Nutida forskning har beskrivit medvetandet som förkroppsligat, i motsats till dualismen inom västerländsk kultur som nedvärderat kroppen och separerat den från själen. Genom fokuserade intervjuer med terapeuter från olika inriktningar har tydligt integrativa perspektiv på kropp och själ, samt en mängd förhållningssätt till klientens och terapeutens egen kropp framträtt. Kroppen har beskrivits som sanningsbärare och rik informationskälla. Terapeutens uppgift att facilitera affektivt laddade upplevelser har framlyfts, liksom vikten av ett öppet förhållningssätt till beröring och benämnandets centrala roll som brygga mellan kropp och själ. En relationell modell byggd på kroppslig interaktion för hur terapeuter kan hjälpa klienter att närma sig andra och sig själva har utformats. Uppsatsen ger stöd för att terapiarbete och utbildning kan utvecklas genom medvetna och aktiva förhållningssätt till kroppen.

Att penisen inte haft en betydande roll inom den socialpsykologiska forskningen rörande mäns identitetsskapande, samtidigt som manskroppen blivit en tydligare fokuspunkt i media och samhället de senaste åren, är utgångspunkten för denna studie. En studie som syftar till att se hur män konstruerar sin identitet utifrån sin kropp. I denna studie antogs ett diskursanalytiskt angreppssätt för att söka svar på hur män i åldern 20-30 år konstruerar sin identitet utifrån sin kropp med ett särskilt fokus på penisen och dess inverkan. Det utfördes åtta stycken semistrukturerade intervjuer, som transkriberades och kodades i programmet Nvivo. Utsagorna analyserades utifrån valda delar av olika diskursanalytiska angreppssätt och även Goffmans dramaturgiska perspektiv och hans teori om stigma, samt Butlers performativa idé om kön och Connells teori om hegemonisk maskulinitet. Analysen visade att männen i studien konstruerade sin identitet i förhållande till de upplevda rådande samhällsidealen. Samtliga av männen talade om vikten av att vara vältränad, ett kroppsligt tillstånd som ansågs högst eftersträvansvärt. Männen använde sig av olika diskursiva resurser när de talade om kroppen och när de talade om penisen. Penisens betydelse konstruerades utifrån dess funktion, och det var vid väldigt få sociala interaktioner som penisen hade en central roll för den uppvisade identiteten. / The fact that the penis haven’t had a central role in the social psychological field in aspect to men’s identity, although the male body has gotten more attention in media and the society as a whole, is the starting point for this study. We wanted to find out how Swedish males in the age of 20-30 years constructed their identities from their bodies and penises. The eight interviews that were conducted in a semi-structural way were analyzed by using parts of three different discursive analysis approaches, and also in aspect to Goffmans dramaturgical perspective and his theory about stigma, as well as Butlers performative idea about gender and Connells theory concerning the hegemonic masculinity. The analysis showed that the men constructed their identities in regards to what they thought was the prevailing ideals in society regarding the male body. All of the men talked about the importance of being fit, a bodily condition they strived to gain. The men used different discursive resources in their talk about the body and in their talk about the penis. Function was the main theme when it came to the penis and what it was used for, and it was in very few social interactions that the penis had a central role in the construction of the men’s identity.

Fram till 1993 var sjuksköterskeutbildningen en utbildning som endast gav yrkesexamen och ingen akademisk examen. Efter -93 blev dock sjuksköterskeutbildningen en treårig högskoleutbildning som kunde ge både en generell akademiskexamen samt en yrkesexamen. Detta medförde att halva utbildningen skulle ske inom huvudämnet vilket kom att bli vårdvetenskap/omvårdnad. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskor utbildade före 1993, har ett vårdande med utgångspunkt från ett vårdvetenskapligt synsätt. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem sjuksköterskor utbildade innan -93 intervjuades utifrån vinjetter. Efter genomförd analys framkom fyra subkategorier som bildade en kategori. De fyra subkategorierna var patientrelation, livssituation, kommunikation och motivation. Tillsammans bildade dessa subkategorierna kategorin Omvårdnad. Det framkom att i ett möte med en patient är relationen viktig. Två aspekter för att skapa en bra relation till patienten uppgavs vara tid och empati. Informanterna ansåg också att det var viktigt att få en bred uppfattning om patientens livssituation och att ha en god kommunikation med denne. Informanterna ansåg vidare att motivering av patienter är en nödvändighet men att det fanns svårigheter med hur det gjordes. Vidare forskning inom ämnet skulle kunna användas för att utveckla utbildningen av sjuksköterskor.

In outdoor education the empirical outdoor experience is an important basis for a learning process – the teacher can affect learning with the choice of location. In order to develop the model in school, we need to build on teachers' perception of how their every day schoolwork looks like. This paper takes as its starting point at three teachers' perception of their learning environment and outdoor environments as well as a theoretical model of the site's importance in the learning process. The paper addresses both the importance of a structured and a unstructured meeting with outdoor sites. By linking teachers' interview response to a theoretical model an overall picture of how outdoor education can function in school is given. We look at the differences that exist between teaching inside and outside and at the possibilities the different environments give.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en sjukdom som i ökar Sverige. En viktig uppgift som sjuksköterskan har är att motivera patienter med typ 2-diabetes till livsstilsförändringar vad gäller kost, motion, rökavvänjning och stresshantering och får dessutom skriva ut fysisk aktivitet på recept. Intresset för komplementär och alternativ medicin (KAM) ökar i västvärlden. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att belysa möjliga effekter av yoga, tai chi och qigong på ett urval objektiva och subjektiva parametrar hos vuxna personer med eller med risk för typ 2-diabetes. Metod: Litteraturöversikt, baserad på 17 vetenskapliga studier. En innehållsanalys gjordes för att sammanställa materialet och studera likheter och skillnader. Resultat: Yoga, tai chi och qigong hade i vissa fall positiva effekter på parametrarna blodglykos, lipider, kroppsmått, blodtryck, fysiskt och psykiskt välbefinnande, vitalitet, stresshantering, och motivation för egenvård. Diskussion: Att ställa de olika studiernas resultat mot varandra var inte möjligt på grund av att de skiljde sig från varandra vad gäller urval, design och intervention. Då dessa mind-body-terapier ej är vetenskapligt bevisade får de inte rekommenderas av sjuksköterskor. Dock åligger det sjuksköterskor enligt Socialstyrelsens kompetensbeskrivning att inspirera till dialog om införande av ny kunskap. Slutsats: Innan rekommendationer kan ges bör effekten av de olika teknikerna undersökas närmare.

<p>In outdoor education the empirical outdoor experience is an important basis for a learning process – the teacher can affect learning with the choice of location. In order to develop the model in school, we need to build on teachers' perception of how their every day schoolwork looks like. This paper takes as its starting point at three teachers' perception of their learning environment and outdoor environments as well as a theoretical model of the site's importance in the learning process. The paper addresses both the importance of a structured and a unstructured meeting with outdoor sites. By linking teachers' interview response to a theoretical model an overall picture of how outdoor education can function in school is given. We look at the differences that exist between teaching inside and outside and at the possibilities the different environments give.</p>

<p>Fram till 1993 var sjuksköterskeutbildningen en utbildning som endast gav yrkesexamen och ingen akademisk examen. Efter -93 blev dock sjuksköterskeutbildningen en treårig högskoleutbildning som kunde ge både en generell akademiskexamen samt en yrkesexamen. Detta medförde att halva utbildningen skulle ske inom huvudämnet vilket kom att bli vårdvetenskap/omvårdnad. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskor utbildade före 1993, har ett vårdande med utgångspunkt från ett vårdvetenskapligt synsätt. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem sjuksköterskor utbildade innan -93 intervjuades utifrån vinjetter. Efter genomförd analys framkom fyra subkategorier som bildade en kategori. De fyra subkategorierna var patientrelation, livssituation, kommunikation och motivation. Tillsammans bildade dessa subkategorierna kategorin Omvårdnad. Det framkom att i ett möte med en patient är relationen viktig. Två aspekter för att skapa en bra relation till patienten uppgavs vara tid och empati. Informanterna ansåg också att det var viktigt att få en bred uppfattning om patientens livssituation och att ha en god kommunikation med denne. Informanterna ansåg vidare att motivering av patienter är en nödvändighet men att det fanns svårigheter med hur det gjordes. Vidare forskning inom ämnet skulle kunna användas för att utveckla utbildningen av sjuksköterskor.</p>

My intention with this essay has been to examine how men’s tears are portrayed in three chosen films and what their crying does to their masculinity. In my analysis I have used the concept of hegemonic masculinity. I have worked from the assumption that in our culture men’s crying is problematic in some sense. By using both a semiotic and a discursive method of analysis I have investigated why and how these men are crying, and I have mapped out the similarities and differences between the three films. My conclusion is that the effect on the crying man’s masculinity is largely dependant on the degree of his previous fulfillment of hegemonic masculinity.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilken funktion och betydelse kroppen har i första säsongen av CSI: Crime Scenen Investigation (CBS, 2000-). Detta eftersom det kan ge en ökad förståelse för de föreställningar som omgärdar kroppen i vår kultur idag. Författaren gör närläsningar av analysobjektet som relateras till relevant litteratur, såväl som tidigare praktiker och representationer av kroppslighet. I den första delen undersöker författaren vilken roll kroppen spelar i utredningsarbetets sökande efter en säker sanning. Författaren konstaterar att utredarna använder sig av en kroppslig utredningsteknik och att kroppen dessutom ses som en privilegierad form av bevis, vars tillgänglighet ökar med hjälp av obduktionsförfarandet och olika teknologiska hjälpmedel. Vidare ifrågasätter författaren hur långsökta slutsatser om individen dras från kroppen. Till sist föreslår författaren att tron på säker kunskap känns betryggande i en tid då kroppen ses som föränderlig och där begrepp som verklighet och sanning blivit flytande. I den andra delen undersöker författaren hotfull kroppslighet och hur dessa hot eventuellt neutraliseras. Författaren drar här fyra huvudsakliga slutsatser: 1. Den uppstyckade kroppen är skrämmande eftersom den uppfattas som gränsöverskridande och utredarnas ihopsamlande av kroppsdelar är ett sätt att återskapa de ursprungliga gränserna. 2. Döden är ytterligare en gränsöverskridande praktik som dessutom innebär kroppens totala förintelse, utredningsarbetet är en kamp mot döden som strävar efter att återupprätta livet. 3. Utredarnas förhållande till den döda kroppen är synnerligen komplext eftersom de bör förbli objektiva, men samtidigt inte får riskera att objektifiera den döda kroppen. 4. Själva filmmediet kan ses som ett hot mot kroppen genom sitt fragmenterande bildspråk, men också som ett försvar mot döden genom förmågan att skildra rörelse.

Syftet med denna studie har varit att synliggöra transpersoner vardagsliv i ett samhälle som är uppdelat på kvinnliga och manliga kroppar. Materialet består av tre intervjuer med personer som gjort kroppsliga korrigeringar som, ur ett heteronormativt perspektiv, gör att de anses avvika från den manliga och kvinnliga normkroppen. Utifrån teorier om kön, genus och multipla subjektiviteter har jag undersökt hur (om) informanterna gör sina kroppar för att gestalta den självupplevda identiteten som varken man eller kvinna samt den tillskrivna identiteten som man eller kvinna. Analysen har visat att informanterna överskrider kroppsnormers gränser i miljöer som präglas av den dominerande (heteronormativa) könsdiskursen samtidigt som de använder sig av den dominerande könsdiskursen som strategi för att passera. Informanternas berättelser vittnar om hur deras korrigerade kroppar speglar deras självupplevda identiteter, vilket i relation till det heteronormativa samhället, påverkar deras livsutrymme både kroppsligt och identitetsmässigt. Berättelserna vittnar om hur informanterna begränsas och osynliggörs i deras vardagsliv vilket är följden av den heteronormativa könsdiskurs som dominerar i samhället. Materialet har utöver detta visat hur lagen om diskriminering för transpersoner inte överensstämmer med mina informanters upplevda diskriminering.