I regeringens budgetproposition för 2011, erhöll Försvarsmakten uppgiften att införa fyra Militärregioner i Sverige med underliggande regionala staber. ”Regeringen bedömer att skapandet av de regionala staberna innebär att Försvarsmaktens förmåga att samverka med och lämna stöd till andra myndigheter förbättras.” (PROP 2010/11:1 s.33). Syftet med den här studien är att studera hur personer med nyckelpositioner inom de båda myndigheterna (Länsstyrelse och Försvarsmakten) tänker kring införandet av Militärregioner och dess förutsättningar för utveckling av samverkan mellan det civila och militära samhället. Resultatet påvisar att informanterna är relativt överens om att samverkan ska utvecklas och hur det bör ske med ett fokus på gemensam planläggning, utbildning, övningar samt nätverksskapande och utarbetande av gemensamma mål innan något händer. Målsättningen är att klara av att hantera oförutsedda händelser som olyckor och naturkatastrofer när de väl kommer. Informanterna anser även att närheten, i såväl tid som rum, är avgörande för planläggning och den slutliga insatsens resultat. / Through the Budget Bill for 2011, the Armed Forces were granted the task of establishing four Military Regions in Sweden with underlying regional headquarters. “The Government considers that the creation of the regional headquarters means that the Armed Forces' ability to cooperate with and provide support to other authorities will improve.” (PROP 2010/11: 1p.33). The purpose of this study is to explore how people with key positions in the Country Administrative Board and the Armed Forces think about the introduction of Military Regions, and its conditions for development of cooperation between civil and Military society. The result demonstrates that the informants are in relative agreement that collaboration should develop and how this should be done with a focus on joint planning, training, exercises, networking and development of common goals before anything happens. The aim would be to handle unexpected events such as accidents and natural disasters when they do occur. They also believe that proximity, both in time and place, is essential both for the planning and the outcome of an eventual operation.

Sea mines are a cheap weapons system useful for hindering an opponent’s freedomof movement. Controllable sea mines, that can be activated and deactivated after they havebeen laid out, can be laid out prior to break out of war. The main bulk of sea mines storedtoday in Swedish depots are not controllable. This thesis compares the military utility between two controllable mine systems. The existingM9-system and a system draft based on wireless underwater communication. With theSwedish navy as the military actor using the systems, the comparison is set against abackground scenario of an escalating crisis. In this context the military effectiveness, militarysuitability and affordability of the systems is studied. The results indicate that the KT-system introduced in this study has a slightly greater militaryutility. At the same time, the results point out a number of differences between the systems,which in the end might be of greater use to a decision maker than a summed up rating. / Sjöminor är ett billigt vapensystem som kan användas för att hindra enmotståndares rörelsefrihet. Sjöminor som är kontrollerbara kan aktiveras och stängas av efterfällning vilket möjliggör minering före ett krigsutbrott. Huvuddelen av de minor som idagfinns i svenska förråd är okontrollerbara. Denna studie jämför militär nytta mellan två kontrollerbara sjöminsystem. Det existerandeM9-systemet och ett idésystem baserat på trådlös undervattenskommunikation. Med densvenska marinen som tänkt brukare och mot bakgrund av ett eskalerande krisscenariostuderas vilket av systemen som skulle vara mest militärt effektivt, militärt lämpligt ochsamtidigt ekonomiskt överkomligt. Resultatet indikerar att det i studien presenterade KT-systemet som introduceras i denna studiehar en liten fördel ur ett militärt nyttoperspektiv. Samtidigt visar de på ett antal skillnadermellan systemen vilket i slutänden kan mer användbara för en beslutsfattare än ett sammanvägtbetyg.

Since the end of the cold war, military interventions have shifted from concerning only to win peace in their operation areas towards start helping the society to rebuild the capacity for development and democracy after the end of the armed conflict. This is made through a large diversity of organisations and actors of various kind with a large range of activities and goals. For the best possible efficiency it could be assumed that these actors should gain from cooperating and working together since their overall intentions are the same. This is not the case though and for this there are several different reasons. It do occur civil-military relations in a couple of areas of operation and the purpose of this study was to explore in which of these the relations are more or less suitable; politics and diplomacy, security, humanitarian aid, reconstruction and peacebuilding. This was done through analyses of litterature on the subject and through a few interviews with experienced personell. The material is derived from scientific research, individual and independent reports but also from statements and comments from those who have actually been on the field. The study also investigated how the links and relations in those networks the actors on the field theater belong to can explain the problems and possibilities. There is no clear answer of which area of operation is most suitable for civil-military relations, but the areas for security and reconstruction have the best possibilities to succeed in achieving their goals if coordination and education about long term consequences are dealt with. The humanitarian aid is the area that is most riskful to perform cooperation within since it could be harmful for the relations of participating actors as well as for the long-term peacebuilding. It is necessary in certain situations though. The need for further coordination and education is emphasized to be held in the arenas that preceeds the field work. This is also what the result from the network analysis gives. All links between actors are important in the field area of an international operation, wether they are strong or weak. They give the possibility to bring the organisations together and increase the knowledge about eachother and also create an understanding for the different types of organisations goals and methods. This will in the long run create conditions for improved coordination and cooperation and thus stronger peacebuilding efforts.

Denna uppsats är en fallstudie som undersöker samverkan för civilt försvar inom typfallet Militärregion syd (MR S). Uppsatsen bygger på semi-strukturerade intervjuer med fem länsstyrelser inom i MR S samt med två representanter från MR S. Materialet har kategoriserats utifrån en analysmodell skapad utifrån Emerson et als teoretiska ramverk Collaborative Governance. Ramverket lyfter fram viktiga förutsättningar för samverkan och visar på beroenden mellan dessa förutsättningar. Förutsättningar används för att kategorisera och jämföra svaren från länsstyrelserna och MR S samt för att undersöka hur väl dessa förutsättningar uppfylls och om de har samma syn på förutsättningarna. Utifrån detta går att konstatera att det råder till stor del samsyn mellan länsstyrelserna och MR S vilket ses som en god möjlighet för samverkan. Andra viktiga möjligheter för samverkan är att det finns ett ömsesidigt beroende mellan länsstyrelserna och MR S, det förändrade säkerhetspolitiska läget ökar motivationen för samverkan gällande civilt försvar samt att det finns en vilja att använda kunskap förvärvad från samverkan för civilt försvar inom andra samverkansområden. De största bristerna anses vara den omgivande kontexten där arbetet med civilt försvar försvåras av att det saknas styrning och direktiv från central nivå samt att det inte tilldelats resurser för arbetet. Det saknas incitament för privata aktörer att ingå samverkan för civilt försvar och lagar behöver moderniseras då de till stor del härrör från tiden med det gamla civilförsvaret. På regional nivå behöver ett gemensamt syfte utarbetas, kunskap om lagstiftningen behöver utökas samt att det behöver klargöras vilka mandat som gäller och vem som har rätt att besluta om vad. Utifrån resultatet från intervjuerna finns det kritik mot modellen vilken beskriver beroendet och förhållandena mellan kategorierna, då det i detta fall inte förefaller vara helt korrekt.

No description available.

Modern society has seen an increase in automation using AI in a variety of applications. To keep up with recent development, it is therefore logical to investigate the application of AI programs to military tasks. The great advantage with automation lies in the possible increase in efficiency and possible relocation of resources of personnel to other tasks. Therefore, this study aims to evaluate the use of Convolutional Neural Networks (CNN) in classification of communication and radar emitters based on collected Electronic Support Measures (ESM) data and to estimate to what extent human analysts could be replaced. The evaluation was performed by applying the concept of military Utility as a framework for evaluation with the addition of Technology Readiness Level (TRL) to survey how far the technology has developed. Data was collected using two methods: Firstly, through a literature review of research done on the application of CNNs in classifying information such as spectrograms and images. Secondly, by interviewing a subject matter expert from SAAB, who mainly helped estimate the TRL of the technology’s components. The study found that CNN appears suitable to apply on the proposed task and that the program could potentially replace human analysts to a great extent, at least when doing routine classifications. Full automation seems unlikely as analysts would be required with more challenging classifications, especially those outside the range of the training data used in teaching the CNN. Finally, challenges involved with deep learning programs inherent structure, demands and application to military tasks are discussed and subjects for future research are proposed. / Det moderna samhället har sett en ökad automatisering med AI i en mängd olika applikationer och för att hålla jämna steg med den senaste utvecklingen är det därför logiskt att undersöka tillämpningen av AI-program på militära uppgifter. Den stora fördelen med automatisering ligger i den möjliga ökningen av effektivitet och möjlig flytt av personalresurser till andra uppgifter. Därför syftar denna studie till att utvärdera användningen av convolutional neural networks (CNN) vid klassificering av kommunikations- och radarsändare baserat på insamlade data från elektronisk stödverksamhet (sv. ES motsvara eng. ESM) och att uppskatta i vilken utsträckning mänskliga analytiker kan ersättas. Utvärderingen genomfördes genom att använda konceptet militär nytta som ett ramverk för utvärdering med tillägg av technology readiness level (TRL) för att kartlägga hur långt tekniken har utvecklats. Data samlades in med två metoder: För det första genom en litteraturöversikt av forskning som gjorts om tillämpningen av CNN för att klassificera information såsom spektrogram och bilder. För det andra genom att intervjua en ämnesexpert från SAAB, som främst hjälpte till att uppskatta TRL för teknikens komponenter. Studien fann att CNN verkar lämplig att använda till den föreslagna uppgiften och att programmet potentiellt skulle kunna ersätta mänskliga analytiker i stor utsträckning, åtminstone for rutinklassificeringar. En fullständig automatisering verkar osannolik eftersom analytiker skulle krävas med mer utmanande klassificeringar, särskilt de som ligger utanför utbildningsdata som används för att lära upp programmet. Slutligen diskuteras utmaningar kopplade till djup-inlärningsprogrammens struktur, krav och tillämpning på militära uppgifter samt att ämnen för framtida forskning föreslås.

De nordiska staterna delar förutom det geografiska läget också en sammanflätad historia och värdegemenskap. Trots många likheter så skiljer sig och också länderna sig åt gällande de valda försvars- och säkerhetspolitiska inriktningarna. Av de fem nordiska staterna är tre av dem Nato-medlemmar: Norge, Danmark och Island. De återstående länderna: Sverige och Finland är försvarspolitisk obundna utanför EU samarbetet. Denna studie syftar till att undersöka Sveriges och Finlands försvars- och säkerhetspolitiska inriktning som alliansfria och att jämföra dess likheter och skillnader utifrån kontexten av ländernas gemensamma historia och geopolitiska läge. Studien ämnar uppfylla syftet genom att undersöka ländernas försvarspropositioner som för Sveriges del utgavs år 2015 och för Finlands del år 2016 för säkerhetspolitiken och 2017 för försvarspolitiken. Genom en kvalitativ innehållsanalys bryts dokumenten ned och relevanta delar plockas ut efter ett kodschema. Undersökningen visar att Sverige och Finland till stor del gör en gemensam säkerhetspolitisk inriktning. De säkerhetspolitiska målen grundar sig på upprätthållande av territoriell, folkdemokratisk och samhällsfunktionell suveränitet. Länderna är överens om att EU bör stärkas säkerhetspolitiskt, att Nato är den viktigaste säkerhetspolitiska aktören i Europa, att ytterligare nordiskt och Svenskt-finskt samarbete är positivt och att Ryssland är den bakomliggande orsaken till ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Skillnader finns också mellan hur Sverige och Finland beskriver Nato och Ryssland. Finland ser positivt på Nato-medlemskap samtidigt som Sverige inte nämner medlemskap alls. Gällande Ryssland så fördömer Sverige tydligt den ryska aggressionen i Krim samtidigt som Finland ger en mer försiktig beskrivning av Ryssland. Försvarspolitiskt visar studien att Sverige och Finland ser förmågan att både bidra och ta emot internationellt stöd ses som en central aspekt. Sveriges försvarspolitiska inriktning tycks också bli allt mer lik den finska. Detta innebär att Sverige ställer om från ett smalt insatsförsvar till ett åter bredare nationellt fokuserat försvar, likt det finska. Ett tydligt exempel på detta är att det svenska totalförsvaret och värnplikten återuppväcks.

The purpose of this bachelor thesis is to study how race is represented in four of Försvarsmakten’s video commercials published between 2016 and 2020. Försvarsmakten is a Swedish authority that in recent years has focused on increasing gender and ethnic equality within the organization, which interests us to examine if and how their efforts are transformed in their marketing communication. Considering media’s influence on the ideals and norms that exist in our society, media representations make an interesting and important area to critically study and question. Especially as previous research has shown that ethnic minorities are underrepresented or portrayed in a stereotypical or negative way that upholds racial discrimination, both in media and in reality. The aim of this essay is therefore to study if there is a difference in the representation of white people and people of color (POC) in the selected video commercials, as well as to interpret potential underlying messages and ideologies. The theory and method that will be applied is postcolonial theory and multimodal critical discourse analysis (MCDA). A positive tendency is shown in the final results with both white people and POC acting in leading roles and background roles. However, there is no interaction between whites and POC in any scene, and in most cases they are represented in homogeneous groups which can indicate segregation. Further on we can distinguish a difference among the roles that the characters play. Whereas POC are portrayed as civilians in all commercials, white people are portrayed as soldiers in two of the commercials. The commercials are seen as inclusive to some extent, but they don’t fully represent an integrated and equal society from a multicultural perspective. Rather, they give the impression of focusing more on gender equality within the organization as women frequently are pictured in the commercials, even as soldiers

The purpose of this essay is going to be about understanding how the transition in Myanmar happened in 2015, when the democratic party and Aung San Suu Kyi won the general election and assumed power. And understanding why the democratic ideology didn’t take root during the period 2015 - 2021 when the democratic party and Aung San Suu Kyi led the country. By applying Samuel P. Huntington’s theory about political transitions and problems that hinder political evolution the essay is looking to find answers to the questions of the essay. The essay analyses the history of the political situation in Myanmar and what the military's role in Myanmar is to evaluate and reach a conclusion. The essay concludes that Myanmar's political situation is complicated, and that the transition made in 2015 was probably not only made possible because of the democrats and Aung San Suu Kyi’s work. The reason that democracy didn’t take root is because of several problems that still exist today and were not solved during the period between 2015 - 2021.

Das Verhältnis von Adel und Militär beruhte lange Zeit auf der bereits für die preußischen Kernprovinzen widerlegten Annahme, dass Besitzarmut die Neigung eines adligen Rittergutbesitzers zum Militär wesentlich bestimmte. Die Analyse der beiden östlichsten bisher noch nicht untersuchten Provinzen Preußens kommt speziell für Ostpreußen zur gleichen Erkenntnis – zu Westpreußen war die Quellenlage nicht aussagekräftig genug. Für das ausgehende 18. Jahrhundert zeigte damit der ostpreußische Adel eine ähnliche militärische Dienstbereitschaft wie die bisher untersuchten Provinzen, einen „Sonderweg“ für einen Eintritt in das preußische Militär hatte es daher nicht gegeben. Das unterschiedliche militärische Engagement eines Adligen war von mehreren Faktoren bestimmt. Sowohl Elemente des adelsständischen Regionalismus wie auch Familientraditionen bzw. Netzwerkbeziehungen und eben nur bedingt sozioökonomische Rahmenbedingungen waren verantwortlich, ob ein Adliger bereit war, in der preußischen Armee zu dienen. / It was long assumed that the relationship between aristocracy and military, and therefore the inclination of a lord of the manor to the latter, was largely governed by possession poverty, a theory that already has been invalidated for the central Prussian provinces. The analysis of the two easternmost Prussian provinces, which have not yet been researched, comes to the same conclusion, especially for East Prussia - the sources for West Prussia were not conclusive enough. Towards the end of the 18th century, the East Prussian noble appeared to have similar military service commitment as the already reasearched provinces, therefore it is believed that no special permission to enter the Prussia military service has been given. Several factors influenced the different aristocratic military engagements such as regional elements of nobility, family traditions or network relationships. Socio-economic conditions only partially influenced the willingness of an aristocrat to serve the Prussia military.