<p>Uppsatsen behandlar den flygtaktiska stabens anpassning till CJTF konceptet i samband med förändringen av Försvarsmaktens högkvarter 2007. Erfarenheter visar att förändring av en komplex offentlig organisation till struktur och arbetssätt tar lång tid och att strukturen är enklare att förändra än arbetssätt. Utifrån erfarenheterna om det svåra att förändra arbetssätten har en hypotes formulerats för att undersöka om den flygtaktiska staben endast förändrats till struktur. Syftet med undersökningen är att pröva hypotesen utifrån ett teoretiskt perspektiv på organisationsförändring, ett instrumentellt perspektiv. Förhoppningen är att kunna bidra med kunskap inför framtida förändringar. Resultatet bekräftar erfarenheterna om svårigheten med att förändra arbetssätt. Dessutom visar resultatet att en av anledningarna till svårigheterna kan förklaras med att tiden till förberedelser ofta inte är tillräckliga.</p> / <p>This study performs a theoretical analysis of the Air Component Command’s adaption with the CJTF-concept during an organizational change of the Swedish Armed Forces Headquarters in 2007. Common experiences show that organizational changes of complex governmental organizations are difficult to perform because changes of structure and methods often take a long time.  It also shows that structure is easier to change than method. Based on these common experiences especially regarding the difficulty in changing methods a hypothesis has been formed to support the study about whether the ACC´s adaption only is done by structural means. The purpose with this study is to test the hypothesis from one theoretical perspective of organizational changes, the instrumental perspective. The result will hopefully contribute with knowledge on the eve of future organizational changes. The conclusion of this study confirms experiences about the difficulty in organizational changes, especially regarding methods. It also shows that one of the most obvious reasons seems to be the lack of available time for preparation.</p>

Undersökningen tar sin utgångspunkt i huruvida den Svenska förnödenhetsförsörjningen är interoperabel gentemot NATO. Detta med bakgrund till att Försvarsmakten har genomgått en större omorganisation till ett insatsförsvar som ska kunna verka och samarbeta tillsammans med andra nationer i multinationella insatser.   Syftet med denna undersökning är att jämföra huruvida den svenska förnödenhetsförsörjningen är interoperabel med NATO. Metoden för undersökningen är en teorikonsumerande metod där en teori om interoperabilitet används. Genom teorin har fyra olika variabler tagits ut och är utgångspunkter för det empiriska material och de områden som har undersökts. Slutligen har det empiriska materialet renderat i en jämförandeanalys mellan Sverige och NATO för att kunna besvara frågeställningen.   Slutsatser som är dragna av undersökningen är att Försvarsmaktens förnödenhetskedja till viss del är interoperabel med NATO. Försvarsmakten har kommit relativt långt med att implementera metoder och principer i handböcker och doktriner. Detta medför att det till viss del finns en interoperabel förmåga i hur Försvarsmakten genomför förnödenhetsförsörjningen. Dock finns det fortfarande vissa metoder och principer som inte implementerats av Försvarsmakten som minskar förmågan till interoperabilitet.

Uppsatsen behandlar den flygtaktiska stabens anpassning till CJTF konceptet i samband med förändringen av Försvarsmaktens högkvarter 2007. Erfarenheter visar att förändring av en komplex offentlig organisation till struktur och arbetssätt tar lång tid och att strukturen är enklare att förändra än arbetssätt. Utifrån erfarenheterna om det svåra att förändra arbetssätten har en hypotes formulerats för att undersöka om den flygtaktiska staben endast förändrats till struktur. Syftet med undersökningen är att pröva hypotesen utifrån ett teoretiskt perspektiv på organisationsförändring, ett instrumentellt perspektiv. Förhoppningen är att kunna bidra med kunskap inför framtida förändringar. Resultatet bekräftar erfarenheterna om svårigheten med att förändra arbetssätt. Dessutom visar resultatet att en av anledningarna till svårigheterna kan förklaras med att tiden till förberedelser ofta inte är tillräckliga. / This study performs a theoretical analysis of the Air Component Command’s adaption with the CJTF-concept during an organizational change of the Swedish Armed Forces Headquarters in 2007. Common experiences show that organizational changes of complex governmental organizations are difficult to perform because changes of structure and methods often take a long time.  It also shows that structure is easier to change than method. Based on these common experiences especially regarding the difficulty in changing methods a hypothesis has been formed to support the study about whether the ACC´s adaption only is done by structural means. The purpose with this study is to test the hypothesis from one theoretical perspective of organizational changes, the instrumental perspective. The result will hopefully contribute with knowledge on the eve of future organizational changes. The conclusion of this study confirms experiences about the difficulty in organizational changes, especially regarding methods. It also shows that one of the most obvious reasons seems to be the lack of available time for preparation.

Den svenska Försvarsmakten fattade 2004 beslut om att söka uppnå interoperabilitet med andra nationers försvarsmakter. Som gemensam nomenklatur för samarbetsformerna valdes, med bakgrund av att EU sökte samma lösning, att nyttja de standarder som fanns inom NATO. Den här uppsatsen undersöker i vilken utsträckning den svenska försvarsmakten på operativ nivå är interoperabel idag – tidigt 2010. En gränsöverskridande funktion har valts som undersökningsobjekt, underrättelsefunktionen. Den får åskådliggöra i vilken omfattning interoperabilitet uppnåtts utifrån NATO:s olika standarder. Utvecklingen betraktas utifrån en implementeringsteoretisk ansats kompletterad med ansatser om kunskapsöverföring och förändringsarbete.   Undersökningen visar att implementeringen av interoperabilitet är förhållandevis långt gången och att det kvarvarande arbetet kan påskyndas och effektiviseras genom ansträngningar på områden såsom struktur avseende organisation och metoder, utbildning av personal samt ledarskap.

A decision has been made that the Swedish and the Finnish Navy will expand their cooperation by creating the “Swedish-Finnish Naval Task Group” (SFNTG). Based on Michael Codner’s theory of interoperability, this essay’s aim is to investigate if the Swedish and the Finnish currently are interoperable with each other, due to their military strategic concepts. According to Codner, similarities between the cooperating nation’s military strategic concepts are required in order to reach a high degree of interoperability. This essay will analyze and compare Sweden and Finland’s military strategic concepts, based on three categories; Global Projection, Territorial Defence and Combat Capability. The conclusion is that there are differences between the Swedish and the Finnish military strategic concepts in every category, of varying degrees. By looking at the results of this investigation, it is clear in what direction the two nations have to adapt their concepts to enable a high degree of interoperability for the future of the SFNTG.

Totalförsvaret består av ett militärt- och civilt försvar men ska tillsammans utgöra ett samlat försvar. Vid större olyckor eller konflikter kommer militära och civila insatser ske parallellt eller tillsammans. Idag finns det två beredskapssystem, ett för fred och olyckor, och ett för krig men med olika ledningskoncept beroende på aktörerna. Hur ska nationell krisledning ske i skarven mellan två beredskapssystem med olika regelverk och olika ledningskoncept? Går det att ha en nationell interoperabilitet för ledning och i sådant fall, är det något som vi kan eller bör införa? Uppsatsen undersöker genom olika ledningsbegrepp, vilka ledningskoncept som gäller för tre dimensionerande aktörer; Försvarsmakten, Polisen och MSB, i syfte att undersöka om aktörerna har olika koncept, hur de fungerar tillsammans. Uppsatsen är främst inriktad på att studera hur ledningssamordning sker i den svårdefinierade men omdiskuterade och aktuella konfliktnivån gråzon. Uppsatsen kan konstatera att det i huvudsak finns liknande koncept och metoder men att olika ledningskultur och olika organisering vid kris, skapar svårigheter att samordna verksamhet i alla konfliktnivåer. Svårigheten ligger främst i att det saknas mandat att tydligt inrikta och kraftsamla resurser. Det saknas idag både juridiska och kulturella mandat att bedriva en enhetlig ledning av komplexa insatser i gråzonen. Förmågan att samordna och interagera mellan myndigheter begränsas av civil ledningskultur från det nya krisberedskapssystemet. Metodmässigt och kompetensmässigt finns det goda förutsättningar att inrikta och samordna totalförsvaret främst genom samverkan. För att utöva en ledning genom befäl krävs en attitydförändring främst bland civila myndigheter inklusive Polisen.

Internationella samarbeten ökar och utgör en viktig del i genomförandet av militära operationer. Samtidigt har operationsmiljön blivit alltmer komplex till följd av globalisering och teknisk utveckling, vilket öppnat för nya angreppsmetoder och krigföringskoncept där gränsen mellan krig och fred suddas ut. Den tekniska utvecklingen leder också till snabbare beslutsprocesser och ökad mängd information. Verktyget beslutsfattare har för att skapa förståelse för operationsmiljön och potentiella och faktiska motståndare är underrättelsetjänsten. Inom ramen för gemensamma militära operationer kommer således underrättelsetjänsten samarbeta med andra nationers underrättelsetjänster. Militärt samarbete bygger på interoperabilitet. Interoperabilitet omhändertar såväl sociala som tekniska förutsättningar för samarbete, en del av detta är den doktrinära interoperabiliteten. Syftet med denna studie är, med bakgrund av ovanstående, att utifrån interoperabilitetsteori beskriva hur de doktrinära förutsättningarna ser ut för underrättelsesamarbete inom ramen för militära operationer mellan Sverige och potentiella partners. Resultatet visar på att det till del råder olika syn på underrättelsetjänsten på ett övergripande plan men att den doktrinära överensstämmelsen avseende uppgifter och metoder är god samt att identifierade skillnader är hanterbara. Det finns dock potential till förbättringar vilket utmynnat i ett antal rekommendationer.

Ett ökat fokus på svensk försvarsförmåga under 2020-talet medför sannolikt ökade krav på inter-operabilitet såväl nationellt som internationellt, inte minst avseende ledningsfunktionen. Uppsatsens syfte är att analysera hur förutsättningarna för interoperabel ledning av gemensamma operationer ser ut i Försvarsmakten doktrinärt, samt hur de upplevs av officerare på operativ och högre taktisk nivå. Metoden är kvalitativ och består av textanalys kompletterad med semistrukturerade intervjuer. Analysen visar att de doktrinära förutsättningarna för interoperabel ledning av gemensamma operationer är relativt goda. Samtidigt visar intervjusvaren att det finns en diskrepans mellan doktrin och praktik avseende i första hand ledningssystemet som förutsättningsskapande för ledning av gemensamma operationer. De olika organisationsnivåernas uppfattning om vari problematiken ligger skiljer sig dessutom delvis åt.

As of the 7th of March 2024, Sweden has become a member of the North Atlantic Treaty Organisation, NATO. Interoperability between the two organizations will be essential to ensure a high level of cooperation in future multinational land operations. The study will be conducted on NATO doctrine: Allied Joint Doctrine for the Conduct of Operations, and the Swedish Armed Forces army doctrine: Reglemente Armé - Taktik 2023. The aim of this study is to show the level of organizational and technical interoperability between the two doctrines through the theory of Levels of Coalition Interoperability (LCI). By comparing the two doctrines to each other we find that the Swedish army and NATO are similar in many descriptions of methods and principles, mostly since the Swedish army has chosen to adept many parts of their doctrine towards NATO. However, NATO do show a lot of flexibility and adaptability towards partner nations, giving the two doctrines a high level of interoperability. The doctrines differ in description of methods for data exchange at a physical level and gives room for commanders to interpret certain aspects of the doctrines, which shows that there can be developments made to increase the interoperability, mainly in the area of adaptation of standardized methods.

This thesis was one of the deliverables of StandIN. The purpose of StandIN was to propose a common framework including standards for technical interoperability. The goal of this thesis was to structure and analyze information about the knowledge- and adoption level of the standards among providers of healthcare information systems (HIS's). Moreover, it aimed to evaluate different aspect that might affect the adoption. The target group was providers of HIS's used in Swedish county councils and regions. The information was gathered through a survey and semi-structured interviews, and stored in an Excel database. From the database, Pivot tables and charts were created in order to show the knowledge- as well as adoption level of the different standards. The results were thereafter compared to theory about interoperability and standard adoption. It was clear that the knowledge level varied for the different standards. In addition, the adoption level was very low - except from CCOW and HL7 v2. Least adopted were domain-specific standards. The results also indicated a trend for only adopting parts of standards. Moreover, many providers stated that they performed specific integrations rather than followed common standards. This seemed to be due to the choice of standards being too wide, and the actual adoption not being consistent among the different providers. According to the providers, an introduction of a national framework based on uniform and consistent international standards was an awaited solution to the problem. A future extension of this thesis would be to perform a similar study involving the customers. The database could also be used to do clustered analyses of the adoption state in different county councils and regions. Moreover, it could be used to analyze the development of standard adoption over time. / Den här uppsatsen var ett utav delresultaten i StandIN, ett initiativ till att ta fram ett gemensamt ramverk med standarder för teknisk interoperabilitet. Den här uppsatsen syftade till att strukturera och analysera information om kunskaps- och tillämpningsnivån för de tilltänkta standarderna. Målgruppen var leverantörer av vårdinformationssystem som används i Sveriges landsting och regioner. Informationen samlades in genom en enkät samt semi-strukturerade intervjuer, och lagrades sedan i en Excel-databas. Pivot-tabeller och -diagram skapades för att visualisera kunskaps- och tillämpningsnivån, och resultaten jämfördes sedan med teori om interoperabilitet och standardtillämpning. Det var tydligt att kunskapsnivån skilde sig för de olika standarderna. Tillämpningsnivån var generellt sett väldigt låg, bortsett från CCOW och HL7 v2. Minst tillämpade var domänspecifika standarder. Det var också tydligt att centrala leverantörer inte tillämpade samma standarder, vilket troligtvis påverkar de kompletterande systemen. Många leverantörer gjorde snarare specifika integrationer, än följde gemensamma standarder. Anledningen var att valet av standarder var för brett, och att den faktiska tillämpningen av standarder inte var konsekvent mellan olika leverantörer. Enligt leverantörerna skulle ett nationellt ramverk med enhetliga och internationella standarder vara en efterlängtad lösning på problemet. En fortsättning på denna uppsats är att använda databasen till att göra klusteranalyser för tillämpningsnivån av standarder hos system i olika landsting och regioner. Databasen skulle också kunna användas till att analysera utvecklingen av kunskap och tillämpning över tid. / StandIN