Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.

Diss. Universität Bern, 2008. / Bibliogr.

During an arbitration, a party may need to request the arbitral tribunal to order interim measuresto secure a meaningful award. However, the parties may face issues relating to enforceabilityand hence the effectiveness of the arbitral tribunal’s interim decision. If the arbitral tribunal isseated in Sweden, under the current Swedish Arbitration Act (SAA), a decision on interimmeasures is not enforceable in the form of an order. This raises the issue whether such a decisioncould be made enforceable if issued in the form of an arbitral award. The SAA is currently undergoing a revision with the aim to increase the attractiveness ofSwedish arbitration, for both Swedish and foreign parties. The Government Commission(Commission) proposed in its report in 2015 that an express legislative provision be introducedspecifically empowering an arbitral tribunal to order an interim measure in the form of an orderor an award. This would be consistent with relevant Arbitral Rules. A decision in form of anaward would potentially be enforceable. The Government decided not to follow theCommission’s proposal in the proposed legislation referred to the Law Council on Legislation.The Commission implied that interim measures may be enforceable in Sweden, if made in theform of an award. Through the use of a legal dogmatic and legal analytical method this thesis concludes that thereis an uncertainty as to whether interim measures, in the form of an award, can be enforced inSweden. Parties can probably give the arbitral tribunal such authority to grant interim measuresthat are final and binding in character, if this is provided for in their arbitration agreement. Forexample, parties could vest the arbitral tribunal with such power by referring to arbitration rulesthat provide for such interim relief, as is provided in SCC and ICC Arbitral Rules. It is alsoconcluded that the enforceability depends on whether the award was rendered by a tribunalsitting in/outside of Sweden. The Swedish Supreme Court has stated that “award” within themeaning of the New York Convention (NYC) should, as a rule, be construed according to thelaw of the seat of the arbitration. This may allow for enforcement of interim measures in theform of an award. However, due to the general, but not conclusive, view that the NYC does notapply to interim measures, no certain conclusions can be made. Furthermore, it is argued, because of this ambiguity, that Sweden fails to offer parties andarbitrators a modern and effective arbitral regime, which may hamper Sweden’s ambitions inattracting foreign parties to arbitrate in Sweden. Therefore, Sweden should introduce apossibility for the arbitral tribunal to grant enforceable interim measures.

The Saami, a Nordic indigenous people scattered over four countries, has for centuries been regarded as parts of the national populations of the countries in which they live. During the 19th century saami demands for greater influence resulted en several changes, among them the founding of a Swedish Saami Council in 1993. The council became a popularly elected, representative institution with an agenda of its own, but also a public authority answerable to the government. The decision to attribute the council this twofold role was unusual and, from a certain point of view, even controversial: it makes it difficult to determine the location of the power to act in saami-related issues and the legitimacy to do so. This essay is about how the twofold role came into existence, what it leads to and how the seemingly contradictive duality is managed. It has an institutional approach with theories concerning institutions and etnicity as well as institutional change and handling of complicated and ambiguous demands. Among the theorists are Karppi, Micheletti, Jacobsson and Sahlin-Andersson. The previous two treat the possibilities and the shortcomings of the multicultural democracy. The later deals among other things with decision making and with changes in politics and public administration. The council was presented as the main solution of the problem that the Saami felt a lack of influence. However it was not welcomed by all main Saami figures. The founding of a council with a twofold role can be explained by governmental pressure at the time for a Saami Council working on governmental terms. This essay emphazises the efforts of the state to meet Saami demands without losing influence over a group long seen as a part of the national population. It is my opinion that the case of the Saami Council is an example of the difficulties in the multicultural democracy. It is problematic when a group is “given” an institution by the state, among other things because it may undermine the possibilities for the group to raise objections in future conflicts. An arena attracting attention to an indigenous people in the national politics in the way the Saami Council does is, however, of great value for the Saami. It is truly a political success resulting in a new conception of the Saami and sprung from international change and a growing urge to question the legitimacy of national borders, but also from the propagation of the concept of Sápmi. One of its consequences is critique of the twofold role and suggestions of other ways to solve the situation, not only from the Saami but also from others, e. g. a governmental report. While waiting for such changes, the members of the Saami Council have created shared frameworks of interpretation and chosen to handle the twofold role by putting stress on the popularly elected part. The structure of the Saami Council is studied through legal and other formal sources and through articles and litterature commenting the results of the structure. The results are contributions to the knowledge of the Saami political state in the Swedish society and to the knowledge of the Saami Council – a young institution harbouring many possibilities for future change. They are also ment to add to the understanding of the functioning of institutions with a built-in duality.

Syftet med studie är att undersöka hur barns inflytande i fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger, lärare, förskollärare och barnskötare som arbetar där. Studien grundas i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Från den synvinkeln anses det viktig att studera fritidshemmet utifrån barnkulturellt perspektiv som en plats där barn spenderar stora delar av sin vardag i och som såtillvida kan anses ha påverkan på barns uppväxtvillkor. Studien har genomförts genom djupintervjuer med fyra pedagoger som arbetar på fritidshem. Teoretiska perspektiv är: barnkultur, intersubjektivitet, barndomssociologi, generationsordning, childism och barns rätt att komma till tals. Frågeställningar: Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet ifrån pedagogernas synvinkel? På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande? Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande, och i så fall, vad ger det sig för uttryck? Resultatet i studien visar att barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet är kontextberoende och som en effekt begränsade utifrån informanternas synvinkel. För att barn ska ha möjlighet att utöva inflytande inom fritidshemmet så krävs vuxna som lyssnar och arbetar medvetet för att uppfylla den rättigheten. Slutsatsen är att kunskapen bland pedagogerna, gällande uppdraget, är för varierande inom fritidshemmets arbetslag. En annan slutsats kan vara att uppdraget från Skolverket inte är rimligt med de förutsättningar som fritidshemmen har.

Funktionsnedsatta är och har alltid varit en mer eller mindre diskriminerad grupp i samhället. Genom uppkomsten av lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade (1993:387) (LSS) har emellertid funktionsnedsatta fått väsentligt förbättrade levnadsvillkor, och bättre förutsättningar att kunna leva ett liv "som alla andra". LSS betonar alla människors lika värde. Ett av lagens huvudsyften är att tillförsäkra trygghet för den enskilde och dennes familj. I arbetet beskrivs också hur denna trygghet hotades genom den omprövningsmöjlighet som Försäkringskassan hade med stöd av tidigare bestämmelser i Socialförsäkringsbalken och skapade stress och oro hos den funktionsnedatte och dennes familj. Sverige är bunden är konventionen av mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta och den kraftiga nedskärningen av personlig assistans som pågick i Sverige mellan 2010-2014 fick skarp kritik av FN. Syftet med denna uppsats har varit att med hjälp av lagstiftning, förarbeten och rättspraxis utreda förutsättningarna för stöd enligt LSS, exempelvis vad domstolen tar i beaktande när det uppstår oklarheter kring om det finns (omfattande) behov av stöd och service. I arbete redogörs även för LSS, dess uppkomst, samt syfte och funktion.

Främmande arter förflyttar sig mellan staters territorium eftersom de inte känner några statsgränser. Det finns dock arter som avsiktligt flyttas över statsgränser av olika skäl, t.ex. för att främja jakt. De arter som avsiktligt introducerats kan bli klassade som invasiva främmande arter om de medför stora negativa konsekvenser på exempelvis den biologiska mångfalden. Detta har resulterat i försök att kontrollera införsel och spridning av sådana arter, exempelvis genom konventionen om biologisk mångfald. Konventionens regler innebär att stater ska kontrollera, utrota och förhindra införandet av invasiva främmande arter. Regler för kontroll av invasiva främmande arter finns även inom EU-rätten Bland annat för att uppfylla konventionen har EU antagit en förordning om främmande arter. Förordningen syftar till att förebygga, tidigt upptäcka och förvalta redan etablerade invasiva främmande arter. Inom ramen för förordningen har även en förteckning av invasiva främmande arter av unionsintresse antagits. En särskild problematik för området är den internationella handeln och frihandelssystemen. En ökad global handel har lett till en ökad spridning av invasiva främmande arter. En enkel lösning hade varit att begränsa den globala handeln, men detta skulle innebära en konflikt med andra målsättningar och åtaganden. Såväl frihandel som kontroll av invasiva främmande arter är prioriterade målsättningar och problemet måste därför hanteras med försiktighet. Frihandelssystemen, både inom EU och globalt (världshandelsorganisationen), tillåter införandet av handelshinder om det är nödvändigt för att begränsa påverkan av invasiva främmande arter. Kraven är dock relativt högt ställda: det krävs vetenskapliga bevis för artens negativa påverkan. Försiktighetsprincipen har betydelse inom samtliga regleringar. Det är dock svårt att säga om världshandelsorganisationens SPS-avtal verkligen har kapacitet att skydda miljön och människors hälsa från invasiva främmande arter. Resultatet av undersökningen indikerar att handeln åtnjuter ett större skydd än miljön när det gäller kontrollen av invasiva främmande arter. En sätt att uppnå bättre balans i detta avseende skulle kunna vara en harmonierad försiktighetsprincip på området, dvs. att försiktighetsprincipen fick samma långgående skydd inom frihandelssystemen som inom ramen för exempelvis den svenska miljöbalken.

Als Sonderorganisation der Vereinten Nationen soll die UNESCO als rechtlich selbstständige Organisation mit eigener Rechtspersönlichkeit zur Erreichung des Gesamtziels der Vereinten Nationen beitragen. Grundlage dafür sind gemeinsame Standards in den Bereichen Bildung, Wissenschaft und Kultur, die gegenseitiges Verständnis und Kooperation fördern sollen. Rechtssetzungsinstrumente sind demnach von großer Bedeutung für die Tätigkeit der UNESCO. Die vorliegende Arbeit konzentriert sich auf die Analyse und kritische Würdigung der vorhandenen Instrumente und ordnet sie rechtlich sowohl nach ihrer Verbindlichkeit als auch ihrer Entstehung ein. Abschließend wird die Implementierung sowie die gewollte und erreichte Wirksamkeit der Rechtssetzungsinstrumente hinterfragt.

Mental health is a major child public health issue in Sweden. The overall aims of this thesis are to explore girls’ and boys’ perspectives on mental health and on mental health-promoting initiatives, and to deepen the knowledge of disclosure and support for ado-lescents at risk of abuse and neglect. Four studies are included in the thesis, and a qualitative descriptive design was chosen. In three of the studies (Studies I, II, and III), adolescents in Sweden were interviewed individually or in focus-groups. In the fourth study (IV) officials and politicians in nine municipalities in Sweden were interviewed, and documents were analysed in a multiple-case-study design. In study I the adolescents were asked about the mental health-promoting dialogue with the school nurse. The results reveal that what the adolescents found important were trustiness, attentiveness, respectfulness, authenticity, accessibility, and continuity. The adolescents also had certain views on what issues to talk about in the health dialogue; physical and psychological issues should be included. In Study II, the adolescents perceived “mental health” to be an emotional experience with positive and negative aspects of internal and relational feelings. Family, friends, and school were regarded as important determinants of mental health by the adolescents. Neither girls nor boys thought that there were any major differences in mental health between girls and boys, but did think they were subject to different expectations. In Study III the results show that adolescents with families with alcohol problems are unsure whether to disclose their home situation to an adult; the adolescents seem to make a risk assessment when looking for trustworthy adults. It is a disclosure process. Friends are confidants and supportive, and sometimes facilitators for contacting adults, when support from adults is needed. Study IV show that even small grants to municipalities for children-at-risk projects lead to more activities for these children and adolescents. But children or adolescents were not involved in the planning or decision-making of the activities. The studies in this thesis show that most important thing for adolescents’ mental health is the relation between adolescents and adults, foremost parents, and between adolescents and friends. In addition, gender and age, adolescents’ perspec¬tives and par-ticipation, and society’s support, including the implementation of the UN Convention on the Rights of the Child, have an impact on adolescents’ mental health, both for ado-lescents in general and for adolescents at risk of abuse and neglect. The results are viewed in relation to the bioecological model, to illustrate how all levels in society influence mental health among adolescents, on an individual and a population plane. The findings have implications for adults: to learn more about adolescents and puberty, and about the home situation for children and adolescents at risk of abuse and neglect; to listen to suggestions from children and adolescents; to include friends in support to adolescents at risk of abuse and neglect; and to include girls and boys in all matters concerning them.

No description available.