No description available.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur sex förskollärare beskriver musik som ett pedagogisk redskap i deras verksamhet. De frågeställningar som tas upp är:</p><p>- Hur beskriver förskollärare att de utövar musik i förskolan?</p><p>- Hur beskriver förskollärare musikens betydelse för barns utveckling?</p><p>Vi har valt att göra en kvalitativ studie med intervjuer som metod för att förstå förskollärarnas egna erfarenheter och åsikter i ämnet.</p><p>Resultatet visar att musik är en viktig del i förskolans verksamhet. Barnen använder musik i sin lek och spontansången är ett vanligt inslag som används vid exempelvis blöjbyten och påklädning. Musiken kan användas för att göra tråkiga stunder roliga, men också som ett hjälpmedel att fånga barns intresse och koncentration för att lära sig nya saker. Musik förbättrar barnens motorik, kroppsuppfattning och koordination. Musik har också stor betydelse för barnens språkutveckling, då den tycks ha en satsmelodi som är lättare att förstå och härma. Den glädje, gemenskap och rytm som uppstår i musikutövandet tillsammans är en orsak till att språket främjas. Musik kan också ge barnen möjlighet att bli delaktiga i aktiviteter och förskollärarna framhäver att barn tycker om musik, de blir glada av den och vill ha musik i sin vardag.</p>

<p>Syftet med studien har varit, dels att beskriva Sandsbromodellen som undervisningsmetod i ämnet musik, dels att tolka och skapa förståelse för vad olika musiklärare i Växjö kommun har för mål med momentet musicerande och hur de praktiskt arbetar med detta i sin musikundervisning samt att belysa och skapa förståelse för hur elever på Sandsbro skola upplever momentet musicerandet i musikundervisningen.</p><p>Utifrån vår frågeställning valde vi att angripa problemet genom att göra en kvalitativ undersökning angående olika musiklärarnas syn på musicerande och en kvantitativ undersökning beträffande Sandsbro skolas elever och deras uppfattning om momentet musicerande i musikundervisningen. Det sammanställda resultatet har därefter bearbetats och analyserats utifrån litteratur inom det aktuella området.</p><p>Resultatet visar att musiklärarna arbetar helt eller delvis utifrån egenproducerat material momentet musicerande. Vad beträffar Sandsbromodellen arbetar musikläraren helt och hållet utfrån egenproducerat material. Vidare visar resultatet att några av musiklärarna uppfattar puls och musicerandets koppling till musikteori som centrala delar av musikundervisningen medan någon har valt att lägga betoningen på det instrumentala musicerandet. Det instrumentala musicerandet utgör grunden för hela Sandsbromodellens metodik.</p><p>En av musiklärarna integrerar all musikundervisning i ett musikhistoriskt eller musikteoretiskt perspektiv och ett grundläggande drag i Sandsbromodellen är att musikläraren drar nytta av elevernas stora intresse för populärmusik</p><p>Musiklärarna anger också olika mål för momentet musicerande, dels att det skall ge spelglädje och öka lusten till musik, dels leda till ett ökat musikintresse och utveckla elevens samarbetsförmåga. Ett annat mål som anges är att musicerandet skall bli till en naturlig del av elevernas fritid utanför skolans ramar.</p><p>Enligt den enkätundersökning som genomfördes på Sandsbro skola visar resultatet att eleverna uppfattar det positivt att de kan ha nytta av sina inlärda musikkunskaper också i framtiden samt att de kan bilda egna musikgrupper tillsammans med sina kompisar utanför skolan.</p><p>För övrigt anser musiklärarna att elevinflytandet är av stor betydelse i momentet musicerande.</p>

<p>Bakgrund & Syfte:</p><p>Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på.</p><p>Metod:</p><p>Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via e-post till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik.</p><p>Slutsats:</p><p>Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.</p>

<p>BAKGRUND OCH SYFTE:</p><p>Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom</p><p>ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på.</p><p>METOD:</p><p>Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via epost till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik.</p><p>SLUTSATS:</p><p>Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.</p>

Bakgrund &amp; Syfte: Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på. Metod: Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via e-post till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik. Slutsats: Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.

BAKGRUND OCH SYFTE: Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på. METOD: Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via epost till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik. SLUTSATS: Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.

Sammanfattning I min undersökning har jag haft som syfte att undersöka läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 och där visa på hur ämnet ensemble beskrivits i styrdokumenten mot bakgrund av tidigare forskning. Därtill har jag genom fyra kvalitativa intervjuer undersökt hur de intervjuade lärarna sätter upp mål, tolkar undervisningens syfte och planerar undervisningen i jämförelse med vad som står i läroplanen. Frågeställningarna var: Hur har ensemble beskrivits som aktivitet/ämne i styrdokumentet Lpf 94 mot bakgrund mot traditioner som funnits i tidigare läroplaner? Hur planerar, lägger fokus, sätter upp mål och tolkar lärarna ensembleundervisningens syfte i jämförelse med vad som står i läroplanen? Det som framgår i Lpf 94 är bristen på en tydlig anvisning om hur mycket/lite, ensemble som ska ingå i musikundervisningen vid gymnasieprogrammen. Endast Estetiska programmet inriktning musik beskrivs ensemblelektionernas riktlinjer och innehåll lite tydligare. Decentraliseringen av skolan från statlig styrning till kommunstyrt är en orsak till Lpf 94 otydliga anvisningar i musikundervisningen. Enligt skolverkets undersökning av den kommunala styrningen lämnar de flesta kommuner det mesta av ansvaret till skolan. I en del skolor förekommer otydligt formulerade målbeskrivningar av ämnet. Detta kan innebära att lärare håller fast vid äldre tiders traditionella undervisning och äldre mer styrande läroplaner. Av mina intervjuade arbetade två av musiklärarna på estetiska programmet och de andra två på gymnasiets övriga program. Likheter mellan de intervjuade musiklärarnas i upplägg och planering låg i hur de ville att ensemblespelandet skulle låta, att grupperna fungerande och att låtarna skulle passa gruppen alternativt att gruppen skulle passa till låtarna. Skillnaderna låg i hur lärarna såg på sin egen roll, elevens roll och ämnets roll. Tre av musiklärarna har ett essentialistiskt förhållningssätt och en lärare har ett progressivistiskt synsätt. Lärarna i intervjun anser sig inte ha någon särskild användning av läroplanen, till de är de för grovt skrivna och generella i sitt upplägg. I min undersökning kan jag se att de intervjuade lärarna trots sin egen utsaga om läroplanens oanvändbarhet utgår ifrån innehållet i läroplanen om än tolkat utifrån sina egna mål och syften.

Läroplanen fastslår att det är förskollärares uppdrag att försöka utveckla barns skapandeförmåga, och deras förmåga att uttrycka sig via musik. Musik ses av många som en självklaringrediens i förskolans vardag. Men varför ska egentligen musikundervisning bedrivas iförskolan, och på vilket sätt sker denna oftast? Fyra förskolepedagogers uppfattningar omfenomenet musik i förskolan, och vilken betydelse musiken har för barns utvecklingundersöks genom intervjuer. Arbetssättet på musikinriktade förskolor jämförs medickeinriktade förskolors arbetssätt. Intervjuerna mynnar ut i ett resultat, där författaren delar inde upplevda huvudsakliga syftena till att arbeta med musik i ”Omsorgsrelaterade syften”(exempelvis musik som tröst) och ”Pedagogiska syften” (exempelvis musik för att lära utspråk). Intervjuresultatet påvisar i enlighet med tidigare forskning en efterlysning av detviktiga metasamtalet. Musik upplevs av pedagogerna som en viktig del av barnskänslomässiga utveckling.

Zugl.: Luleå, Univ., Diss., 2008.