The aim of this study is to examine marriage as something both desirable and normal in three popular novels from the 1860s about marriage: Rosa Carlén’s Agnes Tell: en äktenskapshistoria (1860), Marie Sophie Schwartz’s Alma eller De moderna äktenskapen (1860) and Sara Pfeiffer’s Aurora Trampe (1867). Using a theoretical perspective from Michel Foucault and Judith Butler, I have analysed the novels as being producers of, and resistance against, norms. The good marriage is partly depicted as a utopian vision in the novels, which therefore functions as fantasies for the readers. But it is also depicted as a realistic possibility. Though difficult to achieve, the main characters reach the goal through individual improvement towards correct behaviour. The question for the main characters is not whether they are going to marry or not, but how to make their marriages good ones. Other options than marriage are ignored or described as faulty. At the same time, alternatives and resistance to the description of the good marriage and the roles of husband and wife are shown through distortions and discords. This can reveal the good marriage as a constructed ideal. Failure to conform to the expected roles and people standing outside the marital discourse, are ridiculed and described as deviant; but the mere existence of these failures makes the ideal seem less natural.

No description available.

Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ metod analysera barns reflektioner om normalitet och avvikelse. Dessa två begrepp belystes genom genus och en människas livsfaser. Studien baserades på 10 intervjuer med 7-åringar där samtalen med barnen utgick från ett antal bilder av män och kvinnor i olika faser i livet. Studiens fokus var att undersöka hur barnen bestämmer genus, vad som är normalt och avvikande samt om beskrivningarna om manligt och kvinnligt varierar, allt utifrån olika livsfaser. Utifrån barnens resonemang har jag funnit att barnen bestämmer genus genom att resonera över en människas utseende och egenskaper. Avvikelse från normen manligt är bland annat att en man har långt hår, men jag har även funnit variationer i barnens beskrivningar om manligt och kvinnligt utifrån olika livsfaser. Barnen har skilda krav på hur medelålders män och kvinnor ska bete sig. Däremot talar barnen om äldre män och kvinnor som om de vore en person, inte man och en kvinna, utan en gammal.

Med den här uppsatsen vill vi synliggöra hur barn kan använda bilder i sitt subjektsskapande, samt hur vi pedagoger kan arbeta med bilder utifrån ett ’denormaliseringsperspektiv’. Med det menar vi att försöka synliggöra, förskjuta och förändra de betydelser som barn och pedagoger lägger i begreppet normalitet. Med andra ord handlar det om att utmana dominerande diskurser och normer kring vad som kan betraktas som ett riktigt och önskvärt sätt att vara och leva, och visa att de inte är så entydiga, stabila och ”naturgivna” som vi ibland upplever dem. Detta för att möjliggöra för barnen att vara och göra ”rätt” på många olika sätt. Vi skriver också fram hur pedagogers (våra egna) föreställningar kring vad som är ”normalt” kan få betydelse för barns subjektsskapande. Vår undersökning består av ett utforskande projekt med tre femåriga förskolebarn, vilket vi själva ledde. Detta för att utprova möjliga arbetsformer för att barn och pedagoger tillsammans ska kunna ompröva och utvidga sina föreställningar kring normalitet. Vi har arbetat med bilderna i en bok. Barnen har läst den, tillsammans, utifrån bilderna. Därefter gjorde vi dramaövningar, för att pröva olika subjektspositioner. Barnen fick också laborera med kopierade och utklippta delar av bilderna, för att se hur de kunde användas i en annan kontext än bokens. Allt dokumenterades med videokamera (vid ett par tillfällen av barnen själva). Sedan har vi analyserat materialet genom att försöka utläsa så många olika betydelser av det barnen och vi själva gör och säger, som möjligt. Detta för att komma bort från föreställningen om att det bara skulle kunna finnas en enda sanning om vad som utspelade sig i varje situation. Vi har istället försökt dekonstruera vad som vid en ytlig läsning skulle kunna tyckas entydigt och självklart, för att synliggöra att människors agerande är och tolkas kontextuellt och diskursivt. På så sätt vill vi också visa hur våra och barnens handlingar styrdes av hur vi, såväl som barnen, (diskursivt) uppfattade situationen. De referenser vi främst lutar oss mot är Hillevi Lenz Taguchi som skrivit om feministisk poststrukturalistisk teori, och Elisabeth Nordin Hultman som skrivit om barns subjektsskapande i relation till de material och den miljö som omger dem. Vad som främst blir synligt i vår analys, är hur aktivt barnen använde sig av bokens bilder i sitt subjektsskapande. De uttryckte tydligt vilka personer de ville vara och vilka de inte ville vara. Vi blev också smärtsamt medvetna om hur normerande våra egna föreställningar var och hur det påverkade vårt förhållningssätt till barnen. Samt vilket värdefullt redskap pedagogisk dokumentation är för att kunna fördjupa det utforskande arbetet, och ompröva sitt eget agerande i förhållande till barnens. Vi utarbetade även strategier som vi tycker är användbara i ett denormaliseringsarbete.

I och med 1902 års lag angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn blev det lättare för myndigheterna att påverka ett barns uppväxt. I Nyköping bildades barnavårdsnämnden, som hade denna lag som rättesnöre, år 1907. Barnavårdsnämnden innehade en stor makt då de kunde påverka ett barns liv. Under åren 1907 till 1916 anmäldes 40 barn till barnavårdsnämnden i Nyköping. Dessa barn ansågs avvika från normen om en ideal barndom. Den ideala barndomen i början av 1900-talet ansågs från myndighetshåll vara att växa upp med en försörjande far och en vårdande mor. Det ansågs bättre att växa upp på landet än i staden där nöjen som biografer och Folkets park kunde skada barnen moraliskt. Med hjälp av handlingar från barnavårdsnämnden i Nyköpings arkiv, tidigare forskning och en makt- och normaliseringsteori analyseras i uppsatsen barnavårdsnämndens arbete mellan åren 1907-1916. Barnavårdsnämnden hade olika disciplineringsåtgärder att vidta vid fostran av de till dem anmälda barnen. Dessa åtgärder var varning, aga, att ställas under uppsikt eller att skiljas från hemmet. Även barnens föräldrar kunde av barnavårdsnämnden förmanas att sköta sina uppfostringsplikter bättre. Skolan hade stort inflytande i hur dessa dicsiplineringsåtgärder tillämpades. Detta då de anmälda barnens lärare fick uttala sig om barnet ifråga inför nämnden. Många av de barn som anmäldes till nämnden ådrog sig fler än en åtgärd. Den vanligaste disciplineringsåtgärden var varning. Den vanligaste anledningen till att barnen anmäldes var olika former av tjuvnadsbrott och den vanligaste anmälaren var polisen.

Syftet med denna uppsats är att göra en diskursanalys av barnfetma och överviktiga barn i medieframställningar. Jag vill undersöka bland annat huruvida överviktiga barn framställs som en kategori vilken underordnas en grupp av barn som anses normalviktiga, på vilket sätt frågor om moral kopplas till debatten om barnfetma, vilka som driver den överordnade diskursen samt vad, vem eller vilka som anses orsaka barnfetman. Jag bygger min undersökning på en analys av 80 stycken artiklar, publicerade i tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen under år 2006. Genom min analys finner jag att överviktiga barn underordnas de barn som räknas som normalviktiga, bland annat just på grund av att övervikt definieras som onormalt och därmed som icke önskvärt. Vidare ser jag att övervikt och omoral på flera sätt kopplas samman, till exempel genom att övervikt ses som ett tecken på bristande kontroll. Debatten kring barnfetma kan också sägas följa ett recept för moralisk panik. Experter driver, med den medicinska diskursens särskilda status i ryggen, den överordnade diskursen i materialet. De både definierar problemet och pekar ut dess källor. Som orsaker till den ökande barnfetman framhävs bland annat negativa influenser från USA, föräldrars bristande kompetens samt att vi lever i en ny tillvaro med nya levnadsvillkor.

Kravet på dokumentation av elever har ökat starkt sedan den målstyrda skolan infördes. Skolorna ska skriva individuella planer för varje elev samt åtgärdsprogram för elever som är i behov av särskilt stöd. Konkurrens mellan skolor om resurser gör att rektor kan känna sig tvungen att problematisera elevens tillkortakommanden ytterligare då skolan ansöker om särskilt stöd. Litteraturgenomgången visar att behovet av att skriva om elever som faller utanför vad samhället för varje tid ansett normalt, har funnits alltsedan folkskolan startade. Elever som inte kunde följa med i skolan eller hade ett avvikande beteende särskiljdes, exkluderades, och blev placerade i hjälpklasser eller på institutioner. Idag har vi en skola för alla och inkludering är ett honnörsord. Trots det fortsätter skolorna skriva att många elevers behov bäst tillgodoses i exkluderande grupper, särskolor eller specialskolor. Studien är en textanalys som beskriver och analyserar ansökningar om särskilt stöd som en rektor på en skola skrivit. Den belyser hur elever kan dokumenteras i dagens skola och vilken retorik som används när en skola skriver om elever i behov av särskilt stöd. I de tolv texter som analyserats anses elever som har koncentrationssvårigheter vara det främsta skälet till att rektor ansöker om särskilt stöd. Det är eleverna som är bärare av problemen och stödet som söks är ekonomiska extramedel för att kunna anställa assistenter. Inte i något fall återfinns problemen på grupp- eller organisationsnivå. I diskussionen tas koncentrationssvårigheter och diagnosers eventuella värde upp samt ges förslag på vad skolan kan göra med de extra resurserna. Förhoppningen är att studien ytterligare kan belysa sättet att tala och skriva om elever i skolan, och därmed bidra till diskussionen om vad det ökande skrivandet och dokumenterandet av elever kan innebära på sikt.

Barn bedöms i skolan och det görs via betygen. Alla barn är olika individer, har olika lärstilar, bakgrund och erfarenheter. Trots det ska alla följa samma mål i skolan. Elever som inte lyckas uppnå målen tenderar att bli föremål för åtgärder. Syftet med uppsatsen är att undersöka den organisatoriska och praktiska utformningen av det individuella programmet och hur det upplevs av lärare och elever. Teoretiskt har jag använt mig av klassiska sociologiska teoretiker som Erving Goffman, Howard Becker och Michel Foucault som behandlar normalitet och avvikelse som fenomen. Jag har även använt mig av studier som beskriver hur det sker en kategorisering av elever i skolans värld och hur elever historiskt har stämplats som avvikare då de haft svårt att hänga med i skolarbetet eller varit stökiga. Metodologiskt har jag använt mig av ett kvalitativt tillvägagångssätt där jag intervjuat två lärare och fyra elever på ett individuellt program i Stockholm. Resultaten visar att eleverna har en individuellt utformad undervisning anpassad till deras individuella nivå och svårigheter, vilket upplevs både positivt och negativt. Lärarna anpassar även undervisningen utifrån en kategorisering av elever. Eleverna upplever inte att de går på ett ”vanligt” program och uppvisar en skoltrötthet som kan kopplas till deras grundskoleerfarenheter och att de inte blivit sedda och lyssnade på, samt till deras sociala erfarenheter som resulterat i skolk och mobbning. Samhällsklimatet som råder idag, med prestation som ledstjärna, påverkar dessa elever negativt då de har svårt att konkurrera med betygen, och därmed bli antagna till ett nationellt program.

Young adults with mild intellectual disability and their thoughts about the own home was investigated and is described in this thesis. A qualitative research method was used, and the respondents thoughts about where and how to live were gathered through interviews. The investigation is based on the theoretical concept of normality, identity and quality of life since these aspects are important components of the individual's positive experiences of their homelife. People with disabilities has rights goverened by law, but in this thesis the individuals subjective experiences, feelings and wishes are described. The importance of the individual\2019s rights to make their own decisions, feeling of pericipation and personal security was found to be important factors for a satisfying living environment. The right balance between getting the help you need and want, and still experience the power too make your own decisions determines the level of satisfaction. The values and norms from childhood can influence what is seen as an optimal living-environment and what makes a home.

Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger talar om normalitet och avvikelse hos elever i grundskolan och identifiera vilka diskurser som dominerar samt diskutera vilka sociala konsekvenser det kan få för den enskilde beroende på vilka diskursiva framställningar av verkligheten som görs. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt och stämplingsteoretiskt perspektiv. Studien bygger på intervjuer av fyra pedagoger med diskursanalys som analysmetod. Resultatet visar på fem olika diskurser. Diskursen om att passa, den sociala diskursen, föräldrardiskursen, uppmärksamhetsdiskursen samt diskursen om att hjälpa. Normalt kopplas till elever som gör, lyckas och vill det som förväntas. När det avvikande ska definieras visar resultatet på att det handlar om att beskriva elevers oförmåga till att fungera socialt i skolmiljön. Ytterligare framkommer en diskurs kring föräldrar och dess påverkan. Två ytterligare diskurser handlar om att uppmärksamma elever i svårigheter och att återföra elever mot det normala. Flera faktorer medverkar till huruvida elever riskerar att stämplas som avvikare, såsom normer och föreställningar kring elevers föräldrar och personliga egenskaper.