Undersökningen baseras på frågorna, ”Hur kan pedagogik avsedd för människor med diagnosen ADHD se ut idag?” och ”Hur kan en undervisningsmetod som är utvecklad genom ett designpedagogiskt perspektiv och avsedd för människor med diagnosen ADHD se ut?” Syftet är att ur ett designpedagogiskt perspektiv undersöka hur pedagogiska metoder för människor med ADHD diagnos ser ut samt att analysera dessa utifrån en diskursanalysinspirerad metod. Undersökningen använder begreppet ADHD- pedagogik som samlingsbenämning för pedagogik avsedd för människor med diagnosen ADHD. Jag har använt mig av en diskursinspirerad metod för att analysera olika former av pedagogiskt material avsedda för människor med diagnosen ADHD. Analysen resulterade i tre diskurser som jag kallar bilder om, för och av ADHD.Under arbetets gång har jag letat efter människor med diagnosen ADHD för att tillsammans utveckla pedagogiska metoder. Detta resulterade i en workshop i slutet av arbetet men namnet ”Gör ditt eget diagnos-smycke”, där personer med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar deltog. Min gestaltning bestod av ”Diagnos-smycken” gjorda av deltagare på workshopen inklusive mig själv. De flesta smyckena har en medföljande text som förklarar/beskriver eller berättar något om smycket och/eller om den egna diagnosen/diagnoserna.

Syftet med denna studie är att belysa hur man på en skola arbetar med elever som har olika neuropsykiatriska diagnoser. Vidare är det av intresse att undersöka hur dessa elever bemöts av andra på skolan. De neuropsykiatriska diagnoserna som kommer att presenteras är, ADHD, Autismspektrumstörningar (Autism och Aspergers), tvångssyndrom (OCD), Tourettes syndrom, inlärningssvårigheter (dyslexi) samt DAMP. Fokus kommer att ligga på den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD som är den vanligaste. Stämplingsteorin har använts i studien då den är högst aktuell på grund av att man än idag stämplar individer utifrån vad man anser vara normalt eller avvikande. I studien har kvalitativa intervjuer använts. Fem pedagoger på en skola har intervjuats och resultatet visar att pedagogerna upplever att de har en tydlig bild av hur man ska arbeta med elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Tydlighet, struktur och repetition är riktlinjer i detta arbete. Vidare visar resultatet att dessa elever inte ses som ett problem. Däremot ställer det högre krav på pedagogerna eftersom de måste anpassa undervisningen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Klimatet på skolan är en viktig faktor för acceptansen, den öppna miljön bidrar till en acceptans för det som är annorlunda och gör att stämpling inte förekommer i lika stor utsträckning. Resultatet visar att det finns både fördelar (gemenskap och inklusion) och nackdelar (svårt att koncentrera sig och nå mål) med den integrerade skolformen .

Background By law, extra adaptions must be made for students who are at risk of not achieving the knowledge requirements within the framework of regular teaching. Students with neuropsychiatric disabilities may have learning difficulties as well as social and emotional difficulties, which can make it more difficult in groupwork. As a result, they often need extra adaption. Lack of extra adaptions can increase student absenteeism. There are framework factors that can affect the implementation of the teaching and thus the students´ results. Objective The purpose of the study is to identify and describe how teachers make extra adaptions in the learning environment for the practical parts of Home and Consumer studies for students who have neuropsychiatric disability such as ADD, ADHD and ASD. Method In the study, nine semi-structured qualitative interviews were conducted with certified teachers in Home and Consumer studies at seven schools in five municipalities in different parts of the country. In the processing of the material, qualitative content analysis was used. Results The teachers showed great commitment and described various extra adaptations for students with neuropsychiatric disability that were applied. Some extra adaptions that were mentioned were, for example customed group compositions and placement in the room. Lack of knowledge about neuropsychiatric disability, difficulties with group compositions due to large groups of students as well as other framework factors such as lesson time affected the possibilities of making extra adaptions for students with neuropsychiatric disability. Conclusion The teachers request education on neuropsychiatric disability and how extra adaptions can be designed, but the study shows that the teachers nevertheless make many extra adaptions within the framework of the regular teaching. However, there were conflicts between framework factors and the intentions of the teachers to design these extra adaptions which means that the school isn´t equivalent. / Bakgrund Enligt lag ska extra anpassningar för elever som riskerar att inte uppnå kunskapskraven göras inom ramen för den ordinarie undervisningen. Elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ha inlärningssvårigheter samt sociala- och känslomässiga svårigheter, vilket kan försvåra vid grupparbeten. Därav behöver de ofta extra anpassningar. Avsaknad av extra anpassningar kan öka elevernas frånvaro. Det finns ramfaktorer som kan påverka undervisningens genomförande och därmed elevernas resultat. Syfte Studiens syfte är att identifiera och beskriva hur behöriga lärare i Hem- och konsumentkunskap gör extra anpassningar i lärmiljön för de praktiska momenten av Hem- och konsumentkunskap för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, såsom ADD, ADHD och AST. Metod I studien gjordes nio semistrukturerade kvalitativa intervjuer med behöriga lärare i Hem- och konsumentkunskap på sju skolor i fem kommuner i olika delar av landet. Vid bearbetningen av materialet användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat Lärarna visade ett stort engagemang och beskrev olika extra anpassningar för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som tillämpades. Några extra anpassningar som nämndes var till exempel anpassade gruppsammansättningar och placering i lokalen. Bristande kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, svårigheter med gruppsammansättningar på grund av stora elevgrupper likväl som andra ramfaktorer som lektionstiden påverkade möjligheterna att göra extra anpassningar för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.  Slutsats Lärarna efterfrågar utbildning om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och hur extra anpassningar kan utformas men studien visar att lärarna trots allt gör många extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det fanns dock konflikter mellan ramfaktorer och de intentioner lärarna hade för att utforma dessa extra anpassningar vilket gör att skolan inte är likvärdig.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar om tillgången till resurser och stöd för elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) inom lågstadiet. Syftet var även att ta reda på vilka stöd och resurser som pedagogerna menar att de har idag, vilka utmaningar som finns med undervisningen och vilka stöd och resurser som enligt pedagogerna bör finnas i lågstadiet. Detta kopplades även till ramfaktorteorin. Genom en enkätstudie kunde syftet besvaras och resultatet av studien analyserades utifrån forskningsfrågorna. Enkäten besvarades av 38 pedagoger och inkluderade påståenden och fördjupande frågor. Svaren granskades utifrån ramfaktorteorin. De ramfaktorer som var relevanta för studien var tid, personal, gruppstorlek, lokaler, ekonomiska resurser, föräldrar, skolans ledning och organisation. Resultatet visade att många pedagoger upplevde att det var svårt att undervisa elever med NPF då olika ramfaktorer påverkade undervisningen. Dessa var främst gruppstorlek, tid, personal och fortbildning. Det fanns flera förslag på hur denna problematik skulle kunna åtgärdas enligt pedagogerna, som pekade på att elever med NPF behövde få ett individanpassat stöd där det finns stöttning från utbildad och kunnig personal i ett mindre sammanhang. Resultatet visade också att flera pedagoger ansåg att det inte fanns tillräckligt med stöd och resurser, men att de använde både extra anpassningar och särskilt stöd för att stötta elever med NPF. Denna studies resultat stämmer överens med vad som framkommit i tidigare forskning. Utifrån studiens kunskapsbidrag kan framtida forskning studera vidare för att finna en lösning för att det ska finnas tillräckligt med stöd och resurser för elever med NPF i lågstadiet.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka om det är motiverat med 20 minuters pulsträning i 70 – 90 procent av maximal hjärtfrekvens tre gånger i veckan för en selektivt utvald grupp där en övervägande del antingen har ADHD diagnos eller uppvisar symptom på det, eller andra diagnoser som dyslexi och språkstörning. Vad blir resultatet på ett Trail Making test A och B efter 20 minuters pulsträning tre gånger per vecka efter 11 veckor? Vad blir resultatet på ett Digit Span Memory test efter 20 minuters pulsträning tre gånger per vecka efter 11 veckor? Vad blir resultatet på ett Flanker test efter 20 minuters pulsträning tre gånger per vecka efter 11 veckor? I vilken utsträckning klarar eleverna att hålla sig inom valt intensitetsintervall, 70-90 procent [BL1] av maximal hjärtfrekvens? Metod 17 elever deltog i en 12 veckor (1 vecka uppehåll för lov) lång intervention av pulsträning i 70-90 procent av maxpuls under 20 minuter tre gånger i veckan. Tre tester som mäter olika kognitiva förmågor har utförts före och efter interventionen. Trail Making test A och B, Digit span memory test samt Flanker test. Resultat För Trail Making test B sågs en statistiskt signifikant skillnad i svarstid mellan tmtb_test (Mdn=99,9s) och tmtb_efter (Mdn=73,1s) p=0,002. För övriga tester sågs ingen signifikant effekt av pulsträningen. Slutsats Pulsträning har en effekt på Trail Making test B, som mäter exekutiva förmågan, mellan första och sista testet. Ingen inlärningseffekt kunde ses. För Digit span som mäter arbetsminne så kunde ingen effekt ses. På Flanker test som mäter selektiv uppmärksamhet kunde en tendens till skillnad ses. Av detta kan inte dras slutsatsen att pulsträning har en signifikant effekt men ej heller kan vi helt avfärda tanken. Eller så har denna studies design inte kunnat mäta det. Mer forskning kring området är nödvändigt.

Den bristfälliga forskningen om resursskolor väckte ett intresse hos oss att undersöka detta närmare utifrån ett vägledarperspektiv. Syftet med studien är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare arbetar med elever på resursskolor. I studien har sex yrkesverksamma vägledare på sex olika resursskolor intervjuats. Det är inte givet att alla resursskoleelever har en diagnos, men av dem som har en diagnos är ADHD och AST de mest förekommande. Empirin har analyserats utifrån Careership-teorin, KASAM samt begreppet valkompetens. Resultatet pekar på att vägledningen alltid måste anpassas efter elevernas behov. En god relation till eleverna och deras känsla av trygghet är två essentiella faktorer som är avgörande för vägledarnas arbete. Eftersom det inte alltid ligger i elevens förmåga att kunna fatta och fullfölja beslut beträffande framtiden behöver vägledarna stötta och hjälpa eleverna i olika utsträckning, för att öka deras valkompetens och förbereda dem inför gymnasievalet och den nya skolformen. Studiens slutsatser är att vägledarna inte alltid kan vidga elevernas perspektiv utan snarare kan behöva begränsa dem. Fokus ligger på att öka elevernas självkännedom och stötta dem till att kunna bli självständiga i framtiden. Forskning pekar på att det finns utmaningar för individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att etablera sig i vidareutbildning och på arbetsmarknaden. Genom att arbeta med karriärlärande kan vägledarna förbereda och rusta eleverna inför vidareutbildning och arbetsliv.

Denna kandidatuppsats är en kvalitativ intervjustudie som riktar in sig på professionella inom HVB-hem och deras upplevelser av arbetet med placerade barn och unga som har en NPF-diagnos. De diagnoser som studien innefattar är ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och autismspektrumtillstånd.    Intervjustudien har utförts med semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma socialpedagoger. Intervjuerna transkriberades ordagrant och sex teman identifierades för analys. De teoretiska utgångspunkterna för studien är KASAM (känsla av sammanhang) och kommunikations/-relationsteori.    Studien ledde fram till resultat som visade på vikten av kommunikation och relation i arbetet med barn och unga som har NPF samt vikten av barnens delaktighet. Många konflikter visade sig många gånger grundas i hur personalen kommunicerade med barnen. Lågaffektivt bemötande, tålamod och empati beskrevs som gemensamma nämnare. Tydlighet i arbetssättet i form av rutiner och struktur visade sig enligt informanterna vara oumbärligt i arbetet med dessa barn och unga. Det rådde samstämmighet i upplevelserna av skilda beteenden hos flickor och pojkar med NPF-diagnos, men att de ska bemötas av personalen på samma sätt.    Resultaten visade även på att de organisatoriska förutsättningarna i form av personaltäthet, utbud av insatser och rutiner vid studiens utförande var bristfälliga för att tillfredsställa dessa barn och ungas behov. Utbildning och kompetens var två viktiga grundpelare i arbetet med barn med diagnoser och det saknades tillräcklig vidareutbildning och spetskompetens för att utföra ett tillfredsställande arbete.

Antalet studenter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) har ökat de senaste åren. Det innebär att studie- och yrkesvägledare inom universitet och högskolor i allt större utsträckning möter dessa studenter. Syftet med den här studien är att få större förståelse för hur studie- och yrkesvägledarna arbetar med den individuella vägledningen av studenter med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det kan ge fördjupad och betydelsefull kunskap för den fortsatta vägledningen inom högre utbildning. Åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med studie- och yrkesvägledare på fem olika lärosäten i Sverige. Intervjuerna ger en möjlighet att synliggöra vägledarnas upplevelser, uppfattningar och arbetssätt med studenter som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den insamlade datan har tematiserats med hjälp av tematisk analys, vilket har resulterat i tre huvudteman: identifiering av studenter med npf, det individuella vägledningssamtalet och kompetensutvecklingsbehov. Vi diskuterar vikten av tidig identifiering av studenter med npf, som kan leda till att de får rätt stöd och lyckas bättre med sina studier. Vi diskuterar också karriärteoriernas betydelse för en professionell vägledning. Vi lyfter studie- och yrkesvägledarnas önskemål om att få mer kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i syfte att öka tillgängligheten och att motverka diskriminering. Avslutningsvis diskuteras de regelverk som styr studie- och yrkesvägledarnas arbete. Vidare forskning behövs om studenternas upplevelse av studie- och yrkesvägledning inom högre utbildning och det stöd som erbjuds under studietiden.

Uppsatsens syfte är att förstå för hur studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan bemöter elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). I inledningen beskrivs hur skolan skall vara likvärdig för alla elever, men hur tidigare forskning visar att elever med NPF har andra behov som inte tillmötesgås. Det här beskrivs bero på att personal på skolan inte har kunskapen som behövs för att bemöta eleverna på bästa möjliga sätt. Elevernas behov av anpassningar i förhållande till skolväsendets bristfälliga kunskap i att bemöta dessa, skapar således en paradox. Undersökningen till denna uppsats har utförts genom en kvalitativ metod där sex verksamma studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan medverkat. I resultatet av studien framkommer det att studie- och yrkesvägledarna använder sig av motiverande samtal samt att de arbetar med att öka elevernas självkännedom i sitt bemötande av elever med NPF. Vidare beskrivs hur studie- och yrkesvägledarna finner det gynnsamt att ge eleverna med NPF mycket tid under samtalen samt skapa en god relation med dessa.  Genom att använda teorierna SCCT, The Careership Theory och The Skilled Helper så analyserades det empiriska materialet. Bland annat så använder The Careership Theory sig av Bourdieus begrepp så som handlingshorisont, fält och kapital som kunde kopplas samman med hur respondenterna anser att elever med NPF har begränsade möjligheter och erfarenheter när det kommer till deras val och väljande. SCCT menar bland annat på att self-efficacy, alltså situationsbundet självförtroende, är en bidragande orsak till hur en individ presterar och känner motivation inför olika uppgifter. Detta framkom det en tydlig koppling till i det empiriska materialet. Samtliga respondenter menade även att en grundsten för att ett vägledande samtal skall bli lyckat är att ha en respektfull och bra relation till varandra, vilket The Skilled Helper instämmer i.