Inledning Studies syfte är att undersöka hur lärare arbetar med lässtrategier i samband med högläsning i den svenska skolan. I vår studie utgår vi från två olika frågeställningar där vi ser närmare på hur lärare arbetar med högläsning och även hur lässtrategier används i samband med högläsningen. Syfte I studien ser vi även närmare på hur lärarens roll kan påverka undervisningen. Vilken påverkan läraren har och vilka fördelar det finns för eleverna när det gäller högläsning i klassrummet.  Metod Vi har samlat material och har sammanställt vår studie utifrån sex olika lärare i Sverige, verksamma i årskurserna 4–6. Vår studie utgår från en kvalitativ metod där vi med semistrukturerade intervjuer samlade information från informanterna. Allt material som samlades in transkriberades och sammanfattades in i en tabell.  Resultat Resultatet visar att samtliga lärare arbetar med högläsning i sin undervisning. Hur ofta och när på dagen läraren väljer att läsa högt för eleverna varierar. Samtliga lärare arbetar med lässtrategier i samband med högläsning. Detta menar lärarna förbättrar elevernas läsförståelse och även gör att deras ordförråd ökar. De vanligaste förekommande lässtrategierna som användes av samtliga lärare var lässtrategierna läsfixarna från En läsande klass: förutspå, reda ut oklarheter, ställa frågor, sammanfatta och skapa inre bilder. En läsande klass har figurer och andra namn på lässtrategierna vilket kan göra att läraren själv bestämmer hur och om figurerna ska användas eller inte. I resultatet framkommer det att vissa lärare enbart använder sig av lässtrategier från läsfixarna och andra använder sig av namnen från läsfixarna, exempelvis spågumman som är att förutspå och även bilden på figuren för att få en bättre förståelse. I resultatet visas det tydligt att lässtrategierna används olika men att det oftast sker före, under och efter högläsningen. Samtliga intervjuade lärare menar att det är viktigt med en bra lärarroll i klassrummet och att lärarrollen kan påverka undervisningen. Resultatet visar tydligt att erfarenhet och kunskap gör det enklare att implementera lässtrategier i högläsning.

No description available.

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att lära elever att läsa i syfte att de ska vara en del av den samhälleliga gemenskapen samt att kunna läsa för att lära. Trots detta sjunker läsförståelsen hos elever i svensk skola och gapet mellan högpresterande och lågpresterande elever ökar. Via vedertagna läsmodeller synliggörs att avkodningsförmåga och språkförståelse tillsammans utgör förutsättningar för att läsning med förståelse ska uppstå. På mellanstadiet förväntas eleverna kunna läsa för att ta till sig kunskaper i skolans alla ämnen. Forskning visar att det finns relativt stor andel elever som av olika anledningar inte kan läsa på en ändamålsenlig nivå. Hur tar skolan sig an dessa elever? Föreliggande studie fokuserar på de elever som trots god avkodningsförmåga har svag läsförståelse. Med stöd i teorier om läsutveckling, metakognition och känsla av sammanhang genomfördes en intervention, designad som en undersökande fallstudie. Syftet var att identifiera och undervisa elever i årskurs 2, med god avkodningsförmåga men med svag läsförståelse. Undervisningen fokuserade på ordförståelse och läsförståelsestrategier med avsikt att utveckla elevernas läsförståelse. Resultaten visar att det å ena sidan är lätt att identifiera elever som matchar profilen för studien. De visar å andra sidan att det är svårt att se mätbara resultat för utveckling av läsförståelse efter en intervention under en begränsad tid. Dock visar elevernas kommentarer att de själva uppskattar den undervisning de fått och anser att de utvecklat strategier för bättre läsförståelse. I överensstämmelse med tidigare forskning visar vår studie att ett rikt ordförråd och god ordförståelse, som gynnar elevernas förförståelse, tillsammans med effektiv användning av läsförståelsestrategier är viktiga aspekter för att elever ska kunna ta sig an texter på egen hand.

Syftet med föreliggande litteraturstudie är att undersöka hur ett urval av tidigare forskning visar hur den dialogiska högläsningen påverkar elevers läsförståelse. Studien är inriktad på att undersöka den dialogiska högläsningens påverkan för elevers språkutveckling och vilka arbetsmetoder som påverkar elevers kognitiva förmågor. Målgruppen för studien är lärare i årskurs F-3 inom ämnet svenska. Utifrån de analyserade vetenskapliga artiklarna konstaterades det att lärare arbetar med dialogisk högläsning på olika sätt och i olika utsträckning, men den tar mindre plats i undervisningen i jämförelse med traditionell högläsning. Det leder till att det påverkar elevers möjligheter till att utveckla samtal om text med resonemang och egna reflektioner. Dialogisk högläsning influerar elevers utveckling av sina kognitiva förmågor men för att elever ska kunna utvecklas behöver lärare tänka på hur undervisningen är planerad. Slutsatsen som kan dras av litteraturstudien är att planerad dialogisk högläsning har en positiv effekt på elevers språkutveckling, inklusive deras läsförståelse. Den dialogiska högläsningen kan utföras på olika sätt för att främja elevers utveckling.

Bakgrund: Då barn möts av en kognitiv utmaning talar de ofta högt med sig själva. Detta är en vanlig strategi hos barn i femårsåldern och kallas privat tal (private speech) vilket gradvis, i takt med att barnen åldras, utvecklas till en tyst form kallat inre tal. Inre tal är centralt i flera kognitiva uppgifter bland annat planering och problemlösning och är även involverat i arbetsminnet, främst i den fonologiska loopen. Det finns en begränsning i arbetsminnets kapacitet och även den fonologiska loopen är begränsad hos barn med utvecklingsstörning. Arbetsminneskapaciteten och utvecklingen av fonologiska loopen har en stor avgörande betydelse i tillägnandet av ordförrådet och därför kan en begränsning eller försening leda till en försening även i ordförrådet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka inre tal hos barn med utvecklingsstörning samt att undersöka om det finns något samband mellan barnens inre tal och det aktiva respektive passiva ordförrådets storlek. Metod: I studien deltog 28 barn. Målgruppen bestod av 14 barn med lätt till måttlig utvecklingsstörning i åldrarna 8:4-16:0 år. Kontrollgruppen bestod av 14 barn med typisk utveckling i åldrarna 4:8-8:6 år. De båda grupperna matchades efter deras testresultat på Ravens färgade progressiva matriser. Det aktiva ordförrådet testades med Boston Naming Test och det passiva ordförrådet undersöktes med Peabody Picture Vocabulary Test. För att undersöka barnens inre tal och minnesstrategier användes European Picture Span Study.  Resultat: Resultatet visar att barnen i kontrollgruppen har ett större passivt och aktivt ordförråd jämfört med målgruppen och att ett större ordförråd hos kontrollgruppen tycks ha viss betydelse för att barnen ska välja en mer mogen strategi. Målgruppen i föreliggande studie använder sig av verbala strategier i mindre utsträckning än kontrollgruppen, men de tycks ha utvecklat en medvetenhet kring sin strategianvändning. Analyserna visar även ett signifikant samband mellan uppnådd spannivå och storleken på det passiva ordförrådet hos målgruppen, medan det hos kontrollgruppen finns ett signifikant samband mellan uppnådd spannivå och storleken på det aktiva ordförrådet. / Background: When children are faced by a cognitive challenge they often speak out loud to themselves. This is a common strategy in five year old children and is called private speech, which gradually, is developed into a silent form called inner speech. Inner speech is essential in several cognitive tasks including planning and problem solving, and is also involved in the working memory, particularly in the phonological loop. Children with intellectual disabilities have a limitation in the capacity of the working memory and in the phonological loop. The capacity of the working memory and the development of the phonological loop have a big importance in the acquisition of the vocabulary, therefore a limitation or delay in these skills lead to a delay in the vocabulary. Aim: The purpose of this study was to investigate the inner speech in children with intellectual disabilities and to investigate the correlation between the inner speech and the dimension of the active and passive vocabulary.  Method: 28 children participated. The target group consisted of 14 children with mild to moderate intellectual disabilities aged 8:4-16:0 years. The control group consisted of 14 children with typical development aged 4:8-8:6 years. The two groups were matched according to their test results on Raven's Colored Progressive Matrices. The active vocabulary was tested with Boston Naming Test and the passive vocabulary was examined with the Peabody Picture Vocabulary Test. To examine the inner speech and memory strategies the European Picture Span Study was used. Results: The result showed that the children in the control group have a bigger passive and active vocabulary compared to the target group and that there is a correlation between having a big vocabulary and using a more mature strategy in the control group. The target group use phonological strategies to a smaller extent than the control group, but they seem to have developed a consciousness regarding their use of strategies. The analysis also shows a significant correlation between span level and the size of the passive vocabulary in the target group, whilst there is a significant correlation between the span level and the active vocabulary in the control group.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på hur specifik undervisning genom dialogisk högläsning påverkar ordförrådsutvecklingen i det svenska språket hos elever med annat modersmål än svenska och att undersöka om det finns någon skillnad i denna utveckling beroende på om eleverna är födda i eller utanför Sverige. Syftet var vidare att ta reda på flerspråkiga elevers tankar kring ordinlärning generellt och ordinlärning genom dialogisk högläsning specifikt. Studien har genomförts i två etapper där såväl kvantitativa som kvalitativa data har samlats in. Den första etappen genomfördes med för- och eftertester av ordförråd samt undervisning genom dialogisk högläsning. Gruppintervjuer användes till den kvalitativa delen av studien. En anova genomfördes för att analysera det kvantitativa materialet och till det kvalitativa materialet användes tematisk analys. I studien deltog sammanlagt 47 elever i åk 4 varav 24 ingick i en experimentgrupp och 23 ingick i en kontrollgrupp. Resultatet redovisas i två delar där den kvantitativa undersökningen inleder kapitlet för att därpå följas av den kvalitativa undersökningen. Studien visar att elevernas ordförråd ökar genom undervisning i dialogisk högläsning. Såväl elever som är födda i Sverige som elever som är födda i ett annat land visade på en ökning av ordförråd genom interventionen. Studien visar vidare att eleverna tillägnar sig nya ord genom att fråga en expert, genom ordbokssökande, genom att lära i kontext och genom att skriva för att minnas. Studien visar till sist att elevernas upplevelser av ordinlärning generellt och lärande genom dialogisk högläsning specifikt var överlag positiv.

Utgångspunkten för detta arbete är att medvetandegöra och inspirera pedagoger i förskolan hur man kan använda sig av populära småbarnslekar för att utmana toddlarnas ordförråd. Med begreppet toddlare menas barn mellan 1 och 2,5 år. Det är under de första levnadsåren som barn lägger grunden för sin språkliga utveckling behövs många olika typer av språkliga upplevelser under denna tid. Produkten har anpassats till pedagoger i förskolan och ger konkreta exempel på hur de genom pedagogstyrda lekar kan stimulera de yngre barnens utvecklande av ordförråd. Dessutom presenterar produkten hur man kan ge möjlighet till progression i barnens lärande genom att utveckla lekarna på olika sätt. De begrepp som fokuseras i lekarna är substantiv och verb då det är från dessa ordklasser barn i toddlaråldern främst lär sig ord ifrån. Produkten är utformad som en didaktisk handbok som består av: en inledande del med mer övergripande instruktioner och grundläggande kunskap, 9 populära småbarnslekar med flera utvecklingssteg samt en mindre del om hur man kan stimulera barnens ordförrådsutveckling vid sång och sagostunder. Produkten har lämnats ut till fyra förskolepedagoger som har utvärderat produktens utformning, anpassning till den tänkta åldersgruppen samt relevans.

Syftet med denna studie är att undersöka hur skrivförmågan ser ut hos några elever med svenska som modersmål i årskurs 2. Studien utgår från tio elevtexter som analyserats utifrån olika kriterier och en intervju med klassläraren samt en elevenkät som besvarats av 20 informanter. Slutsatserna som kan dras av studien är att eleverna ligger på olika nivåer vad det gäller skrivförmågan. Vissa elever har en god skrivförmåga och kan uttrycka sig varierat medan några elever skriver mindre varierat. Analys av elevtexterna påvisar däremot att de flesta eleverna behöver utveckla sin färdighet då det gäller skriftspråksregler. Det visar även att det endast är två elever som uppnår samtliga delar av de utvalda kriterierna. Elevenkäten visade att majoriteten av eleverna har en positiv syn på sin skrivförmåga. Resultatet som genererades från intervjun med klassläraren visade på att läraren arbetar med dator som ett verktyg för de elever som har skrivsvårigheter. Ett annat sätt som läraren använder för att främja elevernas skrivförmåga är att elever som kommit långt i sin skrivutveckling samarbetar med elever som inte kommit lika långt.

Sammanfattning   Bakgrund   Forskning har visat att flerspråkiga barn riskerar missvisande resultat när de bedöms med statiska tester. Detta då statiska tester i regel är normerade på en enspråkig population. Som alternativ till statiska tester har dynamisk bedömning föreslagits. Dynamisk bedömning undersöker barns inlärningspotential.   Syfte   Syftet med studien var att jämföra flerspråkiga barns och enspråkiga barns prestation på ett statiskt test av ordförråd med deras prestation på en dynamisk bedömning av ordförråd. Förfarandet vid den dynamiska bedömningen är en sedan tidigare beprövad metod som testas med barn ur svenska förskoleklasser.   Metod   Studien omfattade 29 barn från olika skolor i en medelstor norrländsk kommun. Barnen var flerspråkiga och enspråkiga och hade alla börjat i svensk förskoleklass höstterminen 2018. Datainsamlingen skedde med ett statiskt pretest i form av Pearson Peabody Vocabulary Test-III för att därefter genomföra en dynamisk bedömning gällande ordförråd med de ord barnen inte kunde samt de ord barnen kunde.   Resultat   Resultatet visade att de enspråkiga barnen presterade signifikant bättre än de flerspråkiga i det statiska pretestet PPVT-III. I den dynamiska bedömningen kunde inga signifikanta skillnader påvisas.   Slutsats   Resultatet av den föreliggande studien är att flerspråkiga och enspråkiga barn presterade likvärdigt i den dynamiska bedömningen oavsett hur lågt de presterade i PPVT-III. Detta skiljer sig mot de resultat som uppvisas vid statisk testning där enspråkiga barn får signifikant bättre resultat än flerspråkiga barn.

Abstrakt Syftet med vår studie är att ta reda på hur pedagoger arbetar på förskolan kring barns berättande som leder till muntliga och skriftliga berättelser. Vårt val av metod består av standardiserade frågor. I vår tillvägagångssätt använde vi kvalitativa intervjuer där tre förskollärare blev intervjuade på olika förskolor. I vår studie får vi reda på vilka metoder och material de använder sig av för att stärka barns språkutveckling. Pedagogerna i vår undersökning använder sig av en metod där de ordagrant skriver ner det barnet berättar, vilket vi anser är en så kallad ”sagoteringsmetod”. Detta görs för att kunna ta tillvara barns muntliga berättande. Resultatet i vår studie handlar om hur pedagogerna använder sig av att vara engagerade, lyssnande, samt skriver ner barns berättande. De använder stödtecken som hjälpmedel till barn, för att de skulle kunna vara delaktiga i berättandet.