Today, drones are used in both a civilian and military context, a swarm being a group of autonomous drones which are partly controlled by an operator. Swarms are a concept that is still in the research stage and previous research has consisted of how a swarm will communicate with the operator and how the swarm will work technically. However, the problem with the research available today is that it largely lacks the military connection. Hence, this study has aimed to investigate how the Armed Forces want to use swarms in the context of reconnaissance missions. The questions posed were, how do personnel within the Armed Forces want to plan swarm missions? What behaviors and capabilities do Armed Forces personnel want a swarm to possess? How do Armed Forces personnel want to receive information from swarms? Empirical data were collected by conducting three interviews with three individuals employed by the Armed Forces. The empirical data was then analyzed using qualitative content analysis where the responses were divided into smaller groups and sub-groups.  The study resulted in tables of desired abilities and behaviors that can be used in later research to create a real swarm system.

The historic tension between military experts and political sovereignty over the armed forces continues to dog the field of civil-military relations. History has shown us that some politicians are more than willing to interfere in military operation as well as military officers are willing to act on the political scene. This study combines theories of traditional War Science with those of Political Administration studies and by doing so it tackles the phenomenon from different angles providing new insights. Being able to provide this approach is useful for future studies within the field. By comparing Denmark´s and Sweden´s contribution to multinational military operations in Afghanistan, following the terrorist attack on September the 11th 2001, this study highlights the institutional autonomy of the forces contributed in relation to military effectiveness over both a short and long term perspective. By doing so the method applied identifies interesting empirical variations as well as changes over time in the two countries examined. This study provides valuable insights into the practises of military power in a world characterized by significant changes in security threats which constitutes another important purpose of this study. The area of research is complex and causality is somewhat elusive, however this study clearly shows a co-variation and that Sweden has been more reluctant to release autonomy to its troops than Denmark. It also addresses the extensive cost both in human and capability terms when working in complex environments, and with the aim to reach ambitious security political goals in the endeavour to be militarily effective.

Bakgrund & syfte: Europa befinner sig sedan femton månader tillbaka i en förändrad säkerhetspolitisk verklighet. Mot bakgrund av Rysslands invasion av Ukraina, som katalyserade Sveriges medlemsansökan till försvarsalliansen NATO, får mänsklig och teknisk beredskap på landets regementen betydligt större betydelse i internationell kontext de kommande åren. Studiens primära syfte är att utvärdera det fysiska stridsvärdet hos värnpliktskullen 2022/2023 på Norrbottens Flygflottilj i relation till nuvarande gränsvärden för Army Combat Fitness Test (ACFT), ett batteri som tillämpas regelbundet i US-amerikanska armén, och belysa eventuella skillnader mellan befattningsutbildningarna flygbassäkerhet, flygunderhåll, markunderhåll och sjukvård. Det sekundära syftet är att undersöka i vilken utsträckning kroppssammansättning korrelerar med fysisk prestation inom urvalsgruppen. Metod: Tvärsnittsstudie med 24 värnpliktiga, där 15 män och 9 kvinnor genomförde en bioimpedansmätning och ACFT innehållande sex delmoment som syftar till att mäta soldatens förmåga att utföra skarpa tjänsterelaterade uppgifter. Potentiella skillnader mellan prestationen på gruppnivå undersöktes medels ANOVA; en korrelationsanalys med variablerna relativ fettmassa, BMI, relativ och absolut muskelmassa genererade värden för samband med uppnådda totalpoäng. Resultat: Av studiens 24 deltagare presterade 22 över gränsen för hög fysisk kravprofil, med en testdeltagare under gränsen för godkänt och ytterligare en inom spannet för betydande fysisk kravprofil. Uppnådda totalpoäng visade varierande resultat mellan befattningsutbildningarna, dock utan att ANOVA visade någon signifikant skillnad. Korrelationsanalysen visade på svaga värden för samtliga variabler kopplade till kroppskomposition för samband med prestation i testbatteriet. Slutsats: Baserat på populationen i denna studie visar svenska värnpliktiga på ett högt stridsvärde och får anses fysiskt likvärdiga i internationellt sammanhang, vilket är lovande för en integration i NATOs strukturer. Dock behövs studier i större skala för att dra några generella slutsatser kring beredskap på svenska förband då detta arbete är begränsat till ett regemente i Norrbotten. / Objective: Over the past fifteen months, Europe has had to adjust to a fundamentally altered political reality. Against the backdrop of Russia’s invasion of Ukraine and Sweden’s subsequent application to join the North Atlantic Treaty Organization, human and technical readiness at Swedish regiments will gain much greater significance internationally during the coming years. The study’s primary objective is to assess physical combat readiness among recruits at Norrbotten Air Base (class of 2023) guided by cut-off values established for the Army Combat Fitness Test (ACFT), and highlight possible differences in performance between the military occupational specialties avionic mechanic, critical care nursing, helicopter repairer, military police, and wheeled vehicle mechanic. The secondary objective is to analyze to which extent body composition correlates with physical performance for this group. Method: Twentyfour recruits, 15 male and 9 female, participated in this cross-sectional study consisting of a body composition scan and the ACFT, comprising six events designed to assess a soldier’s ability to efficiently execute combat-related tasks. Possible differences between occupational specialties were analyzed using ANOVA; relative fat mass, BMI, relative and absolute muscle mass were analyzed for correlation with participants’ total scores. Result: All but two participants achieved total scores beyond the cut-off value for heavy physical duty. One participant did not reach a level for pass, another scored within the bracket for significant physical duty. Total scores varied within and between occupational specialties, though ANOVA showed no significant difference between groups. Correlation analysis generated low values for all body composition variables when matched with performance in the ACFT. Conclusion: Based on the sample in this study, Swedish recruits display a high level of physical combat readiness, which is promising for a future integration into the NATO structure. Studies with greater sample sizes are needed to draw nation-wide conclusions.

Uppdragstaktik som begrepp och ledningsmetod har funnits i Försvarsmakten sedan 1980-talet. Uppdragstaktiken har i Försvarsmakten vandrat mellan dess preussiska ursprung och en mer anglosaxisk skola vad avser ledning. Där den preussiska sätter individen i fokus och denna är styrkan i organisationen och skapar framgång genom initiativkraft och ansvarsglädje, medan den anglosaxiska sätter värde i att linjärt följa en plan för att nå framgång. Sedan införandet av Militärstrategisk doktrin 2016 så omnämns uppdragstaktik som grunden för Försvarsmaktens ledningsfilosofi. Detta ger ett intressant djup till begreppet uppdragstaktik då det nu ses mer utifrån kulturella värden än rent metodologiska för hur strid skall föras.  Det finns idag åsikter att den svenska uppdragstaktiken enbart är en blek kopia av dess preussiska ursprung och förebild. Grunden för dessa åsikter utgöras av att felaktiga metoder används för att leda förband som i sig begränsar chefers initiativförmåga och leder till ett lydnadsbeteende.   Syftet med denna studie har varit att studera arméns organisationskultur och vilka förutsättningar som denna ger för utförandet av uppdragstaktik. Detta studeras genom officiella handlingar och intervjuer med ett urval av arméns chefer för att jämföra om det som beskrivs kring organisationens kultur också uppfattas på ett liknande sätt i organisationen.      Resultatet av denna studie pekar på kulturens betydelse för utförandet av uppdragstaktik och vikten av att en organisation lever som de själva lär utifrån beskrivna och önskade värderingar och normer.  Studiens har funnit att den militära kulturen har en stor påverkan för de förutsättningar som det ges att utföra en ledningsfilosofi, i arméns fall uppdragstaktik.  Studien har funnit en divergens mellan beskrivna och upplevda normer och värderingar som i sig skapar en otrygghet i organisationen mellan vad som förväntas och vad som sedan premieras. Denna divergens är i mångt och mycket avhängt på ledarskapets förmåga till lyhördhet och kommunikation.

Forskning om Boundary Spanning belyser vikten av gränsöverskridande individer i samverkan, inom och mellan organisationer, på alla ledningsnivåer. Inom det svenska Totalförsvaret sker det exempelvis genom civil-militär samverkan. Emellertid sker samverkan först vid uppkomna situationer och händelser, vilket är alldeles för sent. Det saknas förmåga att förnimma påverkande faktorer som gemensamt måste hanteras. Syftet med studien är att, med stöd av teorierna gällande Boundary spanning och gemensam lägesuppfattning, analysera förmågan inom det svenska Totalförsvaret, i skapandet av gemensam lägesuppfattning. För att kunna identifiera förmågeskapande faktorer valdes att fokusera på händelser som aktiverat det svenska Totalförsvaret. För studien valdes två fall, där det ena fallet innefattades av civil-militär samverkan som skedde innan återtagandet av Totalförsvarsplaneringen (Regeringen 2015a), det andra fallet ägde rum efter återtagandet. Sammanfattningsvis har denna studie visat att det svenska Totalförsvaret som metaorganisation måste öka ingående aktörers förståelse för totalförsvarskonceptet. Även mer insikt i vikten av planerade och spontana länkar, med fokus på mer förberedelser i fredstid. Studien visar också att det inte nyttjades gemensamma system för att skapa en gemensam lägesuppfattning. Det förekom olika syn på ansvarsförhållanden, gemensamma målsättningar och interna friktioner. Teorikombinationen har givit bra möjlighet att förstå förutsättningar, hinder och möjligheter att uppnå gemensam lägesuppfattning i det svenska Totalförsvaret. Den jämförande ansatsen gav bra möjlighet att värdera det svenska Totalförsvarets förmåga att uppnå gemensam lägesuppfattning, där resultatet visar på att förmågan till del måste stärkas.

Turkiet är, givet dess geografiska position samt storleken på sin militärmakt (TAF), en central Nato-medlem. Landet har dock under stora delar av dess historia haft problem med att få civil kontroll över TAF. Detta har resulterat i återkommande militära interventioner med perioder av direkt eller indirekt militärt styre. När Rättvise och utvecklingspartiet (AKP) år 2002 kom till makten spåddes Turkiet gå en mer demokratisk framtid till mötes. Detta då ett närmande till EU, med målet om ett turkiskt EU-medlemskap, stod högst på agendan.  Men hur kom de turkiska civil-militära relationerna egentligen att utvecklas och vad är statusen på dessa idag? Har den civil-militära utvecklingen gjort att risken för en militär intervention nedgått? Med dessa frågor som fond syftar denna studie till att utöka förståelsen för hur AKP:s första 18-år vid makten har påverkat de turkiska civil-militära relationerna för att därigenom, med fokus på TAF:s organisatoriska och sociala struktur, bedöma hur detta i sin tur påverkat risken för en militär intervention i den inhemska politiken.  Studien, vilken nyttjar Janowitz teori om nya nationer, kommer fram till att Turkiets civil-militära relationer successivt utvecklats från att ha haft många likheter med idealtypen demokratiskt konkurrerande till att gradvis närma sig auktoritär en-partikontroll, vilket är den idealtyp som dominerar vid studiens tidsmässiga slutpunkt, år 2020. I takt med den civil-militära utvecklingen har den civila kontrollen över TAF stärkts avsevärt. Detta har inneburit att TAF:s organisatoriska och sociala struktur förändrats i grunden vilket gjort att risken för en militär intervention gått från att inledningsvis varit hög till att vid tiden för studiens slutskede bedömas som låg.

Tidigare forskning visar på ett samband mellan sammanhållning och prestation i grupper av olika slag. Mätmetoder och omständigheter skiljer sig dock markant och behovet av vidare forskning om detta samband är stort. Syftet med denna uppsats var att undersöka sambandet mellan sammanhållning och prestation i en militär kontext. För att uppnå syftet genomfördes en kvantitativ studie om sambandet mellan gruppers sammanhållning och deras prestation. Urvalet bestod av amfibiesoldater (n=91) som deltog i Övning amfibie 2023. Sammanhållning och prestation mättes på samtliga individer och värdena sammanställs inom respektive grupp som de var indelade i. Sammanhållningen mättes genom att använda ”The group environment questionnaire” (GEQ) som är ett frågeformulär som mäter sammanhållning i flera dimensioner. Dessa dimensioner består av: individens attraktion till gruppen uppgift (IAU), individens attraktion till gruppen social (IAS), gruppintegration uppgift (GIU) och gruppintegration social (GIS).  Prestationen bedömdes av övningsledningen vid varje moment av övningen.   Resultatet visade på att det finns ett samband (r>0,5; p<0,05) mellan gruppsammanhållning uppmätt med GEQ och gruppens prestation. Tydliga skillnader visade sig finnas i faktisk prestation och uppmätt gruppsammanhållning mellan tillfälligt sammansatta grupper och ordinarie grupper. Baserat på resultatet drogs slutsatsen att sammanhållning har ett samband med gruppers prestation till en viss utsträckning. Sammanhållning bidrar även till andra psykiska och psykosociala fördelar som främjar arbetsklimatet och individen. Därmed bör sammanhållning även i fortsättning ligga i fokus då militära och andra organisationer utvecklar sina organisationer. / Previous research has shown associations between cohesion and performance. However, measurement methods and circumstances differ and the need for further research is significant. The aim of this paper was to examine the relationship between cohesion and performance in a military context. To achieve this, a quantitative study is carried out on the relationship between group cohesion and group performance. The sample consists of Swedish marines (n=91) participating in a training exercise called: “Övning amfibie”. Cohesion and performance are measured on all participants and the values are compiled within the respective groups they are divided into. Cohesion is measured by using "The group environment questionnaire" (GEQ) which is a questionnaire that measures cohesion in several dimensions. These dimensions consist of: Individual Attractions to the Group- Social (ATGS), Individual Attractions to the Group-Task (ATGT), Group Integration-Social (GIS) and Group Integration-Task (GIT).  The performance is assessed by the officers coordinating the exercise at each stage of the exercise. The result shows that there was an association (r>0,5; p<0,05) between group cohesion and the group performance. Clear differences were found in performance and cohesion between temporarily assembled groups and regular groups. In conclusion this paper has shown association between group cohesion and group performance to a certain extent. Cohesion also contributes to other psychological and psychosocial benefits that promote the working climate and the individual’s wellbeing. Thus, cohesion should continue to be in focus when military and other organizations develop their organizations.

For a military organisation capability is a central concept. The definitions vary with different nations and organizations, but here the military capability is defined as the ability of a sociotechnical system to solve military tasks performed under certain circumstances in a set environment. To create new or develop existing military capability, military innovation can be a crucial piece of the puzzle. It might be innovative systems solving tasks in the existing organization or existing technology used in an innovative manner.The aim of this thesis is to create a structure for discussing technology, innovation, and capability in a relevant way, where the capability lifecycle presents an overview of the desired capability when planning for future compositions of technology and units, instead of focusing on the individual systems. Therefore, this work is governed by a thematic aim that at least requires a multidisciplinary research approach which contains different research areas to understand how the technical systems can contribute within its context.To visualise this context, different aspects of the system is here divided into three layers. The technology level represents the technology itself, in this case Maritime Uncrewed Systems, which needs to be understood with its opportunities and limitations. The system also needs to be understood in its sociotechnical layer where the technical system is interacting with people, organization, and other units. The final layer is the governance layer with both the legal and ethical considerations in the use of the technology, in this case, an uncrewed system.The overall conclusion is that capability development is not doing things the same way as before with different technology. It is about trust in the overall system and developing how the available resources, both technical and sociotechnical, can contribute to solving a task as efficiently as possible in an altered organization. / För en militär organisation är förmåga ett centralt begrepp. Definitionerna varierar med olika nationer och organisationer, men här definieras den militära förmågan som förmågan hos ett sociotekniskt system att lösa militära uppgifter som utförs under vissa omständigheter i en bestämd miljö. För att skapa ny eller utveckla befintlig militär förmåga kan militär innovation vara en avgörande pusselbit. Det kan vara innovativa system som löser uppgifter i den befintliga organisationen eller befintlig teknik som används på ett innovativt sätt.Syftet med detta examensarbete är att skapa en struktur för att diskutera teknik, innovation och förmåga på ett relevant sätt, där förmågans livscykel ger en överblick över den önskade förmågan vid planering av framtida sammansättningar av teknik och enheter, i stället för att fokusera på det individuella systemet. Därför styrs detta arbete av ett tematiskt syfte som åtminstone kräver en multidisciplinär forskningsansats som innehåller olika forskningsområden för att förstå hur de tekniska systemen kan bidra inom sitt sammanhang.För att visualisera detta sammanhang är de olika aspekterna av systemet här indelade i tre lager. Tekniklagret representerar själva tekniken, i detta fall marina obemannade system, som måste hanteras med dess möjligheter och begränsningar. Systemet behöver också förstås i det sociotekniska lager där det tekniska systemet interagerar med människor, organisation och andra enheter. Det sista lagret är det övervakande lagret med både de juridiska och etiska övervägandena vid användandet av tekniken, i detta fall ett obemannat system.Den övergripande slutsatsen är att förmågeutveckling inte innebär att göra saker på samma sätt som tidigare fast med annan teknik. Det handlar om tillit till det övergripande systemet och att utveckla hur tillgängliga resurser, både tekniska och sociotekniska, kan bidra till att lösa en uppgift så effektivt som möjligt i en förändrad organisation. / <p>QC 230928</p>

Försvarsmakten i Sverige har under 2020-talet behov av fler yrkesofficerare OF-3 än vad prognosen är att nuvarande personalförsörjningssystem producerar. Ledtiderna i systemet är ett årtionde eller mer till OF-3, så beslut tagna tidigare under 2000-talet sätter nuläget. Utan systemförändring har även de som år 2030 befordras till OF-3 redan idag påbörjat sin officersutbildning. Ökar 2030-talets efterfrågan på officerare OF-3 bortom dagens prognoser behöver dessa inom kort rekryteras till Försvarsmakten. För att kunna möta ökad efterfrågan, både nu på 2020-talet och i framtiden, är det nödvändigt att komplettera befintligt system. Syftet med studien är att i en svensk kontext, genom intervjuer, undersöka uppfattningar om möjligheter och begränsningar med rekrytering till högre befattningsnivåer än OF-1. Med avstamp i dessa uppfattningar, genom kvalitativ innehållsanalys och slutsatser dragna på resultatet från innehållsanalysen, så identifieras komponenter för en svensk modell. Studien lämnar ett krigsvetenskapligt bidrag inom skapande av militär förmåga. Bidraget illustreras med komponenter till en modell för svensk nyrekrytering av erfarna officerare.

En teorikonsumerande studie med syftet är att förstå fenomenet ’övning i funktionen logistik’ på taktisk/operativ nivå genom perspektivet ämnesexperter med stöd av Moshe Kress tio principer för operativ logistik. Att öva logistisk förmåga är viktigt för att öka förmågan på krigsförband inom logistikfunktionen och därigenom öka den totala krigföringsförmågan hos alla förband på markarenan. Att logistik är viktigt för militär verksamhet råder det ingen tvekan om. Att effektivt öva alla förbandstyper inom en brigad samtidigt är komplicerat. Denna studie utforskar logistik i övningar och de faktorer som påverkar övningars förutsättningar.  Genom tematisk-analys av empiri inhämtad genom intervjuer från ämnesexperter skapas en översikt av övning som fenomen. Kress teori främjar förståelsen av logistik i övningar genom den kategorisering av information som perspektiven inbjuder till. Vissa skeenden under övningsverksamhet kan inte förstås med hjälp av Kress tio perspektiv utan placeras utanför hans modell, här återfinns information som mer övergripande rör planering av övningar.  Ingen av Kress tio principer kan efter analysen sägas väga tyngre utan det är med översikten av information det går att se mönster och därutav få inspiration till att öka effekten och skapa bättre förutsättningar för alla krigsförband. Från de sammanställda resultaten efter studien har områden för potentiell förbättring identifierats så som medvetna prioriteringar av förband under ”större övningar”, vikten av kunskap hos chefer och övningsplanerare samt vikten av integrerad övningsplanering mellan förband. Studiens resultat pekar på vikten av erfarenhet, attityd och listar utmaningar med att bedriva övningar för logistikförband på taktisk nivå.