Studien undersöker hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med barns språkutveckling i förskolans verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats och med metoden semistrukturerade intervjuer har vi undersökt hur förskollärarna beskriver att de arbetar med miljön för att främja barns språkutveckling samt vad förskollärarna beskriver är betydelsefullt i deras roll för att utveckla barns språk. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretisk utgångspunkt i studien och resultatet visar att miljön, val av material och förskollärarnas roll är betydelsefullt i arbetet med barns språkutveckling där benämna ord, TAKK-tecken och högläsning ses som viktigt. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med att skapa miljöer som ger barnen möjlighet att samtala och samspela i. Val av material och gruppindelningar är viktiga faktorer i deras arbete för att utmana och stötta barns språk. Förskollärarna är medvetna om att de har en betydelsefull roll i barns språkutveckling och ses som språkliga förebilder.

Förskolans roll i barns språkutveckling kan ses vara betydande för hur barn utvecklar språket. Utifrån detta valdes att undersöka språkutveckling i kontext till förs­k­o­l­a­n. Syf­tet med studien är att undersöka förskollärares perspektiv på barn språkutveckling i förskolan. Undersökningen utgår från en kvalitativ metod där semistrukturerade int­e­rvjuer anvä­n­des i syfte att synliggöra förskollärares uppfattningar om ämnet och g­e­n­o­m­ detta få svar på frågeställningarna: Hur beskriver förskollärarna barns spr­å­k­u­t­v­ec­kling i kontext till för­skolan? Vad ser förskollärarna som avgörande för barns språk­utveckling i förskolan? En tematisk analysmetod tillämpades i relation till ett soc­io­kulturellt perspektiv. Resultatet visar bland annat att förskollärares fö­r­hå­l­l­n­in­g­s­sätt påverkar barns möjligheter att utveckla ett gediget språk. Slutsatsen kan dras att språk­utveckling i förskolan är komplext med flera påverkansfaktorer. Bristande språk­undervisning kan påverka det individuella barnet såväl som på samhällsnivå.

Studiens syfte är att ta reda på hur några förskollärare beskriver sitt arbete med språkutveckling i förskolan och hur de planerar sin fysiska lärmiljö. I studien har en kvalitativ forskningsansats använts och som datainsamlingsmetod har semistrukturerade intervjuer utförts. Studiens riktning har gått ur ett sociokulturellt perspektiv och begrepp som nämns är proximala utvecklingszonen, scaffolding, mediering och appropriering. I resultatet synliggörs vikten av att vara en närvarande förskollärare och att det gäller att fånga upp lärandesituationer eftersom den språkliga utvecklingen sker hela tiden i det vardagliga samspelet. Den fysiska lärmiljön är av betydelse då pedagogerna behöver utforma platser utefter barns intressen, som fångar upp deras nyfikenhet och kan bjuda in till samspel. Slutsatsen är att det språkfrämjande arbetet pågår hela tiden och inte enbart vid planerade aktiviteter, att som förskollärare ta tillvara på de spontana tillfällena där barn visar intresse och att hela tiden vara medveten om sitt eget språkbruk.

Syftet med vår studie är att undersöka vilka arbetsmetoder och lärandemiljöer pedagoger använder för att utveckla språkutveckling hos flerspråkiga barn i förskolan samt hur dessa arbetsmetoder stämmer är överens med det sociokulturella perspektivets bild av en god språkutveckling miljö. Vi har genomfört en kvalitativ studie på tre mångkulturella förskolor i södra Sverige. Vi har intervjuat fem förskollärare som arbetar aktivt med flerspråkiga barns språkutveckling.    Studien utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella perspektivet som tar sin utgångspunkt i att allt lärande hos barnet sker genom sociala samspel och kommunikation med andra. Det betyder att sociala sammanhang stimulerar flerspråkiga barns språkutveckling.    Vårt resultat från studien visar att alla intervjuade förskollärare har likadana förhållningssätt om flerspråkiga barns språkutveckling. Där pedagogerna betraktar flerspråkighet som en tillgång för individen och samhället. Dessutom hade förskollärarna kunskap om att lärandemiljö spelar viktigt roll i flerspråkiga barns språkinlärning. Det visar sig i studiens resultat att alla förskollärarna använder sig av likadana arbetsmetoder i olika förskolor såsom benämna och upprepa föremål, högläsning, bildstöd, teckenspråk, TAKK och kroppsspråk. Alla dessa arbetsmetoder utgår ifrån sociokulturella perspektiv och har utgångspunkt från barns lärande kommunikation. Resultat av vår studie visar också att samarbeta med vårdnadshavarna är avgörande för barns språkutveckling. Ett samarbete mellan familjen och pedagoger ökar dessutom flerspråkiga barns trygghet i förskolan. Det visar även att ett starkt modersmål är basen till en framgångsrik språkinlärning hos flerspråkiga barn. Alla intervjuade pedagoger har en positiv uppfattning till språkutveckling av flerspråkiga barn i förskolan.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om förskollärares arbete med språkutveckling hos flerspråkiga barn. I en granskning från Skolinspektionen (2017) presenteras det att förskollärare saknar kunskap och metoder i arbetet med att stimulera språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Med motiv i detta har studien utgått från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare har genomförts för att belysa förskollärares erfarenheter av detta arbete. Förskollärarna som intervjuats är verksamma på förskolor där majoriteten av barngruppen är flerspråkig. Resultatet visar att förskollärarnas erfarenheter präglas av en positiv syn på flerspråkighet. I resultatet framkom även att förskollärarna tycks ha ett medvetet arbetssätt och att de nyttjar ett flertal olika metoder som de anser vara gynnsamma för flerspråkiga barns språkutveckling. Slutligen uppmärksammas att förskollärarna upplever ett antal utmaningar i detta arbetet. Slutsatsen av studien tyder på att det både finns främjande och hindrande aspekter av förskollärares arbete med språkutveckling hos flerspråkiga barn.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares perspektiv på flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Studien tog en kvalitativ forskningsansats där åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med legitimerade förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt tog avstamp i Roger Säljös tolkning av Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Dataanalysen genomfördes med hjälp av tematiskanalys och då framkom fyra övergripande teman i resultatet: förutsättningar i arbetet med flerspråkighet, flerspråkiga barns förutsättningar till språkutveckling, förskolans miljö och material samt samverkan med vårdnadshavare. Resultatet visar bland annat att flerspråkiga barn ges olika förutsättningar till språkutveckling beroende på vilka språk som talas av personalen. Studiens slutsats är att förskollärarna beskriver ett gediget arbete med flerspråkiga barns språkutveckling men att utbildning inom området är önskvärt. Förskollärarna uttrycker den pedagogiska miljön som betydelsefull för flerspråkiga barns språkutveckling, både den fysiska miljön tillsammans med materialet såväl som den sociala miljön och deras förhållningssätt.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring användandet av TAKK som kompletterande metod inom förskolan för att stimulera barns språkutveckling, samt att få kännedom om hur kunskapsnivån avseende TAKK uttrycks av förskollärare. Insamlandet av empiri har skett via halvstrukturerade intervjuer med sex förskollärare som därefter analyserats med stöd av begrepp inom den sociokulturella teorin, samt relevant forskning och litteratur. Resultatet visade på att förskollärarna anser att TAKK är gynnsamt för alla barns språkutveckling och de ger uttryck för en önskan om kompetensutveckling inom TAKK. En slutsats är att förskollärarna behöver ha de kompetenser som erfordras, exempelvis i form av tillräckligt förråd av tecken, för att hjälpa barnen uppnå en god språkinlärning. För att erhållandet av kompetensutveckling ska vara möjligt behöver fler få chans till grundutbildning. Samarbetet mellan kommun, landsting och universitet behöver öka så att fler får de kompetenser i TAKK som behövs för att metoden ska kunna nyttjas på ett sätt som är stimulerande för barns språkinlärning och språkutveckling.

Abstarct Studiens syfte är att belysa förskollärarnes perspektiv på hur musikaliska  och språkliga mål vävs samman i musikundervsiningen i förskolan. De två frågeställningar som studien har utgått ifrån är: Hur beskriver förskollärare de undervisningsmetoder som används för att främja musikaliska och språklig utvecklninhg hos barn i förskolan? Hur beskriver förskollärare kopplingar mellan musikaliska och språkliga mål i musikundervisningen? Utgångspunkter för studien är läroplanens skrivningar om betydelsen av att använda sig av musik, som exempelvis sång och rörelsesånger, för att utveckla barns språ, samt tidagre forskning som belyser kopplingar mellan musikunderisning och barns språk.  Studien har en kvalitativ metodansats där empirin har samlats in via semistruktuerade intervjuer med fem förskollärare från både småbarns- och syskornavdelningar. Resultatet belyser förskollärarnas perspektiv på de metoder som används i musikundervisningen i de olika åldersgrupperna. Studien utgår från det didaktiska perspektivet på kopplingar mellan musikundervisning och språk hos barn. Undersökningens kärna är hur förskollärare förhåller sig till ämnet musik i förskolan och på vilket sätt de didaktiska valen inom musik motiveras med hänvisning till barns språk.  Studiens resultat har analyserats utifrån ett teoretiskt perspektiv där begreppen didaktiktrianglen och inommusikaliska samt utommusikaliska mål står i centrum. Resultatet påvisade didaktiska överväganden och språkutvecklande musikaliska verktyg i förskolekontext. I intervjuerna beskrev förskollärare hur musikaliska och språkliga mål vävdes samman i musikundervisningen samt hur de såg på vikten av musik för barns språk. Det visade sig också att förskolläararna önskar mer kompetens, kunskaper och erfarenheter inom musikundervisning.

Over the past few decades, as a result of globalization and increasing global migration, Sweden has witnessed significant demographic changes. This has created a multicultural and multi-linguistic society.  New languages, backgrounds and more differences to take into account have presented teachers with a challenging task in designing their teaching. Teachers' attitudes towards students’ languages and methods that acknowledge and encourage the use of students’ full linguistic repertoire are highlighted as essential in order to create conditions in which the students can succeed. Despite this, it appears in previous research that many teachers lack sufficient pedagogical tools in order to provide the students with the linguistic stimulus they require. The aim of this qualitative study is to examine and contribute with knowledge about how language developing approaches might promote learning in multilingual F-3 classrooms. The aim is formulated through the following research questions:   ·       How to the teachers describe that the language development approach affects their teaching? ·       How do the teachers describe the opportunities and obstacles they experience when it comes to taking advantage of students’ linguistic resources in teaching?    The data for this study has been collected through four semi-structured interviews with teachers with experiences of teaching in multilingual classrooms. The study’s theoretical basis is based on the theory of social practices where learning and language development is described as a result of the interaction and interplay amongst the students and teachers in the classroom's social context. The results show that the teachers have a positive attitude towards multilingualism and that the teaching is designed with a particular focus on language development. In the result the teachers also give prominence to showing curiosity towards students' languages and creating conditions for understanding and participation as key factors in promoting students’ language and knowledge development. The teachers further explain the positive effects that occur when students' first languages are lifted and used in the teaching and emphasizes that small actions can have big effects on students’ identity and knowledge development.

Syftet med denna studie har varit att skapa en ökad kunskap för hur man arbetar med språkutveckling i förskolan. Även bidra med en förståelse för hur specialpedagoger och förskollärare tillsammans arbetar för att främja och stötta barns språkutveckling. Samt vilka språkstimulerande aktiviteter och anpassningar man använder i detta arbete.  Jag har använt mig av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer vid insamling av data till studien. Alla respondenter i studien har erfarenhet av att arbeta med språkutveckling i förskolan och alla respondenter är även verksamma inom förskolan. Studiens teoretiska förankring utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling.  Studiens resultat visar att både förskollärarna och specialpedagogerna anser att samarbetet dem emellan är något positivt och bra för barns språkutveckling. Även att de ser mer möjligheter än hinder i detta samarbete men att de anser att tiden ibland inte alltid räcker till. I studien uppkommer även ett flertal olika anpassningar och aktiviteter som respondenterna uppger att de arbetar med på förskolan, för att främja barns språkutveckling.  Den slutsats man kan dra av studien är att specialpedagogerna och förskollärarna anser att arbete med språkutveckling är en mycket viktig del i förskolans verksamhet. De anser även att det finns ett flertal olika sätt att arbeta på, för att stimulera- och främja barns språkutveckling och att det är i samspelet mellan pedagogerna och barnen på förskolan som denna utveckling sker. Man kan se att specialpedagoger och förskollärare hävdar att samarbetet dem emellan spelar en viktig roll i det språkutvecklande arbetet och för barns språkutveckling. Samt att de säger att det är viktigt att specialpedagoger och förskollärare tar tillvara på varandras kompetenser i detta arbete. Man kan likaså dra slutsatsen att pedagogerna önskar att det fanns mer tid avsatt för det gemensamma arbetet tillsammans med specialpedagog, då de anser att tidsbrist kan utgöra ett hinder.