No description available.

No description available.

<p>Examensarbetet visar vad jag under min praktik som Funktionsinriktad musikterapeut har uppmärksammat för utveckling av interaktion hos två elever. Dessutom redovisas hur personalen runt dessa elever har upplevt elevernas utveckling av interaktion och kommunikation. De teoretiska utgångspunkterna beskriver musikterapins historia, FMT-metoden samt en definition av begreppet interaktion. Praktikarbetet beskrivs utifrån dokumentationer i form av anteckningar och filmer. Resultatet visar att det har skett interaktion i terapirummet mellan eleven och terapeuten. Detta genom elevens agerande på attribut och terapeutens bekräftande på piano. Elevernas personal har också uppmärksammat framsteg. Dels kan den ena eleven arbeta vid en dator, tidigare var det bara oplanerat tryckande på tangenterna. Den andre har blivit mer initiativtagande och fått en starkare personlighet. Det går inte att säga att utvecklingen bara beror på FMT-metoden, men den har, utifrån mina och personalens reflektioner, haft en stor påverkan på eleverna.</p>

<p>Förmåga till social interaktion är betydande för om en person med psykisk sjukdom kan bygga upp ett socialt liv och delta i samhället. Delaktighet i de dagliga aktiviteterna i livet är också viktigt för människans utveckling och erfarenhet. Arbetsterapeuter kan stödja individer att uppnå optimal hälsa och välbefinnande genom att stärka individens färdigheter i just dessa områden. Kliniskt resonemang, är en naturlig del i arbetsterapeutens arbete som reflekterar hur patientens behov analyseras och hur åtgärder genomförs. Syftet var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang i rehabiliteringsprocessen med klienter inom psykiatrisk verksamhet, med fokus på interventioner som främjar delaktighet och social interaktion. En kvalitativ studie genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades personligen eller via telefon och data analyserades med innehållsanalys. Resultatet utgjordes av tre kategorier: ”procedurspåret”, ”samspelsspåret” och ”förutsättningsspåret. Procedurspåret beskriver hur arbetsterapeuten tydliggör klientens förmåga och oförmåga för att främja klientens delaktighet i sin rehabilitering. Samspelsspåret reflekterar hur arbetsterapeuterna använder sociala aktivitetsgrupper för att främja klienternas sociala interaktioner. Förutsättningsspåret visar på hur arbetsterapeuten kan vara som ett stöd för att främja rehabiliteringsprocessen.<strong> </strong>Slutsatsen visar på att arbetsterapeuten växlar mellan olika resonemang för att hjälpa klienten uppnå ett självständigt och tillfredsställande liv.</p>

<p>Syftet med arbetet, och därmed mina frågeställningar, har varit att ta reda på hur läraren ser på den ”tysta” eleven och hur han/hon bemöter denne. Jag har också velat hitta gemensamma kännetecken hos denna typ av elev och få fram hur de ser på skolan och handuppräckning. För detta har jag använt mig av en kvalitativ metod med intervju och observation av tre tysta flickor och en pojke samt av deras lärare, men även utav en kontrollgrupp på fyra ”glada” elever. Resultatet visade att de ”tysta” bland annat har ett mer eller mindre slutet kroppsspråk, en flackande blick och att de sällan eller aldrig räcker upp handen. Själva ansåg eleverna att skolan var bra men att det inte är så kul att räcka upp handen fast det inte gjorde något hur man svarade eller om man svarade fel. Lärarna hade upptäckt alla utom den högpresterande ”tysta” och bemötandet mot de var försiktigt och varsamt. I arbetet har jag jämfört resultaten med litteraturen och kommit fram till att mycket stämmer överens men att man som lärare bör vara aktsam på det individuella och personliga. Alla är inte likadana och går inte att sätta in i en slags norm men detta arbete kan vara en början till att upptäcka de ”tysta”.</p>

Thesis (doctoral)--Universität, Marburg, 2005. / Includes bibliographical references (p. 166-172).

<p><p>Syfte och frågeställningar<p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att belysa elevers tankar och erfarenheter, i år fem, kring popularitet i skolan. Frågeställningar:<p> </p><p>-Vad är utmärkande för en populär elev i år fem?<p> </p><p>-Vilka skillnader och likheter finns det mellan populära pojkar respektive populära flickor?<p> </p><p>-Är det viktigt att vara medveten om de sociala koderna som råder i skolan för att bli populär?<p> </p><p>-Kan popularitet vara något negativt?<p> </p><p>Metod<p> </p><p>Kvalitativa intervjuer har använts som metod i denna studie. Tio elever från samma fritidsgård och som alla går i år fem har deltagit i studien med målsmans medgivande. Urvalet gjordes i samarbete med föreståndarna på den aktuella fritidsgården utan specifika urvalskrav förutom ålder och intresse att delta. Intervjuerna var inte strukturerade men följde samma frågeguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av teorin symbolisk interaktionism.<p> </p><p>Resultat<p> </p><p>Resultatet visar att man kan vara populär på många olika sätt. Det som återkommer är att det är de som är lite kaxiga och vågar ta för sig som i störst utsträckning beskrivs. Exempel på andra återkommande egenskaper är att vara rolig, vara först med nya saker och vara bra på att spela fotboll. Det finns både likheter och skillnader mellan pojkar och flickor. Att ha snygga kläder tillskrivs både könen. Exempel på skillnader är att pojkarna ska vara bra på tv-spel medan flickorna ska se bra ut. Att vara medveten om det sociala spelet och att inte vara udda är viktigt för att inte hamna utanför i skolan. Dock säger inte detta att popularitet är något som alla elever strävar efter, då popularitet bland annat kan innebära press från omgivningen.<p> </p><p>Slutsats<p> </p><p>Slutsatsen är att det går att se tendenser till mönster inom ämnet popularitet med studiens frågeställningar som ram. Däremot måste undersökningen ses utifrån sitt sammanhang, då urvalet är för litet för att resultaten ska gå att generalisera, även om tidigare forskning styrker resultaten. Det finns faktorer som har påverkat studiens tillförlitlighet, trots detta så anser vi att studiens syfte och frågeställningar har besvarats på ett trovärdigt sätt.<p> </p><p> </p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>

Genom att peka på de svårigheter som eleverna möter när de löser tre uppgifter av problemlösningskaraktär vill jag undersöka om elevernas problemlösningsförmåga utvecklas med interaktion och artefakter. Uppgifterna ställer till problem av olika slag både för enskilda elever och hela gruppen. Problemen för med sig att det uppstår ett hinder, ett brott i lösningsprocessen, som eleven/eleverna behöver hjälp med att komma över. Uteblir hjälpen hindras eleven/eleverna från att nå en korrekt lösning. När gruppen kommunicerar uppstår ett unikt växelspel som styr och påverkar gruppmedlemmarna. Med hjälp av interaktion, kommunikativa och fysiska artefakter kan man förmedla den kunskap som finns hos eleverna i gruppen och hos observatören. Medierande redskap, språk och artefakt, hjälper eleverna över hindren mot en korrekt lösning. En utveckling av problemlösningsförmågan är dock inte lika med en korrekt lösning. De är svårt att som observatör bedöma alla bidrag som gruppen ger och avgöra om en utveckling har skett hos varje elev. Däremot kan man misstänka att en utveckling har ägt rum hos några av eleverna i observationerna. I början av lösningsprocessen förstår de inte alls men i slutet vill de spontant redogöra för sin nya förståelse.

Syftet med arbetet, och därmed mina frågeställningar, har varit att ta reda på hur läraren ser på den ”tysta” eleven och hur han/hon bemöter denne. Jag har också velat hitta gemensamma kännetecken hos denna typ av elev och få fram hur de ser på skolan och handuppräckning. För detta har jag använt mig av en kvalitativ metod med intervju och observation av tre tysta flickor och en pojke samt av deras lärare, men även utav en kontrollgrupp på fyra ”glada” elever. Resultatet visade att de ”tysta” bland annat har ett mer eller mindre slutet kroppsspråk, en flackande blick och att de sällan eller aldrig räcker upp handen. Själva ansåg eleverna att skolan var bra men att det inte är så kul att räcka upp handen fast det inte gjorde något hur man svarade eller om man svarade fel. Lärarna hade upptäckt alla utom den högpresterande ”tysta” och bemötandet mot de var försiktigt och varsamt. I arbetet har jag jämfört resultaten med litteraturen och kommit fram till att mycket stämmer överens men att man som lärare bör vara aktsam på det individuella och personliga. Alla är inte likadana och går inte att sätta in i en slags norm men detta arbete kan vara en början till att upptäcka de ”tysta”.

Individual lessons in singing and different instruments are a big part of music education. The teacher and the pupil are meeting each other face-to-face in this kind of lessons. The interaction between these two individuals, in singing lessons, is the main subject of this thesis. The identity and acting of the singing teacher has a central part and advises are given for successful teaching. The study is based on literature on the subject and interviews with teachers and pupils.