Ein alter Major stößt zu einer Reisegesellschaft, die sich auf einem Dampfer nach Hallig Hooge befindet. Durch seine verbalen Ausfälle und seine Trunksucht verspielt der Major allmählich die Achtung, die ihm anfangs entgegengebracht wurde. Eine genaue Beobachtung von gesellschaftlicher Gruppendynamik und unterschiedlichen Rollenverhalten in der Konfrontation mit einem Außenseiter.

Frågan om civil-militär samverkan i multinationella insatser har länge diskuterats. I takt med att den säkerhetspolitiska situationen i världen förändras, förändras också inställningen som de i multinationella insatser ingående aktörerna har till civil-militär samverkan. Sedan det kalla krigets slut har konfliktmönstren i världen förändrats. Trenden pekar mot färre mellanstatliga krig, och fler inomstatliga konflikter. I dessa konflikter samexisterar militära och civilaaktörer, och samverkan dem emellan blir därför viktig.Detta har uppmärksammats i det internationella samfundet, medan det har varit tystare i Sverige.Den här uppsatsen söker finna en möjlig förklaring till att det blivit så. Jag gör det med hjälp av NilsBrunssons teori om Svampmodellen. Brunsson presenterar i modellen ett antal variabler sompåverkar införandet av nya idéer i en organisation. Han menar att en organisation som befinner sig ien reformeringsprocess kan ha svårt att ta till sig ytterligare nya idéer, eftersom den är upptagen medatt genomföra den ifrågavarande reformen.Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om Svampmodellen kan bidra till en förståelse avvarför Sverige, senare än andra länder, anammat idén om civil-militär samverkan i multinationellainsatser. Den svenska Försvarsmakten har det senaste decenniet genomfört en omfattandeförsvarsreform; övergången från invasionsförsvar till insatsförsvar. Jag kommer alltså att undersökaom denna reform utgjort ett hinder för Försvarsmakten, och den politiska nivån, att samtidigt ta tillsig idén om civil-militär samverkan i multinationella insatser. / The issue of civil-military relations in multinational missions has been discussed a lot over the past decades. As the security situation in the world changes, with new threats evolving and others fading away, the approach to civil-military relations change. Since the end of the Cold War, the patterns of conflict around the world have changed. The trend points towards fewer inter-state conflicts, and more intra-state. In this kind of conflict, civil and military actors exist side by side, and thus, coordination and cooperation between them is important. The importance of this cooperation has been highlighted in the international context, while it’s been a bit quieter in Sweden. This paper seeks to find a possible explanation to this relative silence. I will try to find the explanation with help from Nils Brunssons theory of “The standardization or organizational forms as a cropping-op process.” Brunsson presents here an amount of variables that affect the introduction and implementation of new ideas in an organization. Brunsson states that an organization that faces a major reform may, at the same time, have problems with incorporating additional ideas, since the organization is already occupied with the first reform in question. The aim of this paper is to examine whether Nils Brunssons theory can contribute to anunderstanding of why Sweden, later that other countries, has adopted the idea of civil-military cooperation in multi-national missions. The Swedish Armed Forces has the last decade been involvedin a far-reaching reform, namely the transition from being organized as an invasion army, with the aim to deter a possible enemy even from attacking, to an organization that should be ready to be usedat all times. This also involved a considerably higher emphasis on the international commitment. I will examine if this reform has constituted an obstacle for the Swedish Armed Forces, including the government, to also adopt the idea of civil-military relations.

Högkvarteret beslutade 2004 att interoperabilitet med Natos metoder har högsta prioritet i Försvarsmakten. Därför är underrättelsemetoden Intelligence Preparation of the Battlespace (IPB) vägledande för svensk underrättelsetjänsts framtagande av beslutsunderlag. Försvarsmaktens underrättelsehandbok betraktar dock IPB som en inte ”i alla avseenden tydlig” metod. Eftersom krigföring inom mark-, luft- och den maritima arenan karaktäriseras av olika faktorer, vilka ej framgår i IPB, existerar här ett problemområde. Uppsatsen behandlar problemområdet inom den maritima arenan på taktisk nivå. Syftet är att undersöka IPB-metodens genomförande och innehåll då den genomförs för att tillgodose ett ytstridsförbands taktiska underrättelsebehov. Uppsatsens frågeställningar söker svar på hur den maritima arenan respektive sjökrigföring generellt påverkar innehållet i, samt genomförandet av, IPB-metoden. Studiens teoretiska grund utgörs av IPB-metoden, vilken främst används till att strukturera undersökningen. Uppsatsen genomförs med kvalitativ innehållsanalys av svensk marin doktrin, reglementen, handböcker samt modern litteratur om sjökrigföring på taktisk nivå. Dessa källor skall ge perspektiv på IPB-metoden och dess respektive steg. En allmängiltig grundsats gällande sjökrigföring är att den som anfaller effektivt först vinner striden. Uppsatsen har funnit att IPB-metoden, vilken syftar till bedömning av motståndarens farligaste respektive troligaste handlingsvägar, speglar detta axiom bristfälligt. Om IPB, då den genomförs i en marin kontext, istället koncentreras mot den duellsituation som är karaktäristisk för sjökrigföring, skapas ett beslutsunderlag som bättre överensstämmer med vad litteraturen förordar. En sådan förändring i fokus för IPB förändrar hela metoden i grunden. / The purpose of the study is to examine the use of the NATO method known as Intelligence Preparation of the Battlespace (IPB), since the Swedish Armed Forces Headquarters in 2004 decided that interoperability with NATO methods is of high priority. Combat on the ground, in the air and at sea is characterized by different factors. This circumstance is however not very clear in the Swedish interpretation of IPB. This shortcoming constitutes the problem that this study has looked into. IPB will be examined from a naval point of view at a tactical level. The question that has been asked is how naval tactical combat and the maritime environment influence the use of IPB. The study uses the IPB-method itself as theoretical framework. Swedish doctrine, naval regulations and handbooks as well as modern literature on naval combat have been analysed in order to give perspectives on IPB.  It is common knowledge today that the essence of success in naval combat at a tactical level is to attack effectively first. The main conclusion is, however, that IPB, which focuses on estimates of the adversary’s courses of action, reflects this maxim poorly. The results of the study show that the intelligence output would be more adequate if IPB, when used in a naval tactical context, was concentrated on an analysis of the duel between ships.

Syftet med denna uppsats är att analysera det nuvarande samt föregående befälssystem medavsikten att utröna vad i tillämpningen av det nya som skall bli annorlunda ifrån det föregående. Avsikten är även att kritiskt granska hur de båda systemen skiljer sig åt och vilka för ochnackdelar de kan tänkas föra med sig. 1983 införeds Ny Befälsordning, NBO, i Sverige vilket var ett befälssystem utan en motsvarighet i övriga världen. Detta befälssystem har blivit omdiskuterat och kritiserat vilket lett fram till att det i januari 2006 fattades ett beslut om återinförande av ettflerbefälssystem, Tvåbefälssystemet. Detta arbete vill visa vilka förändringar som gjorts så välsom att undersöka vilka fördelar respektive nackdelar detta byte kan tänkas föra med sig. Denna del har genomförts med en kvalitativ metod och med i huvudsak officiella dokument och utredningar. Resultaten har visat på att fördelarna och nackdelarna för de båda systemen är flera. Samt att Försvarsmakten med återinförandet av ett flerbefälssystem försökt att dels råda bot på de brister som uppstått efter införandet av NBO såväl som att förvalta arvet ifrån tidigare system ochta fasta på de lärdomar och erfarenheter som dragits tidigare. / The main purpose of this thesis is to analyse the present and the previous officer systems. Thefocus of the study is to discern what in the application of the new officer system will differfrom the old one, namely what its new features will be. The author intends to critically revisehow the two systems differ from each other and what pros and cons they each have.In 1983 the One-level Command System was introduced in Sweden. It did not have anyequivalent in other armed forces around the world. This system has been debated andcriticized immensely and in January 2006 the decision was made to reintroduce a consolidatedofficer system in the shape of an “all rank system”. This thesis intends to show the alterationswhich have been made as well as to examine the pros and cons of the two systems.This study has been carried out with the help and use of a qualitative method and mainly theuse of official documents and inquiries.The study shows that there are several benefits and disadvantages in both systems. Byintroducing the “all rank system” the Swedish National Defence has made an attempt toremedy the shortcomings of the one-level command system as well as to keep a portion of thelegacy from the earlier systems.

Uppsatsen har syftat till att belysa Sveriges närområde ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv och samtidigt finna faktorer som påverkat Sveriges säkerhetspolitiska rollval. Vidare ämnade uppsatsen att förklara, det vill säga hitta orsaksförklaringar till varför den säkerhetspolitiska miljön i Sveriges närområde ser ut som den gör. Då uppsatsen är att se som teorikonsumerande har svaren sökts genom vald teori som utgår från en regional säkerhetspolitisk analys. Vidare har även ansatser gjort ur Nils Andréns säkerhetspolitiska struktur. De teoretiska ansatserna har sedan använts som analysmodell där fyra nivåer har applicerats på empirin. Dessa har sedan använts för att förklara Sveriges säkerhetspolitiska rollval under två olika epoker. Uppsatsen har dessutom besvarat vilken roll ett nordiskt försvars och säkerhetspolitiskt samarbete får för stabiliteten i Sveriges närområde. Svaren till Sveriges säkerhetspolitiska rollval går att finna på nationell, regional och global nivå. Sedan kalla krigets slut har de säkerhetspolitiska förutsättningarna förändrats drastiskt vilket i sin tur medfört till en omprövning av säkerhetspolitiken. Idag har Sverige betydligt större rörlighet då två supermakter inte längre involverar sig i jordens alla hörn. Av den anledningen har Sverige idag involverat sig i säkerhetspolitiskt samarbete som inryms under EU, Nato och även det nordiska samarbetet. Sammantaget går det att konstatera att det nordiska samarbetet är en viktig komponent till stabiliteten i Sveriges närområde och får dessutom ekonomiska och operativa fördelar, då försvaret blir en allt mindre prioriterad verksamhet. / This project aims to illuminate the surroundings of Sweden trough a security policy perspective and thereby find factors which have had an impact on Sweden. Further on the intention is also to explain the immediate surroundings of Sweden in terms of security and find causes to why it looks like it does. This essay has found its answer trough a theory which uses a regional security perspective. The purpose of this essay has also been to describe the foundations of security policy, which has been done trough the security policy structure made by the author Nils Andrén. Furthermore the theory has been applied to the fact presented in the essay.  The regional security theory has developed an analyze model with four levels, which is brought in to this paper. There has also been a purpose to find out how the Nordic defence co-operation can be used in a sense to maintain a stabilized environment in the surroundings of Sweden. The answer to the first question is to be found in three different levels, domestic, regional and global. There are always an interaction between these levels, whereby there are different answers to been sought. Since the days after the cold war the security policy conditions have changed rapidly which have made an impact on the Swedish security policy. Today we can se a considerable moveability in the European region. This is a gist of a new world order, when we don’t expect two superpowers intruding in every corner and by that reason Sweden are now involved in several military co-operation. Finaly it can be said that this essay have made the conclusion that a Nordic co-operation is vital for the stability in the region of north Europe.

I Estland 2007 utbröt vad som kommit att kallas ”Cyberwar I”, vari ett stort antal centrala myndigheters, tillika finansiella institutioners servrar attackerades av massiva så kallade Computer Network Attacks (CNA), utfört av framförallt ryska aktörer. Estland protesterade högljutt, men frågan huruvida CNA är att beteckna som olovligt är allt annat än klar. Prövningen sker mot den folkrättsliga regimen Jus ad Bellum, och huruvida metoden uppfyller vissa centrala begrepp. Men hur skall denna regim appliceras CNA? De frågeställningar som avses besvaras är: hur kan CNA utgöra våld eller hot om våld i enlighet med FN-stadgans artikel 2(4) samt hur kan CNA utgöra väpnat angrepp i enlighet med FN-stadgans artikel 51? Detta avses göras genom en studie inbegripande flertalet folkrättsliga experters teorier på området CNA och våldsanvändning, samt applicering av desamma på en fallstudie av händelserna i Estland 2007. Sammanfattningsvis konstateras att flertalet variabler har bärighet i hur CNA kan uppfylla artiklarnas centrala begrepp, vari frågan om association, effekt, aktör och mål tydligast faller ut. I en efterföljande diskussion påvisas dock hur variablerna endast är att betrakta som indicier på hur CNA kan klassas så som olovligt, varvid endast statspraxis kan ge den slutgiltiga bedömningen.

Med fokus på Sveriges insats i Afghanistan som är en asymmetrisk konflikt där konventionella stridskrafter möter en motståndare som består av talibaner och kriminella med medel och metoder som skiljer sig från en reguljär motståndare. Problemet som kan uppstå är att motståndaren gömmer sig bland civila och förmågan till precisionsbekämpning av mål samt informationsinhämtning för att identifiera motståndare från civila blir viktigt. Syftet med uppsatsen är att se hur funktionen nyttjas i Sverige av erfarna truppförare och trupputbildare som har stor erfarenhet av prickskyttefunktionen för att sedan jämföra med insatsen i Afghanistan, FS19, och försöka se möjligheter till utveckling av funktionen vid internationell insats. Metoden kommer vara en jämförande fallstudie av prickskyttefunktionen i Sverige och Afghanistan. Med inriktning mot fyra ämnesområden (psykologisk effekt, risker, funktion och organisation) kommer en enkät att besvaras av chefer från FS19 och Arméns Jägarbataljon. Resultatet från studien är att prickskyttefunktionen nyttjades väldigt sällan på FS19. Den främsta orsaken till att den inte nyttjades var de ökade riskerna detta medförde samt att cheferna på FS19 föredrog att nyttja dem som skarpskyttar. Slutsatserna efter genomförd undersökning är att för att prickskytten skall nyttjas enligt definitionen måste befattning utvecklas i utlandsstyrkan och befattning måste övas, både för att öva prickskytten själv men också för att chef ska få förtroende för skytten och vilken effekt denne kan uppnå. Vidare måste förmågan till Personnel Recovery öka vilket ger cheferna större möjlighet att nyttja funktionen, förutsatt att befattning är övad och anses duglig. / The essay was written by Claes Christensson, during his sixth and final semester atKarlbergMilitaryAcademy. The essay is an exam in the final course at theNationalDefenceCollege basic officers program. Before entering the program, Christensson served fifteen months conscription in Arvidsjaur at the Army Ranger Battalion (ARB). Christensson was a sniper squad leader and is himself also a trained sniper. Today the Swedish Armed Forces (SAF) takes part in different conflicts around the world. This essay focuses on the SAF contribution to the asymmetric conflict currently taking place inAfghanistan. In today’s conflicts where insurgents cannot fight using conventional warfare, other means and methods are instead used. A problem for COIN forces is the fact that insurgents hide among the civilian populace. A sniper can however, with high precision, both destroy enemy personnel or locate and distinguish insurgents from civilians. The purpose of this essay is to determine how snipers are being used by highly experienced officers when training at the ARB. These experiences will then be compared to how snipers are being utilised in the Swedish contribution to ISAF (called FS19) at the Provincial Reconstruction Team (PRT) in Mazar-i-Sharif in northernAfghanistanbetween April and October 2010. The method of this essay will be a comparison between the ARB and FS19. Commanders will be subjected to a questionnaire and answer a number of questions, based upon four subjects. The subjects are psychological effect, risks, function and organisation linked to the sniper concept. The result of this essay shows that snipers were not nearly as often being used during FS19 than during exercises at ARB. The apparent reason for this was the increased risk and that commanders from FS19 preferably used them as sharpshooters. Soldiers with sniper rifles were being used to destroy enemy personnel with high precision and to determine civilians from enemy personnel. The conclusions are that if snipers are to be used in the proper fashion, the dedicated posting needs to be implemented in the SAF contribution to ISAF. Moreover, both snipers and commanders need to train applicably to get the full understanding of the effects a sniper can have and to gain confidence in the sniper as a concept. Furthermore, the Personnel Recovery ability needs to improve so that commanders can utilise the sniper concept in high risk operations.

Kvinnor har sedan 1980 fått tjänstgöra som officer i Sveriges försvarsmakt. Trots detta är fortfarande de kvinnliga officerarna och soldaterna i klar minoritet i organisationen. FN:s säkerhetsråd har arbetat fram två resolutioner som båda strävar efter att involvera kvinnor i större omfattning när det gäller arbeten vid kris, krig och konflikter. Inte enbart att öka andelen kvinnor i hjälpande trupper, utan även involvera lokalbefolkningen. Hur ser då verkligheten ut vid de internationella insatserna? I detta arbete presenteras en fallstudie om MOT Juliette, ett kvinnligt observationsteam som under sju månader tjänstgjorde i Afghanistan. Målet med detta team var att effektivisera underrättelseinhämtningen i insatsområdet. Arbetet syftar till att undersöka vilka för- respektive nackdelar kvinnor kan föra med sig vid internationella insatser. Resultatet visar att kvinnor har flera möjliga fördelar att tillföra till insatserna, bland annat att underlätta underrättelsearbetet samt att verka som förebilder för de lokala kvinnorna. Även att förbandet uppnår jämställdhet kan vara en fördel. / The purpose of this study is to find out if deployment of women improves an operation’s chances of success. Since 1980 traditionally male roles within the Swedish Armed Forces have been avalible for women. In spite of this fact, deployment of women in international military operations are not very common. The method used in this essay is a case study. The author has studied a Swedish operation in Afghanistan in 2006, where the commander decided to form a MOT (military observation team) only with women. The main purpose with this team was to gather intelligence from the local population. Earlier operations in the country clearly showed that male soldiers were experiencing difficulties in interacting with local women. During seven months the team, MOT Juliette, worked in the area and found out that the presence of women considerably contributed to the success of the operation. To acknowledge the need to increase the proportion of women in the work of war and conflict, the UN Security Council has adopted a number of resolutions where the two most important are 1325 and 1820. The results of the study show that women have an important role in international operations. Not just to gather intelligence, but also to act as role models for the women in the country. / <p>Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 Hylla: Upps. YOP 06-09 // Avdelning:  Karlberg-filial - Karlberg Öppen hylla Hylla: K Upps. YOP REF</p>

Internationellt sker en utveckling mot att genomföra insatser samordnat med resurser från flera politikområden - både civila och militära. Behovet har uppstått ur insikten att hållbar utveckling i en region kräver användning av olika resurser för att uppnå synergier. Samverkan och samordning mellan civila och militära aktörer enligt syftet ovan brukar i moderna ordalag beskrivas som comprehensive approach. Det praktiska arbetet på fältnivån med samverkan för att uppnå synergier i kontexten comprehensive approach kan sägas innebära samma sak som civil-militärt samverkan. Det övergripande syftet med uppsatsen är att med fokus på det svenska PRT Mazar-e Sharif, förstå de svårigheter som finns vid samverkan mellan civila och militära aktörer, med målet att öka synergier av nationella resurser. Med utgångspunkt från tidigare forskning om militär-civil samverkan samt comprehensive approach, skapas en analysmodell med ett urval av identifierade faktorer, för att beskriva samverkan empiriskt främst utifrån intervjusvar från nyckelaktörer – chefer eller stabschefer samt civila rådgivare. Slutligen jämförs dessa faktorer med de orsaker som framkommer i den empiriska undersökningen. Resultatet i undersökningen visar att samverkan är svårt och att aktörerna på fältnivån pragmatiskt försöker samverka. De nödvändiga faktorerna inte är utformade för att underlätta samverkan vilket skapar problem.  Att med dessa problem även få en effektiv synergi av Sveriges resurser i enlighet med tanken i CA, genom samverkan på fältnivån, blir därför svårt. / There is an international trend towards operations coordinated with resources from several political areas – with both civilian and military components. This trend is driven from the recognition that sustainable development in a region requires the use of a variety of resources, coordinated in order to achieve synergies. Co-operation and co-ordination between civil and military actors in the context above, frequently is described as comprehensive approach. The practical work at the field level with co-operation in order to achieve co-ordination in the context of comprehensive approach can be said to be the same thing as civil-military co-operation. The overall purpose of this survey is, with focus on the Swedish PRT Mazar-e Sharif, to understand the difficulties involved in the co-operation between civilian and military actors, with the aim of achieve synergies of national resources. By using an analytical model, created by a sample of identified factors based on previous research on military-civilian co-operation and comprehensive approach, the survey describe the co-operation mainly based on interview responses from key actors – Commanding Officer or Chief of Staff and civilian advisers. Finally these factors are compared with the reasons expressed in the empirical investigation. The results of the survey show that co-operation is difficult and the actors at the field level pragmatic attempt to co-operate. The necessary factors are not designed to facilitate this, which creates problems. These problems with co-operation at field level also could have a negative impact to achieve synergy of Sweden's resources in accordance with the spirit of the CA.

Civil-military relations – conditions for cooperation Abstract:   Civil-military cooperation is a branch of current interest, both in studies and research. The importance has also increased after the government´s demands in a more developed and efficient coordination of national contribution to international peace support operations. Several studies show that there is a lack of ability to cooperate between different levels of command and other actors. The Swedish tradition of state administration is strong and the responsibility to cooperate lies within the hands of the different authorities. Therefore, the relationship between central authorities is of utmost importance when it comes to create conditions for civil-military cooperation. The purpose with this essay is to describe the civil-military relationship at the central level in order to better understand conditions for coordination. For starting point, the study will use a theory where the civil-military relations are of utmost importance for state conditions to make strategic assessments. In the essay, three processes are examined and compared between three central governmental authorities from official directives and guidance, reports and interviews. The result show that the relationship between authorities is characterised by mutual will and engagement to enhance conditions to cooperate but is limited by cultural reasons, own interests, lack of knowledge in each other’s organizations and a need for improved governmental directions and guidance. / Civil-militära relationer - förutsättningar för samverkan Sammanfattning   Civil-militär samverkan är ett aktuellt område för studier och forskning. Inte minst har betydelsen ökat efter ambitionshöjningar från regeringen avseende krav på effektivare samordning av nationella bidrag till internationella fredsfrämjande insatser. Flertalet studier visar på brister i samverkan mellan dels olika ledningsnivåer och dels mellan sidoordnade aktörer. Den svenska förvaltningstraditionen står stark och ansvaret för samverkan finns hos myndigheterna. Relationen mellan myndigheter på central nivå är därför avgörande för civil-militär samverkan och dess förutsättningar. Syftet med uppsatsen är att beskriva den civil-militära relationen på central nivå för att förstå förutsättningarna för civil-militär koordinering. Studien tar utgångspunkt i en teori om civil-militära relationer där dessa utgör avgörande förutsättningar för strategiska bedömanden i en stat. I uppsatsen studeras tre processer vilka jämförs mellan tre centrala myndigheter utifrån styrdokument, rapporter och intervjuer. Resultatet visar att relationen mellan myndigheter karakteriseras av en ömsesidig vilja och engagemang att förbättra förutsättningarna för samverkan men begränsas av kulturella skäl, egenintresse, bristande kunskap om varandras organisationer samt behov av tydligare styrningar från politisk ledning.