No description available.

Syftet med studien är att undersöka vilka upplevda effekter det blir för klassundervisning i musik och andra ämnen när de flesta pedagogerna på en grundskola har som mål att använda sig av enhetliga lektionsramar och enhetlig genomgång av lektionens innehåll. Studien omfattar tre kvalitativa intervjuer av pedagogers upplevelser när deras arbetsplats på en Stockholmskola infört gemensamma lektionsramar i syfte att skapa en bättre arbetsmiljö samt studiero för eleverna. Resultatet visar att pedagogerna upplever införandet av gemensamma lektionsramar som positivt. Reaktionerna från elever och föräldrar har också varit positiva. Pedagogerna upplever att ramarna innebär att de som lärare har lättare att bedriva sin undervisning samt att det till viss del blivit lugnare i klasserna vilket inneburit bättre studiero. Då musik är ett ämne där det kan vara svårare att hålla ordning på grund av ämnets struktur skulle detta kunna vara extra intressant för musikpedagoger. Gemensamma lektionsramar kan möjligen även underlätta inkluderandet av elever i musikundervisningen oavsett förmågor och möjligheter då det var något som pedagogerna upplevde. Detta skulle kunna innebära att undervisningskvaliteten blir mer likvärdig mellan skolor. Det borde vara intressant att utforska detta ämne med ytterligare studier som exempelvis omfattar enbart musiklärare och även elevernas upplevelse.

Att sociala relationer påverkar undervisningen har forskning visat. För att arbeta som lärare bör du inte enbart ha kompetens i det ämnet du undervisar utan även relationskompetens. Jonas Aspelin har delat upp denna relationskompetens i tre delar: differentieringskompetens, socioemotionell kompetens och kommunikativ kompetens. Tre delar som kan ses som verktyg till att skapa en bra, fungerande undervisning. Problemet jag undersöker i studien är hur sångpedagoger och sångelever upplever hur en relation till en elev respektive lärare kan hindra eller förbättra undervisningen. Undersökningen utgår från forskningsfrågan: Hur ser sångpedagoger och sångelever på relationens roll och påverkan på undervisningen? Studien genomfördes med en enkätundersökning med sångpedagoger och sångelever samt två fördjupande intervjuer av en sångpedagog och en sångelev. Mina resultat visar att sångpedagoger värderar relationskompetens och tror att den har en påverkan på, i vissa fall till och med är en förutsättning för, undervisningen. Trygghet är ett återkommande begrepp. Sångeleven i studien värderade däremot primärt sångutvecklingen. Den slutsats jag drar är att behovet av relationskompetens är mycket viktigt då förväntningar på sångundervisningen varierar från elev till elev. En fungerande kommunikation är en förutsättning, likaså inkännande egenskaper hos sångläraren. Samtidigt är det viktigt att hålla en professionell distans. Sammanfattningsvis, sångpedagoger anser att relationskompetens kan förbättra och underlätta undervisningen. Om en sånglärare saknar relationskompetens kan undervisningen möjligen hindras.

Föreliggande studie undersöker vilka faktorer som kan påverka elevers motivation med bakgrund i deras intresse och erfarenhet av kursen ensemble med körsång på gymnasieskolans estetiska program. Studien är baserad på tidigare musikpedagogisk forskning, motivations- och skolforskning. Semistrukturerad intervju har implementerats som metod för insamling av kvalitativa data. Åtta elever från tre gymnasieskolor i Sverige har deltagit och resultatet analyseras genom ett sociokulturellt perspektiv. Resultat visar att eleverna tycker att körsång i skolan är viktigt, men samtliga är inte lika motiverade till kursen ensemble med körsång. Resultat visar även att elevinflytande kan påverka elevens motivation. Elever som inte kan påverka kursens innehåll förlitar sig på lärarens kompetens eller är mindre motiverade, medan elever med möjligheten att kunna påverka kursens innehåll upplever större drivkraft och motivation att sjunga i kör. Elever som deltar i kören med sång som huvudinstrument tenderar att ha högre mål, krav såväl som förväntningar på sin sång än elever med annat huvudinstrument.

I studien analyserades åskådaruppfattningar om musikaliska inslag på fotbollsarenor. Utgångspunkten var att som musikpedagogstudent utforska strategier för att skapa musikintresse hos skolungdomar som inte är musikintresserade men som har ett intresse för sport. Syftet var att undersöka och analysera hur åskådare upplever musik som framförs under sportevenemang. För att få ett intressant material att analysera valdes två fotbollsmatcher med olika musikaliska förutsättningar: före och under Covid-19. Studien genomfördes metodiskt med två fokusgrupper: De både fokusgrupperna såg de två matcherna och diskuterade på vilka sätt musik kan uppfattas före och under Covid-19. Studiens resultat påvisar att fokusgrupperna upplevde att den tidigare fotbollsmatchen hade ett ständigt ljudsorl. Fotbollsmatchen som spelades 2020 upplevdes ljudpåläggningen som “oäkta” då det inte fanns någon publik som kunde skapa något ljud. Det talades om hur man kan översätta ljuden till musiktermer, som ger idéer om hur man som musikpedagog kan undervisa elever som har sitt största intresse inom fotbollen.

Föreliggande studies syfte är att undersöka vilka behov som yrkesverksamma musiklärare uppmärksammar i sin praktik och hur det talas om dessa behov. Tidigare forskning tar upp sätt att förmedla musikalisk kunskap, perspektiv på musikundervisning, effektiv yrkesutövning samt vilken roll musikläraren tenderar att eftersträva. Det teoretiska ramverk som används har sitt ursprung i sociokulturellt perspektiv, med fokus på mediering, appropiering och situerat lärande vilket ger möjlighet att problematisera situationer och innehåll inom undervisning. Resultatet byggs på intervjuer av fyra musiklärare från olika delar av Sverige, vars gemensamma punkt är musikläraryrket främst riktat mot grundskolans senare år. Studiens resultat påvisar att erfarenhetsbaserat lärande är värt mer än genomförda studier på högre utbildning och att man önskade mer verklighetsförankrade förberedelser för det yrke man studerade till. Studien fann att moment som saknades ifrån genomförd utbildning handlar om bedömningsprocesser, skötsel och stämning av instrument samt nivåanpassa undervisningsinnehåll på ett adekvat sätt.

Syftet med denna studie var att förstår hur musiklärare bedömer elevers musikskapande och hur elevexempel tolkas och förstås utifrån nuvarande styrdokument. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes där musiklärare på högstadiet fick beskriva musikskapande och hur det bedöms i praktiken. En kvalitativ innehållsanalys användes som teoretisk utgångspunkt för att förstå det inhämtade materialet. Studien visar att musiklärare anser bedömning av musikskapande som svårt och att det finns skillnader i synen på bedömning och på vilka sätt man bedömer. Tydlighet, att ompröva och positiv feedback är viktigt i bedömning. Resultatet visar också på samstämmighet mellan lärarna i bedömningen av ett elevexempel. Musiklärarna tolkar styrdokumenten på delvis olika sätt där speciellt musikaliskt uttryck och vad som menas med egna musikaliska idéer anses svårtolkat. I uppsatsen diskuteras resultaten och jämförs med tidigare forskning. För den pedagogiska praktiken kan man trycka på nödvändigheten av tydlighet i formativ bedömning.

Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om hur musikteorilärare på gymnasiet planerar samt individanpassar sin undervisning för förstaårselever på estetiska programmet. Tidigare forskning om planering och bedömning visar att lärare generellt sätt gör en gemensam terminsplanering för elever men justerar den efter behov. Tidigare forskning om individanpassning visar på att total individanpassning i skolan är svår att genomföra på grund av faktorer som tid, klasstorlek och prestation. För att få kunskap kring musikteorilärares planering och individanpassning i undervisningen genomfördes kvalitativa intervjuer med gymnasielärare som undervisar musikteori. Intervjuerna analyserades därefter med hjälp av diskursteori. Två diskurser identifierades: planering och innehåll samt individanpassning kontra nivågruppering. Undersökningens resultat stämmer till stor del överens med tidigare forskning. Planering- och innehållsdiskursen visar att musikteorilärarna använder sig av en grov terminsplanering som justeras under terminens gång. Det planerade innehållet för termin 1 gick ut på att ge eleverna en stadig musikteoretisk grund som de kunde ha användning av i sitt praktiska musicerande. Diskursen om individanpassning visar att individanpassning är svårt att genomföra, tidsbrist och elevers olika förutsättningar var faktorer som lärarna upplevde gjorde undervisningen extra svår. Nivågruppering, att dela in klassens elever i nivåbaserade grupper, användes inte till någon större grad då lärarna var medvetna om dess negativa effekter. Trots den medvetenheten så fanns det dock en önskan om att få använda nivågruppering, hos lärarna, då det kunde underlätta i arbetet.

Denna studie undersöker huruvida kulturella verktyg och metoder används och nyttjas för att främja ett ergonomiskt musicerande avseende sångelever på det estetiska programmet i musik i Sverige. Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer med tre musiklärare i Sverige som undervisar i kursen ”Instrument eller sång” vid det estetiska gymnasieprogrammet i musik samt tre elever i årskurs tre med sång som huvudinstrument vid det estetiska programmet i musik. Studiens resultat visar både likheter och skillnader i musiklärarnas och elevernas uppfattning om ergonomi i sångundervisningen. Resultatet påvisar att det råder olika meningar gällande begreppen anatomi och ergonomi hos musiklärarna. Eleverna är istället de som är mer insatta i definitionen av begreppet ergonomi och tycker sig kunna urskilja ergonomiska inslag i sångundervisningen. Därutöver visar resultatet också på musiklärarnas syn på sambandet mellan kulturella verktyg och ergonomi. Med tanke på att resultatet visar brist kring användandet av ergonomi i sångundervisningen är det svårt att dra några direkta kopplingar mellan ergonomi och kulturella verktyg. Däremot använder samtliga lärare sig av kulturella verktyg i sin undervisning så som noter, instrument osv. De tre lärarna har olika kunskaper och erfarenheter om vad ergonomi är och i vilken utsträckning de själva använt sig av det i sin egen sångundervisning.

Den här undersökningen tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som pekar på att musikun-dervisningen i Sverige rör sig inom en tämligen begränsad trygghetszon gällande bland annat genre, repertoar och innehåll. Mitt syfte med studien har varit att undersöka gymnasieelevers upplevelser av att musicera utanför det välbekanta samt undersöka tankebanor och resonemang kring repertoar i ensembleundervisningen på gymnasiet. För min undersökning har en kvalitativ metod använts. Empirin har sedan samlats in, dokumenterats och analyserats med hjälp av tran-skribering av en videoinspelning som skett under en ensemblelektion med en grupp gymnasie-elever, samt en efterföljande gruppintervju. Ensemblemomentet har gått ut på att spela ett mu-sikstycke från Grekland i en udda taktart. Gruppintervjun behandlade frågor om upplevelser, associationer, svårigheter, möjligheter, repertoarval och att röra sig utanför trygghetszonen. Min undersökning visade resultat som antyder att eleverna tycktes röra sig inom en tämligen begränsad trygghetszon i ensemblen och aldrig tidigare hade musicerat i musik utanför väster-ländsk populärmusik, trots att det står tydligt i det centrala innehållet i kursen ensemble att eleverna ska få möjlighet att musicera i musik från andra kulturer. Undersökningens respon-denter ansåg att musicera inom den här typen av musik var en positiv upplevelse och uppgav flera anledningar till att det kan var nyttigt att röra sig utanför det bekanta. Anledningarna var bland annat att det kunde vara ett smart sätt att lära sig nya taktarter, skalor och tonaliteter på. De sa även att de kunde främja kreativiteten i låtskriveri, improvisation, laborering, och gemen-skap. Således indikerar studiens resultat att röra sig utanför det bekanta kan genera kunskap som har en hel del fördelar, vilket i förlängningen kan leda till fördjupade musikaliska färdigheter.