syftet med denna studie att undersöka hur adaptive reuse av kulturhistoriska värden i den byggda miljön kan bidra till vitalisering av outnyttjade områden och skapa sociala och blomstrande platser. För att erhålla bakgrundsinformation om ämnet, utförs en litteraturstudie och en dokumentanalys. För att undersöka vilka faktorer som bidrar till framgång i ett kulturhistoriskt projekt, utfördes en fallstudie i kvarteret Artilleristallet i Göteborg. Då det är svårt att mäta framgång genom människors upplevelser och erfarenheter, har ett ramverk tagits fram baserat på platsteori för att analysera och förstå fallet. Ramverket kompletterades med intervjuer och observationer vilket bidrog till studiens resultat. Två av kvaliteterna som bidrog till framgången av Artilleristallet var bevarandet av dess historiska karaktärsdrag och bevarandet av platskänslan. Dessutom kompletterar och förstärker kvarterets verksamheter varandra, vilket bidrar till att skapa en attraktiv och inbjudande miljö för olika typer av människor. Utöver dessa, identifierades även viktiga förutsättningar som bidrog till Artilleristallets framgång. Dessa var bland annat dess kulturella värde och placering. Att ha en utförlig detaljplan och god kommunikation med kommunen visade sig vara viktigt, samt ett nära samarbete mellan alla involverade aktörer i projektet. De identifierade kvaliteterna och förutsättningarna är alla viktiga men behöver samverka för att skapa en social och blomstrande plats.

Studien undersöker den roll ljuset spelar för att skapa en trygg upplevelse i en kulturmiljö. Undersökningen genomförs i Tändsticksområdet som är ett före detta industriområde i Jönköping och har ett kulturhistoriskt värde. Målet med studien är att få kunskap om vilka regelverk som rör belysningen i Tändsticksområdet och vilka delar av regelverken som är viktigast gällande belysningen, ur ett trygghetsperspektiv. En fallstudie utfördes i Tändsticksområdet. Metoder i form av semistrukturerade intervjuer, trygghetsanalys med hjälp av en litteraturöversikt genomfördes. Intervjuerna genomfördes med fyra sakkunniga personer. Analyser utfördes i Tändsticksområdet vid ett flertal tillfällen. Resultatet visade att det viktigaste med arbete av belysning i kulturmiljöer är att belysningen ska passa in och framhäva det som redan finns där. I Tändsticksområdet är det kulturmiljölag (1988:950) som skyddar områdets kulturhistoriska värde. Vissa delar av belysningen i området kan bidra till en otrygg upplevelse då de bländar och ger obehag. För att ändra på belysningen i området måste förslaget tas upp via länsstyrelsen som kan diskutera och reagera på förslaget tillsammans med antikvariat. / The study examines the role that lighting roles in creating a safe experience in a cultural environment. The investigation was done in Tändsticksområdet, a former industrial area in Jönköping with cultural-historical value. The aim of the study is to gain knowledge about the regulations concerning lighting in Tändsticksområdet and identify the most significant aspects of these regulations in terms of lighting, from a safety perspective. A case study was conducted in Tändsticksområdet using methods such as semi-structured interviews, safety analysis, with help of an literature review. The interviews were conducted with four people that had experience within the area. Analyses were carried out in Tändsticksområdet in several occasions. The result showed that the most important thing when working with lighting in cultural environments is that the lighting should highlight what is already there. In Tändsticksområdet, it is the kulturmiljölag (1988:950)  that protects the area´s cultural-historical value. Certain parts of the lighting in the area can contribute to an unsafe experience as they cause glare and discomfort. To change the lighting in the area, the proposal must be taken up via the country administrative board, which can discuss and react to the proposal together with the antiquarian authority.