<p>Den 19 februari 2004 presenterade IASB IFRS 2. IFRS 2 innebär att företagen skall hantera personaloptioner som en kostnad i resultaträkningen. I författningen regleras ej vilken värderingsmodell som skall användas vid värderingen av optionerna. På grund av detta kan redovisningen påverkas på olika vis beroende på vilken optionsvärderingsmodell som används av bolaget. Uppsatsens syfte är att fastställa vilka effekter olika optionsvärderingsmodeller har på bolagens värdering av personaloptioner och även beskriva vilka antaganden av indata i modellen som görs av bolagen och undersöka om dessa antaganden är teoretiskt korrekta. Uppsatsen grundas på en fallstudie av tio bolag som har aktiva optionsprogram som redovisas enligt IFRS 2. Vid jämförelsen av optionsvärderingsmodellerna så sätts bolagens indata in i två olika värderingsmodeller och beräkningar görs med dessa värden för att kunna se hur värdena på optionerna varierar mellan dessa optionsvärderingsmodeller. Eftersom volatiliteten är en mycket viktig faktor i värderingsmodellerna och påverkar det teoretiska värdet i betydande utsträckning så görs även en undersökning som skall ge en bild av hur bolagen har kommit fram till sitt volatilitetsantagande och som även utreder om detta värde är teoretiskt korrekt. Av de ursprungliga 102 bolagen hittades 35 bolag (34 %) som har personaloptioner som redovisas enligt IFRS 2. Av dessa 35 bolag hittades endast tio bolag (28,57 %) med fullständig information av dess indata. Efter min estimering av den historiska volatiliteten, fem år bakåt i tiden, så är den i genomsnitt 216,43 % högre än bolagens antagna volatilitet och optionsvärdet i genomsnitt 179,53 % högre än bolagens beräknade värde. Använder vi istället min estimering av den historiska volatiliteten, av ett år tillbaka i tiden, så hamnar vi på ett lägre värde, 41,39 % högre än bolagens beräknade verkliga värde och ett beräknat optionsvärde som är 39,13 % högre än bolagens. Skillnaderna i den riskfria räntan var oerhört stora, från 2,00 % till 4,30 %, en skillnad på 215 %. Skillnaden i beräknat verkligt värde skiljer sig minimalt mellan Black & Scholes modellen och binominalmodellen. Medeldifferensen mellan de tio analyserade bolagen var endast 0,0059 %, dvs. en knappt mätbar skillnad.</p> / <p>19th February 2004 the IASB introduced the IFRS 2. IFRS 2 means that the corporations must handle employee stock options as a cost in the income statement. It is not regulated in the constitution which model that should be used to value the options. Because of this the income statement can be affected by which model that is used by the corporation. The purpose of this paper is to confirm which affects different valuing models has to the value of the corporations employee options and even describe which assumptions of the in data that are used by the corporations and examine if this assumptions are theoretical correct. The paper is based on a case study of ten corporations who has employee stock option programs which are accounted according to the IFRS 2. At the comparing of the option valuing models the corporations in data is placed into the two models and calculations are made to see if the values vary between the models. Because that volatility is a very important factor in the option valuing models and affects the theoretical value at a significant extent an examination which is mean to give a picture of how the corporations has create the volatility assumption and that even will study if this value is correct theoretical value. Only 35 of the original 102 (34 %) corporations had employee stock options which are accounted according to the IFRS 2. Only 10 of these 35 (28,57 %) had a complete information about the in data. After my estimation of the historical volatility, five years back in time, my estimated volatility was in average 216,43 % higher than what the corporations had estimated and the average value of the options was 179,53 % higher. An estimation of the historical volatility one year back in time I get a lower value of the volatility that is in average 41,39 % higher than the corporations estimation and a option price that is 39,13 % higher. The differences of the risk free interest rate are huge, from 2,00 % to 4,30 %, a difference at 215 %. The calculated variation between the Black & Scholes model and the binomial method is tiny. The average difference between the ten examined corporation are only 0,0059 %, i.e. a hardly noticeable difference.</p>

<p><strong>Titel:</strong> Vilka effekter upplever svenska företag efter införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill? Har denna syn förändrats sedan tiden kring införandet av standarden?</p><p> </p><p><strong>Nivå:</strong> C-uppsats i ämnet företagsekonomi</p><p> </p><p><strong>Författare:</strong> Jenny Lenell och Katarina Ström</p><p> </p><p><strong>Handledare:</strong> Tomas Källqvist / Stig Sörling</p><p> </p><p><strong>Datum: </strong>2009 – januari<strong> </strong></p><p> </p><p><strong>Syfte:</strong> Vårt syfte med detta arbete är att vi vill skapa förståelse och analysera hur svenska företag upplever införandet av IFRS 3 med avseende på goodwill. Vi vill även titta på om denna syn har förändrats sedan införandet av standarden och om den överensstämmer med tidigare studier.</p><p> </p><p><strong>Metod: </strong>I detta arbete har vi valt att genomföra en kvalitativ studie. För att utföra studien har vi intervjuat ett antal svenska företag. Den information vi samlat in ligger till grund för vår analys och slutsats. Vi har även samlat in redan befintlig teori och ställt denna mot vår insamlade empiri.</p><p> </p><p><strong>Resultat & slutsats: </strong>Det som vi har funnit är att de största förändringarna företagen upplever till följd av IFRS och den nya goodwillredovisningen är det årliga nedskrivningstestet och de ökade upplysningskraven. Företagens syn på de nya reglerna har inte förändrats så mycket i jämförelse med studier gjorda vid tiden kring införandet. Företagen är fortfarande negativt inställda till de nya reglerna och behöver ha mer tid på sig att anpassa sig till dem för att kunna acceptera dem fullt ut.  Dock har vi sett att de är mer positiva nu än för några år sedan. Ett av syftena med IAS-förordningen var att skapa en enhetlig och jämförbar redovisning vilket verkar ha lyckats då företagen upplever att detta blivit bättre.</p><p> </p><p><strong>Förslag till fortsatt forskning:</strong> Ett förslag till fortsatt forskning skulle kunna vara att man om något år gör en liknande undersökning för att då se om företagens uppfattning och syn på standarderna och tillämpningen av dessa har förändrats. Vi tror att företagens syn kan ha utvecklats då standarderna och arbetssättet är mer inarbetade om några år.</p><p> </p><p><strong>Uppsatsens bidrag: </strong>Vi anser att uppsatsen har bidragit till att tydliggöra företagens syn på standarderna och visar på om denna syn har förändrats något sedan införandet. Uppsatsen visar på att den största förändringen för företag gällande den nya goodwillredovisningen är kraven på nedskrivningstest och de ökade upplysningskraven.</p><p> </p><p><strong>Nyckelord: </strong>IFRS 3, goodwill, kvalitativa kriterierna, rättvisande bild och tidigare studier.  <strong></strong></p><p> </p><p> </p>

<p>The study describes the problems with analysis of real estate companies after the introduction of IFRS. With the introduction of IFRS (2005) and specially IAS 40 the real estate companies get the ability to appreciate its real estates to real value. With the difference in the accounting, grows the question if it has become some differences for analysts with analysis and valuation of real estate companies. We also look into how well this new standard effect the real estate companies from the view of the accounting quality and its characteristics.</p>

<p>Från och med 1 januari 2005 måste alla noterade bolag inom EU följa gemensamma regelverk för sin koncernredovisning. Detta har inneburit att företagen har varit tvungna att anpassa sig efter nya regler. Vidare har EU ställt krav på hur dessa nya regler ska efterföljas i de olika länderna, där bland annat Sverige har haft en övervakningspanel som då sett till att de svenska företagen följer de regler och normer som gäller. I Nederländerna däremot har det tidigare saknats en sådan motsvarighet och frågan nu är om detta har lett till att det finns skillnader i hur de två olika ländernas företag ger information i sina årsredovisningar?</p><p>En ny regel som tillkommit i och med de nya regelverken är att företagen inte längre får skriva av goodwill, utan måste istället göra en nedskrivningsprövning varje år för att se om värdet ändrats. Om värdet har förändrats måste företaget skriva ner beloppet.</p><p>Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning börsnoterade företag i Nederländerna följer standarden IAS 36 punkt 134 gällande nedskrivningsprövningar av goodwill, jämfört med svenska företag. Vidare vill vi även undersöka om det finns skillnader mellan hur olika företag i Nederländerna följer denna standard och lämnar ut den information som krävs.</p><p>För att få underlag till studien har vi granskat nederländska årsredovisningar där ursprungsantalet var 154, men efter bortfall användes endast 67 i vår studie. I vår granskning har vi tittat efter hur n0ga våra utvalda företag följt IAS 36 punkt 134 och funnit väldigt varierande resultat. Vi har använt oss av samma poängsystem som en tidigare uppsats och värdet vi fått fram har sedan jämförts med våra hypoteser; omsättning, balansomslutning, andel goodwill av totala tillgångar och till sist avkastning. Vidare har vi försökt se samband mellan våra variabler genom regressionsanalyser i statistikprogrammet SPSS. Dessa analyser visar dock på att inget samband föreligger mellan vår beroende variabel och de oberoende variablerna. Detta beror troligen på att företagen inte haft tillräckligt med tid till att acklimatisera sig till de nya reglerna eller att informationen är så pass känslig att de inte vill synliggöra den för konkurrenter och andra intressenter. Men när resultaten ställdes mot de svenska siffrorna från den tidigare undersökningen såg vi tydligt att Sverige är bättre på att ge information än Nederländerna. Detta tyder då på att den s.k. övervakningspanelen kan ha haft en betydande roll gällande hur mycket information som ska tas med i årsredovisningarna.</p>

<p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att göra en kvantitativ undersökning av samtliga noterade koncerners årsredovisningar på Stockholmsbörsens Large Cap-lista. Detta för att se om koncernerna följer upplysningskraven angående nedskrivningstest enligt IAS 36, samt att se om det har skett någon förbättring från det första året 2005 med IAS 36 jämfört med år 2006. Vi vill också undersöka hur stor del av de totala immateriella tillgångarna som hänförs till goodwill.</p><p>Metod: Denna uppsats har en deduktiv ansats då vi tog vår utgångspunkt i teorin och sedan formade vi en hypotes som vi genom empirin testade mot teorin. Detta ledde till en kvantitativ undersökning av sekundärdata. Denna sekundärdata bestod av 102 årsredovisningar från sammanlagt 51 bolag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista.</p><p>Slutsats: I slutsatsen kommer vi fram till att det är fler företag som lämnat upplysningar år 2006 jämfört med år 2005. På somliga punkter har även utförligheten blivit allt bättre, dock kan vi inte generellt påstå att företagen blivit klart bättre i upplysningarna som IAS 36 kräver.</p><p>Förslag till fortsatt forskning: Vi tycker det skulle vara intressant att göra en kvalitativ undersökning på hur nedskrivningstest praktiskt går till i olika företag. Detta för att jämföra olika metoder och tillvägagångssätt som kan tänkas användas av företagen, till exempel om företag i samma branscher använder samma metoder. Likaså om metoderna för nedskrivningstest ser olika ut i olika branscher.</p><p>Uppsatsens bidrag: Denna uppsats belyser problemen med att företagen inte följer IASB:s regelverk fullt ut.</p>

<p>Denna uppsats behandlar införandet och implementeringen av IFRS/IAS reglerna i två globala företag, Scania koncern som är ett industriföretag med mycket materiella anläggningstillgångar och lite immateriella tillgångar jämfört med WSP group, som är ett konsultföretag med lite anläggningstillgångar och mycket immateriella tillgångar. Vidare redogörs för hur Scania och WSP värderar och avskriver sina materiella anläggningstillgångar enligt den nya IAS 16. I uppsatsen undersökts även om företagens finansiella rapportering enligt IAS 16 motsvarar de kvalitativa egenskaperna det vill säga; begriplighet, relevans tillförlitlighet och jämförbarhet enligt IASB:s föreställningsram.</p><p>Metoden som används i undersökningen är en kvalitativ fallstudie. För att genomföra studien har författarna läst de senaste teorierna om IFRS/IAS, samt skriftliga källor om Scania och WSP. Dessutom har tre intervjuer och en mailinterjvu med nyckelpersoner inom IFRS/IAS utförts.</p><p>Uppsatsen utmynnar i ett resultat som säger att införandet av IFRS /IAS inte påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper så mycket, eftersom Sverige och England tidigare hade anpassat sina rekommendationer till IAS. De största förändringarna som påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper var finansiella instrument, pensioner och goodwill avskrivningar och för Scanias del även materiella anläggningstillgångar. Förändringarna krävde mer tidsåtgång, arbetsinsats och ökade kostnader. Tillämpningen av IFRS/IAS har gjort Scanias finansiella rapportering mer jämförbar med andra europeiska länder, medan den i WSP bara ledde till en viss grad mer jämförbarhet.</p><p>Båda företagen värderar sina materiella anläggningstillgångar enligt IAS 16 och väljer anskaffningsvärde. Verkligt värde har ingen nytta varken för Scania eller WSP eftersom det är teoretisk och förvirrar kapitalmarknaden.</p><p>Scania använder sig av olika avskrivningsmetoder; komponentavskrivning, linjär avskrivning, produktionsbaserad avskrivning och annuitetsavskrivning, medan WSP bara använder sig av linjära avskrivningar. Rapporteringen enligt IAS 16 uppfyller de kvalitativa egenskaperna för båda företag förutom i WSP som uppfyller jämförbarheten bara till en viss grad.</p>

<p>Utvecklingen går mot att företags andel immateriella tillgångar av de totala tillgångarna ökar och därmed dess betydelse. Immateriella tillgångar saknar fysisk substans och uppfattas som svårbedömda vid värdering. Frågan hur dessa svårbedömda tillgångar ska värderas och om de överhuvudtaget ska aktiveras i balansräkningen har diskuterats livligt de senaste åren. Vissa anser att immateriella tillgångar bör redovisas i balansräkningen för att ge en rättvisande bild av företaget och att modeller bör utvecklas vidare för att möjliggöra en aktivering av tillgångarna. Andra anser att en aktivering kan vara ofördelaktigt för företaget, exempelvis har det i ett experiment framkommit att redovisning av immateriella tillgångar ses som en svaghet.</p><p>Skivbolag bygger sin verksamhet till stor del på immateriella tillgångar. Det faktum att skivbolag har monopol på sitt inspelade material och att utrymme för egna bedömningar finns vad det gäller värdering av tillgångar gör dessa intressanta att undersöka.</p><p>Studiens syfte är att beskriva redovisningspolicys för skivbolagens unika immateriella tillgångar musikkataloger och skivkontrakt samt om det finns skillnader mellan dem. Undersökningsobjekten är EMI, Bertelsmann, Universal, Edel, Warner, Univision och Sony. Studien har en kvalitativ ansats och utgår till störst del från sekundär data då bolagens årsredovisningar undersöks.</p><p>Författarna har kommit fram till att skivbolagen generellt är försiktiga vid aktivering och värdering av musikkataloger och skivkontrakt. Den tillgång som aktiveras av alla bolag samt anses vara den viktigaste är musikkataloger. Aktiverings- och värderingspolicys skiljer sig i övrigt mer eller mindre mellan bolagen. Bland annat är det endast tre bolag som aktiverar hela skivkontrakt, tre bolag som aktiverar förskott till artister och ett som aktiverar utgifter för mastertapes (inspelningskostnader).</p>

<p>Redovisningen av värdet på förvärvad goodwill har alltid varit omdiskuterad och kritiserad. Detta eftersom man anser att goodwillposten är en post som inte går att härleda. Genom införandet av IFRS 3 har man försökt att minimera goodwillposten och infört test av nedskrivningsbehov istället för tidigare systematisk avskrivning samt att fler immateriella tillgångar identifieras. I och med detta kan det anses att spelrummet för företagsledningen och revisorerna avseende goodwillposten reglerats. Uppsatsen tar upp införandet av IFRS 3 och vad den har resulterat i, avseende förvärvad goodwill.</p><p>Uppsatsens problemformulering lyder: Vad har IFRS 3 resulterat i gällande redovisning av förvärvad goodwill?</p><p>För att besvara uppsatsens problemformulering har två hypoteser ställts upp:</p><p>Hypotes 1: IFRS 3 ger tillförlitligare redovisning av förvärvad goodwill</p><p>Hypotes 2: IFRS 3s krav på identifiering förenklar redovisningen av förvärvad goodwill</p><p>Syftet med uppsatsen är att ta reda på vad IFRS 3 har haft för betydelse vid redovisningen av förvärvad goodwill.</p><p>Undersökningen i uppsatsen har utgått från revisorers synpunkter genom en kvantitativ ansats i form av en enkätundersökning, samt en kortare intervju med redovisningsspecialisten Johan M Ericsson från Öhrlings.</p><p>Uppsatsen teorier har baserats på Agentteorin och The Efficient Market Hypothesis. Utifrån dessa teorier har även hypoteserna i uppsatsen utformats.</p><p>Resultatet av undersökningen får tolkas med försiktighet då ett stort bortfall föreligger. Det som framkommer från undersökningen visar att revisorernas uppfattning gällande hypotes 1 är positiv och negativ gällande hypotes 2. Detta resulterar i att revisorerna anser att IFRS 3 ger tillförlitligare redovisning av förvärvad goodwill. Däremot anser revisorerna ej att IFRS 3s krav på identifiering har förenklat redovisningen av förvärvad goodwill.</p>

<p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att se hur redovisningen av bonus- och incitamentsprogram förändrats för åren 2003 till 2006, för de svenska börsbolagen som är listade på OMX Nordic Exchange Stockholm.</p><p>Vi vill veta om det skett en förändring och om denna förändring beror på införandet av IFRS/IAS standarder år 2005, den Svenska koden för bolagsstyrning år 2005 eller Skandiaskandalen.</p><p>Metod: Denna studie är till stor del av deskriptiv karaktär, då vi valt att genomföra en dokumentstudie. Vi har vidare valt att tillämpa en öppen ansats, genomfört en longitudinell undersökning och använt oss av metodtriangulering för att på bästa möjliga sätt uppnå syftet med studien.</p><p>Teori och regelverk: Vi har valt att tillämpa Corporate Governance och Agentteorin. Vidare har vi använt oss av svenska och internationella regelverk, dessa är IFRS 2 samt IAS 19. I denna studie har vi även valt att tillämpa den svenska koden för bolagsstyrning.</p><p>Empiri: En granskning av 116 stycken årsredovisningar har gjorts och dessa har vi noggrant redogjort för i resultatet, analysen och i undersökningsmallen.</p><p>Slutsatser: Vår undersökningar visar att rörlig ersättning inte påverkats av några förändringar alls. Optionsprogrammen har inte förändrats över den valda tidsperioden. Slutsatsen vi tagit är att företagen försöker upprätthålla ett förtroende hos intressenterna och att majoriteten följer lagar och regler. Vi ser även att årsredovisningarna idag är mer detaljrikare än förr, detta tack vare IFRS/IAS och Koden. Skandiaskandalen har påverkat företagen men inte i den graden att företagen frivilligt skulle sänka de rörliga ersättningarna. Redovisningen för bonus- och incitamentsprogram har förändrats, dock kan vi inte säga att redovisningen av ersättningen beror på förändringarna i regelverken.</p>

<p>Sedan 2005 har IFRS så som de antagits av EU varit de redovisningsstandarder noterade företag varit skyldiga att tillämpa vid upprättandet av sin koncernredovisning. Tanken med införandet av IFRS är att anpassa redovisningen till globaliseringen av finansmarknaderna och det internationella flödet av kapital. IASB har tilldelats ansvaret för utformningen och utvecklingen av IFRS.<strong> </strong>Införandet av IFRS har inneburit vissa förändringar gentemot tidigare redovisningsnormer. I IFRS standarder återfinns idag IAS 16, IAS 38 och IAS 39. I dessa standarder har företagen numera möjlighet att tillämpa ett alternativ till anskaffningsvärdemetoden, nämligen den s.k. omvärderingsmetoden. Metoden innebär att man kan värdera sina tillgångar till verkligt värde genom att göra en omvärdering av sina tillgångar vid bokslutet, under förutsättning att man uppfyller vissa krav. Införandet av värdering till verkligt värde grundar sig på att historiska anskaffningsvärden inte ger tillräckligt relevant information till analytiker och investerare. Anhängare till verkligt värde menar att värdet speglar verkligheten på ett ”riktigare” sätt i form av att man tar hänsyn till företagens värdeförändringar över tiden. Metoden har dock fått kritik från annat håll för att ha potentialen att frambringa missvisande resultat.</p>