Syftet med denna studie har varit att undersöka hur fem pedagoger tolkar och praktiskt arbetar med styrdokumenten Lpo94 och kursplanen i religionsämnet i grundskolans senare år. Min metod bestod av en kvalitativ undersökning, i form utav djupintervjuer. Resultaten visar att dessa pedagoger anser att Lpo94 och kursplanen i religionsämnet kompletterar varandra väl. Resultaten visar också att styrdokumenten i hög grad påverkar pedagogerna i deras dagliga arbete, när det gäller lektionsplaneringar och deras val av stoff. Vidare stämmer resultet överens med tidigare utredningar och slutsatser som både statens Skolverk och ett flertal forskare har genomfört, när det gäller krav på måluppfyllelse.

Läroboken har en viktig roll i undervisningen, så pass att den på många sätt styr undervisningen. Historia formar på många sätt även vårat historiemedvetande. Med utgångspunkt från detta och diverse undersökningar som påvisar att ungdomen i Sverige har dålig kunskap om kommunistiska regimers brott mot mänskligheten så försöker detta arbete ge förklaringar till den dåliga kunskap genom kvalitativ text och bildanalys av läroböcker. En avgränsning har även använts där gymnasiet och grundskolan över en tidsperiod som sträcker sig från 1960-talet fram till nutid. En avgränsning har även gjorts där sovjetunionen tjänar som representant för kommunistiska regimers brott, då denna är den första regimen i och med revolutionen 1917 samt ligger i vårt närområde. Arbetet har inte enbart som syfte att undersöka förändring över tid gällande innehåll och urval, utan även föra fram rimliga förklaringar till den eventuella förändringen som observeras. Resultatet av arbetet är att läroböckerna har förändrat sig avsevärt gällande kommunistiska regimers brott, från att knappt ha nämnt något mer än att människor deporterades och gårdar slogs ihop till nutidens läroböcker där Gulag, svält och död får stort utrymme i läroböckerna. Förklaringen till denna förändring är svår att identifiera men indikationer pekar på att politiken inte spelat stor roll gällande detta, utan det är snarare ”tidsandan” och kunskapsunderlaget som spelat roll.

Fyrtiosex procent av kvinnorna i Sverige har utsatts för våld av en manefter sin 15-årsdag. Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som ofta är dolt.Hälso- och sjukvården är många gånger den första och ibland enda myndighetsom den våldsutsatta kvinnan kommer i kontakt med. Syfte: Syftet är attidentifiera vilka barriärer som påverkar sjuksköterskans bemötande avvåldsutsatta kvinnor. Metod: En allmän litteraturstudie med en systematisk ansats.Resultat: Efter analys av tio studier identifierades två olika kategorier och sexunderkategorier: individuella faktorer (utbildning, erfarenhet, attityder) ochorganisatoriska faktorer (miljö, riktlinjer, resurser). Slutsats: Sjuksköterskorkänner sig osäkra och oförberedda att ingripa vid misstanke om våldsutsatthet, pågrund av individuella och organisatoriska faktorer som framkommer i dennalitteraturstudie. / Forty-six percent of the women in Sweden have been subjected toviolence by a man after their 15th birthday. Violence against women is a societalproblem that is often hidden. Health care is often the first and sometimes the onlyauthority that the abused woman comes in contact with. Aim: The aim was toidentify the barriers that affect nurses' approach towards abused women. Method:A literature review with a systematic approach. Results: After analysis of tenstudies, two categories and six subcategories were identified: individual factors(education, experience, attitudes) and organizational factors (environment,guidelines, resources). Conclusion: Nurses felt insecure and unprepared tointervene with women suspected of being exposed to domestic violence, becauseof individual and organizational factors that emerge in this literature review.

Våld mot kvinnor orsakar flera fysiska- och psykiska sjukdomar och negativa hälsotillstånd. Det finns krav på sjukvården att synliggöra våld mot kvinnor. Syftet med den här kvalitativa, feministiska studien är att undersöka sjuksköterskors attityder till våld mot kvinnor. Studien utformades efter Hartmans analytiska, induktiva metod. Fem kategorier identifierades: tabuera, förståelse för könsrelaterat våld, mörkertal av misshandlade kvinnor och identifikation av misshandlade kvinnor och sjuksköterskors engagemang. Sjuksköterskor visar ett stort engagemang för patienter som söker vård på grund av könsrelaterat våld. Sjuksköterskor uttrycker både säkerhet och osäkerhet gällande kunskap, känslor och omvårdnadsåtgärder av patienter som utsätts för könsrelaterat våld. Många patienter lämnar sjukhuset utan att den bakomliggande orsaken är fastställd. Med en ökad förståelse för våld mot kvinnor stärks sjuksköterskors hälsobefrämjande funktion och preventiva omvårdnadsåtgärder tydliggörs. Detta förutsätter att ledare inom hälso- och sjukvården prioriterar våld mot kvinnor. / Domestic violence has a serious impact on womens´health. There are demands on the health care sector in dealing with domestic violence. The aim of this qualitative, feministic study is to investigate nurses´attitudes towards domestic violence. The study was perfomed by Hartmans´analytical, inductive method. Five categories were identified: taboo, understanding of domestic violence, an unknown number of victims of domestic violence and identification of victims of domestic violence and nurses commmitment. Nurses show a great commitment towards patients suffering from domestic violence. Nurses´both show confidence and uncertainty regarding knowledge, feelings, and caring interventions towards patients suffering from domestic violence. There are a number of cases where nurses fail to identify domestic violence. With a broader understanding of domestic violence nurses are able to increase the nursing function in health promotion and preventive caring intervention. This also requires health care managers to give the issue a high priority.

Syftet med denna studie är att undersöka hur det förebyggande arbetet med mänsvåld mot kvinnor tar sig uttryck på olika nivåer i samhället. Studien undersökervilka arbetet riktas mot på dessa nivåer och vilka konsekvenserna av detta blir settut ett genusperspektiv och ur ett intersektionellt perspektiv. För att uppfyllastudiens syfte har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur arbetarprofessionella för att förebygga mäns våld mot kvinnor på primär nivå? Hurarbetar professionella för att förebygga mäns våld mot kvinnor på sekundär nivå?Vilka grupper riktas det förebyggande arbetet emot på dessa nivåer? Vilkakonsekvenser får detta ur ett genusperspektiv samt ett intersektionellt perspektiv?Studien bygger på kvalitativa riktat öppna intervjuer med sex yrkesverksammainom området. Vi har använt oss av genusteori samt ett intersektionellt perspektivför att analysera och förstå vårt material.Mäns våld är ett utbrett fenomen i hela världen som orsakar stort lidande föroffren. Användandet av våld har inte minskat över tid och män står för enövervägande del av våldet. En grundläggande förklaring till mäns våld är attvåldet har sitt ursprung i ojämlika förhållanden mellan män och kvinnor och attdenna ojämlikhet bör motverkas för att våldet ska minska. Resultaten av vårstudie visar att det inte arbetas på primär- eller sekundärpreventiv nivå i någonstörre utsträckning då det gäller mäns våld mot kvinnor. För att det förebyggandearbetet mot mäns våld mot kvinnor ska bli effektivt behöver män engageras att taett kollektivt ansvar för våldet. Än så länge verkar det inte finnas fungerandemetoder för att åstadkomma just detta. Idag är det vissa grupper av män som detvåldspreventiva arbetet riktar sig mot. Risken med att endast arbetasekundärpreventivt är att majoriteten av män inte behöver ta ansvar för våldetsamt att vissa grupper av män stigmatiseras och får ta ansvaret för alla mäns våld.Studien visar att det behövs ett genusförändrande förebyggande arbete påprimärpreventiv nivå om mäns våld mot kvinnor ska minska. / The aim of this study is to examine how the measures taken to prevent maleviolence against women manifest themselves on different social levels. This studyexamines, from a gender perspective and an intersectional perspective, thepossible effects of the target group conception on those different levels. Toachieve the aim of this study we ask the following questions: How doprofessionals work on a primary level to prevent male violence against women?How do professionals work on a secondary level to prevent male violence againstwomen? Which is the target group for the preventive measures taken? What arethe possible consequences thereof from a gender perspective and an intersectionalperspective? This study is based on qualitative, semi structured, interviews withsix professionals in this field. To analyze and understand the material, we haveapplied gender theories and taken an intersectional perspective. Male violence is auniversal phenomenon that causes immense suffering for the victims. Maleviolence is frequently seen as an effect of the social inequality between men andwomen. Effective work against this inequality is consequently regarded as aprerequisite for a decrease in male violence. The results of this study shows thatthere are almost no such preventive measures taken on a primary- or secondarylevel. To achieve an effective prevention of male violence against women menneed to be motivated to take collective responsibility for the male violence. Thereappears to be a lack of functioning methods to achieve this. Nowadays thepreventive measures taken are aimed at certain groups of men. Preventive workon a secondary level entails certain risks: the majority of all men are not made totake responsibility for the violence and specific groups of men are stigmatized andmade to take all the responsibility for the male violence. The result of this studybrings forth the need for prevention work aimed at adjusting gender roles if adecrease in male violence against women is to be achieved.

No description available.

Men’s violence against women is a specific social problem as it affects the personal security and the right to decide over one’s own body. Both of which are human rights. As a consequence of the violence, men and women are living under different conditions, which by the prevailing gender order enables the inequality of society. This is a democracy issue. Women with disabilities whom are exposed to violence in close relationships are thus twice vulnerable, because of the disabilities and because of their gender. Violence can also take other expressions and be directed at the disability. Violence in close relationships is often hidden from society and violence is often made invisible by being explained in other terms. Personal Assistants work close to women with disabilities in their homes and may meet women that are exposed to gender-based violence. This is a qualitative study with the purpose of examine Personal Assistants’ knowledge of gender-based violence against women with disabilities. The results show that they have little knowledge of violence and often no formal training. The results also show that they have no guidelines for how they are supposed to act if such violence occurs. Personal Assistants understanding of violence is mainly based on physical violence. The Personal Assistants’ response if gender-based violence occurs is conditional depending on where the abuse takes place. The results also show a distinction between the private and the public scene. Personal Assistants use the clients’ privacy as an excuse not to act if they face gender-based violence. Despite the uncertainty as to how they should act, as found in the study, this may be due to their low level of competence in the subject as well as non-existing guidelines. Keywords: Violence, women, gender, disability, Personal Assistant / <p>Validerat; 20110418 (anonymous)</p>

Syftet med studien var att undersöka vilka resonemang som ligger till grund i familjerättens utredningar när det finns uppgifter om våld i nära relation, samt undersöka hur våldet värderas, bedöms och synliggörs i familjerättens utredningar. I denna kvalitativa innehållsanalys undersöks åtta vårdnadsutredningar. Resultatet visar att barnets bästa i stor utsträckning bedöms vara kontakt med båda föräldrarna trots uppgifter om våld. Genom fokus på föräldrarnas samarbete finns en strävan hos familjerätten att hålla ihop den separerade kärnfamiljen. Mammans utsatthet diskuteras i begränsad utsträckning, barnets behov av kontakt med pappan anses som viktigt oavsett hur det påverkar mamman. Slutsatsen är att resultatet i studien stämmer överens med tidigare forskning, uppgifter om våld utreds inte ordentligt och implicit värderas kärnfamiljen högt.

Som en del i regeringens strategi (Regeringens skrivelse, 2016/ 17:10) för att bekämpa mäns våld mot kvinnor uttalas ett behov av ett fokusskifte från ett reaktivt till ett mer proaktivt arbete. 2021 ändras sedan Socialtjänstlagen och socialnämnden åläggs ett nytt uppdrag att “verka för att personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende” (5 kap. 11 a § SoL). Med hjälp av Bacchis diskursanalytiska metod What's the problem represented to be? undersöker vi vilka förklaringsmodeller till problemet mäns våld mot kvinnor som finns representerade i de rättsliga dokument och förarbeten som föranleder den nya lagstiftningen. Hur motiveras det återfallsförebyggande arbetet och vilka effekter får det för beskrivningen av problemet mäns våld mot kvinnor? Studiens resultat har analyserats med hjälp av diskursteori, den socialekologiska modellen samt en modell för kategorisering av preventivt arbete på tre nivåer, tertiär- sekundär- och primärpreventiv nivå. Resultat påvisar att problemet mäns våld mot kvinnor såsom det framställs i det empiriska materialet kan identifieras genom tre övergripande teman. Studien påvisar dels att problemet kan härledas till mäns våldsamma beteende där individuella förklaringsmodeller till mäns våld mot kvinnor skrivs fram framför en mer strukturell förståelse av våldet. Dels att förebyggande av mäns våld mot kvinnor på ett övergripande plan reduceras till återfallsförebyggande insatser riktade mot män som utövar våld. Detta då problemet i hög grad är ett upprepningsbrott. Slutligen är det den våldsutövande mannens erfarenheter av våld och behandling samt behov kopplade till detta som skrivs fram i materialet medan den våldsutsatta kvinnans erfarenheter och behov osynliggörs. Studiens slutsatser pekar mot att framställningen av problemet mäns våld mot kvinnor fortsatt rör sig i en riktning mot individuella orsaksförklaringar kopplade till relativa risker för att både utsätta och att utsättas för mäns våld mot kvinnor snarare än till strukturella orsaksförklaringar.

There is a high attrition rates in domestic violence against women cases, meaning that several cases drop out of the criminal justice system at various stages. To ensure a strong case in court the procurator must consider the evidence which has to hold its merit regardless of the difficulties in gathering evidence, given the dynamics and complexities of domestic violence. Sweden was one of the first countries to criminalize domestic violence aimed towards women. The structure of the offence is also unique in that it involves several separate criminalized acts being assessed together as a single entity. Yet there has been a decline in both number of reported intimate partner violence offences and the number of convictions in cases of gross violation of a woman’s integrity. According to a report from the Swedish National Council for Crime Prevention, the decline was neither due to a reduction in actual levels of intimate partner violence nor a change in reporting propensities for intimate partner violence among women. The possible contributory explanations given in the report was that the declining, in the reported and cleared offences, was linked to a trend towards a more rigorous evidentiary requirements in court. Theories from juridical doctrine suggested that this can be explained by how case law from the Supreme Court has been in interpreted by the lower courts. Following a statement by the Supreme Court in NJA 2005 p. 712, there has been several interpretations in juridical doctrine, some which state that a plaintiff’s statement in court is no longer sufficient on its own for it must have corroborative evidence to reach the evidentiary requirement. Later caselaw such as NJA 2009 s.447 I &amp; II and NJA 2017 s.316 has been suggested to mean that not only is there a requirement of corroborating evidence, but also a demand of higher prevalence of corroborating evidence to support the victim’s narrative in court. If true, it would impose a threat to legal principles and the free evaluation of evidence. Thus, the purpose of the thesis was to investigate whether there was a higher requirement for corroborative evidence for cases of gross violation of women's rights in current law, in its actual sense and study how a higher prerequisite can affect the judge's evaluation of evidence. This study found that there was a trend towards safer prosecutions as the conviction rate for prosecuted offences, in relation to cases that ends up in court, has increased over time. Also, the number of corroborating evidence in the indictment has increased over the years. This was interpreted as being the result of an adaption to increased requirements for corroborating evidence in cases of gross violation of a woman’s integrity. However, there was also findings that suggest that the term corroborative evidence lacks a collective definition and appears to be uncertain at best. In addition, there was a lack of thoroughness in the opinion of the verdicts rendering it difficult to verify whether the legal assessor had in fact been objective and rational in the evaluation of evidence. Although there was no discovery of a general requirement of corroborative evidence in the District Courts, the study found that some individual judges would render a plaintiff's statement not sufficient if there was no further corroborative evidence to support the statement. There are undoubtedly several reasons why a higher requirement for corroborative evidence has arisen. One reason was how the District Courts and prosecutors have interpreted the ruling of NJA 2009 s.447 I &amp; II and NJA 2017 s.316 Supreme Court´s case law. The other is a conceptual confusion on how to rule a plaintiff to be credible and reliable is causing a problem in how the evidence is being structured and evaluated. To provide a more objective and rational evaluation of evidence, the Supreme court ought to make new case law defining the meaning of corroborative evidence. Otherwise, basic legal principles are of risk to be diminished.