Tillämpningen av ordförrådet är, även för en andraspråksinlärare på avancerad språkfärdighetsnivå, förenat med svårigheter, och utgör oftast den begränsade faktorn.Syftet med studien är att utöka kunskapen om lexikal kompetens och frekvens i användning av akademiska ord i andraspråksinlärares skriftliga textproduktioner på gymnasienivå.Undersökningen är kvalitativ där de akademiska orden först har utvunnits och sedan analyserats.Materialet utgörs av den skriftliga delen i det nationella provet i kursen Svenska som andraspråk 1. Resultatet visar att andelen använda akademiska ord uppgår till 3,6 %. De två mest förekommande orden är artikel och åsikt. De tre mest förekommande ordklasserna är substantiv, verb och adjektiv. Andelen använda ord som uppfyller samtliga kunskapskriterier för lexikal kompetens uppgår till 73 %. 44 % av dessa ord återfinns i antingen instruktionerna för uppgiften eller i det tillhörande texthäftet. De aspekter där minst förståelse uppnås utgörs av orddelar och grammatiska funktioner.Slutsatsen man kan dra av studien är att det föreligger ett behov av en ökad användning och en mer utvecklad lexikal kompetens av akademiska ord i skriftlig produktion bland vuxna L2-inlärare på gymnasienivå, inte minst mot bakgrund av den centrala roll de akademiska orden spelar för L2-inläraren, för att kunna erövra skolspråket och främja fortsatta studier.

Det finns idag en stor språklig mångfald i den svenska skolan och många elever har det svenska språket som sitt andraspråk. Det ställs därför höga krav på skola, lärare och undervisning för att kunna möta alla elevers behov och ge dem möjlighet att utveckla sinaspråk- och ämneskunskaper. En av de viktigaste aspekterna för att eleverna ska nå skolframgång är ordförrådet. Syftet med den här studien är att ge ett kunskapsbidrag om hur några lärare i årskurs F-3 uppfattar sitt arbete med flerspråkiga elevers språkutveckling, speciellt ordförrådet samt vad lärarna upplever underlättar och är utmanande i undervisningen, eftersom det finns relativt lite forskning inom området. Det sociokulturella perspektivet är studiens utgångspunkt och eftersom avsikten dessutom är att få en insikt i lärares uppfattningar är den inspirerad av en fenomenografisk forskningsansats. Kvalitativa intervjuer, med en semistrukturerad form, har använts som metod för datainsamling. I resultatet framgår det att lärare upplever att digitala verktyg, ett tillåtande klassrumsklimat och samarbete med modersmålslärare underlättar för undervisningen. Utmaningar lärarna upplever är bland annat språket, där vanliga ord och uttryck tas för givna, organisatoriska faktorer och elevernas tidigare skolbakgrund. Resultatet visar även att flera arbetssätt, såsom bildstöd, språklig stöttning och interaktion gynnar alla elevers språkutveckling och ordförråd.

För att kunna verka och medverka i dagens samhälle är det betydelsefullt att ha ett rikt och utvecklat språk (Skolverket, 2019, s. 257). Högläsning är ett bra sätt att främja elevers språkutveckling och berika ordförrådet. Det är även en ingång till all form av läsning, det skapar en gemenskap och möjligheter till att samtala, fråga och tänka kring texter (Heimer, 2016, s. 15). Metoden högläsning är en av flera andra metoder som lärare kan använda sig av i det språkutvecklande arbetet. Denna studie syftar till att undersöka hur och varför lärare använder högläsning i det språkutvecklande arbetet med elever i förskoleklass samt årskurs 1–3. Högläsning avser i detta sammanhang när läraren läser högt för eleverna. Studien har också fokus på hur det språkutvecklande arbetet går till i samband med högläsningen. Studien utgår från en kvalitativ metod, vilket innebär att data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta utbildade lärare som arbetar i de lägre årskurserna, och resultatet baseras på lärarnas intervjusvar. De teman som resultaten utgår från är högläsning i klassrummet, språkutvecklande arbete samt textsamtal. Resultatet visar att lärare använder högläsningen i olika syften. Dels som ett delmoment i undervisningen där eleverna arbetar aktivt med olika texter och dess innehåll. Dels används högläsning i syfte att eleverna ska få koppla av och äta frukt. I resultatet framkom även att i samtal kring texter ställdes frågor i syfte att lära eleverna att skapa inre bilder, använda sin fantasi och utveckla sitt språk. Studien avslutas med en slutsats där en diskussion förs kring vikten av att använda högläsning som verktyg för det språkutvecklande arbetet. / <p>Godkännande datum 2022-01-16</p>

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i förskoleklass arbetar med högläsning som metod. Mer specifikt ärva syftet att undersöka hur detta arbete går till före, under och efter högläsningen, samt hur stor andel av lärarna som anger att de förhåller sig medvetet till de didaktiska aspekterna av högläsning. Syftet preciserades genom följande frågeställningar: Hur stor andel av lärare i förskoleklass anger att de gör medvetna val kring vad de läser för eleverna, varför de läser just det valda stoffet och hur högläsningen ska gå till?, Vilket syfte har högläsningen i förskoleklass? och Hur medvetet arbetar lärare i förskoleklass med högläsning som metod? För att undersöka detta användes enkät som datainsamlingsmetod. Enkäten skickades ut till verksamma lärare i förskoleklass, och lades ut i Facebook forum. 135 respondenter svarade på enkäten. Resultatet blev att högläsningen arbetades med på olika sätt, och syftet var olika. Alla respondenter var dock överens om att högläsningen hade ett syfte. Vad syftet var såg dock olika ut. Största delen av respondenterna arbetade med högläsning med syfte i att utveckla elevernas språkkunskaper. Respondenterna svarade också att faktorer, så som för stora elevgrupper och tidsbrist gjorde att de inte kunde genomföra högläsningen på de sätt de ville. Slutsatsen blev därför att arbetet med högläsning som metod med syfte i att utveckla elevernas språkkunskaper såg olika ut och att syftet var olika. Att högläsningen dock bidrar med mycket i elevernas språkutveckling, speciellt i utvecklingen av deras ordförråd är också tydligt genom denna studie. Högläsningen är alltså ingen som bör användas för att lugna ner och roa elever, om lärare vill få ut de språkutvecklande möjligheterna som högläsningen ger. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

Forskning visar att förskolans personal inte uppnår de mål Skolverket har satt upp angående språkutvecklande arbete, trots att regeringen har gjort en satsning för att öka kvalitetsarbetet. Förskolans läroplan lyfter fram att barnen i förskolan ska få ta del av högläsning och diskutera litteratur för att utveckla sitt språk. Syftet med vår studie är att undersöka hur högläsning kan bidra till barns språkutveckling. Metoden vi använt oss av för att få reda på förskollärarnas strategier och metoder vid högläsning är enkät. Vid analysen av resultatet har vi använt oss av sociokulturell teori och begrepp som vi ansett är relevanta för vår studie. Resultatet visar att förskollärarna anser att högläsning är synnerligen viktig för barnens språkutveckling. Det framkom även att de ansåg att bokvalet och dess tillgänglighet var betydelsefullt. Viktig slutsats som uppkom i studien var att strategier för högläsning spelar en stor roll för barnens syn på högläsning. Även granskningen av böcker är en viktig uppgift för förskolläraren, och boksamtal är en möjlighet för barnen att bli aktiva deltagare i högläsning.

Syftet med studien är att undersöka om det finns lämpliga stödåtgärder att införa i svenskundervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi i årskurs F-3. Vi vill få en fördjupad kunskap om vilka sorts tidiga tecken det finns på att en elev har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi samt vilka svårigheter som är förknippade med funktionsnedsättningen. För att uppnå ett resultat valdes en kvalitativ forskningsmetod i form av personliga intervjuer med lärare, specialpedagoger samt individer med dyslexi. Den teori som ligger till grund för studien utgår ifrån ett språk- och kunskapsutvecklande synsätt. Teorin har rötter i uppbyggnaden av språksystemet. I resultatet framkom det att lärarna saknar kunskap om vad läs- och skrivsvårigheter/dyslexi innebär. Detta skapar en problematik eftersom de direkt behöver lämna över arbetet till en specialpedagog. Resultatet pekar också på att strukturen i undervisningen, kompensatoriska hjälpmedel och intensivläsning är lämpliga och förebyggande stödåtgärder för elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Den slutsats vi drar är att det saknas övergripande och fördjupad kunskap om vilka svårigheter läs- och skrivsvårigheter/dyslexi medför och hur pedagogerna ska hantera detta i undervisningen. Utifrån de fyra intervjupersonerna framkom det liknande förslag på stödåtgärder. Intensivläsningen var den stödåtgärd som var mest påtalad bland intervjupersonerna. Med hjälp av teorin kunde vi dra slutsatsen att intensivläsning kan utvecklas och varieras med hjälp av genrepedagogiken.

Det finns aktuell forskning som visar att ungas ordförståelse försämras, samtidigt som det i dag ställs höga krav på elevers språkiga förmåga. En betydande komponent i språk-och läsförståelse är ordförståelse. Mot denna bakgrund är studiens syfte att få reda på lärares uppfattningar och upplevelser av elevers ordförståelse idag samt om och i sådant fall på vilket sätt de märkt någon skillnad över tid. Syftet är även att ta få reda på hur lärarna arbetar med ordförståelse i sin undervisning. Studiens frågeställningar är ämneslärares syn på elevers ordförståelse idag, hur ordförståelsen uppmärksammas och erfars samt hur de arbetar med ordförståelse i sin undervisning. Syftet och frågeställningarna besvaras med hjälp en kvalitativ metod, där fem ämneslärare i åk. 4-9 intervjuas, bedrivna genom semistrukturerad intervju.Studiens resultat visar att lärarna över lag upplevt en försämring elevers ordförståelse och ordförråd över tid. De uppmärksammar och erfar elevers ordförståelse genom många ingångar; via samtal, textförståelse, skriftliga produktioner samt exemplifierar med olika ord de uppmärksammat att elever har svårigheter med. Resultatet visar likaså på en stor variation av undervisningsmetoder, vilka inbegriper många i komponenter som i samstämmighet med forskning och teori visat sig effektiva för ordförrådsutveckling och förståelsen av ord och begrepp. Resultatet visar även på frånvarandet av undervisning som riktar sig på att lära eleverna strategier för att själva lära sig betydelsen av okända ord.

Framgångsrika undervisningsmodeller för att utveckla ordinlärning är direkt avhängiga av valet av metoder och framförallt hur väl lärarna lyckas anpassa dessa till eleverna. Detta, samt den ständigt pågående debatten angående det traditionella glosförhörets för- och nackdelar fick mig att ägna denna studie åt att penetrera hur ett urval lärare i moderna språk arbetar idag, vad som utmärker respektive metod och vilka faktorer som driver lärarna i en de ena eller andra riktningen. Syftet med studien är därför att undersöka och analysera undervisningsmetoderna i ordkunskap som används av högstadielärare inom moderna språk som spanska och tyska i deras strävan att stödja elevernas ordinlärning. De teoretiska utgångspunkter jag använder i denna studie är Krashens och Swains teorier om ordinlärning, Nations modell och Barcrofts principer för ordundervisning samt Enströms teorier om orden och deras strukturer. Den empiriska komponenten i studien utgjordes av en kvalitativ undersökningsmetod med hermeneutisk ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes med två lärare i spanska och en i tyska på två olika skolor förutom observationer av ett antal lektioner. Resultatet av denna undersökning visar att metoderna varierar mellan mer klassiska, lärarstyrda dito till mer interaktiva lektionstyper med ett större inslag av kommunikativa och uppgiftsinriktade aktiviteter. Trots att metoderna varierar, är en gemensam nämnare att man på nybörjarnivå prioriterar uppbyggandet av ett grundläggande ordförråd. Detta måste ske i inledningsskedet inom ramen för en lärarstyrd undervisning med klassiska, formbaserade, metoder och med hjälp av exempelvis gloslistor och glosförhör.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.