Förmåga till social interaktion är betydande för om en person med psykisk sjukdom kan bygga upp ett socialt liv och delta i samhället. Delaktighet i de dagliga aktiviteterna i livet är också viktigt för människans utveckling och erfarenhet. Arbetsterapeuter kan stödja individer att uppnå optimal hälsa och välbefinnande genom att stärka individens färdigheter i just dessa områden. Kliniskt resonemang, är en naturlig del i arbetsterapeutens arbete som reflekterar hur patientens behov analyseras och hur åtgärder genomförs. Syftet var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang i rehabiliteringsprocessen med klienter inom psykiatrisk verksamhet, med fokus på interventioner som främjar delaktighet och social interaktion. En kvalitativ studie genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades personligen eller via telefon och data analyserades med innehållsanalys. Resultatet utgjordes av tre kategorier: ”procedurspåret”, ”samspelsspåret” och ”förutsättningsspåret. Procedurspåret beskriver hur arbetsterapeuten tydliggör klientens förmåga och oförmåga för att främja klientens delaktighet i sin rehabilitering. Samspelsspåret reflekterar hur arbetsterapeuterna använder sociala aktivitetsgrupper för att främja klienternas sociala interaktioner. Förutsättningsspåret visar på hur arbetsterapeuten kan vara som ett stöd för att främja rehabiliteringsprocessen. Slutsatsen visar på att arbetsterapeuten växlar mellan olika resonemang för att hjälpa klienten uppnå ett självständigt och tillfredsställande liv.

Det här examensarbetet handlar om hur yngre förskolebarn i två och tre årsålder gör för att vinna tillträde till lekar som redan påbörjats och initierats av andra barn.  Examensarbetets teoretiska utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskningsintresset riktas mot hur barns vardagsliv ter sig, och i detta fall med sökarljuset styrt mot förskolebarnens gemensamma lekar. William Corsaros teori om kamratkultur och tillträdesstrategier gör det möjligt att förstå hur barn tillsammans med andra barn konstruerar tillträden när de vill bli delaktiga i lek i förskolan. I undersökningen ingår elva barn mellan två och tre år och dessa barn observeras i sin naturliga förskolemiljö, där ett etnografiskt inspirerat tillvägagångssätt nyttjas. Datamaterialet analyseras således utifrån ett etnografiskt tolkningsförfarande med Corsaros tillträdesstrategier som grund. De insamlade observationerna bearbetas och analyseras i tre olika steg – dessa tre faser integreras under hela forskningsproceduren. Resultatet visar att barn i två och tre-årsåldern, i likhet med äldre förskolebarn, använder sig av strategier för att vinna tillträde till pågående lekar. Resultatet visar också att några barn använder strategier mycket medvetet och de barnen nyttjar också flera följande strategier eftervarandra. Medan andra barn inte nyttjar strategier reflekterande, de barnen använder oftast samma strategi gång på gång även om de gång efter annan blir avvisad och inte lyckas med tillträdet. Resultat visar på både varaktighet men också på vandringar med korta samspelssekvenser i lekarna, vilket innebär att vissa barn får förhandla med strategier om och om igen för att vinna tillträde till lekar. Resultatet visar även att barn i två och tre års ålder skyddar leken från andra barns önskan om deltagande och i första hand är det rolleken barnen skyddar.

Personer med afasi får sin språkförmåga nedsatt på flera olika sätt vilket kan försvåra för dem att delta i samtal. De kan då använda sig av olika strategier för att hantera dessa problem. En sådan strategi är skratt. Denna uppsats syftar till att studera hur personer med afasi använder sig av skratt vid vardaglig interaktion. Föreliggande studie har utgått från videofilmer där en kvinna med afasi interagerar med olika personer i olika miljöer. Samtalen har transkriberats och analyserats enligt principer från Conversation Analysis. Studien har identifierat tre typer av situationer då kvinnan använder sig av skratt: skratt vid anomi, skratt vid genans samt skratt vid skämt. Det har visat sig att hon skrattar dels för att kompensera svårigheter med tal men även vid helt vanliga humoristiska situationer som vilken person som helst. Många av de tillfällen där Maja skrattar ignoreras eller får inte ett skratt som respons.

Syftet med denna studie har varit att genom en enkätundersökning jämföra yrkesverksamma lärare och lärarstudenters syn på elever som faller utanför skolans normer. Bland dessa elever finns två handlingsmönster, dels de som är utagerande och dels de som är tysta och tillbakadragna under lektionstid. Våra frågeställningar var vad lärare och studenter anser kring hur problem uppstår runt elever, för vem det är ett problem samt hur de hanterar dessa problem. Den avslutande frågeställningen berör huruvida grupperna ser elevernas problem utifrån ett punktuellt eller relationellt synsätt. Lärarstudenterna uttrycker i större utsträckning en önskan att inkludera alla elever medan lärare verkar ha lättare att uppnå detta. En liten men tydlig skillnad finns i att studenter har ett mer relationellt synsätt på problem kring elever. Slutsatsen av studien är att ett relationsinriktat synsätt samt ett inkluderande och flexibelt arbetssätt främjar en skola för alla.

Vår uppsats tar upp tre olika perspektiv på lärande, behaviorism, kognitivism och sociokulturellt perspektiv. Vårt intresse ligger i att se vilken syn de utvalda läromedlen i matematik har på kunskap, pedagogik och elev. Som metod använder vi oss av en textanalys med kvalitativ ansats. Genom vår analys får vi kunskap om hur de olika perspektiven på lärande kommer till uttryck i utvalda läromedel i matematik. Med hjälp av analysen kan vi också se att de tre läromedlen som vi valt ut skiljer sig åt i synen på kunskap, pedagogik och eleven. Vi diskuterar även kring läromedlens interaktionsmöjligheter då en grundläggande del i vår uppsats är kommunikation och samspel. Vår slutsats är att de utvalda läromedlen har olika förutsättningar för dessa interaktionsmöjligheter, bland annat beroende på vilket perspektiv på lärande som främst genomsyrar läromedlet.

I samband med globaliseringen och den tekniska utvecklingen ingick alltfler resebyråer i kedjeföretag, vilket satte små fristående resebyråer i en konkurrensutsatt situation. Denna uppsats syfte är att analysera och utvärdera förutsättningar för små fristående resebyråers marknadsföringsstrategier. Uppsatsen bygger på en jämförelsestudie mellan en kvantitativ kundundersökning och en kvalitativ undersökning genom intervjuer med representanter från resebyråerna. Resultatet visar att små fristående resebyråer har priskänsliga, dvs. låginvolverade, kunder, men att marknadsföringsstrategierna är anpassade för höginvolverade kunder. Slutsatsen är att eftersom små fristående resebyråer inte kan konkurrera med pris, bör de satsa på värdeskapande både internt i företaget och externt med kunder, och på detta sätt differentiera sig på marknaden samt överleva långsiktigt.

Syftet med uppsatsen är att öka vår medvetenhet om hur man som lärare arbetar med att väcka ett intresse hos eleven att vilja lära. Uppsatsen bygger på observationer och intervjuer av tre lärare på tre olika grundskolor. För att skapa oss en bakgrund har vi läst litteratur som relaterar till ämnet. Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi hade möjlighet att ta del av lärarens egna kunskaper som bygger på deras erfarenheter om inlärning. Intervjuerna utfördes med frågor i en samtalsliknande form och vid observationerna fick vi möjlighet att reflektera över hur lärarna arbetade för att väcka ett intresse. Resultatet av vår uppsats visar att lärarna utgår från att skapa en god lärandemiljö där de försöker anpassa undervisningen efter varje elev och på så vis väcka intresse att lära. Genom litteraturen, observationer och intervjuer har vi kommit fram till flera konkreta exempel på hur man som lärare kan arbeta för att väcka elevers intresse. I diskussionen lyfter vi fram de delar från litteraturen och resultatet som vi anser är betydelsefulla och som man bör vara medveten om när man arbetar med att väcka elevernas intresse till att lära i skolan.

No description available.

Syftet med denna undersökning var att se huruvida elever bemöter lärare olika beroende på lärares kön och/eller ålder. Samt hur lärare förmedlar, alternativt öppnar upp för eleverna att lära sig genus i klassrumssituationer. Uppsatsen bygger på empiriska studier genomförda hos fyra lärare på en gymnasieskola i Halland. Lärarna var två kvinnor och två män, varav en av varje kön var i 35 års åldern och en av varje kön var i 50 års åldern. Vi genomförde två observationer hos varje lärare vid olika lektionstillfällen i samma klass. Den empiriska datan samlades in via icke-deltagande observationer med hjälp av ett observationsschema som kompletterades med löpande anteckningar. Det empiriska materialet samt sociokulturella teorier om lärande och kommunikation låg sedan till grund för besvarandet av uppsatsens frågeställningar. Vi har främst använt oss av Lev Vygotskijs och Roger Säljös teorier i uppsatsen, samt kompletterat dessa med annan litteratur. Det vi kom fram till genom vår undersökning var att ålder inte är en lika stark faktor som kön i lärare-elevrelationen. Det finns olika stereotyper för hur män och kvinnor bör bete sig och i dessa stereotyper framkommer det ofta att män är mer respektingivande och auktoritära än kvinnor. I vår undersökning kunde vi se vissa egenskaper som finns i stereotyperna hos lärarna, som kan bidra till att elever lär sig genus i klassrumssituationer.

I denna studie analyseras interaktionen mellan några elever i grupparbete samt instruktionens betydelse för formandet av dess villkor. Forskningsfrågorna belyser hur eleverna med hjälp av tal, gester och blickar interagerar med varandra, vilka mönster av kommunikation interaktionen visar, instruktionens betydelse och aspekter på komplexa faktorer som omger grupparbete som arbetsform. Två grupparbeten observeras med hjälp av videoinspelning som delvis kompletteras med ljudinspelning för att erhålla ett tillförlitligare analysmaterial. Grupperna består av fem år 1 elever vardera. Resultatet visar på att den information som läraren ger i förväg får betydelse för hur eleverna interagerar. Studien beskriver att eleverna delvis agerar enligt grupparbetets sociala konstruktion, men delvis också informellt. Studiens slutsats är att grupparbetet bl a kan vara en god arena för demokratisk fostran men att eleverna behöver träna sig för att klara av att samspela. Ur ett pedagogiskt perspektiv blir det ett offentligt erfarenhetsrum där åsikter kan brytas mot varandra och kompromisser ingås, vilket är egenskaper som efterfrågas i dagens samhälle och som åligger skolan att utveckla. Trots att forskning visar på grupparbetets positiva effekter ur ett tvåfaldigt perspektiv; ett kunskapsmässigt och ett socialt, visar statistik på att lärare väljer denna arbetsform i avtagande utsträckning. Studien belyser aspekter som kan få betydelse för detta val.