The purpose of this study was to find out how the responsible editors on a selection of Swedish newspapers react to a reproach from the Press Ombudsman. The method for this research was eight qualitative interviews with responsible editors on some of Sweden’s biggest newspapers, and also a few local newspapers. We based our results on the interviews and three theories – media accountability, communicative action and consequence neutrality. We used these theories because we think that, put together they produce the most apt view of how media ethics is being handled in the printed press. We found out that in most cases a reproach doesn’t mean that much to a newspaper. But all the responsible editors think it’s important for the people and most of all for the person who filed a complaint against the newspaper. It’s also important for the credibility of the self–regulation system on which the Swedish printed press is built.

Studien belyser det regionala arbetet med miljökvalitetsmålen inom Östergötlands län. Syftet för studien har varit att identifiera och analysera hinder inom ramen för utarbetandet av miljömålen i Östergötlands län, med särskilt fokus på konflikter och de främsta orsakerna bakom dessa. För att avgränsa studien har främst arbetet inom jordbrukssektorn granskats. Studien är kvalitativ och grundad på kvalitativa intervjuer av personer involverade i miljömålsarbetet i Östergötland. Studien tyder på att det uppstått konflikter i samband med prioriteringsarbetet och att det inom jordbrukssektorsgruppen i Östergötland förekommit interna målkonflikter, kanske främst grundade i ideologiska synsätt. Ytterligare ett konfliktområde som framkommit gäller målstyrning som form och miljöbalken. När det gäller arbetsformen med sektorsgrupper tyder studien på att det upplevts som en positiv modell för miljömålsarbetet.

Uppsatsen tog utgångspunkt i det trendiga begreppet postsanning som 2016 utsågs till årets ord av Oxford Dictionaries (BBC 2016). Trenden är till följd av den postfaktiskta epok vi, av många, påstått trätt in i. En epok där relationen till sanningen kommit att bli sekundär och där ett kommunicerande gentemot känslor och övertygelse kommit att bli desto viktigare. Ingenstans är detta mer tydligt än på sociala medier. Med kritisk diskursanalys som metod undersöktes Facebookgrupperna inte rasist men och #sverigeärfullt. Frågeställningarna som söktes besvaras var vilket innehåll dominerar i de två grupperna, vilka återkommande föreställningar ges uttryck för och vad är förgivettagna fakta i dessa grupper och hur produceras och reproduceras detta? Fokus för analysen handlande om hur ramverken på de båda sidorna skiljer sig åt i sin uppbyggnad till innehåll, men fann dem också förefalla snarlika i sina diskursiva praktiker. Här fokuserades på hur båda grupperna använder sig av postsanningar och bullshit för att bygga upp ramarna inom grupperna och för att ifrågasätta andra ramar som uppstår i motstånd till den rådande dito. Gruppernas eget existensberättigande tycks finnas i konflikten till den tilltänkta motparten som ofta beskrivs som förljugen och vilseledande. / The thesis centers itself on the trendy concept of post-truth, which in 2016 was named the word of the year by Oxford Dictionaries (BBC 2016). The trend emerged due to the alleged post-factual epoch we have entered. An epoch where the relationship to truth has come to be secondary and where a communication to feelings and conviction has come to be all the more important. Nowhere is this more evident than on social media. Using critical discourse analysis as a method, the Facebook groups, inte rasist men and #sverigeärfullt were analyzed. Questions that the thesis set out to answer was what content dominates in the two groups, what recurring notions are expressed and, what are the facts in these groups and how do they produce and reproduce this? The focus of the analysis was on how the frameworks in the two Facebook groups differ in their structure, but also appear similar in their discursive practices. Here, focus was on how both groups use post-truths and bullshit to build the frameworks within the groups and to question other frameworks that arise in opposition to the prevailing one. The groups' own justification exists in the conflict to the intended counterparty, which often is described as lying and being deceitful.

<p>Studien behandlar bemötandet under det samordnade vårdplaneringsmötet, en vårdsituation där brukaren ofta har en utsatt position. Under dessa möten ska deltagarna gemensamt komma fram till lösningar för brukarens eftervård och situation efter utskrivning från psykiatrisk avdelning. Syftet med min studie är att beskriva och bidra med kunskap och förståelse om hur brukare med psykiska funktionshinder blir bemötta utav personal under samordnade vårdplaneringsmöten. Studien belyser frågan utifrån personalens synvinkel. Studiens empiriska data har samlats in genom kvalitativa intervjuer som utgår från olika samtalsområden, där respondenterna relativt fritt får själva berätta om sina upplevelser om bemötandet av brukare. Empirin är hämtad från en medelstor kommun i Mellansverige. Empirin har analyserats med hjälp av Habermas teori om kommunikativt handlande och teorin om samtidsdiagnosen (livsvärld och system) för djupare förståelse för de mekanismer som kan påverka bemötandet under vårdplaneringsmötet. Teorin bidrar till att förstå deltagarna under vårdplaneringsmöten har sina egna normer, värderingar och kulturer som formar och påverkar deras handlingar och bemötande, men även de lagar, regler och strategier som präglar kommun och landsting. Tidigare forskning om vårdplaneringsmöten inom en annan sektor visar att de föreskrifter i hälso- och sjukvårdslagar som tar upp vikten av delaktighet och inflytande inte efterföljs under vårdplaneringar. Resultatet visar att variationen av vårdplaneringsmötena och bemötandet beror på uppsättningen av människor som ska delta under mötena. Det finns vissa riktlinjer för vårdplaneringsmötets genomförande, men få känner till dessa, vilket gör att vårdplaneringsmötets genomförande hänger på deltagarna och personen som leder mötet. Ifall personen ifråga har en bra mötesteknik kommer brukaren till tals och blir delaktig i mötet.</p>

Studien behandlar bemötandet under det samordnade vårdplaneringsmötet, en vårdsituation där brukaren ofta har en utsatt position. Under dessa möten ska deltagarna gemensamt komma fram till lösningar för brukarens eftervård och situation efter utskrivning från psykiatrisk avdelning. Syftet med min studie är att beskriva och bidra med kunskap och förståelse om hur brukare med psykiska funktionshinder blir bemötta utav personal under samordnade vårdplaneringsmöten. Studien belyser frågan utifrån personalens synvinkel. Studiens empiriska data har samlats in genom kvalitativa intervjuer som utgår från olika samtalsområden, där respondenterna relativt fritt får själva berätta om sina upplevelser om bemötandet av brukare. Empirin är hämtad från en medelstor kommun i Mellansverige. Empirin har analyserats med hjälp av Habermas teori om kommunikativt handlande och teorin om samtidsdiagnosen (livsvärld och system) för djupare förståelse för de mekanismer som kan påverka bemötandet under vårdplaneringsmötet. Teorin bidrar till att förstå deltagarna under vårdplaneringsmöten har sina egna normer, värderingar och kulturer som formar och påverkar deras handlingar och bemötande, men även de lagar, regler och strategier som präglar kommun och landsting. Tidigare forskning om vårdplaneringsmöten inom en annan sektor visar att de föreskrifter i hälso- och sjukvårdslagar som tar upp vikten av delaktighet och inflytande inte efterföljs under vårdplaneringar. Resultatet visar att variationen av vårdplaneringsmötena och bemötandet beror på uppsättningen av människor som ska delta under mötena. Det finns vissa riktlinjer för vårdplaneringsmötets genomförande, men få känner till dessa, vilket gör att vårdplaneringsmötets genomförande hänger på deltagarna och personen som leder mötet. Ifall personen ifråga har en bra mötesteknik kommer brukaren till tals och blir delaktig i mötet.

The aim of this composition is using the theories of communicative action and political legitimacy to understand and analyze which role politics and the political incitement had for Gustaf III in his actions and decision to legitimize the adoption of increased rights for Jews in the late 18th century. The results showed that Gustaf III of Sweden used the adoption of increased rights to the Jews to legitimize his power and win recognition as a King. It was important for the King to gain reputation and honor. Together with the acts of the communicative in order to achieve a consensus with other peoples, the political incitement was the main reason why Gustaf III of Sweden adopted increased rights to the Jews during the 18th century. Jewish settlement in Sweden was not just about a question of tolerance and freedom of religion. If we visible the power configuration it becoming more of a question about political incitement. The King and his followers used the Jewish settlement to raise capital from the Jews which involved the circulation of money in Sweden. By the adoption of increased rights for the Jews Gustaf III also won an recognition as King of certain individuals groups. Especiallyof royals in Europe but also in the bureaucracy in Sweden. For example the National Board of Trade supported the king och helped him to a adopt various rights to the Jews. We could not explain all the actions and decisions of the Gustaf III with the the political incitement , but for me the political ingression helped to understanding the action of the King in matters of giving a limited religious freedom to the Jews.

Denna studie undersöker en föreslagen pedagogisk metod, interaktionslärande, med fokus på elevens livsvärld genom en undersökt reell situation baserad på erfarenhet, materialitet och ömsesidighet i olika former. Metodiken appliceras och reflekteras kring i en fortsättningskurs i samhällskunskap på ett svenskt gymnasium, bland annat genom en praktiskt genomförd övning med påföljande intervjuer. Studien använder sig dessutom av en teoretisk metodik där aktionsforskning eller aktionslärande appliceras som metod tillsammans med så kallat kommunikativt handlande och förhållande till systemteori och så kallat lömska problem. Studien utvärderas genom reflektion i förhållande till kontexten utifrån samtal med de medverkande, för att sätta studiens pedagogiska metod i relation till en samtida pedagogisk debatt och därigenom förhålla sig till tankar inom denna, och överväganden också för en övergripande samtida pedagogik. / In this thesis an approach to pedagogy is proposed, Interaction Learning, with an ambition to bring a subject matter closer to the pupils’ life world by focusing on individual experience, materiality and mutuality in different forms. It is further examined through a study in an applied context in an advanced Social Science course in an upper secondary Swedish Gymnasium through an exercise followed by interviews. The study itself uses a theoretical framework based on an action research approach, using reflective experience and communicative action as well as Systems theory thinking that draws on theories on what could be approached as Wicked Problems. The applied practice is further evaluated and reflected on to set the methodological thinking in reference to a current and ongoing Pedagogical debate in Sweden. To evaluate the approach’s possible use and to reflect also on pedagogy on a broader scale for a contemporary current society.

During the last decades Recognition of Prior Learning (RPL) has become a more frequently used method to recognise adult’s prior learning. This thesis analyses a process of RPL in health care, where health care assistants are assessed against subjects in the upper-secondary health care program. Prior research on RPL is to a high degree non-theoretical and focus is primarily on policy level research. This thesis adds to the field by progressing a critical social theory perspective on RPL. In the thesis the RPL process is analysed through Jürgen Habermas’ theory of communicative action and Axel Honneth’s Recognition theory. General questions posed are: What are the power issues in the RPL process? What implications does the tension between the lifeworld of work and the system of education have? What consequences does mutual understanding and communication have for the outcome of the RPL process? What part does recognition play for the participants? The results disclose the power relations that emerge in the relationship between participants and teachers. A caring ideology is developed and problematized. Further, the importance of mutual understanding between participant and teachers in the assessment of prior learning is discussed focusing on the consequences a lack of mutual understanding could have for the outcome in such assessments. On a macro level the analysis demonstrates the tension between the participants prior learning and the educational systems demand for formalising prior learning. In addition, analyses of a more developmental character that intends to show the potential for critical learning, change and recognition are progressed. The results suggest that communicative action can be used to develop RPL into processes focusing on critical learning and change. Recognition of traits and abilities could also enhance individual’s positive relations with the self. Such recognition could develop self-confidence and thus RPL could encourage learning and cultivate continuing self-realisation through work. / Validering har under de senaste decennierna blivit en alltmer använd metod för att erkänna vuxnas tidigare lärande. Denna avhandling analyserar en valideringsprocess inom omvårdnadssektorn för vårdbiträden med mångårig erfarenhet. Vårdbiträdena valideras mot ämnen inom omvårdnadsprogrammets karaktärsämnen. Tidigare forskning om validering är i hög grad icke-teoretisk och mycket fokus har legat på policynivå. Denna avhandling bidrar till forskningsfältet genom att problematisera validering utifrån ett kritiskt samhällsteoretiskt perspektiv. I avhandlingen analyseras valideringsprocessen utifrån Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet och Axel Honneths erkännandeteori. Exempel på mer generella frågor som ställs är: Vilka är maktfaktorerna i valideringsprocessen? Är handlingarna i processen koordinerade mot gemensam förståelse? Hur ser förhållandet mellan system och livsvärld ut? Vilken roll spelar erkännandet i validering för deltagarna? Resultatet synliggör de maktförhållanden som uppstår mellan deltagare och lärare i bedömningsprocessen. En omvårdande ideologi lyfts fram och problematiseras. Därtill diskuteras betydelsen av gemensam förståelse mellan deltagare och lärare vid bedömning, samt vilka konsekvenser brist på gemensam förståelse kan få. På ett makroplan åskådliggör analysen spänningen mellan deltagarnas erfarenheter och utbildningssystemets krav på formalisering. Vidare genomförs mer utvecklingsfokuserade analyser som vill visa på möjligheterna för kritiskt lärande och förändring i validering. Resultatet demonstrerar också, bland annat, betydelsen av att bli erkänd för sina förmågor och hur detta kan utveckla individens självuppskattning och främja lärande. I studien föreslås det att kommunikativt handlande kan utgöra en norm för hur validering kan utvecklas mot mer kritiskt lärande och positiv förändring. Men också att erkännande av tidigare förmågor kan gynna individens positiva relation till sig själv, hur detta främjar lärande, självuppskattning och hur validering därmed kan utgöra en grund för ett vidare självförverkligande genom arbete.

befattningsutbildningen för skolledare. Studiens syfte är att undersöka hur deltagare i rektorsprogrammet beskriver att professionsutvecklande handledning bidragit till utveckling av deras rektorskap. Den handledning som undersöks har genomförts i lärgrupper med en utbildningsledare som handledare. Studiens empiriska underlag består av kvalitativa intervjuer med skolledare under deras sista år på utbildningen. Habermas teori om kommunikativt handlande används som teoretisk utgångspunkt då ett särskilt intresse riktas mot rektorers kommunikativa förmåga. För att relatera kommunikativ förmåga till rektorskap tillämpas vid analysen även Saarukkas modell för beskrivning av rektorskapet, med fokus på personlig dynamik. Genom analys av studiens resultat är min slutsats att studien bidragit till ökad förståelse kring hur den professionsutvecklande handledningen på olika sätt har bidragit till utveckling av rektorskapet hos de intervjuade deltagarna i rektorsprogrammet. Analysen av skolledarnas beskrivningar visar att erfarenheter från den professionsutvecklande handledningen varit betydelsefulla för tanke och handling i deras praktik. Utsagor indikerar en fördjupad förståelse för vikten av gemensam reflektion samt kraften i frågandet som verktyg för att bredda sitt eget och andras perspektiv vid hantering av komplexa problem. I deras beskrivningar finns också tecken på utveckling inom kommunikativ förmåga, genom ökad självkännedom, större förståelse för andra och bättre förståelse för hur deras ledarskap påverkar kommunikation och interaktion i verksamheten. Studien antyder också att metareflekterande samtal kring professionsutvecklande handledningen i relation till deltagarnas verksamhet, kan bidra ytterligare till transferering från utbildning till rektorskap i praktiken. / This study is about supervision for professional development that forms an element of the Swedish national training program for school leaders. The aim of this study is to investigate how participants in the training program describe that supervision for professional development contributed to the development of their principalship. The supervision under investigation has been carried out in learning groups with an education leader as facilitator. The empirical basis consists of qualitative interviews with school leaders during their last year on the program. Habermas' theory of communicative action is used as a theoretical framework due to a particular interest in school leaders’ communicative skills. In order to relate communicative skills to principalship, the analysis also applies Saarukka's model for describing principalship, with a focus on personal dynamics. Through analysis of the study's results, my conclusion is that the study has contributed to an increased understanding of how the supervision for professional development has contributed in different ways to the development of the principalship of the interviewed participants in the principal's program. The analysis of the school leaders' descriptions shows that experiences from the supervision were significant for thought and action in their practice. Statements indicate a deepened understanding of the importance of joint reflection and the power of questioning as a tool to broaden their own and others' perspectives when dealing with complex problems. Furthermore, there are signs of development in communicative skills, through increased self-awareness, greater understanding of others and better understanding of how their leadership affects communication and interaction in the organisation. Moreover, the study suggests that meta-reflective conversations can contribute to transfer from education to principalship in practice.

<p>Anne Charlotte Leffler, Victoria Benedictsson and Frida Stéenhoff were all part of the Modern Breakthrough in Swedish literature. By utilizing Jürgen Habermas theoretical works on communicative action, and Nancy Fraser’s supplementary reading of his theory, this essay makes clear that the authors’ struggle for an understanding and a rethinking of social norms in their plays <em>Skådespelerskan </em>(1873), <em>Romeos Julia </em>(1888) and <em>Lejonets unge </em>(1896) can be read as a contribution to the public debate. Dialogue has a key function for female authors during the Modern Breakthrough. Women and mens’ possibilities to take part in conversation and argument as equals, requires the professional woman’s transgression and access to the privileges of both public (State) administration – “system”, and world of everyday life – “lifeworld”. As oppositional authors, Leffler, Benedictsson and Stéenhoff took advantage of the literary public domain, in this case the theatre. The theatre as public sphere had a more effective capacity to affect its audience than fiction. The plays were written and staged in a cultural period that, compared with the present one, in a greater sense influenced public opinion. The theatre was a powerful part of the public debate, and this debate involved parties from both on-stage and off-stage positions.</p><p>At the theatre Leffler, Benedictsson and Stéenhoff turned the private into politics. Their powerful contribution to the public debate were directed specifically towards the bourgeois audience. They carried on a controversy concerning the notion of the bourgeois family by showing scenarios that raised objection to its idealistic point of view. The bourgeois living room was exposed on stage. Conflicts related to the private sphere were brought up as a theme in a public sphere and by so means were incorporated into the public debate, which at that time was dominated by men. The plays mirrored the audience and the authors’ strategies were based upon the remodeling power inherent in conversation and argumentation. Thereby, the audience were confronted with an alternated reflection of themselves. This reflection should be read as a problematic representation of the writing of history. The alternate mirroring brought in itself forward an argument that emphasized why a new reflection was necessary.</p><p><em>Skådespelerskan</em>, <em>Romeos Julia </em>and <em>Lejonets unge</em> examine female artists in a bourgeois environment. Through the artist the structures that maintain bourgeois ideals are exposed and questioned, but first and foremost the artist show that communicative action between men and women was insufficient. The androcentric order did not acknowledge women and men as equals, in accordance with that, the possibility of conversation, in the sense of Habermas, came to nothing. Under such circumstances an understanding between men and women could not be reached. Love within the institution of marriage also suffered since it could not be founded in acknowledgement as long as the structure maintained. Saga and Adil, the main characters in <em>Lejonets unge</em>, personify, on the other hand, Stéenhoffs ideas of what is being needed to change the androcentric structure. They are citizens of the future.</p><p>My focus is on human action (in an Aristotelian sense) in the plays, the way characters stage themselves and bring the plot forward, shed light upon their possibilities and limitations in proportion to each other as men and women. My analysis thereby contrasts with the greater part of earlier research. I give prominence to the connection between psychological conflict and social position/role. In <em>Skådespelerskan</em>, <em>Romeos Julia</em> and <em>Lejonets unge</em> all of the characters’ psychological conflicts are based in gender issues, the consequences of being a man or woman in the 18th century, rather than explicit existential matters.</p>