The aim of this study was to investigate why musical instruments are not used more freely and frequently during activities as recess or at the after-school centres. A survey was executed among primary school staff in Piteå municipality, Sweden. The survey addressed past experience of musical activities, interest in music as well as individual extent of musical education. Participants were further asked to give a recollection of the accessibility of musical instruments in their workplace and eventually to reflect upon how satisfied they were with current accessibilities and work procedures considering the use of musical instruments. The outcome of the survey shows that there is a high accessibility of musical instruments in the primary school organization of Piteå municipality and that elementary teachers, as well as after-school centre teachers, often have formal musical education in their professional training. Despite these seemingly good conditions regarding musical practice, music is still treated differently from other topics and school activities. This could indicate that there are other elements, apart from actual musical competence, that are the source of these misconceptions and insecurities concerning musical instruments. One such element could be the individual experience of musical training and views on musical competence mediated within former teacher-student relations. Other elements include discourse and social structures within the teaching community, connected to views in larger society on culture and musicality, that could be the real cause of musical instruments not being used outside of musical classes. This study raises the question of what is to be prioritized in the school system. Should music teachers still be the only ones “allowed” to play instruments? Or should school staff put aside their own opinions and insecurities so that children may have a rich learning experience in music which further promotes development and progress? / Denna studie började med observationen att musikinstrument, även om de finns tillgängliga i skolans lokaler, inte används i någon större utsträckning utanför de lektioner som hålls av musiklärare. Syftet med den här studien är att förstå varför musikinstrument inte används mer ofta, och mer fritt, inom de verksamheter inom skolan som skulle kunna ha utrymme för det, såsom under rasterna eller fritidshemmens aktiviteter. En enkätundersökning har genomförts med lågstadielärare, musiklärare och fritidspedagoger i Piteå kommun. Deltagarna fick svara på frågor om deras tidigare erfarenheter av musikaliska aktiviteter, deras intresse för musik samt omfattningen av individuell musikalisk utbildning. De blev vidare ombedda att uppskatta tillgången till musikinstrument på deras arbetsplats och fick slutligen reflektera över hur nöjda de var med verksamhetens förutsättningar för musicerande och musikskapande aktiviteter. Utfallet av enkätundersökningen visar att det finns en hög tillgänglighet av musikinstrument i grundskolans lokaler inom Piteå kommun samt att lärare och fritidspedagoger ofta har tagit del av viss akademisk musikutbildning i sin pedagogiska utbildning. Trots dessa goda förutsättningar för musikaliska aktiviteter och musikskapande är musik fortfarande, som ämne och aktivitet sett, annorlunda betraktat jämfört med andra ämnen och aktiviteter inom skolans verksamhet. Musikinstrument, vilka skulle kunna ses som viktiga verktyg för lärande, ses istället som exklusiv utrustning som bara får användas av den som redan behärskar musik som konstform - såsom musiklärare eller kulturskolelärare. Studien väcker frågan om vad som ska prioriteras i verksamheten. Ska musiklärare fortsätta vara de enda som “får” använda och spela på musikinstrument? Eller är det dags att lärare och fritidspedagoger lägger diskursen och osäkerheten åsido så att barnen kan få tillgång till en rikedom av erfarenheter av musik som vidare främjar lärande och utveckling?

<p>Studien grundar sig på vår hypotes om att de finns könsspecifika mönster i barns val av musik. I studien används både en kvalitativ och kvantitativ metod. Vi har genomfört ett lyssningsexperiment i med 118 elever i F-3 och vi har även genomfört fokusintervjuer med 19 elever i år 1-2. Studien belyser viktiga aspekter av elevers uppfattningar kring musikpreferenser samt hur eleverna upprätthåller könsstereotypa mönster.</p><p>Syftet med studien är dels undersöka om det finns några könsspecifika mönster i elevers val av musik samt att undersöka om det går att upptäcka könsstereotypa mönster i elevers musikpreferenser, attityder och uppfattning om musik. Resultaten från studien kommer att diskuteras i relation till tidigare musiksociologisk forskning om genus och musik.</p><p>Våra resultat sätts i relation till läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna Lpo94. Därför anser vi att studien är relevant för alla som arbetar i skolan då det står i Lpo 94 att musik bör involveras i undervisningen och att läraren skall försöka motverka traditionella könsmönster.</p>

<p>Uppsatsen undersöker tillgängligheten på läromedel i ämnet musik. Främst då inom modern pop- och rockhistoria. Vi har intervjuat fem aktiva musiklärare och två rektorer. Vi ställde frågor rörande behovet av läromedel inom musik och pop- och rockhistoria. Deras syn på läromedel i musik och i pop- och rockhistoria och vad de själva använder sig av för läromedel. Hur detta tillhandahålls och sammanställs, vilka källor de använder sig av. Valet till vår undersökning grundar sig på att vi själva tycker att det råder en stor brist på läromedel i ämnet musik och vi ville se om så var fallet rent generellt och samtidigt sammanställa ett eget läromedel i just pop- och rockhistoria. Resultaten vi kom fram till visar på en stor brist på läromedel i ämnet musik och speciellt i modern pop- och rockhistoria. Anledningarna till detta är många. Men de främsta ansåg vi var en brist på tydligt utformade mål i styrmedlen, en låg status på ämnet musik och att det verkade vara en tradition att musiklärare gör sitt eget material i ämnet musik. I diskussionen tar vi upp och fördjupar oss i de ovanstående resultat baserat på vad vi fått fram från våra informanter och vad vi själva upplever.</p>

<p>The dialogical plait in individual vocal education</p><p>Thesis in Music Education by Jannike Huss. Part of the work for the master´s degree. Studies from School of Music, Theatre, and Art, University of Örebro, 2010. Available from Örebro University, SE-701 82 Örebro, Sweden. Original in Swedish.</p><p>This thesis treats the value of communication for individual vocal education on a higher level. The purpose is to examine and illuminate what is happening in the interaction between teacher and student in individual vocal education, and how it in turn can affect learning. To get deeper knowledge and understanding of the subject, observations of singing lessons and openhearted interviews have been conducted with one teacher and two of her students. During the discussions the participants gave their own views on how an effective communication can occur in the interaction between teacher and student. In this study, only individual lessons in singing on tertiary music education have been studied. The students participating in the study are both prospective teachers with a major in vocals, and it turned out that they already were obvious carriers of two different roles, namely their student role and also their future occupational role. Due to this fact they could experience the interaction from both sides. The interviews with both students were directly connected to their lessons, and after the lessons the teacher was interviewed. All the interviews took shape as open conversations, and have since been transformed into a coherent narrative with a narrative approach in order to create meaning and context (Kvale, 2008; Georgii-Hemming, 2005). Data from the empirical material has been processed, and recounted to a theoretical conceptual framework (von Wright, 2003; Buber, 2004).</p><p>Keywords:</p><p>Vocal education, dialogue, interaction face-to-face, intersubjectivity, relationship, teacher training.</p>

<p>The purpose of this study is to shed light on how teachers on the upper secondary Arts with Music programme use movement in their teaching of music, and how they approach movement as an educational tool, by investigating the following three issues:</p><p>1. What significance does movement have for teachers on the Arts with Music programme?</p><p>2. How do teachers on the Arts with Music programme regard movement as an educational tool in the teaching of music?</p><p>3. How do teachers on the Arts with Music programme use movement as educational tool?</p><p>The methodology used is a combination of focus group interviews and observations. The aim was to connect data collected from focus groups interview with observations in order to look into how things were said by the teachers seemed to be employed in their practice.</p><p>The values of different cultures and ages and their significance for our choice of methods as teachers, and our view of music and the consequences it has for our role in the learning process are the key areas of this study. I selected to dispose the content in informal and formal learning (Davidsson & Correia, 2002, Lilliestam, 2006), absolute and realtivistic views of musicality (Brändström, 1997), high and low (Klingfors, 2003), nature and culture (Ehn & Löfgren, 1982), male and female (Bouij, 1998, O´Neill 1997; Lenz Taguchi, 2003), mind and body (Gustavsson, 2000; Davidsson & Correia, 2002).</p><p>The informants maintain that movement could have performance purposes, physical purposes and educational purposes, as a tool in the teaching of music.</p><p>What I consider the most salient aspect of my study is that although the informants consider movement as important in both teaching and artistic contexts, they did not use it to any significant extent as a teaching aid.</p>

<p>Syftet med denna undersökning är att ta reda på vilka upplevelser, erfarenheter och minnen informanterna, som är i 19 till 22-årsåldern, har med sig från musikundervisningen i grundskolan. Intresse ligger även i om uppleverlserna, erfarenheterna och minnena skiljer sig hos de informanter som valt att studera musik vidare på folkhögskolenivå och de informanter som har valt att arbeta eller studera med något som inte har med musik att göra. Undersökningen har genomförts genom intervjuer med fyra personer, två som valt att studera musik vidare på folkhögskolenivå och två som inte gjort det. Informanterna har alla gått i kommunal grudnskola samt att de i tioårsåldern utövade musik i någon form på fritiden. Resultatet visar att musikundervisningen under låg- och mellanstadietiden hos samtliga informanter upplevdes som rolig och inspirerande. Däremot har de flesta uttryckt ett missnöje över musikundervisningen under högstadietiden, som de uppfattade som en stökig tid. Informanterna anser att lärarens roll och uppdrag är att inspirera eleverna och hjälpa dem att hitta sin roll och utvecklas kreativt. De som valt att studera musik vidare hade redan under grundskoletiden ett stort intresse för ämnet. Musikundervisningen vid sidan om skolan blev mer tagen på allvar eftersom alla valt att vara där och eleverna kunde inspireras av varandras utveckling.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att synliggöra och tolka musikpedagogiska grundsyner bland pianolärare inom svensk kommunal musik- och kulturskola.</p><p>Arbetet tar sin utgångspunkt i lärarnas autonomi, den frihet de har att utforma undervisningen utifrån deras personliga värderingar och åsikter.</p><p>Inom musik- och kulturskolan finns kommunpolitiskt uppsatta målformuleringar. Meningarna i dessa dokument skiljer sig dock avsevärt från varandra. Jämför vi med grund- eller gymnasieskolan finns där en helt annan grad av styrning. De nationella direktiven har en helt annan legitimitet och påverkan för den pedagogiska verksamheten. På så vis förstår vi att musik- och kulturskolans verksamhet i mångt och mycket blir ett resultat av den enskilda lärarens uppfattningar och ideal kring uppdraget som musiklärare. Dessa ståndpunkter grundar sig i en musiksyn respektive pedagogisk grundsyn och tillsammans bildar de en så kallad musikpedagogisk grundsyn.</p><p>Uppsatsen bygger på en kvalitativ forskning där kärnan består av fyra intervjuer med olika pianolärare. Som bakgrund finns också en större kvantitativ forskning, vilken har varit en utgångspunkt och även till viss del urvalsgrundande för att finna representativa intervjupersoner.</p><p>Intervjuerna har gett insikt i hur en musiksyn och en pedagogisk grundsyn integrerar för att bilda en musikpedagogisk grundsyn. Begrepp som estetik och kulturarv, demokrati och mångfald har blivit centrala. Lärarna har också poängterat åsikter om att ge eleverna en gedigen grund och att utgå från elevernas egen känsla i undervisningen.</p><p>Resultatet har sedan ställts mot tidigare forskning. Intervjuerna bekräftar också i viss mån en övergripande kategorisering i innehålls- kontra elevcentrerade lärare, att som lärare undervisa till eller genom musik.</p>

No description available.

<p>I have been using qualitative interviews to explore music's influence in school from a learning perspective, community perspective and identity-building perspective. I have visited two classes at two different schools to do these interviews with ten informants, both students and teachers. My interview questions were almost the same for both students and teachers, but differed in wording. My research is based on the informants’ answers and relevant sources such as literary books, curricula and the Internet.</p><p>After fieldwork was completed, I transcribed the interviews to further analyze them according to relevant theories, such as Bergman (2009) and Antal Lundström (1996). I am satisfied with the results of the research and I am glad that the sources I have found verify my own theories about music's understated value in schools and that music is really a necessary tool to help learning, community and identity creation. Regrettably I have not found any theories that take an opposite stance to my views.</p><p>Through my research I have found that music can benefit most students, not all because everyone has different needs - but many, in their learning process. Music, for example, helps with a new means of expression for students. I have also found that music increases the cohesion and creates community in groups where the participants reveals new sides to each other - something that creates a strong and secure group. The music gives students the opportunity to try different roles - it strengthens the students' personalities and helps them in their identity formation.</p>

<p>Bakgrunden till uppsatsen är att skribenternas intresse väckts då de i lärarutbildningen läst musik och fått verktyg för att arbeta med musik i andra ämne. Ett varierat arbetssätt fångar fler elever än om pedagogen håller sig till ett och samma arbetssätt. Syftet är att undersöka pedagogers användning av musik som ett pedagogiskt hjälpmedel i undervisningen i matematik, svenska och engelska i årskurserna fyra till sex. Datainsamlingen genomfördes i form av kvalitativa intervjuer med tre pedagoger i årskurs fyra till sex. Resultatet visar att pedagogerna ansåg sig sakna kompetens för att använda musik för att stödja undervisningen. En slutsats som kan dras är att pedagogerna behöver mer kompetens i hur musik kan främja lärandet och hur musik kan användas i andra ämne. <strong></strong></p>