Syftet med studien är att ta reda på lärares syn på och undervisning om litteracitet ur ett medborgarperspektiv. Intervjuerna har genomförts med hjälp av intervjuenkäter med åtta högstadielärare på två olika skolor i Mellansverige. Av resultatet framgår det att lärarna inte enbart uppfattar termen litteracitet som läs- och skrivförmåga utan lägger stor vikt på att det är viktigt med ett kritiskt förhållningssätt till det eleverna tar del av. Resultatet visar att lärarna tillämpar ett varierande arbetssätt som inkluderar olika uttrycksmedel och IT-baserat material för att främja elevernas litterata utveckling och på så vis förbereda dem för framtiden. Arbetets slutsatser är att lärarna kopplar termen litteracitet sett ur ett medborgarperspektiv till att utveckla en god språkförmåga hos eleverna så att de kan tillgodogöra sig sina samhällsrättigheter och fullgöra sina skyldigheter. För att lyckas med detta tillämpar man en varierande undervisning med läsning, skrivande, kritiskt tänkande och sociokulturellt lärande i fokus.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka vilka läsinlärningsmetoder som intervjuade pedagoger tycker underlättar undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. I studien undersöks dessutom vilka kompensatoriska hjälpmedel som pedagogerna tycker kan underlätta undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter i de lägre årskurserna f-3. Undersökningen genomförs med hjälp av sex kvalitativa intervjuer med pedagoger verksamma på tre olika skolor. Resultatet visar att pedagogerna använder sig av olika metoder för att ta hänsyn till elevernas behov, främst sådana som passar eleven och även sådant som pedagogen känner sig säker med. De läsinlärningsmetoder som redovisas i bakgrunden och resultatet är bland annat Wittingmetoden, En läsande klass, LTG, helhetsmetoden, Läsa-högt metoden och Bornholmsmetoden. I resultatet framkommer det att pedagogerna oftast väljer metoder efter elevens behov och utveckling. I resultatet visas det att de flesta pedagoger använder sig av liknande kompensatoriska hjälpmedel, och det är oftast det som finns på datorerna som exempelvis Stava Rex, Claro read och Skolstil. Pedagogerna säger att de vill ha mer nivåanpassat när det gäller läromedel.

Dagens samhälle är ett informationssamhälle där informations- och kommunikationsteknologi (IKT) används oftare. Det är av vikt att integrera IKT-användandet hos elever i tidig ålder. Denna studie handlar om att analysera i vilken utsträckning IKT används och till vad IKT används. Regeringskansliet (2017) hävdar att ändringar i läroplanen avser att eleverna ska kunna lösa problem med hjälp av användningen av digitala verktyg. Ändringarna avser även att eleverna ska kunna arbeta med digitala texter, medier och digitala verktyg. Från och med 1 juli 2018 kommer förändringarna att börja gälla där det står tydligare om digital kompetens i läroplaner, kursplaner och ämnesplaner. Dagens samhälle som vi lever i innebär digitalisering. De nya förändringarna i styrdokumenten kommer förhoppningsvis bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar dem och hur det påverkar samhället. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) (2015) skriver att vi är unika individer, alla lär sig på olika sätt och med hjälp av rätt verktyg kan vi nu nå målen i skolämnena. Syftet med studien är att undersöka vilka begränsningar det kan finnas med IKT vid läs- och skrivsvårigheter. Avsikten är att se hur ofta och hur mycket lärare och elever använder IKT i skolan i dessa sammanhang. Den tillämpade metoden i studien är kvantitativ metod, enkät som verktyg. Vid analys av enkäten användes statistikprogrammet SPSS. I undersökningen deltog 100 lärare. 78 enkäter var fullständiga och 22 enkäter hade visst internt bortfall, för att respondenterna valde att inte svara på alla frågor. I resultatet av undersökningen framkom det att lärare använder IKT för att stödja läs- och skrivsvårigheter i varierad omfattning. I studiens undersökning visar det sig att 69 av 81 lärare ser en tydlig koppling mellan elevernas inlärning och användandet av IKT. Det framkom även i undersökningen att de lärare som inte har intresse av IKT- användning ser inte eleverna som medskapare eller ser inte IKT- användningen som specialanpassning. Resultatet visar även att de lärare som inte har något intresse av IKT anser sig inte ha den kunskap som behövs i IKT-användningen.

No description available.

Elevers matematikutveckling riskerar att hindras på grund av språkliga svårigheter. Det mest centrala i matematikundervisningen bör därför vara att bygga upp ett adekvat språk hos eleverna. Lärares kunskaper gällande språkets påverkan på matematikundervisningen är därför avgörande för lärandesituationen, framförallt för elever i behov av särskilt stöd i ämnena svenska och matematik. Den här studien syftar till att få en förståelse för vilka metoder fem verksamma pedagoger använder för att identifiera och stödja elever vars språksvårigheter hindrar deras matematiska utveckling.

Syftet med vår studie är att titta närmare på hur pedagogerna i förskolan arbetar för att främja barnens läs- och skrivutveckling. Genom att vända oss till förskollärare och lärare mot yngre år fick vi ta del av deras skrivna berättelser. I berättelserna beskriver de hur de arbetar med läs- och skrivaktiviteter, vad som uppmuntrar till aktiviteterna samt vad som kan upplevas som hinder.   Pedagogernas berättelser visar att högläsning och rim är vanligt i arbetet. Fokus i berättelserna ligger på att läs- och skrivaktiviteterna ska ske på ett lustfyllt sätt. Pedagogerna beskriver även att de genom att synliggöra barnens namn stimulerar till den kommande läsningen och skrivningen. De menar även att det är viktigt att uppmuntra barnen till att skriva både genom att skriva av text samt att pseudoskriva. I berättelserna fann vi att pedagogerna i meningsfulla sammanhang ska göra barnen uppmärksamma på skriften i barnens miljö.   Pedagogerna menar i sina berättelser att neddragningar i förskolan kan bidra till att aktiviteter med läsande och skrivande blir lidande. Även förskolans tradition att inte lära barn att läsa innan skolstart samt brist på kompetensutveckling inom området försvårar.   Forskningen börjar mer och mer enas om att det är av vikt att arbeta med både ljudmetoden och helordsmetoden. Vi fann dock i vår studie att pedagogerna inte arbetar så mycket med den fonologiska medvetenheten som forskningen förespråkar, men att det nämns att detta arbetssätt förekommer.   Idag forskar man mer ur ett sociokulturellt perspektiv där samspelet är i centrum i lärandet. Forskningen säger att förskoleåldern är den tid som är mest betydelsefull i barnets lärande. Därför bör pedagogerna redan då arbeta medvetet för att stimulera den kommande läs- och skrivutvecklingen.

No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka hur några lärare beskriver att de undervisar i läs- och skrivinlärning för elever med koncentrationssvårigheter eller ADHD. Undersökningen är gjord genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer där jag fick ta del av fem klasslärares och en speciallärares erfarenheter.Resultatet visar att lärarna använder sig av personligt formgivna metoder både vid läsinlärning och skrivinlärning men att metoderna för skrivinlärning jämfört med läsinlärningsmetoderna är än mer anpassade för de här eleverna. Informanterna beskriver att de använder sig av olika lärverktyg och gemensamt är att de använder sig frekvent av olika sorters bildstöd, både vid läs- och skrivinlärningen. Lärarna beskriver att de anpassningar som görs är en förutsättning för att skolsituationen ska fungera för den här gruppen av elever.Sammanfattningsvis syns att lärarnas kunskaper och förståelse om funktionsnedsättningen är en oerhört viktig faktor för att läs- och skrivinlärningen ska fungera för de här eleverna, vilket stämmer väl överens med den forskning som jag läst.

Att kunna läsa och skriva är betydelsefullt ur både ett samhälls- och individperspektiv där individens läs- och skrivförmåga kan möjliggöra en förändring av individens livsvillkor i samhället. Eftersom läsning och skrivning är viktigt att möta redan i tidig ålder har förskolan en viktig roll och har betydelse för barns lärande och utveckling inom detta. Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva kvalitativa skillnader och likheter i variationer av pedagogers uppfattningar av vilka faktorer som skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande. Utifrån detta är vår forskningsfråga, vilka faktorer uppfattar pedagogerna skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande i förskolan? För att få svar på vilka dessa uppfattningar är har vi inspirerats av en fenomenografisk ansats, där vi genomfört kvalitativa intervjuer med fyra olika pedagoger som arbetar inom förskolans verksamhet. Resultatet i studien visar att pedagogerna har varierande uppfattningar av vilka faktorer som skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande i förskolan. Betydelsen av material, betydelsen av pedagogens roll och betydelsen av förskolans struktur är de faktorer som pedagogerna uppfattar skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande. Resultatet visar samtidigt att pedagogerna belyser olika aspekter inom dessa faktorer. Pedagogerna uppfattar förskolans material som betydelsefullt och menar att materialet ska finnas framme och tillgängligt för barnen. En uppfattning är att mängden material som finns tillgängligt på förskolan inte är så betydelsefullt och framhäver istället pedagogens roll som det som har mest betydelse. Resultatet visar vidare att pedagoger ska ta vara på barns spontana initiativ, intressen och erfarenheter och även att pedagoger ska erbjuda andra möjligheter för barnen än vad hemmiljön kan erbjuda. Rummens utformning och barngruppens storlek har betydelse, då detta försvårar möjligheten till ostörda lästillfällen där pedagogerna kan tillgodose varje barns möjlighet till läs- och skrivlärande och utveckling.

I skolans uppdrag ingår att verka utjämnande för att bereda alla elever samma möjligheter att lyckas, med studier och i livet. Studiens syfte var att undersöka hur insatser i åtgärdprogram för elever med läs- och skrivsvårigheter är utformade; huruvida dessa insatser är evidensbaserade eller ej. Underlaget till studien består av åtgärdsprogram tillhörande elever från två avgångsår i årskurs 9 under deras senare tid på mellanstadiet och hela högstadietiden. Metoder som använts i studien är både den kvantitativa och den kvalitativa. Resultatet visar att insatser gjorda under tiden som eleven tillhör mellanstadiets organisation tenderar till att vara mer främjande för läs- och skrivutvecklingen. Under högstadietiden handlar insatserna mer om att stödja skolsituationen och handlar inte aktivt om att främja läs- och skrivutvecklingen. Vad gäller evidensbaserade insatser skedde dessa under tiden på mellanstadiet. Endast ett fåtal av åtgärdsprogrammen utvärderades och avslutades. För att höja kvalitén på insatser och upprättade åtgärdsprogram behövs tydligare riktlinjer från Skolverket. Arbetet med checklistor, liknande de som används inom sjukvården, kan vara ett sätt att ytterligare höja kvalitén på arbetet. Likaså att lärare ges tid och möjlighet att följa aktuell forskning för att kunna använda sig av evidensbaserade insatser.