Syftet med vår studie var att undersöka förskollärares inställning till högläsning,barnlitteratur och litteratursamtal i flerspråkiga förskolor. Denna studie har varitbetydelsefull att göra då vi anser att det behövs mer kunskap om högläsningensplats och betydelse i förskolans verksamhet i flerspråkiga miljöer. Det känns ävenangeläget då den nya reviderade läroplanen för förskolan lyfter högläsning som ettav läroplansmålen. I studien har vi använt oss av sex förskollärare med olika långerfarenhet av arbetet med flerspråkiga barn. Vi har utgått från två frågeställningar ivår studie: Vilken inställning har förskollärare i flerspråkig förskola till användandetav högläsning för barns språkliga utveckling? Hur uppger förskollärare i flerspråkigförskola att de använder sig av högläsning i samverkan med barn ochvårdnadshavare för att stimulera barns språkliga utveckling? Vi har valt i vår studieatt utgå från det sociokulturella perspektivet då vårt intresse var att fokusera påsamspelet som sker mellan förskollärare och flerspråkiga barn under högläsningmed barnlitteratur och litteratursamtal. Vi har även valt att fokusera på hurförskolläraren samverkar med vårdnadshavarna i detta arbete. Resultatet av vårakvalitativa intervjuer visar att samtliga förskollärare anser att högläsning,barnlitteratur och litteratursamtal är viktigt för flerspråkiga barns språkutveckling.Detta blir synligt i förskollärarnas organisering av läsmiljöer, val av barnlitteratursamt givande litteratursamtal som de flerspråkiga barnen får ta del av. Samtligaförskollärare använder sig av digitala verktyg i syfte att ge flerspråkiga barn tillgångtill andra språk. Det blir även synligt i resultat att det finns hinder som påverkar atthögläsning och litteratursamtal inte sker på ett effektivt sätt i verksamheten. Dettagäller även samverkan med vårdnadshavarna som delvis saknas på vissa förskolor.

Språket är en väg in. Att kunna kommunicera på ett meningsfullt sätt och ta till sig information är avgörande för hur en kan delta i ett demokratiskt samhälle i stort. I en förskolekontext har förskollärare ansvar för att lägga grunden till barns språkutveckling och i denna studie vill vi synliggöra hur detta arbete kan te sig i förhållande till högläsning och barnlitteratur. Genom att använda öppna intervjufrågor har vi gett 14 förskollärare möjlighet att uttrycka sina erfarenheter och sitt pedagogiska tankesätt kring högläsning och dess inverkan på barns språkutveckling. Vårt resultat är tolkat utifrån ett sociokulturellt perspektiv och visar att det finns en stor medvetenhet i arbetet med högläsning, samt att förskollärare finner många faktorer och förutsättningar som kan gynna barns språkliga medvetenhet både selektivt och generellt.

Forskning visar att musik och musikstunder kan användas för att främja barns språkutveckling. I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att uttrycka och kommunicera sina upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som till exempel musik.    Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på och använder sig av musik som ett stöd för barns kommunikation och språkutveckling. Studien utgår från två teoretiska perspektiv. Det första är Holmbergs fyra lärande perspektiv som handlar om lärande om, med, i och genom musik samt Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv har vi valt att utgå från två olika grundsyner, imitation och interaktion. Tio förskollärare från sju olika förskolor inom fyra olika kommuner intervjuades. Studien visade att förskollärarna använder sig av musik och musikundervisning för att främja barns språkutveckling. Sånger och ramsor var vanligt förekommande i musikundervisningen och dessa aktiviteter ansågs bidra till barnens språkutveckling. Förskollärarna använde sig av flera olika redskap inom musikundervisning för att utveckla språket, bland annat sångkort, sångpåse och sångsagor. Musik användes främst som ett sätt att lära sig något annat, det vill säga lärande med musik där musiken hade ett utommusikaliskt mål. Musik förekom under dagen, både som planerade musikstunder och som en spontan aktivitet i olika situationer eller sammanhang där både förskollärare och barnen initierade musikstunden. Förutom att musik användes som ett sätt att utveckla barnens språk lyfte förskollärarna även fram musik som ett sätt att bygga gemenskap och som en inkluderande aktivitet i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka hur förskolepersonal arbetar med språkutvecklandemiljöer, hur de upplever att olika miljöer kan ge olika förutsättningar när det gällerspråkundervisningen i förskolan. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från halvstrukturerade intervjuer med förskolepersonal, vilket innefattar barnskötare och förskollärare. Studien tar stöd i det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att informanterna var överens om att språkutvecklande miljöer är en viktig aspekt inför barnsspråkutveckling. Även att förskolepersonals förhållningssätt och arbetssätt kan ha eninverkan på barns vidare språkutveckling. Det framkom även att förskolepersonalsnärvaro utgjorde en stor betydelse för barns språkutveckling. Slutsatsen är att miljönoch dess utformning utgör en viktig del av den didaktiska planeringen i språkundervisningen i förskolans utbildning.

Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om förskollärares syn på sina arbetssätt och förhållningssätt kring barnens språkutveckling vid högläsning. Vi upplever att högläsning är en central del i barnens språkutveckling och uppfattar att många förskollärare saknar kompetens inom området. Högläsningen har omformulerats och lagts till som ett nytt läroplansmål i den nya läroplanen för förskolan, Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter (Lpfö18, 2018, s.8).   Vi anser att det är viktigt att få kunskap och kompetens om hur förskollärare kan arbeta med planerad högläsningen som aktivitet i verksamheten. Vidare har studien byggts på en enkätforskning och utgått från ett bekvämlighetsurval då enkäten lades upp på ett förskollärarforum. Enkäternas frågor utformades som strukturerade frågor och påståenden, där respondenterna kunde svara instämmer helt, instämmer delvis, eller instämmer inte. Respondenterna fick även frågor där de kunde svara med egna ord utifrån sina erfarenheter. Datamaterialet samlades in och analyserades i olika diagram som presenteras i analysdelen.  Studien utgår från den sociokulturella teorin, då dess centrala begrepp är språkutveckling, mediering och proximala utvecklingszonen. Barnen lär sig i interaktion med vuxna i sin närhet, sina vänner, nära och kära. De imiterar sina vänner i kamratkulturen på förskolan och lär sig utav varandra, därför kändes denna teori relevant till vår studie om högläsning och språkutveckling.  Resultatet som framkom i vår studie var att det fanns skillnader i hur förskollärare arbetar med högläsning gentemot yngre samt äldre barn och förskollärares syn på högläsning som en planerad aktivitet. Många förskollärare i studien uppfattade att de hade högläsning som planerad aktivitet för att språkfrämja barnen dagligen, men vid deras svar om hur detta planerades var överhängande svar vid läsvilan. En tolkning av dessa svar var att högläsning med språkutvecklande samtal som aktivitet var mer planerad med de äldre barnen, medan de yngre barnen mer hade läsvila som en lugn aktivitet och färre samtal tillsammans med förskollärare.

No description available.

Forskning kring TAKK och slutsatser om att det bidrar till barns språkutveckling existerar. Däremot finns det begränsad forskning kring vilka situationer och på vilket sätt TAKK hjälper barns språkutveckling i förskolan. Syftet med vår undersökning var att få en djupare förståelse för om och hur metoden TAKK kan hjälpa barn i sin språkutveckling och i vilka situationer språkutvecklingen främst sker. Studiens syfte uppfylldes genom ett arbete centrerat kring två frågeställningar: Hur hjälper TAKK barns spåkutveckling i förskollverksamheten enligt pedagogerna? och i vilka situationer upplever pedagogerna att TAKK har mest språkutvecklande effekt? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ forskningsmetod där intervjuer med pedagoger i förskoleverksamheten analyserades. Den teoetiska utgångspunkten i analysen av empirin utgår från Lev Vygotskijs perspektiv. De begreppen i den valda teorin som används är den proximala utvecklingzonen, situerad lärande, imitation och indikativ funktion. Resultatet visar att samtliga pedagoger anser att TAKK hjälper barns spåkutveckling genom att TAKK ökar deras självkänsla och känsla av inkludering. Det uppvisar även att pedagoger har stort ansvar i barns språkutveckling. Det framkommer även att TAKK har som mest språkutvecklande effekt i inskolningsperioder, rutinsituationer och situationer med flerspråkiga barn.

Denna uppsats handlar om hur förskolorna inkluderar musik och rörelse för de yngsta barnen för att främja språkutvecklingen. Syftet med uppsatsen är att erövra kunskap kring hur pedagogerna arbetar med musik och rörelse och hur dessa kommer till uttryck i verksamheten. Observationer utfördes på två avdelningar på en förskola i en kommun i norra Sverige. I materialet ingår också en jämförande studie som genomfördes i två kommuner i södra Sverige för att se likheter och skillnader i det pedagogiska arbetet med de båda uttrycksformerna musik och rörelse. Totalt intervjuades fem pedagoger på fyra olika förskolor. Det empiriska materialet tolkades sedan utifrån Vygotskijs sociokulturella teori. Den metod som användes var kvalitativa intervjuer samt videoinspelning av aktiviteterna. Resultatet visar att förskolorna genomgående arbetar med musik och rörelse och inkluderar dessa som ett viktigt ämne inom verksamheten. De samarbetar för att de estetiska lärprocesserna ska vara väl synliga i verksamheten för att främja barnens språkutveckling.

Syftet med studien var att öka kunskapen om hur förskollärare arbetar med språkutveckling i relation till högläsning. Frågeställningar som berörts är i vilken utsträckning högläsning förekommer i verksamheten, hur förskollärare arbetar med språkutveckling i relation till högläsning och vilka former av samverkan finns i relation till högläsning. Utifrån syfte och frågeställningar genomfördes intervjuer med förskollärare för att ta reda på om förskollärare använder sig av högläsning med syfte på språkutveckling.Den metod som användes för att genomföra intervjuerna var kvalitativ form av intervju. Informanterna var erfarna förskollärare och leder barngrupper i åldrarna tre till fem år.Resultatet visar att arbetet med språkutveckling finns i verksamheterna men inget som förekommer i relation till högläsning. Arbetet med språkutveckling nämns i relation till lekar, matsituationer, ramsor och tecken som stöd. Högläsning förekommer i allra högsta grad som avkoppling, vilket skapar olika krav på barnen. Samarbete med bibliotek förekommer vid två av tre förskolor, genom bokbuss och närhet till bibliotek.Digitalisering förekommer vid alla tre förskolor genom digital bilderbokstjänst.

Att lärare ska arbeta med högläsning i undervisningen är inte något som tydligt skrivs in i läroplanen, trots de fördelar som arbetet med högläsning har. Det kan därför vara intressant att undersöka hur lärare förhåller sig till arbetet med högläsning i undervisningen, fast att det inte finns med i läroplanen. Denna studie har därmed i syfte att få nya insikter inom svenskämnets didaktik och bidra till eventuell kunskapsutveckling inom läraryrket genom att undersöka lärares resonemang kring arbetet med högläsning i undervisningen samt dess betydelse för elevers språkutveckling. För att kunna uppnå detta utgår arbetet från dessa två frågeställningar: Hur resonerar lärare när det kommer till arbetet med högläsning i klassrummet? och Hur resonerar lärare om högläsningens roll och betydelse för språkutveckling? Studien är av kvalitativ metod i form av sju semistrukturerade intervjuer, där sex intervjuer är gjorda via mejl och en är genomförd muntligt. Resultatet visar att lärare väljer högläsningsböcker som kan knytas till ett tema som klassen eller arbetslaget arbetar med samt böcker som är intressanta för elever och lärare. Vidare visar resultatet att arbetet med högläsningsböcker ofta består av ett för-, under- och efterarbete. Lärarna påpekar dessutom att de är medvetna om högläsningens påverkan på elevers språkutveckling. Resultatet tolkas därefter utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med Vygotskys begrepp den proximala utvecklingszonen och Bruners begrepp scaffolding, i centrum. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den tidigare forskningen som bland annat säger att högläsningen bör ges utrymme i läroplanen, så att lärare kan arbeta med högläsning med gott samvete. I diskussionen förs resonemang om att lärare inte behöver bortprioritera viktiga moment endast för att de inte skrivs in i läroplanen, utan att de förväntas använda sig av vetenskap och beprövad erfarenhet för att ständigt utveckla sin undervisning.