This study compares USA and Swedish laws on Native Americans and Sami. Indigenous peoples are known to have inadequate rights because they are discriminated against. This is why the study has focused on examining what their rights look like and whether it is the implementation of the laws that has caused the high risk of discrimination. The study has focused on three areas: discrimination, self-determination and assimilation. the study has been based on these three areas when we look at the laws to see how it is in these areas among indigenous peoples. The approach will be to review the laws and compare them with similar laws in both countries, to see what similarities and differences there are around the laws of indigenous peoples. The different laws that the study will be going through in Sweden are Nationella minoriteter and minoritetspråk, Rennäringslagen and Sametingslagen and the US laws are the General allotment act, the Indian civil rights act, the Indian reorganization act and Native American language act. The results showed that the laws have some similarities but also large differences, because of the different forms of governments the countries have. One example of this is in the USA they have allot of power far down among the levels such as the states themselves and Native Americans own governments and courts, where they have the power to judge people and enforce laws. In Sweden the largest power exists in the parliament and the Sami there for do not have their own courts or governments where they have the power that Native Americans have. It also showed that many of the laws have changed some over the years, some more than others, but it turns out that it does not matter so much when they still have not made enough significant changes that help the indigenous peoples.

I juli 2019 försågs förskolan med en ny läroplan och med den ett utökat minoritetsuppdrag, vilket i korthet innebär att förskolan ska bidra till att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer. Tidigare forskning pekar på att läroplansändringar om de nationella minoriteterna haft liten inverkan på ämnesinnehållet inom utbildningssystemet och att det finns svårigheter kopplade till att implementera kultur- och språkrelaterade policyer i förskolan. Syftet med föreliggande studie är därför att genom förskolepersonals förståelser lyfta fram dilemmatiska aspekter i förskolans minoritetsuppdrag. En tonvikt har placerats vid den nationella minoriteten romer, vilket delvis motiveras genom en webbenkät som distribuerats i studiens startskede. Av de fem nationella minoriteterna hade färst respondenter berört romer i förskolans utbildning. För en fördjupad förståelse och för att generera mer data hölls två fokusgruppsintervjuer med totalt sex informanter och en kompletterande individuell intervju med ytterligare en informant. Eftersom studien undersökt ett känsligt ämne genomsyras den av reflexivitet och etiska överväganden. Den data som genererats har analyserats och diskuterats med hjälp av Michael Billigs begreppsapparat ideologiska dilemman, med fokus på sunt förnuft och motstridigheter. Det sunda förnuftet säger att förskolans minoritetsuppdrag är viktigt för att bevara ett kulturarv, revitalisera minoritetsspråken och motverka fördomar. Motstridigheterna består i att arbetet med Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk villkoras på grund av prioriteringar och rangordningar, resonemanget ”inget minoritetsbarn – inget minoritetsuppdrag”, en rädsla för att göra fel och en strävan att undvika konflikter. Genom en analytisk diskussion påträffas fyra dilemmatiska aspekter i skärningspunkterna mellan 1) ideologier som förskolan förväntas förmedla och ideologier om förskolan som institution, 2) en strävan att revitalisera minoritetsspråken och att det aktualiseras först när ett minoritetsspråkigt barn finns i barngruppen, 3) en strävan att motverka fördomar och en rädsla för att i stället befästa dem och 4) att ge barn förutsättningar att utveckla en kulturell identitet och minoritetsspråket och att upprätthålla tillitsfulla relationer och samarbeten med vårdnadshavare genom att låta bli när de så önskar.Studien bidrar till kunskap om dilemmatiska aspekter i förskolans minoritetsuppdrag och gör dem på så sätt möjliga att adressera. / In July 2019, the preschool was provided a new curriculum and with it an extended minority assignment. In short, this assignment means that the preschool shall protect and promote the languages and cultures of the Swedish national minorities. Previous research indicates that curriculum changes regarding the national minorities generally have little impact on the subject content within the education system and that there are difficulties linked to implementing policies about language and culture in preschool. Therefore, the purpose of this study is to highlight dilemmatic aspects in the preschool's minority assignment through preschool personnel's understandings. An emphasis is placed on the national minority Roma, which is partly motivated by a web survey that was distributed in the initial stages of the study. Out of the five national minorities, the fewest respondents had referenced Roma people in the preschool’s education. For a deeper understanding, and to generate more data, two focus group interviews with a total of six informants and a supplementary individual interview with yet another informant were held. Since a sensitive subject is being examined, the study is permeated by reflexivity and ethical considerations. The data generated has been analyzed and discussed using Michael Billig's theoretical approach to ideological dilemmas, with a focus on common sense and contrary themes. What passes as common sense is that the preschool's minority assignment is important to preserve a cultural heritage, revitalize the minority languages and counter prejudice. The contrary themes regard conditions for working with the Swedish national minorities and minority languages, such as priorities and rankings, the reasoning "no minority child – no minority assignment", a fear of making mistakes, and avoiding conflicts. Through an analytical discussion, four dilemmatic aspects are found in the intersections between 1) ideologies that the preschool is expected to convey and ideologies about the preschool as an institution, 2) an effort to revitalize the minority languages and that this is only actualized when a minority language speaking child is present in the child group, 3) an effort to counter prejudices and a fear of instead reinforcing them and 4) supporting children’s need to develop a cultural identity and their minority language and to maintain trusting relationships and collaborations with children’s guardians by not doing so, if that is their wish. This study contributes to highlighting dilemmatic aspects in the preschool's minority assignments and is thereby making them possible to address.

Based on the accounts by four elder speakers of the Swedish minority language Meänkieli, given in October 2020, this study investigates the attitudes and sentiments among elder speakers of Meänkieli towards the languages they speak. The participants have migrated as young adults from the Torne Valley, where Meänkieli is traditionally spoken, to places in Sweden where their language use has been restricted by the lack of Meänkieli domains. The testimonies have been collected via semi-structured interviews and analysed through thematic analysis, taking perspectives from theories on language ideology, linguistic identity and linguistic biography, revealing how the participants' linguistic personas and repertoires have taken form throughout their lives, alongside their life experiences.  The results show that the participants highly value their multilingualism, and that their language use is a deliberate as well as subconscious tool for expression and affirmation of identity and belonging. It is also shown that the languages often are associated with discrete chronological and geographical parts of the participants' lives. Furthermore, have the participants not passed Meänkieli on to their children, due to the lack of parental strategies and learner motivation, showcasing the importance of linguistic context and child agency in language acquisition. Future research would benefit from inclusion of a wider spectrum of social class, and from testimonies of the children of migrated Meänkieli speakers to complement the parental perspective, in order to further investigate the factors behind language shift outside of a minority language's domains. / Baserat på berättelserna från fyra äldre talare av det svenska minoritetsspråket meänkieli, givna i intervjuer i oktober 2020, undersöker denna studie äldre meänkieli-talares attityder och känslor gentemot de språk de talar. Som unga vuxna har studiens deltagare flyttat från Tornedalen, där meänkieli traditionellt talas, till platser i Sverige där användandet av meänkieli begränsats av förlusten av språkdomäner. Berättelserna är inhämtade genom semi-strukturerade intervjuer, och är analyserade med hjälp av tematisk analys med perspektiv hämtade från språkideologier, språklig identitet och språklig biografi, för att påvisa hur deltagarnas språkliga personor och repertoarer har formats under deras liv och genom deras upplevelser. Resultaten visar att deltagarna sätter stort värde på sin flerspråkighet, och att de både medvetet och undermedvetet använder språken för att uttrycka och befästa språklig identitet och tillhörighet. Vidare visas hur språken ofta associeras med väldefinierade kronologiska och geografiska delar av deltagarnas liv. Deltagarna har inte fört meänkieli vidare till sina barn med anledning av brist på strategier från föräldrarna och barnens motivation att lära, vilket belyser relevansen av den språkliga omgivningen och barnets delaktighet i språkinlärningen. För att ytterligare förstå drivkrafterna bakom språkskiften utanför ett minoritetsspråks domäner skulle framtida undersökningar gynnas av att ett bredare spektrum av sociala klasser inkluderas, och av att barn till utflyttade meänkielitalare får komplettera sina föräldrars perspektiv med sina egna skildringar.

Uutta ruotsinsuomalaista sanastoa kehittyy pääasiassa kahdella tavalla. Eniten uutta sanastoa syntyy epävirallisissa keskustelutilanteissa, mutta sanastoa luodaan myös tietoisesti, kun Kielenja kansanperinteen tutkimuslaitos antaa suosituksia esimerkiksi Ruotsin viranomaisten nimienkääntämisestä. Tämän tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, millaisia suomen yleiskielestä poikkeavia suomen sanoja Ruotsissa käytetään, ketkä niitä käyttävät sekä millaisia asenteitatällaisen sanaston käyttöön liittyy. Ruotsinsuomalaiselle vähemmistölle on tärkeää, että heidän kieltään tutkitaan, sillä siten voidaan kartuttaa tietoa vähemmistöstä, saada heidän käyttämästään kielestä tutkimukseen perustuvaa tietoa ja vahvistaa heidän ruotsinsuomalaista identiteettiään. Tutkimuksen empiirisenä aineistona on toisaalta Ruotsin radion suomenkielisen toimituksenvuosina 2016–2023 järjestämissä Vuoden ruotsinsuomalainen sana -äänestyksissä ehdotetut sanat ja toisaalta ruotsinsuomalaisten sanojen käyttöä ja sanoihin liittyviä asenteita kartoittava verkkokysely. Olen lajitellut äänestyksissä ehdotetut sanat lainasanatyypin, sanaluokan jaaihepiirin mukaan. Kyselytutkimuksessa olen analysoinut sekä määrällisen tiedon että vastauksia täydentävät vapaamuotoiset perustelut. Vuoden ruotsinsuomalainen sana -äänestysten aineistosta tehty tutkimus osoittaa, että suurin osa aineistossa esiintyvistä ruotsinsuomen sanoista on niin kutsuttuja erityislainoja eli ruotsistasuomen kieliasuun mukautettuja lainasanoja. Sanojen aihepiirit kuvastavat etupäässä kielenkäyttäjien arkeen liittyviä teemoja. Ruotsissa asuvien suomen puhujien keskuudessa toteutettu kyselytutkimus osoittaa, että ruotsinsuomen sanoja käytetään eniten puheessa mutta melko paljon myös vapaamuotoisessa kirjoituksessa. Nuoremmat ikäryhmät käyttävät tämäntyyppisiä sanoja vanhempia ikäryhmiä enemmän ja myös suhtautuvat niiden käyttöön myönteisemmin. / Nya sverigefinska ord skapas i huvudsak på två olika sätt. De flesta av de nya orden bildas iinformella diskussionssituationer, men ord och termer skapas också medvetet när Institutet förspråk och folkminnen ger rekommendationer om till exempel översättning av svenska myndigheters namn till finska. Syftet med denna studie är att ta reda på vilken typ av finska ordsom inte ingår i standardfinska som används i Sverige, vilka som använder dessa ord samt vilka attityder som förknippas med användningen av sådana ord. För den sverigefinska minoriteten är det viktigt att deras språk studeras. På så sätt kan man öka kunskapen om minoriteten, få fram forskningsbaserad information om det språk minoriteten använder samt stärka dess sverigefinska identitet. Det empiriska materialet i undersökningen utgörs dels av de föreslagna orden i omröstningarna Årets sverigefinska ord som Sveriges Radios finskspråkiga redaktion har arrangerat under åren 2016–2023, och dels av en webbenkät som kartlägger användningen av sverigefinska ord samt attityder förknippade med användningen av dessa. Jag har kategoriserat de i omröstningarna föreslagna orden efter typ av lånord, ordklass och ämnesområde. I enkätundersökningen har jag analyserat både kvantitativa uppgifter och de fritt formulerade motiveringarna som kompletterar svaren. Undersökningen av de sverigefinska orden som förekommer i omröstningarna Årets sverigefinska ord visar att de flesta orden är så kallade främmande ord, det vill säga lånord från svenska till finska som är anpassade till finskans ortografi. Ordens ämnesområden speglar främst språkbrukarnas vardag. Enkätundersökningen bland talare av finska i Sverige visar att sverigefinska ord används mest i tal men relativt mycket även i informella texter. Yngre åldersgrupper använder denna typ av ord mer än äldre åldersgrupper och förhåller sig också mer positiva till användningen av dem. / Sweden Finnish vocabulary is developed mainly in two ways. Most of the new vocabulary is created in situations of informal communication, but vocabulary is also consciously created when Language Advisors of Finnish at the Institute for Language and Folklore make recommendations on, for example, translation of names of Swedish authorities into Finnish. The purpose of this study is to examine what types of Finnish words deviating from the Finnish standard language that are used in Sweden, who uses them, and what kind of attitudes are involved in the use of such vocabulary. For the Sweden Finnish minority, it is important that their language is studied, as this will contribute to a wider knowledge of the minority, further research-based knowledge about the language they use, and strengthen their Sweden Finnish identity. The empirical material used for the study is, on the one hand, the words proposed in the Sweden Finnish Word of the Year votes organised by the Swedish Radio in 2016 to 2023, and, on the other hand, an on-line survey on the use of Sweden Finnish words and attitudes related to these. I have analysed the words proposed in the votes by type of loan word, word class and subject matter. For the survey, I have analysed both the quantitative data and the respondents’ arguments supporting their answers. The study of the words proposed in the Sweden Finnish Word of the Year votes indicates that most of the words are so-called special loans, i.e. loan words adapted to the Finnish language structure. The topics of the words mainly reflect the everyday life of language users. A survey among Finnish speakers living in Sweden shows that Sweden Finnish words are used mostly in speech but quite often also in informal writing. Younger speakers use these types of words more than older speakers and also show more positive attitudes towards the use of these words.

I juli 2019 försågs förskolan med en ny läroplan och med den ett utökat minoritetsuppdrag, vilket i korthet innebär att förskolan ska bidra till att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer. Tidigare forskning pekar på att läroplansändringar om de nationella minoriteterna haft liten inverkan på ämnesinnehållet inom utbildningssystemet och att det finns svårigheter kopplade till att implementera kultur- och språkrelaterade policyer i förskolan. Syftet med föreliggande studie är därför att genom förskolepersonals förståelser lyfta fram dilemmatiska aspekter i förskolans minoritetsuppdrag. En tonvikt har placerats vid den nationella minoriteten romer, vilket delvis motiveras genom en webbenkät som distribuerats i studiens startskede. Av de fem nationella minoriteterna hade färst respondenter berört romer i förskolans utbildning. För en fördjupad förståelse och för att generera mer data hölls två fokusgruppsintervjuer med totalt sex informanter och en kompletterande individuell intervju med ytterligare en informant. Eftersom studien undersökt ett känsligt ämne genomsyras den av reflexivitet och etiska överväganden. Den data som genererats har analyserats och diskuterats med hjälp av Michael Billigs begreppsapparat ideologiska dilemman, med fokus på sunt förnuft och motstridigheter. Det sunda förnuftet säger att förskolans minoritetsuppdrag är viktigt för att bevara ett kulturarv, revitalisera minoritetsspråken och motverka fördomar. Motstridigheterna består i att arbetet med Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk villkoras på grund av prioriteringar och rangordningar, resonemanget ”inget minoritetsbarn – inget minoritetsuppdrag”, en rädsla för att göra fel och en strävan att undvika konflikter. Genom en analytisk diskussion påträffas fyra dilemmatiska aspekter i skärningspunkterna mellan 1) ideologier som förskolan förväntas förmedla och ideologier om förskolan som institution, 2) en strävan att revitalisera minoritetsspråken och att det aktualiseras först när ett minoritetsspråkigt barn finns i barngruppen, 3) en strävan att motverka fördomar och en rädsla för att i stället befästa dem och 4) att ge barn förutsättningar att utveckla en kulturell identitet och minoritetsspråket och att upprätthålla tillitsfulla relationer och samarbeten med vårdnadshavare genom att låta bli när de så önskar.Studien bidrar till kunskap om dilemmatiska aspekter i förskolans minoritetsuppdrag och gör dem på så sätt möjliga att adressera. / In July 2019, the preschool was provided a new curriculum and with it an extended minority assignment. In short, this assignment means that the preschool shall protect and promote the languages and cultures of the Swedish national minorities. Previous research indicates that curriculum changes regarding the national minorities generally have had a small impact on the subject content within the education system. In addition, there are difficulties linked to implementing policies on language and culture in the preschool. Therefore, the purpose of this study is to highlight dilemmatic aspects in the preschool's minority assignment through preschool personnel's understandings. An emphasis is placed on the national minority known as Roma people, which is partly motivated by a web survey that was distributed in the initial stages of the study. Out of the five national minorities, the fewest respondents had referenced Roma people in the preschool’s education. For a deeper understanding, and to generate more data, two focus group interviews with a total of six informants and a supplementary individual interview with yet another informant were held. Since a sensitive subject is being examined, the study is permeated by reflexivity and ethical consideration. The data generated has been analyzed and discussed using Michael Billig's theoretical approach to ideological dilemmas, with a focus on common sense and contrary themes. What passes as common sense is that the preschool's minority assignment is important in order to preserve a cultural heritage, revitalize the minority languages and counter prejudice. The contrary themes regard conditions for working with the Swedish national minorities and minority languages, such as priorities and rankings, the reasoning "no minority child – no minority assignment", a fear of making mistakes, and avoiding conflicts. Through an analytical discussion, four dilemmatic aspects are found in the intersections between 1) ideologies that the preschool is expected to conveyand ideologies about the preschool as an institution, 2) an effort to revitalize the minority languages and that this is only actualized when a minority language speaking child is present in the child group, 3) an effort to counter prejudices and a fear of instead reinforcing them and 4) supporting the children in developing a cultural identity and their minority language and to maintain trusting relationships and collaborations with the children’s guardians by not doing so, if that is their wish. This study contributes to highlighting dilemmatic aspects in the preschool's minority assignments and is thereby making them possible to address.

In the last decade or so, the multiple political factions in Catalonia have adopted pro-independence initiatives in their platforms following the 2008 financial crisis. Catalonia’s position as representing a minority culture in the face of the centralized administration of Madrid presents a contentious history of fighting for the right ‘to be’, culminating in what today is viewed by many as an identity crisis.              Drawing on fieldwork conducted in Barcelona, this thesis examines how informants construct and transform their socio-cultural identities in the framework of the independence movement in Catalonia. It places informants’ experiences in the theoretical realm of ethnic boundaries, analyzing central issues of Catalan language normalization vis à vis the historical imposition of Spanish as the national language. These themes are broadened in light of the recent upsurge of Catalan secession, and explores identity politics within the background of Spanish and Catalan nationalisms. / En la última década, las múltiples facciones políticas de Cataluña han adoptado iniciativas de independencia en sus plataformas tras la crisis financiera de 2008. La posición de Cataluña como representante de una cultura minoritaria frente a la administración centralizada de Madrid presenta una historia contenciosa de lucha por el derecho 'a ser', culminando en lo que hoy muchos ven como una crisis de identidad. Basándose en el trabajo de campo llevado a cabo en Barcelona, ​​esta tesis examina cómo los informantes construyen y transforman sus identidades socioculturales en el marco del movimiento de independencia en Cataluña. Coloca las experiencias de los informantes en el ámbito teórico de las fronteras étnicas, analizando cuestiones centrales de la normalización de la lengua catalana frente a la imposición histórica del español como lengua nacional. Estos temas se amplían a la luz del reciente recrudecimiento de la secesión catalana y exploran la política de identidad en el contexto de los nacionalismos españoles y catalanes.

Young people are a central group in revitalisation efforts that aim to turn the tide of language shift for speakers of endangered languages. In the context of the five national minorities of Sweden, this thesis looks at the motivation of young Sweden Finns to participate in or lead revitalisation efforts for Finnish in Sweden. The study circles in beginner’s Finnish organised by the Sweden Finnish Youth Organisation provide a point of entry into the way young people plan and adapt revitalisation efforts to the needs of other young people. Along with a study of materials pertaining to the study circles, five young people have been interviewed about their participation in or leadership of the study circles, or their involvement in the Sweden Finnish Youth organisation. Grin’s (1990) COD model has been used to explore the relationship between motivation (Desire) and the Sweden Finnish context. The study found that the study circles have been adapted to the needs and desires of young people on several levels. It also found that identity, a practical and emotional need for the Finnish language, an awareness of the situation for the national minorities in Sweden, and the acceptance of varying goals and non-standard varieties of Finnish, play important roles in young people’s motivation to learn Finnish and participate in or lead revitalisation efforts.

<p>O presente trabalho trata da língua galega. É principalmente um estudo sobre a história da língua galega, desde o nascimento do galego até o tempo contemporâneo. O estudo explica o surgimento do problema da falta de um consenso lingüístico quanto ao galego. Dependendo de quem é a pessoa a quem se pergunta, as respostas sobre o que é a língua galega, são sempre diferentes. Consultando diferentes dicionários e opiniões de lingüistas a língua que se fala na Galiza, pode classificar-se como: uma língua independente ibero-românica, um dialeto do português, uma língua ibero-românica fortemente “castelhanizada” etc. Isto deve-se às complexas relações políticas, que a Galiza teve com Portugal e com a Espanha. Relatando sobre os principais problemas em relação à questão da evolução lingüística da língua galega, apresento dois movimentos lingüísticos, o movimento reintegracionista e o isolacionismo. Eles mostram de maneira clara, que há diferentes alternativas possíveis de um desenvolvimento para a língua galega. A dificuldade de chegar a um consenso lingüístico quanto à língua galega, mostra o fato de existirem paralelamente diferentes normas ortográficas.</p>

O presente trabalho trata da língua galega. É principalmente um estudo sobre a história da língua galega, desde o nascimento do galego até o tempo contemporâneo. O estudo explica o surgimento do problema da falta de um consenso lingüístico quanto ao galego. Dependendo de quem é a pessoa a quem se pergunta, as respostas sobre o que é a língua galega, são sempre diferentes. Consultando diferentes dicionários e opiniões de lingüistas a língua que se fala na Galiza, pode classificar-se como: uma língua independente ibero-românica, um dialeto do português, uma língua ibero-românica fortemente “castelhanizada” etc. Isto deve-se às complexas relações políticas, que a Galiza teve com Portugal e com a Espanha. Relatando sobre os principais problemas em relação à questão da evolução lingüística da língua galega, apresento dois movimentos lingüísticos, o movimento reintegracionista e o isolacionismo. Eles mostram de maneira clara, que há diferentes alternativas possíveis de um desenvolvimento para a língua galega. A dificuldade de chegar a um consenso lingüístico quanto à língua galega, mostra o fato de existirem paralelamente diferentes normas ortográficas.