Sepsis represents a serious medical, but also social problem. Hundreds of thousands of patients die from serious sepsis and septic shock every year. Patients with serious sepsis are treated at intensive care units and their treatment is long, costly and low efficient. These are the reasons why prevention of sepsis focused on prevention and effective treatment of nosocomial infections or timely solution of another problem, e.g. a shock is so much stressed. Nosocomial infections affect about 30 per cent of patients at intensive care units and may cause serious diseases, sepsis or even death. This thesis deals with the possibilities nurses have to influence sepsis, particularly by adherence to aseptic procedures and prevention of nosocomial infection, which might consequently develop in nosocomial sepsis. Combination of quantitative and qualitative methods was used for the research. There were two goals set for the quantitative research. 1. To find whether obstacles occur in adherence to proper aseptic procedures in nursing work as prevention of nosocomial infection occurrence and subsequent septic conditions in patients hospitalized at intensive medicine workplaces. 2. To map the weak points in adherence to proper aseptic procedures in nursing work in intensive care. The goals led to hypotheses H1 Obstacles obstructing thorough adherence to proper aseptic procedures in nursing work exist in intensive care. H2 Non-adherence to aseptic procedures occurs in nursing work at intensive medicine workplaces as a consequence of lack of time for particular interventions. The research sample consisted of nurses from the intensive care workplaces ARD and ICU from 8 hospitals. Questioning method through the questionnaire technique was used for data collection. 342 questionnaires were distributed in total. Hypothesis 1 was refuted, hypothesis 2 was refuted. We found that no obstacles obstructing adherence to proper aseptic methods occur, we mapped the weak points in adherence to proper aseptic procedures in nursing work in intensive care. There were two goals set for the qualitative research. GOAL 3 To find what measures preventing occurrence of nosocomial infection and subsequent septic conditions in patients hospitalized at intensive medicine workplaces are taken by department managements. GOAL 4 To find out how department management deals with possible occurrence of nosocomial infection and subsequent septic conditions in patients hospitalized at intensive medicine workplaces. The following research questions were set. 1. What are the measures preventing occurrence of nosocomial infection and subsequent septic conditions in patients hospitalized at intensive medicine workplaces taken by department managements? 2. How does department management solve possible occurrence of nosocomial infection and subsequent septic conditions in patients hospitalized at intensive medicine workplaces? The research sample consisted of 5 departmental nurses and 5 head nurses from intensive care workplaces from the same hospitals where the quantitative research took place. The research was performed by semi-standardized interview. The research questions were answered. A manual for nurses called ?Recommendation for nurses in prevention of nosocomial infection and nosocomial sepsis not only at intensive care units? was elaborated upon study of these issues and the performed research. A thought map for department management illustrating prevention and solution of nosocomial infection and nosocomial sepsis was also elaborated. Both the document and the research results will be provided particularly to the managements of the hospitals that took part in our research. The thesis may also be helpful to nurses, students and other interested people to gain overall insight into the issue.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor utsätts dagligen för stressiga situationer på arbetet. Kritiskt sjuka patienter kräver snabbt omhändertagande och intensivvårdssjuksköterskor måste arbeta snabbt för att rädda liv. Rådande personalbrist leder till att det blir svårt för intensivvårdssjuksköterskor att hantera stressiga situationer på arbetet. Stressiga situationer kan många gånger vara påfrestande för dem och det finns sällan tid för reflektion och återhämtning då stressen är mycket påtaglig. Att ständigt arbeta under stress kan leda till psykisk och fysisk ohälsa samt utbrändhet. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av stressiga situationer på arbetet. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv ansats valdes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 8 intensivvårdssjuksköterskor som hade arbetat mellan 1,5 år - 40 år från 2 allmänintensivvårdsavdelningar vid 2 sjukhus i Sverige. Intervjutexten transkriberades och analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i 6 kategorier; att behöva stöd och uppleva brist på kompetens hos sig själv och andra, att samarbetsklimatet påverkas när det är stressigt, att inte räcka till för både patienter och anhöriga, att känna sig osäker men vara tvungen att arbeta snabbt när det är stressigt, att kunna använda stress och erfarenheter som resurser, att det är jobbigt och stressigt vid HLR situationer. Att vara ny och erfara den egna bristen på erfarenhet upplevdes som påfrestande för intensivvårdssjuksköterskor. Det var viktigt att de fick stöd och hjälp av kollegor för att kunna hantera stressiga situationer. Arbetsklimatet påverkades och de upplevde även att de var tvungna att arbeta snabbt när det var stressigt. Slutsats: Det kollegiala stödet var av stor betydelse för intensivvårdssjuksköterskor när det var stressigt eftersom alla hjälptes åt när det var bråttom och mycket att göra på avdelningen. De upplevde att det var påfrestande att ge stöd till anhöriga samtidigt som de skulle vårda patienter. Lång arbetslivserfarenhet gjorde att intensivvårdssjuksköterskor upplevde att de var mer fokuserade och hade bättre struktur när situationen blev akut. Det var jobbigt och stressigt att utföra HLR på grund av att de upplevde en otillräcklig beredskap när det väl gällde. Fortsatt forskning samt riktade insatser behövs för att förbättra intensivvårdssjuksköterskors arbetsmiljö och förebygga stressrelaterad ohälsa för att öka deras välbefinnande på arbetet. Således kan detta medföra samhälleliga vinster genom färre sjukskrivningar bland intensivvårdssjuksköterskor samt förbättrad vårdkvalitet för patienter och anhöriga.

Bakgrund: Få donationer sker i Sverige idag, det kan därför vara svårt att erhålla och upprätthålla professionell kompetens. Forskning har visat på en uppfattning att potentiella donatorer ibland förbises på grund av organisationsmässiga brister i struktur och riktlinjer. Även bristande kunskap och ett behov av mer utbildning finns beskrivet i flertal studier. Syfte: Att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor uppfattar sin kunskap och beredskap gällande organdonationsprocessen. Metod: Studien var empirisk med kvalitativ ansats. En fokusgruppintervju genomfördes som datainsamling, urvalet bestod av intensivvårdssjuksköterskor som var verksamma på en allmän intensivvårdsavdelning. Innehållsanalys användes för att bearbeta materialet. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier och nio subkategorier. Huvudkategorierna bestod av begränsad erfarenhet, förhållningssätt och bemötande, stöd från omgivningen samt befintlig kunskap och beredskap. Slutsats: Deltagarna föreföll känna trygghet i att den kunskap och beredskap som fanns på enheten som helhet räckte till även om den inte fanns specifikt hos den enskilde. Stöd fanns från kollegor och organisationen. Ett behov av mer kunskap och praktisk erfarenhet antyddes. Att ha reflekterat över det egna förhållningssättet framkom som en del i beredskapen. Klinisk betydelse: En antydan ges om vissa kunskapsluckor vilket skulle kunna beaktas vid introduktion av nyutexaminerade. Studien visar på att tillfällen till praktisk erfarenhet är få vilket betonar vikten av att regelbundet erbjuda kurser och utbildningar för att stärka intensivvårdssjuksköterskan i sin profession. / Background: Few cases of organ donations occur in Sweden today. Therefore it may be difficult to obtain and maintain professional competence. Research has shown perceptions that potential donors may be missed due to organizational weaknesses such as structure and guidelines. Past research has also unveiled lack of knowledge and a need for education. Aim: To examine how intensive care nurses perceive their knowledge and preparedness regarding the process of organ donation. Methods: An empirical qualitative approach was used. The data collection was conducted through the mean of a focus group interview. The sample consisted of intensive care nurses working in a general intensive care unit. Content analysis was used to process the material. Results: Four main categories and nine subcategories were identified. The main categories were limited experience, approach and attitude, the support of colleagues and existing knowledge and preparedness Conclusions: The participants appeared secure about the knowledge and preparedness that existed in the unit. It was considered as sufficient even if it wasn’t possessed at the individual level. Support from colleagues and organization was available, however a need for more knowledge and practical experience was expressed. Self-reflection about personal attitudes emerged as a part of the preparedness. Relevance to clinical practice: It is suspected that some knowledge gaps exist and an introduction to newly graduates about the issue should be made. The study shows that opportunities for practical experience are few which emphasize the importance of providing intensive care nurses with continuing education about the issue in order to strengthen their professionalism.

Bakgrund: Dödligheten hos patienter som drabbats av hjärtstopp på vårdavdelningar är hög men med tidig hjärt-lungräddning (HLR) och tidig defibrillering så ökar chansen för överlevnad. Intensivvårdssjuksköterskan som ingår i akutteamet får ett larm om hjärtstopp och tillsammans med kollegor gör de en utryckning till patienten på avdelningen för att stötta och hjälpa till i den akuta situationen. Dessa situationer kan vara kaotiska och stressfyllda. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning som jobbat mindre än 5 år. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på ett mindre länsdelssjukhus i norra Sverige. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio intensivvårdssjuksköterskor med mindre än fem års yrkeserfarenhet som intensivvårdsjuksköterskor. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet, Hjärtstoppslarm kräver planering och förberedelse, Övning och ett nära samarbete skapar trygghet och Stress påverkar handlingsförmågan. Resultatet visade att oerfarna intensivvårdssjuksköterskor upplever en viss form av stress men att de fann en trygghet i sina kollegor i akutteamet och att deras samarbete fungerar bra. Dock så kunde samarbetet med vårdavdelningens personal samt den medicinläkare som kommer till den patient som drabbats av hjärtstoppet fungera mindre bra och kommunikationen dålig. De upplevde ett behov av kontinuerlig HLR-träning dels med andra professioner samt mer scenarioövningar. Konklusion: Oerfarna intensivvårdssjuksköterskor kände sig trygga med hjärtstoppsteamet men upplevde otrygghet då de befann sig i en okänd miljö då en patient drabbats av hjärtstopp på vårdavdelning. Bristande rutiner och osäkerhet bland personalen kunde påverka den stress som uppstod negativt. Genom att utarbeta en gemensam rutin och träna tillsammans skulle arbetet kring hjärtstoppet kunna bli mindre stressfyllt och mer effektivt.

Bakgrund Nyutbildade intensivvårdssjuksköterskor beskriver det första året som mycket utmanande. Dåliga erfarenheter liksom avsaknad av stöd och återkoppling hindrar intensivvårdssjuksköterskan från att känna sig trygg i sin yrkesroll med följden att man lämnar sin anställning. Syfte Syftet med studien var att beskriva den nyutbildade intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att arbeta på intensivvårdsavdelning. Metod Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer från nio intensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet i denna studie baserades på två̊ huvudkategorier, "Att använda sin kunskap och utvecklas" och "Att arbeta i en god psykosocial arbetsmiljö". De två huvudkategorier har vardera två underkategorier; "Att erhålla klinisk erfarenhet", "Att lita på sin egen förmåga", "Att arbeta med skicklig personal" samt "Att känna kollegialt stöd". Slutsats För att uppleva sig trygg i sin yrkesroll måste den nyutbildade intensivvårdssjuksköterska förvärva kunskap och lära sig att lita på sin egen förmåga. En god psykosocial arbetsmiljö framkommer som en betydande aspekt. Att få känna sig respekterad och vara en del av arbetsgruppen är fundamentalt. En god psykosocial arbetsmiljö främjar pedagogiska samtal och utbyte av kunskap, där nyutbildade intensivvårdssjuksköterskor tillåts utvecklas under trygga omständigheter. / Background Newly trained intensive care nurses describe the first year as very challenging. Bad experiences such as lack of support and feedback prevent the intensive care nurse from feeling confident in their professional role with the result of leaving their employment. Aim The purpose of the study was to describe the newly trained intensive care nurse's experience of working in the intensive care unit Method The study is based on a qualitative method. With the help of semi-structured interviews, material was collected from nine intensive care nurses and then analyzed with qualitative content analysis. Results Finally, the results of this study are based on two main categories, "Using one's knowledge and developing" and "Working in a good psychosocial work environment". The two main categories each have two subcategories. Conclusion In order to feel confident in her professional role, the newly trained intensive care nurse must acquire knowledge and learn to trust her own abilities over time. The importance of a good psychosocial work environment emerges as an important aspect in most of the interviews. To feel respected and to be part of the working group is fundamental. A good psychosocial work environment promotes pedagogical conversations and the exchange of knowledge, where newly trained intensive care nurses are allowed to develop in safe circumstances.

Bakgrund: Intensivvård är den högsta vårdinstansen på ett sjukhus, en av sjukvårdens mest resurskrävande behandlingsformer. När en patient blir kritiskt sjuk eller påvisar försämrade vitalparametrar kontaktar vårdpersonalen mobil intensivvårdsgrupp (MIG) som utgår ifrån intensivvårdsavdelningen (IVA). Problemformulering: De kritiskt sjuka patienterna vårdas inte längre bara på IVA men också på vårdavdelningar. I ett omvårdnads- och professionsperspektiv som intensivvårdssjuksköterska är det av betydelse och centralt att förstå orsakerna till kontakt med MIG. Syfte: Att kartlägga kontakter, orsaker och skillnader med mobil intensivvårdsgrupp på ett sjukhus i Västra Götalandsregionen. Metod: En icke-experimentell studie med ett konsekutivt urval och retrospektiv journalgranskning av 386 patientkontakter med MIG under åren 2017–2019. Resultat: Studiens resultat påvisar en hög medelålder. Ingen skillnad återfanns i patientgruppen ur ett könsperspektiv. Den framträdande gruppen är den geriatriska patienten ≥65år som är utsatt och en högriskgrupp vid kontakt med MIG. De utgör majoriteten av alla kontakter med MIG åren 2017–2019. Diskussion: Studiens kartläggning och resultat påvisar behov av kompetenshöjande utbildning och optimeringsteam. Geriatriska patientgruppen behöver vårdinsatser i rätt tid och med rätt kompetens för att minska antalet MIG kontakter och initiera insatser i förtid och motverka svikt av vitala parametrar.

Höftfrakturer är en vanlig ortopedisk orsak till sjukhusvård hos äldre. Att vara äldre och drabbas av höftfraktur är förknippat med hög risk för död. Stora fysiologiska avvikelser preoperativt samt försenad operation är kopplat till ökad risk för komplikationer och död. Äldre, sköra patienter har små marginaler och kan i samband med operation av höftfraktur behöva intensivvård. Det har uppmärksammats på ett sjukhus i Västra Götaland att denna patientgrupp vid ankomst till preoperativ avdelning ibland ej bedöms vara i operabelt skick, vilket medför ett förehavande där patienten förs till postoperativa intensivvårdsavdelningen för optimering inför operation. Syftet med studien är att undersöka hur det postoperativa förloppet hos äldre patienter med akuthöftfraktur påverkas efter införande av preoperativ optimering, stöttat av intensivvårdssjuksköterskan, på vårdavdelning. Studien har en kvantitativ ansats med en kombination av kvantitativ retroperspektiv registerstudie och en kvantitativ prospektiv interventionsstudie. Sammanställningen påvisar en minskning av den totala vårdtiden från 9 dagar till 6 dagar i median. Sammanfattningsvis betonas att intensivvårssjuksköterskan tillsammans med övriga professioner i teamet runt patienten har betydelse för att förbättra den äldre patientens möjlighet att återhämta sig efter akut höftfraktur.

Bakgrund: Varje år vårdas en mängd barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där den allra största delen av patienterna är vuxna. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna vårda alla patienter med svikt i ett eller flera organ oavsett ålder och diagnos, samt vara beredd på snabba förändringar i patientens tillstånd. Det kan vara en ovan situation för intensivvårdssjuksköterskan att vårda barn. Vården av barn och vuxna skiljer sig åt på många sätt, vilket kan orsaka känslor av osäkerhet och stress hos intensivvårdssjuksköterskan. Barn som intensivvårdas har alltid familjen i sin närhet. Samspelet med barn och familj är en förutsättning för att vården ska fungera på bästa sätt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn och deras familjer på allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 intensivvårdssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data.  Resultat: Analysen resulterade i fyra generiska kategorier: Att vårda barn är en ovan situation för intensivvårdssjuksköterskor, Familjen ses som en resurs, Att arbeta tillsammans med familjen mot samma mål samt Kunskap och erfarenhet har betydelse för intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda barn. Tillsammans bildade de en huvudkategori: Kunskap och erfarenhet hos intensivvårdssjuksköterskan kan bidra till ökat fokus på familjen Slutsats: Resultatet visar en osäkerhet och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskor som vårdar barn och deras familjer på allmän intensivvårdsavdelning. Osäkerheten grundar sig i en känsla av brist på kunskap och erfarenhet. Resultatet visar också att intensivvårdssjuksköterskor ser barnets familj som en viktig resurs i vården av barnet. Intensivvårdssjuksköterskans osäkerhet brist på kunskap kan ta den tid i anspråk som kunde ha lagts på samspelet med barnet och dess familj. Utbildning och praktisk träning efterfrågas. / Background: In Sweden, a lot of children every year are cared for in general intensive care units where the most part of the patients are adults. The intensive care nurses are supposed to be able to care for every patient with failure of one or several organs regardless of age or diagnosis, as well as be prepared for rapid change in the patient’s condition. It can be an anusual situation for the intensive care nurse to care for children. Caring for children and adults differs in many different ways, which can lead to the intensive care nurse feeling insecure and stressed. A child in need of intensive care has always got their family nearby. The interplay with the child and its family is important to achieve the best possible care.  Aim: The aim of the study was to describe intensive care nurses' experiences of caring for children and their families in the general intensive care unit. Method: A qualitative interview study. Semi-structured interviews with 12 intensive care nurses were conducted. Qualitative content analysis was used to analyse data.  Results: The analysis resulted in four generic categories: Caring for children is an unusual situation for intensive care nurses, Family is seen as a resource, To work with the family towards the same goal and Knowledge and experience are important for intensive care nurses´ experience of caring for children. Together they formed a main category: Knowledge and experience can contribute to increased family focus.  Conclusions: The result shows insecurity and fear among intensive care nurses who care for children and their families in a general intensive care unit. The insecurity is based on a feeling of lack of knowledge and experience. The result also shows that intensive care nurses sees the family of the child as an important resource in the child's care. The insecurity of the intensive care nurse and the lack of knowledge can take time that could have been spent on interaction with the child and their family. Education and practical training are requested.

Bakgrund: Bristande kommunikation är en faktor som påverkar patientsäkerheten negativt inom hälso- och sjukvården. Personlig skyddsutrustning som till exempel skyddsmask 90, används av intensivvårdssjuksköterskor under covid-19 pandemin. Personlig skyddsutrustning såsom skyddsmask 90 har visat sig dämpa ljudnivån på verbal kommunikation, samtidigt som kommunikation genom ansiktsuttryck försvinner helt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid användning av skyddsmask 90 i vården av patienter med covid-19. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie, där rekrytering av deltagare genomförts med ett ändamålsenligt urval. Analysen utfördes induktivt med en manifest ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna: Att kommunikationen försvåras, att skapa förutsättningar för en bättre kommunikation, att upprätthålla patientsäkerheten, att anpassa sig till arbete i skyddsmask 90. Faktorer som försvårar kommunikationen är att ljudnivån vid samtal blir lägre än normalt. För intensivvårdssjuksköterskorna blir det svårare att lugna och trösta patienterna, då de har svårare att höra och förstå vad som sägs när personalen använder skyddsmask 90. Det som främjar kommunikationen är närhet till patienten, samt en tydlig och strukturerad kommunikation. Patientsäkerheten kan upprätthållas genom att använda vedertagna kommunikationsmodeller vid samtal såsom closed-loop och SBAR, men även genom att fråga för att vara säker på att rätt saker uppfattades. Efter en tillvänjningstid i skyddsmask 90 är det möjligt att upprätthålla en adekvat kommunikation. Slutsatser: För att säkerställa en god kommunikation kan användare av skyddsmask 90 använda sig av kommunikationsverktyg, prata nära, tydligt och endast om relevanta saker. Genom att säkerställa en god kommunikation upprätthålls även en god patientsäkerhet.

Introduktion: Under Covid-19-pandemin var det besöksförbud på de flesta intensivvårdsavdelningar (IVA) och ett stort flöde av smittade patienter. Närståendes fysiska besök ersattes med videosamtal och andra digitala kommunikationslösningar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva IVA-sjuksköterskors erfarenheter av digital kommunikation med närstående och patienter under Covid-19 pandemin i samband med besöksförbud. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie med åtta IVA-sjuksköterskor genomfördes och materialet transkriberades ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med en konventionell innehållsanalys. Resultat: När pandemin uppkom såg IVA-sjuksköterskor att det fanns ett behov av kommunikationsvägar med närstående vid införande av besöksförbud, vilket gjorde att videosamtal ersatte närståendes tidigare fysiska avdelningsbesök. Närståendes virtuella kontakt med patienten och IVA-sjuksköterskor ökade delaktigheten och förståelsen för patientens vård och situation på IVA. IVA-sjuksköterskors erfarenheter påvisade att digital kommunikation fungerade tillfredsställande med närstående och patienter under pandemin. Slutsats: Närståendes delaktighet, förtroende och förståelse till patientens IVA-vistelse förbättrades ju mer de tilläts att deltaga i patientens vård genom digital kommunikation då det var besöksförbud. / Introduction: During the Covid-19-pandemic, most intensive care units (ICU) were prohibited from visiting and there was a large flow of infected patients. Relatives’ physical visits were replaced by digital communication solutions, for example video calls. Aim: This study aimed to describe ICU nurses' digital communication experiences with relatives and patients during the Covid-19 pandemic during prohibited from visiting. Method: An inductive qualitative interview study of eight ICU-Nurses' was conducted, and the material was transcribed verbatim. The content analysis performed on the transcribed material had a conventional approach. Results: When the pandemic arose the ICU-Nurses' saw that there was a need for communication channels with relatives' when the prohibitions from visiting was introduced, which meant that video calls replaced relatives' previous physical ward visits. Relatives' virtual contact with the patient and ICU-nurses increased their participation and understanding of the patient's care and situation in the ICU. The experiences from ICU-Nurses' showed that digital communication worked satisfactorily with relatives and patients during the pandemic. Conclusion: Relatives' participation, trust and understanding of the patient's ICU stay improved the more they were allowed to participate in the patient's care through digital communication when there is a restraining order.