Bakgrund Kriminalvården i Sverige har ansvaret för 4427 personer i fängelse, juli månad år 2011, och ansvarar för att de intagna har möjlighet till sjukvård. Om det finns behov för vård utanför anstalterna skall kriminalvården ombesörja transport till sådan vårdinrättning som passar behovet. Varje månad transporteras mer än hundra personer av kriminalvården in till sjukhus runt om i Sverige. Ibland är säkerheten så stor att eskort och frihetsberövning, i form av handfängsel, används under hela besöket. Då synliggörs personen som söker vård, och hamnar utanför resten av samhället. Sjuksköterskan har i sin ansvarsuppgift att värna för personer han/hon vårdar. Både etiskt och genom att skydda integriteten så att ingen tar skada. Före detta kriminella som under sin tid som intagen, är en utsatt grupp. Syfte Syftet var att beskriva före detta kriminellas upplevelser och erfarenheter av bemötande från vårdpersonal på akutsjukhus Metod Genom en induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys har författarna genomfört intervjuer med före detta kriminella i Stockholm. Där söktes informanter upp som hade erfarenheter av att åka till akutvård under sin tid på anstalt. Intervjuerna ljudbandades, transkriberades och bearbetades med kodning av meningsenheter som gav huvud och underkategorier efter hand som analysen genomfördes. Sex före detta interner intervjuades. Resultat De före detta intagna har upplevt att omvårdnadspersonal runt om i Sverige tar väl hand om interner, och försöker att göra det tryggt, professionellt och integritetsskyddande så långt möjligheterna finns. Det kom också fram att informanterna jämförde vården med den vård som fanns på anstalterna, vilket fick en del kritik, som kan påverka upplevelsen i vården utanför anstalten. Utsattheten som beskrevs låg i att bli sedd av andra vårdsökande på akuten, men när informanten jämför upplevelsen över tid, fanns det under frihetsberövandet också ett behov i att leva upp till rollen som kriminell, och att informanten idag ser med andra ögon på den erfarenheten. Slutsats Denna studie visar att vårdpersonal, i de före detta kriminellas uppfattning, lever upp till sin opartiskhet och inte visar några fördomar. De behandlar alla patienter efter den roll och förmåga de har på sjukhuset och iakttar människans egenvärde när de bemöter dem. Vårdpersonal på sjukhusen respekterar den utsatta människan utan att göra påverkan på sin omvårdnad och försöker stödja de intagna genom att förstärka individens rätt till god vård.

Psykopater är väl representerade i fångvårdsanstalter och mer än 50 procent av de allvarliga brotten utförs utav psykopater. Man uppmärksammar dock inte de laglydiga psykopaterna med ett konventionellt beteende. Tidigare forskning visar att psykopater har olika neurologiska underskott i hjärnan, men få studier uppmärksammar neurologiska skillnader mellan laglydiga och kriminella psykopater. Syftet med denna uppsats är att förklara de neurologiska skillnaderna mellan kriminella och laglydiga psykopater, samt hur dessa skillnader är kopplade till kriminellt beteende. Detta för att ge en ökad kunskap för psykopati och en förståelse till varför de kriminella psykopaterna begår brott. Materialet som ligger till grund för uppsatsen är vetenskapliga artiklar som systematiskt valts ut. Resultaten visar att kriminella psykopater har sämre autonoma och exekutiva funktioner, såsom kardiovaskulär stressreaktivitet och minskad hjärtfrekvens än vad laglydiga psykopater har. Kriminella psykopater har även en överdriven strukturell asymmetri av hippocampus, minskning av både volym och tjocklek av grå materia i den mellersta prefrontala cortex och orbitofrontala cortex än de laglydiga psykopaterna. / Psychopaths are well represented in prisons and more than 50 percent of the serious crimes are executed by psychopaths. However there are not many studies that observe the psychopaths with a conventional behavior. Previous research shows that psychopaths have different neurological deficits in the brain, but few studies pay attention to neurological differences between law-abiding and criminal psychopaths. The purpose of this paper is to explain the neurological differences between criminals and law-abiding psychopaths, and how these differences are associated to criminal behavior. This is to give a better understanding of psychopathy and a reference of why the criminal psychopaths commit crimes. The material for this paper is based on scientific articles that have been systematically chosen. The results showed that criminal psychopaths had less autonomous and executive functions, such as cardiovascular stress reactivity and decreased heart rate than law-abiding psychopaths. Criminal psychopaths also showed an exaggerated structural asymmetry of hippocampus, reducing both the volume and thickness of grey matter in the middle prefrontal cortex and orbitofrontal cortex than law-abiding psychopaths.

I polisens kartläggning framkom indikationer på att det är fler kvinnor som är aktiva i brottsligheten kopplat till gängkriminaliteten än vad som tidigare varit känt för polisen. Myndigheternas och samhällets syn på kvinnor i gäng har länge präglats av en bild där kvinnorna ses som passiva oskyldiga flickvänner till gängmedlemmar, en syn som nu håller på att förändras. Studien har syftat till att genom en kritisk diskursanalys undersöka hur media porträtterar kvinnor i gängkriminalitet och på vilket sätt det påverkar det sociala arbetets insatser. Det empiriska materialet består av 16 artiklar publicerade tre stora dags- och kvällstidningar i Sverige under perioden 15 oktober 2022–15 oktober 2023. Analysen av artiklarna har genomförts med hjälp av kritisk diskursteori och metod med ett feministiskt socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet i studien visar på att kvinnor ofta målas upp i medier som antingen passiva medhjälpare eller aktiva aktörer. Kvinnors utsatthet i gängen är ett vanligt förekommande tema i artiklarna. Det finns ett behov av utökad kunskap om kvinnor i gängkriminalitet för att myndigheter ska kunna bemöta och behandla både kvinnors utsatthet och kriminalitet. Socialtjänsten kan behöva utökad kunskap kring kvinnor i gäng för att kunna erbjuda insatser där både kriminaliteten och utsattheten får plats. Slutsatserna i studien är att både kvinnors aktiva aktörskap samt utsatthet i gängkriminalitet kan behöva synliggöras för att kunna erbjuda kvinnor i gäng adekvata insatser.

Our study is about how individuals leave their old lifestyle of criminals to be con-criminals. Which results in this question – How can we understand the process which entails to a successful lifestyle change? To get a deeper understanding about the turn-out of the process have we been taking help by four theories, Hirschi, Tilly, Granovetter and Ebaugh. Hirschi’s theory answer the following question “Why don’t people break the law?” This question answers which factors that separates criminals and non-criminals from each other. Tilly’s theory is formed to answer the inequalities origin, development and how it’s constantly reproducing itself. Through this we get an understanding of why it’s difficult to leave a network and through that, we understand which mechanisms binds an individual to a network. By knowing this we can revaluate the knowledge and therefore answer the question which mechanisms are necessary in the network of binding the individual. Granovetter’s network-theory explains how the social relationships may have an impact on the results of the lifestyle change. Ebaugh’s stage-theory about role exit explains how a process against a changed lifestyle seems. The result that we have concluded, through collected empiricism from 10 con-criminals, have different components from mainly the three latter theories. We have been taking help of Hirschi’s theory to understand Granovetter’s network-theory, regarding how a tie develops to a stronger tie. The results that appeared after the interviews from our informants from KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället), were that their lifestyle change emerged as a result after an episode in their life made them doubt their own life-situation and lifestyle. Those events were often connected to bad health or to relationships that didn’t have the same value as the previous ones. These events contribute that the individual starts to doubt and search for alternatives paths. To our informants have KRIS been the alternative path and through combining Tilly’sand Granovetter’s theories, we can be able to understand why and how our informants are successful with their lifestyle change. Thanks to our interviews with our informants we can find common factors, even if they came from different contexts, and through components from the different theories we can create us an analysis model that explains a successful lifestyle change.

The purpose of this study is to examine how the problem with individuals in a criminal lifestyle is represented in municipal policy documents regarding the work with this group. The work with delinquents on a municipal level takes place in so-called ’defector services’. To examine what problems and assumptions lie behind these policies, we apply Carol Bacchis social constructionist WPR approach and her set of questions that target such aspects in the policies. Our analysis shows that the problem is represented to lie with the individuals, parental deficiencies, children’s schooling and preventive work. These problems are based on assumptions about dichotomies between unlawful/law-abiding citizens, passive/activesubjects, and the bad/good society. We link this to research regarding risk factors showing that juveniles lack judging capacity, leading to risktaking and criminal behaviour. This type of research appears to strongly impact the policies under study, which tend to prioritise juvenile delinquents, while deprioritizing adult delinquents. Bacchi suggests that all problem representations have material effects. We suggest that prioritising adult delinquents would have positive effects on both an individual and structural level and that moving the defector service for adult delinquents to the local level would allow for easier access.

I uppsatsen studeras vilka förändringar och effekter Krami bidrar med och om detta resulterar i att förbättra livsvillkoren för före detta kriminella personer som deltar i Krami. Krami är en samverkan mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen och syftar till att etablera tidigare dömda personer på arbetsmarknaden. Arbetsprocessen i denna uppsats består av en kvalitativ inriktning med en hermeneutisk metodansats. Empirin har insamlats genom åtta stycken semistrukturerade djupintervjuer som genomförts med före detta deltagare från Krami Halland och Krami Blekinge. Den teoretiska referensramen i denna uppsats har bestått av Michel Foucaults makt teori, Axel Honneths teori om erkännande och Johan Asplund teori om social responsivetet. Resultatet av de åtta intervjuerna visar att livsvillkoren har förbättrats markant genom att deltagarna i Krami har inkluderats i samhället med hjälp av utbildning och arbete. Detta har resulterat i att de har blivit självförsörjande och har ett helt annat perspektiv på livet än vad de tidigare hade. Intervjupersonerna har genomgått en självförändringsprocess från att vara kriminell till före detta kriminell och som vissa beskriver en vanlig ”Svensson”. / The paper examines what changes and effects Krami contributes to and whether this results in improving the living conditions of former criminal persons participating in Krami. Krami is a collaboration between the Prison and Probation Service, the Swedish Public Employment Service and the municipality and aims to establish previously convicted persons in the labor market. The work process in this study consists of a qualitative approach with a hermeneutic method. The empire has been collected through eight semi-structured in-depth interviews conducted with former participants from Krami Halland and Krami Blekinge. The theoretical frame of reference in this study has consisted of Michel Foucault's power Theory, Axel Honneth's Theory of recognition and Johan Asplund's Theory of social responsiveness. The results of the eight interviews show that the living conditions have improved markedly for the participants in Krami by being included in society, with the help of education and work. This has resulted in them becoming self-sufficient and having a completely different perspective on life than they previously had. The respondents have undergone a self-change process from being a criminal to a former criminal and finally, as some describe an ordinary "Svensson".

<p>Syftet med vår undersökning är att se vilka sociala relationer det finns mellan kriminalvårdspersonalen och de intagna, ur ett social psykologiskt perspektiv. Även vilken hjälp det finns att bistå de kriminella under tiden på anstalten men även efteråt. Kriminellas beteende är ett omdiskuterat och intressant ämne i samhället. Ska de lyckas ta sig tillbaka till samhället utan att leva ett kriminellt liv och vad får det kosta? Det finns många fördomar i samhället som gör att de människorna som har varit kriminella alltid kommer att bli dömda för det de tidigare har blivit straffade för och får leva med det resten av sitt liv. Vi menar att det är ett mönster som är svårt att ta sig ur utan sociala relationer. Vi har utgått från en kvalitativ intervjumetod där vi har intervjuat sammanlagt nio personer, varav 4 personer från organisationen KRIS, 3 anställda från anstalten i Halmstad och 1 person som är anställd på frivården i Halmstad. Genom en god social kontakt mellan vårdare och intagen är målet att förändra den intagnes tankesätt och bryta det kriminella mönster som denne lever i. Den sociala relationen mellan dels vårdare och intagen och dels mellan de intagna, är viktigt för att den före detta kriminelle på bästa sätt ska klara av att acklimatisera sig till samhället igen. Rehabilitering är en viktig aspekt för den intagne för att denne ska klara av att förändra sitt kriminella tänkande. Resultatet analyseras utifrån Anthony Giddens, Howard Becker, Erwing Goffman, Helen Rose Fuchs Ebaugh olika teorier.</p>

<p>Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter. </p><p>Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden.</p><p>I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.</p>

Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter.  Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden. I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.

Syftet med vår undersökning är att se vilka sociala relationer det finns mellan kriminalvårdspersonalen och de intagna, ur ett social psykologiskt perspektiv. Även vilken hjälp det finns att bistå de kriminella under tiden på anstalten men även efteråt. Kriminellas beteende är ett omdiskuterat och intressant ämne i samhället. Ska de lyckas ta sig tillbaka till samhället utan att leva ett kriminellt liv och vad får det kosta? Det finns många fördomar i samhället som gör att de människorna som har varit kriminella alltid kommer att bli dömda för det de tidigare har blivit straffade för och får leva med det resten av sitt liv. Vi menar att det är ett mönster som är svårt att ta sig ur utan sociala relationer. Vi har utgått från en kvalitativ intervjumetod där vi har intervjuat sammanlagt nio personer, varav 4 personer från organisationen KRIS, 3 anställda från anstalten i Halmstad och 1 person som är anställd på frivården i Halmstad. Genom en god social kontakt mellan vårdare och intagen är målet att förändra den intagnes tankesätt och bryta det kriminella mönster som denne lever i. Den sociala relationen mellan dels vårdare och intagen och dels mellan de intagna, är viktigt för att den före detta kriminelle på bästa sätt ska klara av att acklimatisera sig till samhället igen. Rehabilitering är en viktig aspekt för den intagne för att denne ska klara av att förändra sitt kriminella tänkande. Resultatet analyseras utifrån Anthony Giddens, Howard Becker, Erwing Goffman, Helen Rose Fuchs Ebaugh olika teorier.