Background: Children with disabilities are a particularly vulnerable group of being exposed to violence and abuse. Nurses play a key role in identifying children who are exposed to violence, or who are at risk of doing so. Despite this, several studies show that nurses underreport violence against children based on the Social Services Act, and that there are several factors that influence them not to report despite their legal obligation to report. Aim: The aim of the study was to investigate whether pediatric nurses, based on their specialist training, could identify signs of violence against children with disabilities, and whether they reported this in accordance with the law of mandatory reporting. An additional purpose was to investigate which factors influenced the pediatric nurses in a possible decision not to report. Method: The study design was a mixed method that integrated quantitative and qualitative data, which were collected through a questionnaire. The sample consisted of pediatric nurses who were recruited from the University Children's Hospital in Uppsala. The theoretical framework of the study was the child perspective, which is a central concept for the pediatric nurse's profession. Results: The results showed that the pediatric nurses often had a good ability to identify violence against children with disabilities. However, having identified violence was not always sufficient for a report of concern to be made. There were factors that both consciously and unconsciously influenced the pediatric nurses in their decision not to report a concern.Conclusion: There were few pediatric nurses who always reported a concern when they identified signs of abuse against children with disabilities, and several factors influenced the decision. When the pediatric nurses misinterpreted or did not identify signs of violence, or when the situationen was seen from the parents' perspective rather than the child's it may indicate a lack of a child perspective.

This study aimed to investigate social workers' experiences in working with the therapy of male perpetrators, both in non-compulsory and court-ordered treatment. In order to answer the purpose and questions raised in the study, six semi-structured interviews were held with social workers and due to the pandemic the interviews had to be held digitally. The empirical material was then analyzed with the help of emotional theories and concepts as well as with parts of Goffman's theory about backstage and frontstage. The result of the study showed that there were three main subjects that the professionals thought were the most challenging but also had the most opportunities in the work with the male perpetrators. These three subjects were the motivational work with the clients, to create and maintain alliances and the work of feelings of shame among the clients, both in non-compulsory and court-ordered treatment. The result also showed that the professionals have different strategies for maintaining their emotions in therapy with the clients and that they choose which emotions they show the client through deep or superficial action, this for the maintenance of professionalism. The conclusion of the study is that there are challenges and opportunities with the treatment work with male perpetrators and that it thus means that they need to focus on increasing knowledge about working with the target group.  A further conclusion is that social workers choosing which emotions they show the clients in order to maintain their professionalism.

I denna uppsats undersöks hur Sveriges drogpolitik samt missbrukare skildras i skolans läromedel för samhällskunskap i årskurs 7 till och med årskurs 9. En noggrann läsning av läromedel för samhällskunskap för högstadiet genomförs för att sedan se vilka attityder som framkommer i läromedlen kring dessa två frågeställningar:1) Hur representeras och skildras drogpolitik, både i Sverige och utomlands, mot bakgrund av den motsättning mellan nollvision och skadereduktion som för närvarande präglar olika länders drogpolitik?2) Hur skildras missbrukare, till exempel vem som kan eller inte kan bli missbrukare och olika aspekter kring dessa?Dessa forskningsfrågor besvaras genom en kvalitativ textanalys där nio olika läromedel för samhällskunskap lästs noggrant, kodats och analyserats mot bakgrund av de rön som finns om droger, drogpolitik och drogernas geopolitik. Studiens resultat visar på att droger i allmänhet, och ovan nämnda forskningsfrågor i synnerhet, har en försvinnande liten (eller icke-existerande) plats i läromedel för samhällskunskap och indikerar att detta beror dels på att läroplanernas hänvisning till droginformation avtagit från LPO 94 och framåt samt att skolan i allt högre utsträckning använt sig av utomstående aktörer för sitt arbete med droginformation. Konsekvenserna som en sådan försummelse kan leda till tas upp i diskussionskapitlet tillsammans med några få förslag om vidare forskning. / <p>Betygsdatum 2021-09-05</p>

Syftet med denna uppsats var att granska de argument och förväntningar som låg till grund för den lagändring som trädde i kraft i januari 2020 om sabotage mot blåljusverksamhet. Lagändringen innefattar ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet som svar på att angrepp och hindrande av dessa verksamheter de senaste åren kommit att uppmärksammas som ett allvarligt samhällsproblem. Polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård möts av en större hot och våldsbild som medför en utmaning för dem att arbeta i framför allt utsatta områden. Dessa områden präglas av vissa geografiska och sociala faktorer, där kriminella har en inverkan på lokalsamhället med en intern normöverföring som upprätthåller en alternativ ordning. Sabotage mot blåljusverksamhet grundar sig i en social oro och det har diskuterats huruvida straffrättsliga åtgärder verkligen kommer till bukt med problemen. Uppsatsen innehåller en kvalitativ innehållsanalys av regeringens proposition som låg till grund för lagen om sabotage mot blåljusverksamhet. Ur den kunde vi hitta olika teman på argument och urskilja vilka förväntningar som låg på lagen. Dessa satte vi i perspektiv utifrån situationell handlingsteori och i sin sociala kontext för att nå en djupare förståelse i vad de innebär. Vi fann att argumenten och förväntningarna inte främst rörde förebyggande av själva beteendet i sig, utan snarare om ett utökat straffrättsligt skydd för polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Men även en slags markering för att de ska kunna upprätthålla en hög kvalitet i sitt samhällsviktiga uppdrag. Ur ett teoretiskt perspektiv fann vi att straffets avskräckande effekt endast får betydelse i viss utsträckning. Utifrån de sociala förklaringar som ligger bakom sabotagen fann vi att det livstids fängelsestraff som lagen om sabotage mot blåljusverksamhet innefattar bäst står i proportion till det argument vi fann gällande hot mot människors liv och hälsa. Vidare krävs det andra sociala åtgärder för att komplettera en sådan lag med. / The purpose of this paper was to review arguments and expectation leading to the law amendment that was executed in january 2020 about sabotage against rescue service activities. The law amendment holds a further protection for the rescue service activities as a response to increased violence and obstruction against them that has gained its attention the latter years as a severe social issue. The police, rescue and ambulance services are faced by increased threats and violence which entails difficulties for them in their services, especially in deprived areas. These areas are deviant in respect to some geographic and social factors, where criminals have an influence on the local society that maintains an alternative order with alternative norms. Sabotage against rescue service activities take roots in an social anxiety and it has been discussed whether criminal measures can be justified to solve the issues. This paper contains a qualitative analysis of the swedish government's proposal that was considered in respect of the amendment. We found that there where different themes of arguments and some certain expectations about the law. Taking these into a Situational Action Theory perspective and into a social context, to reach a deeper insight of their significance, we found that the arguments and expectations not only included preventional attempts but were mainly about a stronger protection for police, rescue and ambulance services. In addition, we found arguments about the need for justification to maintain a high quality in the societal important rescue service activities. From a theoretical perspective we found that the deterrence effect can only be limited. From a social perspective we found that the arguments most in proportion to lifetime sentence was those about a threat to people's life. Finally, we highlight the need of social actions as a complement to the law.

Ståhl, Nadja och Öman Dubois, Malin (2020). Åt vilket håll behöver vi färdas? Skolledares, speciallärares och specialpedagogers varierade uppfattningar om specialprofessionernas kompetenser och roller. Speciallärarprogrammet, grav språkstörning, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng. / Which way do we need to go?School leaders and Special educators' varied views on the skills and roles of special professions

Sammanfattning/Abstract Matilda Andersson och Petra Christensson (2020). “Jag är lite överallt hela tiden”. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Resultatet av studien kan bidra till en insikt om hur några förskolor skriver fram sitt värdegrundsarbete i planen mot diskriminering och kränkande behandling. Studien kan tänkas framhålla konkreta förslag för att göra planen levande i verksamheten samt belysa vilka aktörer som deltar. Om olika framgångsfaktorer och farhågor upptäcks och lyfts fram i studien, kan det tänkas finnas med i beräkningen i framtiden när nya planer arbetas fram. Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att med särskilt fokus på specialpedagogens roll och aktivitet granska tio olika förskolors planer mot diskriminering och kränkande behandling. De tre frågeställningarna behandlar likheter och skillnader men även vilka olika aktörer som skrivs fram i arbetsprocessen med planerna. Ett extra fokus på specialpedagogens roll i arbetet med planerna lades för att se hur vår blivande roll som specialpedagoger kan tänkas se ut i värdegrundsarbetet. • Vilka likheter och skillnader finns mellan några olika förskolors planer mot diskriminering och kränkande behandling? • Vilka roller har olika aktörer när planerna arbetas fram? • Hur avspeglas specialpedagogiskt arbete och specialpedagogers yrkesroll i planerna? Teori Vi har valt att använda oss av diskursanalys som metod och eftersom diskursanalys som teori och metod inte går att helt särskilja, lyfts socialkonstruktionism i teoridelen då en viktig del i diskursanalysens framväxt är den socialkonstruktionistiska ansatsen. Organisationsteori och Bolman, Deals (2019) HR- perspektiv är ett annat teoretiskt perspektiv vi valt att anlägga på studien. Metod En diskursanalys gjordes på tio planer mot diskriminering och kränkande behandling. De flesta hämtades via förskolornas hemsidor. På de hemsidor där planerna saknades fick vi till oss planerna via mail. Planerna studerades utifrån fyra olika huvudteman Abstrakt/Konkret, 4 Avsändare/ Mottagare, Aktörer och Specialpedagogens roll. Därefter valdes fem planer ut för kompletterande intervjuer eftersom de stack ut extra i våra granskningar. Rektorer till dessa fem planer kontaktades och kompletterande intervjuer gjordes med för studien viktiga aktörer. Alla tio planer granskades och ingick i studien. Resultat Resultatet visar på att specialpedagogens arbete är sällsynt i planerna. I några planer omnämns yrkesrollen men specialpedagogiska aktiviteter skrivs sällan fram. Planens funktion och verkan i det dagliga arbetet hos merparten av förskolornas planer verkar enligt studien inte självklar. Vi tolkar det som att om konkreta arbetsmetoder och systematik i värdegrundsarbetet skrivs fram i planerna, så kan sannolikheten vara större att planerna är levande i verksamheterna. Om planerna inte är kända för olika aktörer i verksamheten kan det tänkas vara svårare att vara delaktig i det dagliga arbetet. Utan delaktighet blir det inget levande arbete utan bara något som måste bockas av för ansvariga. Implikationer I och med att specialpedagogens examina förändrats genom åren kan detta ha skapat en otydlighet för rektorer och huvudmän hur tolkningen av yrkesrollen ska göras. Därför ligger det på oss specialpedagoger att känna till vårt uppdrag och motivera varför vi behövs och vilka aktiviteter vi kan bistå med. Detta för att kunna ta barns perspektiv i värdegrundsarbetet. Konkreta arbetsmetoder i planen kan tänkas främja delaktigheten på alla nivåer. För att öka barnens inflytande och delaktighet i värdegrundsarbetet är en tanke att en barnversion borde finnas för att lättare göra barnen till både aktörer, mottagare och avsändare av planen. Slutsats Planen mot diskriminering och kränkande behandling tycks utifrån resultaten vara en komplex del i verksamheterna, vilket kan tänkas bero på lagändringar och att två olika lagar ofta behandlas i en och samma plan. Dessutom lever titeln ”Likabehandlingsplan” kvar i några av planerna. En implikation är att det kan tänkas bli tydligare om planerna hålls isär. Alltså att det istället ska finnas en plan mot diskriminering, som behandlar lagkravet från diskrimineringslagen och en plan mot kränkande behandling som behandlar lagkravet från Skollagen.

Den ursprungliga tanken med studien var att studera hur riksdagsledamöterna framställer unga förövare i våld i nära relation. Utifrån resultatet fick syftet med studien revideras och ändrades till att studera hur riksdagsledamöterna beskriver förövaren i mäns våld mot kvinnor. En analys genomfördes utifrån en särskild debatt i riksdagen om mäns våld mot kvinnor och åtta motioner ifrån respektive deltagande parti som berör ämnet våld i nära relationer. Frågeställningarna som valdes ut att besvaras i undersökningen är: Hur framställs förövaren i den särskilda debatten och motionerna? Framställs unga förövare som en egen grupp i den särskilda debatten och motionerna? Frågorna besvaras genom en kritisk diskursanalys, diskurserna byggs upp av analyser utifrån vad som anses vara underförstått, vad som görs illegitimt samt subjektspositioneringar i debatten och motionerna. Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Ett framgångsrikt våldsförebyggande arbete kräver därför mycket större fokus på detta. (Kanakaris, 2020). De fem diskursiva mönster som återfunnits i uppsatsen är: Den osynliga förövaren, Den manliga förövaren, Den personliga förövaren samt Den kriminella förövaren. Det femte och sista mönstret, Den unga förövaren, har valts utifrån studiens syfte. Resultatet i uppsatsen indikerar på en avsaknad kring diskurser om den unga våldsutövaren samt unga parrelationer. Uppsatsen har ett feministiskt perspektiv, som eftersträvar att jämlikheten mellan män och kvinnor ska förbättras.

En diskonteringsmodell av tidsinkonsistenta preferenser under imperfekt information som med högre precision förklarar beroendeframkallande och hälsofarlig konsumtion, och approximation av optimal punktskatt på cigaretter under dessa antaganden.

Syftet med den här studien är att analysera artiklar från Dagens Nyheter och Aftonbladet som rör våld mot kvinnor. Mer specifikt att titta på om rapporteringen och gestaltningen har förändrats över tid, före och efter metoo. Samt om vi kan hitta några skillnader eller likheter mellan tidningarna och dess nyhetsartiklar och opinionsartiklar. Undersökningen består av en kvantitativ innehållsanalys där ett slumpmässigt urval av artiklar från tidsperioderna 2015 och 2020/2021 har gjorts.   Studien prövas mot tidigare forskning om mediernas rapportering om våld mot kvinnor. De teoretiska ramverk som har använts är dagordningsteorin, gestaltningsteori och teorin om det ideala offret. Resultatet visar att metoo har haft en måttlig påverkan på rapporteringen av våld mot kvinnor. Antalet artiklar som skrivs har ökat efter metoo men själva innehållet är relativt lika som före metoo. Resultatet visar dock att större skillnader finns mellan tidningarna och hur de väljer att rapportera om fenomenet våld mot kvinnor.

Sedan coronapandemins utbrott har ett flertal restriktioner införts i Sverige, vilka inneburit att människor stannat hemma i större utsträckning än tidigare. På grund av en växande isolering har kvinnorättsliga organisationer världen över varnat om en potentiell ökning av våld mot kvinnor i nära relationer, då konsekvenserna av pandemin ökar exponeringen av riskfaktorer som förknippas med våldet. Våld i nära relationer är tidvis svårt att mäta då det finns ett stort mörkertal av våldsutsatta som inte anmäler till polisen. Därmed prövar forskningsvärlden alternativa data som förväntas fånga en bredare bild av våldsutsattheten världen över, där Googlesökningar visat potential och därav använts till denna uppsats. Fastän tidigare forskning och teoretisk bakgrund förutspått att våldet ökat under pandemin, fann difference-in-difference resultaten ingen effekt på nationell nivå. Däremot tycks Googlesökningar ökat mer i Stockholms län, där människor stannat hemma i större utsträckning relativt andra län.