Denna uppsats handlar om alfabetiseringsundervisning av vuxna andraspråksinlärare. Undersökningens syfte är att ta reda på några lärares pedagogiska val i sin alfabetiseringsundervisning, vad dessa val grundar sig på samt vad lärarna anser vara befrämjande undervisning för dessa elever. Undersökningen har en fenomenologisk infallsvinkel och består av kvalitativa intervjuer med fyra lärare på två olika skolor. Resultatet visar att lärarna anser det vara viktigt med hemklassrum, att de utgår ifrån elevernas verklighet och använder helst autentiskt material och bilder, samt betonar att repetition och konkretisering är viktiga pedagogiska metoder liksom förmågan att sätta sig in i elevernas situation. Lärarna anser att det som befrämjar elevernas inlärning är tillgång till modersmålslärare och speciallärare, en trygg arbetsmiljö och att lärarna ser eleverna som kompetenta individer. Lärarna grundar framför allt sina pedagogiska val på egna tidigare studier och praktisk erfarenhet, på synpunkter från kolleger och elevernas individuella situation.

Undersökningen beskriver hur fem lärare väljer att arbeta med att stärka det svenska språket hos elever som har svenska som andra språk samt vilken syn de har på tvåspråkiga elever. Detta väckte ett intresse hos oss då vi själva har en annan kulturell bakgrund samt är tvåspråkiga. Dessutom lever vi i ett mångkulturellt samhälle där skolorna består av elever från olika kulturella bakgrunder. Studier har visat att vart fjärde elev med utländsk bakgrund lämnar grundskolan utan grundläggande behörighet till de nationella programmen i gymnasieskolan. Därför intervjuades fem verksamma lärare i grundskolans tidigare år för att få en beskrivning av deras arbete. Resultatet varierade lite mellan de olika pedagogerna men kort handlade det om kommunikation, konkret och interaktivt arbetssätt för att främja språkutveckling. Dessutom hade de olika syn på tvåspråkiga elever, där tre av lärarna stod bakom det individinriktade perspektivet med exkluderande lösningar för eleverna och två av lärarna stod bakom det deltagarinriktade perspektivet med inkluderande lösningar.

Syftet med studien är att undersöka hur verksamma lärare arbetar med division och vilka räknemetoder de väljer att använda i undervisningen. Syftet är även att få kunskap om vilka räknemetoder elever väljer att tillämpa. Studiens resultat har framkommit genom observationer, intervjuer med lärare och elever samt elevers lösningar av divisionsuppgifter.   Studiens resultat visar att lärare väljer att tillämpa laborativt material i undervisningen för att konkretisera matematikundervisningen om division. De påpekar vikten av att arbeta praktiskt för att elever ska få bättre förståelse för räknesättet. Lärarna anser att diskussion och samtal, både enskilt, i grupp och i helklass, gynnar elevers förståelse för division. De räknemetoder lärare väljer att tillämpa i sin undervisning är upprepad addition, sambandet mellan division och multiplikation samt kort division.   Studien visar att elever väljer att använda de metoder som de får ta del av i undervisningen. Detta syns tydligt då varken upprepad subtraktion, trappan eller liggande stolen tillämpas av lärare eller elever i årskurs 3. Elever tänker för det mesta division som delningsdivision, vilket även lärare väljer att lägga fokus på i sin undervisning. Lärare anser att både innehållsdivision och delningsdivision ska finnas i undervisningen, dock namnger de inte de olika tankesätten av den orsaken att det kan förvirra eleverna och försvåra förståelsen.

Denna uppsats är en kvalitativ intervjustudie med syftet att undersöka och problematisera utmaningar verksamma lärare upplever när de undervisar i religionskunskap i årskurs 4– 6, samt lösningarna på de upplevda utmaningarna. I arbetets bakgrund diskuteras det samhälle som skolan verkar i och dess påverkan på vilken kunskap som bör förmedlas. Extremism, mångkulturalitet, religionskunskap, religionsämnets historia samt lärarens roll diskuteras och lägger grunden för arbetets problemformulering. Studiens insamlade material består av fem inspelade semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av ett interkulturellt förhållningssätt samt med ett sociokulturellt- och relationellt perspektiv. Resultatet som kan utläsas ur empirin visar på att lärarna upplever liknande utmaningar, men att deras förhållningssätt och lösningar till utmaningarna varierar. Vissa utmaningar som lärarna upplevde kan ses som kulturella då det grundade sig i en vägran att acceptera religionsundervisningen när den handlade om något eleverna inte identifierade sig med. Bredden av elevernas vägran varierade, men en röd tråd kring hantering av utmaningen kunde läsas ur resultatet. Att ha ett inkluderande synsätt där elever med förkunskaper fick agera resurser var något som samtliga av de intervjuade lärarna använde sig av. Utmaningar som behandlade ämnesinnehållet berörde framförallt att elever hade tendenser att fokusera på skillnader mellan religioner istället för likheter, samt i svårigheten att diskutera livsfrågor med unga elever. Lärarna använde sig av olika metoder för att fokusera på religionernas likheter. Detta upplevde lärarna kunde användas för att skapa tolerans i elevgruppen och på så sätt motverka fördomar som tas med i klassrummet från samhället. Religionskunskap som ämne relaterar mycket till den individuella personen, till gruppen men även till samhället i stort. Att skapa förståelse i en elevgrupp för att på så sätt skapa förutsättningar för att verka och leva i ett modernt samhälle är en nyckelfaktor. Det sista temat som kunde urskiljas i empirin och som presenteras i detta examensarbete är hur lärarnas egen religiositet kom fram i intervjuerna och hur detta kan ses påverka den undervisning eleverna får ta del av.

Mot bakgrund av den eventuella inskrivelsen av begreppet ”kreativt skrivande” i de nya ämnesplanerna för svenskämnet på gymnasiet har vår studie haft som ambition att undersöka lärares perspektiv. Genom fokusgruppssamtal har vi undersökt lärares beskrivna definitioner av begreppet, hur de beskriver att de arbetar med kreativt skrivande samt de uttryckta attityderna som går att utläsa både gentemot inskrivelsen och begreppet som sådant. För att analysera och tolka materialet användes Ivanič (2004) diskurser om skrivande.  Syftet med studien var att utveckla förståelse för lärares perspektiv på kreativt skrivande, både som något som redan används men också som något som kanske kommer att införas. I resultatet framgår det att det kreativa skrivandet redan tycks ha en plats i klassrummet, men att lärarna samtidigt framhåller vikten av att det skrivs in. Detta något motsägelsefulla resultat ska förstås utifrån lärarens yrkesmässiga position, där både autonomi i yrkesutövningen såväl som begräsningar utifrån läroplanen samexisterar. Analysen av materialet visar att den mest dominerande diskursen är den som Ivanič kallar genrediskursen, även om materialet även visar en tydlig kreativitetsdiskurs, framför allt då lärarna definierar begreppet. Sammantaget visar analys av materialet att lärarna har en till största delen positiv attityd gentemot att kreativt skrivande skrivs in. Däremot poängterar lärarna svårigheten med bedömning samt erfarenheter av tidigare implementeringar, något som eventuellt kan riskera det kreativa skrivandets plats i klassrummet.

Följande studie undersöker kvalitativt hur lärare i fritidshem arbetar med värdegrundsarbete gällande likabehandling. Särskilt fokus riktas mot det normbrytande arbetet med avseende på familjekonstellationer. Studiens frågeställningar undersöker; hur arbetar lärare i fritidshem ämnesintegrerat med normer avseende på familjekonstellationer? Hur arbetar lärare i fritidshem med tema kring normer med avseende på familjekonstellationer? Och hur arbetar lärare i fritidshem med normer om familjekonstellationer vid fånga frågan i flykten? I studien genomförs tre semistrukturerade intervjuer med lärare i fritidshem och fritidspedagoger i syfte att synliggöra deras arbetssätt.  Resultatet visar fritidsverksamheters skilda arbetssätt, både vad gäller det normbrytande arbetet med avseende på familjekonstellationer men även värdegrundsarbetet. Resultatet visade också verksamheters svårigheter att arbeta med ämnet då brist på kunskap råder, samtidigt som verksamheterna upplever att eleverna bemöter ämnet väl.

Studiens syfte är att bidra till en större förståelse för hur lärare i fritidshem planerar, bedriver och utvärderar aktiviteter med fysisk aktivitet i sin undervisning. Dessutom vill studien belysa möjligheter och hinder för utförandet av fysisk aktivitet samt ifall det skapas några effekter av detta arbete. Metoden som användes för att samla in empirin var kvalitativa intervjuer. Den insamlade datan analyserades sedan med hjälp av innehållsanalys, och därefter med ramfaktorteorin och dess ramfaktorer. I resultatet visar det sig att ramfaktorer som tid, personal, miljö, lokaler, material och ekonomi är en stor del av skolans värld och detta kan både möjliggöra och hindra utförandet av fysiska aktiviteter. Studiens resultat visar att lärare har utsatt tid för planering av aktiviteter, i grupp eller enskilt. Alla lärare i studien erbjuder planerad fysisk aktivitet varje vecka men i varierad utsträckning. Aktiviteterna utgår i många fall från elevgruppen och dess intressen. En återkommande aktivitet som är populär hos samtliga verksamheter är dans och lärarna beskriver att det bidrar till att eleverna rör på sig mer. Vid utvärdering av aktiviteterna varierar lärarnas beskrivningar. De har olika metoder beroende på skolornas olika förutsättningar i form av ramfaktorer. Slutsatserna av studien blir att varje skola har olika förutsättningar och att lärarna visar en medvetenhet om detta. Ytterligare slutsats av denna studie är att fortsatt forskning behöver ske kring effekter som skapas av att utöva fysisk aktivitet.

Denna studie syftar till att undersöka potentialen i distanslaborationer. Möjligheten till att laborera på distans kan vara en viktig del av undervisningen då man av olika skäl inte kan vara fysiskt närvarande i en laborationssal. På grund av covid-19 var universiteten i Sverige mestadels stängda för studenter under perioden vt-20 till vt-21. Studenterna fick då istället delta i undervisningen från sina hem. I denna studie har både studenter och laborationshandledare intervjuats om deras erfarenheter av distanslaborationer som de hade under den här perioden. De intervjuade studenterna studerade för en kandidatexamen i fysik och de undersökta laborationerna ingick i kurserna Mekanik KF och Kvantfysik. Resultatet visar på områden som blir särskilt viktiga vid en distanslaboration. Det tydligaste området var delaktighet. De distanslaborationer där studenterna var mest delaktiga var de laborationer de mindes bäst och som de ofta tyckte var roligast att utföra. Vid distansstudier blir även grupparbetet särskilt värdefullt. Det kan vara en god idé att lägga till samarbete mellan olika laborationsgrupper eftersom distansstudier innebär att man förlorar kontakten med andra studenter som man annars träffar i labbrummet. Arbetsbördan på laborationshandledare tenderar att öka vid distanslaborationer. Orsakerna kan vara att studenterna inte har samma möjlighet att hjälpa varandra eller att labbhandledarna inte kan se när studenterna fastnar i en uppgift och inte kan ge direkt feedback. Dessutom kan labbhandledarna behöva ställa in all utrustning i förväg och kan också behöva vara närvarande när varje grupp av studenter utför laborationen individuellt. Därför bör man om möjligt använda fler laborationshandledare jämfört med vanliga laborationer. För att få välfungerande laborationer på distans kan det vara en god idé att förnya laborationerna utifrån kursmål och begrepp snarare än att anpassa befintliga laborationer. Om laboratorieutrustning som är okänd för studenterna används bör den dokumenteras och dokumentationen bör ges till studenterna så att de får en uppfattning om dess funktioner i förväg. Med ovanstående råd kan en distanslaboration vara välfungerande både för studenter och laborationshandledare. Beroende på målen med laborationen kan även en distanslaboration bli ett kompletterande inslag i en kurs även då man fysiskt har möjlighet att vara på plats. / This study aims to investigate the potential of distance labs. The possibility of remote labs can be an important part of teaching when, for various reasons, one cannot be physically present in a lab room. Due to Covid-19, universities in Sweden were mostly closed to students in the period from vt-20 to vt-21. Students had to attend classes from their homes instead. In this study, both students and lab supervisors were interviewed about their experiences of distance labs they had during this period. The interviewed students were studying for a bachelor's degree in physics and the investigated labs were part of the courses Mechanics KF and Quantum Physics. The results show areas that become particularly important in a distance lab. The most obvious area was participation. The distance labs in which the students were most involved were the labs they remembered best and often found the most fun to do. In distance learning, group work also becomes particularly valuable. It may be a good idea to add collaboration between different lab groups since, distance learning means losing contact with other students that you otherwise meet in the lab room. The workload of lab supervisors tends to increase with distance labs. The reasons may be that students do not have the same opportunity to help each other or that lab supervisors cannot see when students get stuck on a task and cannot give direct feedback. Furthermore, the lab supervisors may need to set up all equipment in advance and may also need to be present when each group of students performs the lab individually. Therefore, if possible, more lab supervisors should be used compared to regular labs. In order to have well-functioning distance labs, it may be a good idea to renew the labs based on course objectives and concepts rather than adapting existing labs. If lab equipment unknown to the students is used, it should be documented and the documentation should be given to the students to give them an idea of its functions in advance.  With the above advice, a distance lab could work well for both students and lab supervisors. Depending on the goals of the lab, a distance lab could also be a complementary element of a course even when physically possible to be on site.

The aim of this study was to research how teachers describe their knowledge of gifted students and their mathematics education with these students in grades 1-3. Through qualitative interviews eight teachers has been asked how they identify gifted students, how they adjust the education and what support they would need to befriend gifted students in mathematics education. The results indicate that the teachers are aware of the presence of gifted student in mathematics. The methods to identify and adjust teaching varied between the respondents and certain approaches was more favorable than others according to previous research. Common to all the respondents, however, was the desire for additional resource and commitment from the organization to help benefit gifted talents within mathematics. The conclusion is that today ́s teachers needs more knowledge about giftedness, as well as support in order to further promote learning for gifted students within the teaching of mathematics. / Studiens syfte var att undersöka hur lärare beskriver sina kunskaper om särskilt begåvade elever och sin matematikundervisning med dessa elever i årskurs 1-3. Genom kvalitativa intervjuer har åtta verksamma lärare intervjuats om hur de identifierar särskilt begåvade elever, hur de anpassar undervisningen samt vilket stöd lärarna anser sig behöva för att undervisa särskilt begåvade elever i matematik. Resultatet visar att pedagogerna är medvetna om förekomsten av särskilt begåvade elever inom matematiken. Metoderna för att identifiera och därefter anpassa undervisningen varierade mellan respondenterna samt vissa tillvägagångssätt var mer gynnsamma än andra enligt tidigare forskning. Gemensamt för alla respondenter var dock önskan om ytterligare resurser och satsning från organisationen för att kunna hjälpa att gynna särskilt begåvade elever inom matematikundervisningen. Utifrån detta kan man dra slutsatser om att dagens lärare behöver mer kunskap kring särskild begåvning, samt stöttning för att vidare kunna främja lärandet för särskilt begåvade elever inom matematikundervisningen.

Denna studie syftar till att, ur ett multimodalt perspektiv, få kännedom om hur digitala verktyg används av lärare i undervisningssyfte på Södertörns högskola, samt studenters inställning till de medietekniska hjälpmedlen. Detta har gjorts med hjälp av observationer, intervjuer och enkätundersökningar som genomfördes med lärare och studenter. Det resultat som observationerna gav stämde överens med resultatet från intervjuer och enkätundersökningar. Studien visar att digitala verktyg används sparsamt av lärare på högskolan. Föreläsningar med PowerPoint-presentationer som i stort sett enbart innehöll text och bilder var i särklass det vanligaste undervisningsredskapet. Lärarna har generellt en positiv inställning till digitala verktyg men på grund av tidsbrist och begränsningar i hur och vilka digitala hjälpmedel som får användas i undervisningen hämmas de. Även studenterna ser fördelaktigt på digitala verktyg och önskar ett större utbud av medietekniska hjälpmedel i deras utbildning. / This study aims to ascertain how teachers use digital tools for educational purposes, seen from a didactic and multimodal perspective. It also aims to investigate students attitudes towards the digital technology used in their education. The study takes place at Södertörn University College. It has been conducted through observations, questionnaires and interviews with both teachers and students. The results of the observations yielded consistent with the results from the interviews and questionnaires. The study shows that teachers at the college sparingly use digital tools. Lectures with PowerPoint presentations containing merely text and images were by far the most common teaching tool. Teachers generally have a positive attitude towards digital tools, but due to time constraints and limitations in how and what digital inputs that may be used in teaching, they are limited in their choice of tools. The students also welcome the digital tools and want greater access to the range of media aids in their training, and would like to see it more frequently used in their education.