Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och myndigheter i Sverige har fått uppdrag av regeringen att arbeta med denna fråga och nå ut till oss samhällsmedborgare. Syftet med denna studie var att undersöka hur tre av Sveriges myndigheter har implementerat policyn att arbeta mot mäns våld mot kvinnor och hur de har framställt information om ämnet på deras respektive hemsidor. I denna dokumentstudie har en flermetodsforskning använts vilket innebär en blandning mellan kvantitativ och kvalitativ dokumentstudie där ord har räknats och analyserats kvalitativt. Studiens teoretiska ramverk utgick från socialkonstruktionismen som visade oss på vilket sätt myndigheterna valt att konstruera ämnet våld i nära relationer. Med stöd av begreppet implementering har vi kunnat få ett förtydligande samt få utökad förståelse för myndigheternas roll i att förverkliga politiska beslut. Myndigheterna har framställt ämnet våld i nära relationer på olika sätt och det finns skillnader när det kommer till mängden innehåll av information som riktar sig till privatpersoner. Studien visar ett tydligt sätt olikheterna i implementeringsprocessen och resultatet visar fortsatt behov av vidare forskning på området och med fördel genom en kritisk diskursanalys.

Sammanfattning: Luftmakt är ett kraftfullt tvångsmedel för att påverkan motståndaren. Luftmakten har under lång tid varit de resursstarka stormakternas verktyg explicit. Tiden och teknikutveckling har medgett att mindre resursstarka stater kan ta till sig luftmakt. Dilemmat för den mindre staten är tillgängliga resurser för kvalité och kvantitet kontra den resursstarke motståndaren i kontexten asymmetrisk konflikt. Vintern 2021 presenterades Arash Heydarian Pashakhanlou luftmaktsteorin The Underdogs Model (UM) som bygger på dilemmat med en resursstark motståndare. Pashakhanlou menar att den svagare parten kan öka sin sannolikhet att nå framgång mot en starkare motståndare genom att förhålla sig till sex faktorer som är grunden i hans småstatsteori. Teorins sex faktorerna är kreativitet, självförsörjning och externt stöd, engagemang, underrättelse, spridning och kraftsamling samt slå mot sårbara militära mål. Småstatsteorier är något av ett dilemma då man saknar empirisk grund för deras validitet, så även Pashakhanlous teori. Syftet med studien var att med hjälp av två oberoende luftmaktsrelaterade fall pröva teorin och undersöka dess förklaringskraft. Studiens fall är luftmaktsanvändning i italienska Bari 1943 samt Falklandskriget 1982. Studiens resultat visar på stor förekomst av faktorerna i UM samt att Tyskland presterade bättre än de allierade i samtliga faktorer och vidare att Argentina presterades sämre än Storbritannien i flertalet av faktorerna. Pashakhanlous teori kan förklaras i de båda fallen och påvisat hög förklaringskraft. Studien konkluderar efter genomförd analys att det inte kan uteslutas att andra faktorer inverkade på utfallen eftersom studien fokuserat på teorins sex faktorer. Krav på ytterligare prövning föreligger innan Pashakhanlous teori kan bekräftas eller avfärdas med ytterligare empirisk bevisning.

Bakgrund: Våld mot barn är ett vanligt fenomen globalt och förekommer i olika former, vilket kan leda till negativa konsekvenser hos de som har varit våldsutsatta som barn. Lagar som främjar barns rättigheter till ett adekvat omhändertagande och beskyddande har framhållits i denna studie. Sjuksköterskans yrkesspecifika kunskaper och skyldigheter inom hälso-och sjukvården har visat sig vara svåra att förhålla sig till, vilket har lett till brister inom anmälning av våld mot barn. Syfte: Belysa upplevelser av att ha varit våldsutsatt som barn. Metod: En kvalitativ studiedesign användes. Avsiktligt urval tillämpades och bestod av fem valda självbiografier. Analys av berättelser användes för att analysera de valda självbiografierna. I analysprocessen tillämpades fyra analysfrågor, varav en kretsade kring den teoretiska referensramen lidande. Resultat: Upplevelser hos de som har varit våldsutsatta som barn presenterades baserat på analysfrågorna. Rädsla i form av Växande gåshud var den huvudsakliga upplevelsen. Slutsats: Trots lagar som är tänkta att skydda barn från våldsutsatthet, var upplevelser av våld i barndomen vanligt förekommande i de fem självbiografierna. Upplevelser hade sitt ursprung i en maktlös position i rollen som barn, vilket hanterades med hjälp av strategier hos de som har varit våldsutsatta som barn. Icke gynnsamma upplevelser hos de som har varit våldsutsatta som barn framkom i vårdande sammanhang. Dessa upplevelser skulle ha kunnat förebyggas genom ett professionellt förhållningssätt hos sjuksköterskan. Rapportering och uppmärksammande av fenomenet våld mot barn skulle ha kunnat skydda barn från våldsutsatthet.

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer klassificeras som ett allvarligt folkhälsoproblem och en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter (WHO, 2013). Samhällets ansvar för problemet har uppmärksammats under de senaste decennierna, bland annat genom stärkt lagstiftning och en högre politisk prioritet. Hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer förklaras kan påverka synen på vad som måste förändras för att våldet ska upphöra. De diskurser som brukas på ett offentligt plan, och inte minst i media, får således direkta konsekvenser. Med en förförståelse i teorier om könsmaktsordning och medias gestaltningsmakt har vi haft som syfte att undersöka och analysera hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer kan framställas i svenska mediers nyhetsrapportering. Vi har använt oss av kritisk diskursanalys för att systematiskt analysera och kritiskt granska 33 artiklar från SVT, Aftonbladet och DN mellan år 2000 och år 2022. En av vår studies slutsatser är att kvinnors strukturella underordning i samhället kan reflekteras i medias val av ord vilka förminskar och normaliserar våldet, såsom ”kvinnomord” och ”kvinnomisshandel”. Det patriarkala tolkningsföreträdet kan också speglas i osynliggörandet av handlande agenter, förövare, samt i gestaltningar av kvinnliga brottsoffer som kropp, till stor del intetsägande - ändå ansvarsbärande, i de fall kvinnan framställas likt en ”indragare” av våld. Ytterligare en slutsats är att media kan, genom att betona individuella och relationella förklaringsmodeller till våldet, fortsätta att reproducera ett avvikelseperspektiv. I det studerade materialet har vi även funnit ett dominerande kriminaljournalistiskt perspektiv, där röster inom poliskåren eller rättsväsendet ges mest utrymme att uttala sig - medias gestaltningsmakt kan synas i dessa val av perspektiv. Medias gestaltningsmakt kan också synas i val att utmana rådande diskurser genom omformande journalistiska grepp. Vår studie diskuterar hur reproducerande eller omformande av rådande diskurser vad gäller mäns våld mot kvinnor i nära relationer kan påverka den sociala praktiken - inte minst när det kommer till frågan om ansvar.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och globalt har var tredje kvinna utsatts för våld någon gång under sitt liv. För kvinnor är den farligaste platsen att vistas på sitt hem och gärningspersonen är oftast någon som kvinnan känner eller står nära (Socialstyrelsen 2016 s. 14). Syftet med studien är att undersöka kvinnors upplevelser av den hjälp de har erbjudits av myndigheter och organisationer, kopplat till deras erfarenheter av våld i nära relation i heterosexuella förhållanden. Detta för att få en djupare förståelse och ökad kunskap kring hur dessa erfarenheter har betydelse för vilket stöd kvinnorna upplevt fungerat eller inte. Studien genomfördes genom en kvalitativ ansats med sju semistrukturerade intervjuer av kvinnor som upplevt våld i nära relation där alla kvinnor hade barn. Studien lutar sig mot ett feministiskt strukturellt perspektiv som teoretiskt ramverk med normalisering, könsmakt och stigmatisering som relevanta begrepp. Resultatet visar att våldet som kvinnorna utsatts för har normaliserats först och främst hos de själva men sedan även bekräftats av myndigheterna som inte tagit dem på allvar eller lyssnat på dem när de sökt hjälp. Detta har till stor del upplevts bero på kunskapsbrist hos myndighetsutövarna men har även ur det strukturella feministiska perspektivet kunnat tolkas som ett uttryck för samhällets grundläggande könsnormer där mannens perspektiv på situationen premierats framför kvinnans. Utifrån hur kvinnorna lyfter positiva aspekter av bemötandet konstateras att när myndigheter och organisationer haft kunskap om våld i nära relation och tagit kvinnorna och deras livssituation på allvar, har kvinnorna känt att de fått det stöd och den hjälpen de behövt. Som slutsats konstateras att det behövs mer kunskap om könsnormer och våld i nära relationer hos alla myndigheter för att de ska kunna bemöta samt ge adekvat stöd till de utsatta som söker hjälp.

Denna studies syfte  är att analysera hur fenomenet ”mäns dödliga våld mot kvinnor” konstruerades i nyhetsmedia under perioden 2020-2022 för att synliggöra vad dessa konstruktioner innesluter och utesluter avseende bilden av den våldsutsatta, av förövaren samt orsaker till våldet. I studien användes diskursanalys som metod och Carol Bacchis ”What’s the problem represented to be” för att genomföra analysen. Den insamlade empirin analyseras utifrån feministisk teoribildning och utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att fenomenet mäns dödliga våld mot kvinnor representeras i flera nyhetsartiklar som en konflikt mellan två personer och som ett oförutsägbart fenomen. De kvinnor som fallit offer för dödligt våld beskrivs ofta utifrån traditionella föreställningar så som omtänksamma, snälla, älskade och omhändertagande. Resultatet visar även att tendenser till att göra kvinnorna ansvariga för sin egen död återfinns i nyhetsartiklarna. Nyhetsartiklarnas beskrivning av bakomliggande faktorer till våldet så som svartsjuka, kontrollbehov och besatthet hos gärningsmannen överensstämmer med den tidigare forskningen. Dock saknas strukturella förklaringsmodeller till våldet. Orsaken till att problemet representeras på detta sätt kan grunda sig i att det saknas förståelse för att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem och ett uttryck för patriarkala strukturer. / The purpose of this study is to analyze how the phenomenon of "men's lethal violence against women" was constructed in news media during the period 2020-2022, in order to reveal what these constructions include and exclude regarding the image of the victim, the perpetrator, and the causes of the violence. Discourse analysis was used as the method in this study, and Carol Bacchi's tool "What's the problem represented to be" was utilized to conduct the analysis. The collected empirical data was analyzed based on feminist theory and social constructionism. The results of the study showed that the phenomenon of men's lethal violence against women was represented in several news articles as a conflict between two individuals and as an unpredictable phenomenon. The women who fell victim to lethal violence were often described based on traditional notions such as caring, kind, loved, and nurturing. The results also showed tendencies in the news articles to hold the women responsible for their own deaths. The news articles' description of underlying factors of the violence such as jealousy, need for control, and obsession on the part of the perpetrator corresponded with previous research. However, there was a lack of structural explanatory models for the violence. The reason why the problem is represented in this way may stem from a lack of understanding that men's violence against women is a structural problem and an expression of patriarchal structures.

Sedan en tid tillbaka har mäns våld mot kvinnor ansetts utgöra ett samhälls- och jämställdhetsproblem och som ett led i att bekämpa och synliggöra detta våld infördes fridskränkningsbrotten i 4 kap 4 a § BrB år 1998 med syftet att kunna ta hänsyn till den situation en kvinna kan befinna sig i när hon blir utsatt för våld av en man hon har en nära relation till. För att en kvinna som utsätts för våld av en partner ska få det straffrättsliga skydd som 4 kap 4 a § BrB ger måste hon vara gift eller sambo med mannen enligt bestämmelsens andra stycke, alternativt betraktas som närstående enligt bestämmelsens första stycke. Emellertid har det på senare tid uppmärksammats problem angående de rekvisit som tar sikte på vem brottet begås mot där det framhållits att dessa medför att många fall utesluts. Uppsatsen syftar således till att analysera huruvida lagstiftarens intentioner överensstämmer med vilka par som omfattas av bestämmelsen och eventuellt ge förslag på straffrättsliga förändringar. Därmed studeras hur närståenderekvisitet i bestämmelsens första stycke tolkas och bör tolkas vid parrelationer där parterna inte är gifta eller bor ihop. Dessutom diskuteras hur kravet på äktenskap och samboende i bestämmelsens andra stycke förhåller sig till syftet att synliggöra mäns våld mot kvinnor.  Högsta domstolen har i NJA 2004 s. 97 fastslagit att ett par kan betraktas som närstående om deras relation utgör en fast parrelation präglad av känslomässiga- och praktiska bindningar av inte obetydlig varaktighet som därigenom inneburit att ena parten befunnit sig i en särskilt utsatt situation. I och med att det i nuläget inte finns några ytterligare prejudikat i frågan beaktas tio hovrättsdomar som berör tolkningen av närståenderekvisitet utifrån HD:s vägledning, bestående av såväl fall där närståenderekvisitet är uppfyllt som fall där det inte är uppfyllt.  Utifrån den undersökning som gjorts synes bedömningen av närståenderekvisitet vid parrelationer vara komplicerad och ger upphov till ett flertal frågor. Det har också visat sig att rättstillämpningen inte är enhetlig vilket minskar kvinnors rättstrygghet. Slutsatsen är att närståenderekvisitet bör kvarstå men att det i vissa fall tolkas för snävt för att syftet med bestämmelsen ska uppnås och jag anser därför att praktisk bindning samt att parterna betraktar sig själva som ett par inte bör krävas för att ett par ska kunna betraktas som närstående. Vidare menar jag att andra omständigheter bör tillmätas större betydelse för att det ska vara fråga om en särskilt utsatt situation, exempelvis att kvinnan befunnit sig i en normaliseringsprocess och därigenom haft starka känslomässiga bindningarna till förövaren, eller att brottsoffret varit en ung person då ungdomen i sig kan innebära en viss sårbarhet.  Slutsatsen är också att kravet på äktenskap och samboende i bestämmelsens andra stycke bör borttas, och att det i stället ska vara fråga om en parrelation mellan gärningspersonen och brottsoffret med samma krav som ställs för att ett par ska vara närstående enligt första stycket, för att uppnå syftet att synliggöra och kartlägga mäns våld mot kvinnor.

No description available.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt jämställdhetsproblem och utrotandet av våldet är därför ett av Sveriges sex jämställdhetspolitiska mål. En av de åtgärder som politiker vidtagit emot våldet är införandet av fridskränkningsbrotten. Visionen var att brotten skulle inkludera och synliggöra mäns brottsliga våld mot kvinnor i nära relationer. Vid det tillfälle då den här uppsatsen påbörjades, augusti 2023, hade det gått 25 år sedan brottens införande. Mot bakgrund av den tid som passerat och det våld män fortfarande utsätter kvinnor för i nära relationer idag, blir frågan om åtgärden varit tillräcklig. Uppsatsen utreder därför fridskränkningsbrottens tillämpningsområde. Det våld fridskränkningsbrotten omfattar, jämförs med det våld empirin presenterar. Analysen visar att det finns diskrepanser mellan det våld lagstiftaren ämnade till att omfatta och de gärningar som faktiskt omfattas av fridskränkningsbrotten. Brotten synes inte vara kapabla till att uppfylla sitt ändamål. Därför föreslås lagändringar av fridskränkningsbrotten som i större utsträckning omfattar mäns våld mot kvinnor i nära relationer.