Bakgrund: Vårdrelationen tycks ha stor betydelse för patientens välbefinnande och många faktorer kan påverka utvecklingen av relationen i en positiv riktning. Relationen ses främst som ett medel för att uppnå omvårdnadsmålen, men kan även utgöra ett mål i sig. Tidigare forskning fokuserar på när och hur vårdrelationen innebär ett vårdande för patienten. Studier som har ett helhetsperspektiv och en generell utgångspunkt i patienters preferenser avseende hur sjuksköterskan kan utveckla en god vårdrelation är få. För att kunna utveckla goda vård- relationer till sina patienter behöver sjuksköterskor förstå de faktorer som patienter upplever som betydelsefulla i den goda vårdrelationen. Syfte: Att beskriva faktorer som ur ett patientperspektiv har betydelse för en god vårdrelation mellan patient och sjuksköterska. Metod: För att få fördjupad kunskap om de faktorer patienter finner betydelsefulla för att en god vårdrelation ska utvecklas genomfördes en litteraturstudie av vårdvetenskapliga artiklar om patienters erfarenheter av vårdrelationen. Resultat: Studien resulterade i sex teman som beskriver patienternas förväntningar på sjuk- sköterskans kunskaper, egenskaper och handlingar inom ramen för den goda vårdrelationen. Patienterna värdesätter fysisk närvaro vid omvårdnaden, ett medmänskligt och respektfullt bemötande, att sjuksköterskan är professionell och förtroendeingivande, har ett personcent- rerat engagemang samt kommunikationsförmåga. Av sjätte temat framgår att patienten, och inte bara sjuksköterskan, lägger ner stora ansträngningar på att en vårdrelation ska utvecklas. Diskussion: Patienter vill bli sedda och respekterade som unika individer, med sina behov och förutsättningar. De vill möta en sjuksköterska som är intresserad och engagerad, inte bara i patienten som person, utan även i sin profession och utvecklingen av den, för att uppnå patientens främsta mål – nämligen förbättrad hälsa. Patienterna vill uppleva symmetri i engagemanget för relationen och utifrån detta gemensamt arbeta mot ökat välbefinnande. Resultatet har många beröringspunkter med Travelbees teori om mellanmänskliga relationer.

Sammanfattning Bakgrund: Vårdgarantin innebär en lagstadgad rättighet till läkarkontakt inom sju dagar till primärvården. På ett nationellt plan har såväl tidigare forskning som rapporter identifierat brister i att upprätthålla vårdgarantin. Tre regionsdrivna hälsocentraler i Mellansverige har gemensamt startat ett akutflöde där man arbetar enligt Lean modellen. Detta förväntas bidra till ökad tillgänglighet och korta väntetider. Hur patienterna upplever att få vård via mottagning i primärvården där man arbetar enligt Lean modellen är fortfarande outforskat. Syfte: Var att beskriva hur patienter som sökte vård via akutflödet i en region i Mellansverige skattade sin upplevelse av besöket. Vidare var syftet att ta reda på om det fanns ett samband mellan information och upplevelse efter besöket och om det fanns ett samband mellan kommunikationen med vårdpersonal, bristande kommunikation och upplevelsen efter besöket. Metod: Tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. En validerad och reliabilitetstestad enkät, PEQ (Patient Experience Questionnaire) användes. Den insamlade informationen bearbetades och analyserades med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Enkäter delades under en tvåveckorsperiod ut till patienter över 18 år som förstod svenska språket och besökte akutflödet. Huvudresultat: Det som framkom i resultatet var att 73 procent av patienterna som besökte akutflödet och som deltog i studien skattade sina upplevelser som positiva.  Patienterna upplevde att de fick bra information, bemötande och kände sig omhändertagna. Signifikanta samband mellan kommunikation, bristande kommunikation, information och upplevelse har styrkts. Slutsats: Patienter som besökte akutflödet, där vård bedrivs enligt Lean modellen, skattade sina upplevelser som positiva. / Abstract Background: The health guarantee provides a statutory right to a doctor's contact within seven days for primary care. At a national level, both previous research and reports have identified deficiencies in maintaining the healthcare guarantee. Three region-driven health centers in central Sweden have jointly started an acute flow work in accordance with the Lean model. This is expected to contribute to increased availability and shorter waiting times. How patients experience healthcare through primary care receiving the Lean model is still unexplored. Purpose: To describe how patients seeking emergency care in a region in central Sweden estimate their experience of the visit. Furthermore, the purpose was to find out if there was a connection between information and experience immediately after the visit and if there was a connection between communication with healthcare staff, lack of communication and feeling after the visit. Method: Cross-sectional study with quantitative approach. A validated and reliability test questionnaire, PEQ (Patient Experience Questionnaire) was used. The collected information was processed and analyzed using the SPSS statistics program. Surveys were distributed during a two-week period to patients over 18 years who understood the Swedish language and visited the acute flow. Main result: The result showed that 73 per cent of patients visited the acute flow and who participated in the study appreciated their experiences as positive. The patients experienced that they received good information, treatment and felt cared for. Significant connection between communication lacking communication, information and experience has been strengthened. Conclusion: Patients who visited the acute flow, where care is conducted according to the Lean model, appreciated their experiences as positive.

Varje dag väljer minst tre personer i Sverige att avsluta sina liv. Antalet personer som överlever ett suicidförsök är desto fler. Dessa personer kommer i kontakt med hälso- och sjukvård på olika sätt och möts ofta av stigmatisering och tystnad. Forskning visar att sjuksköterskan upplever en osäkerhet i mötet med patienten efter ett suicidförsök. För att bidra till en värdig vård behöver vi förstå vad patienten kan uppleva i vården. Syftet med litteraturstudien är därför att belysa upplevelsen av att vårdas efter ett suicidförsök ur ett patientperspektiv. Flera artikelsökningar resulterade i åtta kvalitativa artiklar vilka analyserades och sammanställdes i denna litteraturstudies resultat. Att vårdas efter ett suicidförsök förklaras i resultatet utifrån fem huvudteman där vårdarens bemötande ses som en central del. Patienten är också i behov av att få befinna sig på en trygg plats, där hen kan finna balans då patienten ofta tappat tilltron till sig själv. Det finns också en längtan efter att få dela sina tankar och planer på suicid med vårdpersonal. För att patienten ska få dessa behov tillgodosedda krävs en professionell och kompetent vårdare. Tyvärr visar forskning att vårdaren inte alltid lyckas tillgodose patientens basala behov. / At least three people commit suicide in Sweden every day. The numbers of the people who survive a suicide attempt are way more. These people get in touch with professional healthcare in different ways. Sadly they are often met with stigmatization and silence. Research shows that nurses often feel insecure when caring for these patients. To contribute to a meaningful care professional caregivers have to understand what these patients might experience. The purpose of this study is therefore to highlight the experiences of patients being cared for after a suicide attempt. Eight qualitative studies was selected and analysed. The result suggests how care after a suicide attempt can be understood throughout five themes: To be met in the right way, to feel safe, to find balance, to talk about suicide and to not trust in yourself. To be met by a professional caregiver was seen as the most important part of being cared for. There is also a longing to talk about the suicide attempt and the patient is in need of a safe place where he or she gets the opportunity to find balance. Lack of self-trust is also seen as a result of the suicide attempt. To be able to provide what the patient is in need of the caregiver has to be professional and competent. Unfortunately caregivers don’t always succeed in providing the care that the patient is in need of.

Bakgrund: Parkinsons sjukdom är en kronisk progredierande neurodegenerativ sjukdom och är den näst största i dess slag. Sjukdomen kan ge uttryck i både motoriska och icke-motoriska symtom. Genom sjukdomsförloppet genomgår personen olika faser som medför förlust av både mentala och kroppsliga funktioner. Förlusten av funktionerna ger en generellt sämre livskvalitet än hos andra personer. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa symtomens påverkan på livskvaliteten hos personer med Parkinsons sjukdom. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier. Resultat: Resultatet visar på att personer som lever med Parkinsons sjukdom har en komplex livssituation. De fysiska symtom som sjukdomen kännetecknas av ger svårigheter i vardagen. Resultatet visar också att den psykiska hälsan blir väsentligt påverkad i samband med detta. En följd av de fysiska och psykiska symtomen kan leda till social isolering, och tillsammans kan dessa skapa en kedjereaktion som leder till en försämrad livskvalitet. Slutsats och förslag på forskning: De motoriska symtomen är det mest påfrestande med att leva med Parkinsons sjukdom och bidrar starkt till en minskad livskvalitet. Därför behövs vidare omvårdnadsforskning för personer med Parkinsons sjukdom samt vilka omvårdnadsåtgärder som skulle kunna leda till förbättrad livskvalitet. / Background: Parkinson's disease is a chronic progressive neurodegenerative disease and is the second largest of its kind. The disease expresses both motor and non-motor symptoms. Through the course of the disease, the person undergoes different phases that cause loss of both mental and physical functions. The loss of functions gives a generally poorer quality of life than other people. Aim: The aim of the literature review was to highlight the effects of the symptoms on quality of life for people with Parkinson's disease. Method: A general literature study based on ten qualitative studies. Result: The result shows that people who are living with Parkinson's disease, lives in a complex life situation. The physical symptoms that the disease is characterized by creates difficulties in everyday life. The result also shows that mental health is significantly affected in this regard. A consequence of the physical and mental symptoms can lead to social isolation, and together they can create a chain reaction that leads to a deteriorating quality of life. Conclusion and Suggestions for Research: The motor symptoms are the most profound of living with Parkinson's disease and contribute significantly to a reduced quality of life. Therefore, nursing research is needed for people with Parkinson's disease as well as nursing measures that could lead to improved quality of life.

The process and outcome of psychoanalytic psychotherapy have been studied for a long time. However, the experiences of patients, particularly in therapies where goals were not met, have not yet been the target of extensive research. Psychoanalytic psychotherapy with young adults might face particular challenges. The overall aim of this thesis was to explore the experiences of young adults in psychoanalytic psychotherapy, with a particular focus on differences between suboptimal therapies and therapies with generally good outcome. The setting was naturalistic, and perspectives of the patient, therapist and observer were combined. Qualitative and quantitative methods were used. Study I explored experiences of psychotherapy process and outcome among seven patients in psychoanalytic psychotherapy, who expressed dissatisfaction. Interviews at termination and 18 months later were analysed using grounded theory and compared to therapist experiences. Patients experienced abandonment with their problems in and after therapy, since therapy according to the patients lacked connections to daily life, as well as flexibility, activity and understanding from the therapist. Therapists presented a different picture of the same therapies, mainly focused on the difficulties of the patients. Study II analysed the experiences of 20 non-improved or deteriorated young adult psychotherapy patients at termination of therapy and 36 months later. Non-improvement and deterioration were calculated based on the reliable change index on self-rating scores. The grounded theory analysis of interviews established spinning one’s wheels as a core category. The relationship to the therapist was described as artificial, although at times helpful. Participants experienced their own activity in life and active components of therapy as helpful, but thought focus in therapy was too much on past experiences. Study III explored the experiences of 17 young adult patients, in psychoanalytic individual or group therapy, overcoming depression. The analysis of interviews from therapy termination and 18 months later indicated that finding an identity and a place in life were perceived as intertwined with symptom relief. Negative experiences included difficulties to change oneself, fear of change, and problems in therapy, such as too little activity on the therapist’s part. The results were discussed in relation to young adulthood, therapeutic alliance, mentalization, and attachment. The conclusion was expressed in a comprehensive process model of suboptimal therapy with young adults, with suggested ways to prevent such a development. The therapist’s meta-communication and correct assessment of the patient’s mentalization capacity from moment to moment are proposed as crucial. Regarding clinical implications, therapists of young adult patients need to establish meta-communication on therapy progress, as even experienced therapists might be unaware of dissatisfaction or deterioration. Meta-communication could be considered part of the treatment itself, as it may foster mentalization and good outcome. Further, the period of young adulthood entails decisions and developing an adult life, and therapists need to make room for this by active interventions.

Bakgrund Systemet för vård och omsorg är en invecklad konstruktion med många olika aktörer och yrkesgrupper, som lyder under olika styrning och har olika förutsättningar. Inom denna organisation kan många situationer uppstå som kan orsaka missnöje hos vårdtagare. Syfte Att beskriva organisatoriska faktorer inom vården, som orsakar missnöje hos vårdtagare, samt att beskriva urvalsprocesserna till de valda artiklarnas undersökningsgrupper. Metod Litteraturstudie baserad på tolv artiklar, både kvantitativa och kvalitativa, från åren 2007–2017. Huvudresultat Det största problemområdet för patienter var tillgänglighet. Väntetider av olika slag förekom ofta: väntan på att få en tidsbokning, lång tid i väntrum, väntan på behandling med mera. Specifikt för primärvården framkom svårigheter att få tid över huvud taget, och uppfattningar hos patienter om att primärvården inte kan hjälpa dem med deras problem. Missnöje med den fysiska vårdmiljön nämndes främst i form av personalbrist och brist på vårdplatser, men det förekom även andra klagomål relaterade till den fysiska miljön. Bristande samordning mellan olika aktörer och instanser vållar missnöje hos somliga patienter, bland annat i form av dålig kontinuitet i vården.   Slutsatser Det finns en rad orsaker till vårdtagares missnöje som har sin grund i vårdens organisation. Med ett fokus på vårdtagarens känslor kan sjuksköterskan hjälpa vårdtagaren att utveckla och förbättra hur hen hanterar den problematiska situationen och känslorna som uppstår. Detta underlättas av att sjuksköterskan har kunskap om hur organisationen är uppbyggd, och förståelse för dess komplexitet. Denna kunskap och förståelse är även en god förutsättning för organisatoriskt förbättringsarbete. / Background The health care system is an complex structure with many different actors and professions, who are subject to different management and different conditions. Within this organisation, many situations may arise that can cause dissatisfaction among care recipients.   Aim To describe organisational factors in healthcare that cause dissatisfaction with carers, as well as to describe the selection processes for the selected articles' sample groups.   Design Literature review based on twelve articles, both quantitative and qualitative, from 2007-2017.   Main results The main problem area for patients was accessibility. Waiting times of various kinds were common: waiting to get an appointment, long time in the waiting room, waiting for treatment, and more. Specific to primary care were difficulties in getting appointments at all, and perceptions in patients that primary care could not help them with their problems. Dissatisfaction with the physical care environment was mentioned mainly in the form of understaffing and unavailability of hospital beds, but there were also other complaints related to the physical environment. Lack of coordination between different actors cause discontent in some patients, for instance due to poor continuity of care.   Conclusions There are a number of reasons for care recipients’ dissatisfaction that have their foundation in the health care organization. Focusing on the patient's emotions, the nurse can help the patient in developing and improving the handling of the problematic situation and the feelings that arise. This is facilitated by the nurse having knowledge of how the organisation is structured, and understanding of its complexity. This knowledge and understanding is also a good prerequisite for organisational improvement.

Bakgrund   Personer som har problem orsakade av användandet av opioider kan påträffas inom vården i direkt koppling till deras användande av substansen eller vid uppsökande av vård av andra anledningar. Som sjuksköterska finns möjligheten att identifiera ett beroende eller riskbruk och stötta personen till en förändring i livsstilen eller till egenvård (Skärsäter & Wiklund, 2019). Genom att ge omvårdnad på den egna individens villkor respekteras individens värdighet och integritet vilket är avgörande för individens uppfattning av bemötandet (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016).   Syfte   Syftet var att beskriva hur personer som använder opioider upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal.   Metod   En icke-systematiskt litteraturöversikt utfördes och baserades på 17 vetenskapliga artiklar av kvalitativ design. Artiklarna eftersöktes i databaserna CINAHL och PubMed med hjälp av lämpliga sökord samt så genomfördes även en manuell sökning. Kvalitén på artiklarna granskades utefter Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och vidare användes en integrerad analys vilket resulterade i tre huvudkategorier och sex subkategorier.   Resultat  Resultatet bestod av tre huvudkategorier och sex subkategorier. Huvudkategorierna var Patienters upplevelser av vårdpersonalens kompetens, Patienters upplevelser av vårdpersonalens attityder och Patienters upplevelser av samarbetet med vårdpersonal. Subkategorierna var kunskap, kommunikation, stigmatisering, tillit, delaktighet och relationen mellan vårdpersonal och patient. Resultatet visade att majoriteten av patienter upplevt stigmatisering relaterat till deras bruk av opioider. Patienter upplevde även att de inte var delaktiga i sin vård samt förbisedda i sin behandling.   Slutsats  Resultatet från litteraturöversikten påvisade upplevd stigmatisering kring patienter som använder opioider. En stor del av stigmatiseringen kring patientgruppen grundade sig i okunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal om “substance use disorder” (SUD). Ett starkt samband mellan vårdpersonalens kunskap om SUD och deras attityder till dessa personer uppmärksammades och det är därför viktigt att kunskapen hos vårdpersonalen ökar när det kommer till denna patientgrupp. Vidare har vårdpersonalens okunskap och stigmatiseringen kring SUD bidragit till att patienter inte tillåtits vara delaktiga i sin egen vård. / Background  People with problems caused by the use of opioids may be found in healthcare, either directly related to their use of the substance or when outreaching for other reasons. As a nurse, you have the opportunity to identify an addiction or risk use, and support the person to a change in lifestyle or to self-care (Skärsäter & Wiklund, 2019). By providing care on the individual's terms, the dignity and integrity of the individual are respected, which is crucial to the individual's perception of the treatment (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016).   Aim  The aim was to describe how people who use opioids experience the encounter with health care professionals  Method  A non-systematic literature review was performed and based on 17 scientific articles of qualitative design. The articles were searched in the CINAHL and PubMed databases using the applicable keywords. A manual search was performed. Subsequently, the quality of the articles was examined according to Sophiahemmet University's assessment data and an integrated analysis was further used, resulting in three main categories and six subcategories.   Results  The result consisted of three main categories and six subcategories. The main categories were: Patients’ experiences of Healthcare Professionals competence, Patients’ experiences of Healthcare Professionals’ attitudes and Patients’ experiences of collaboration with Healthcare Professionals. The subcategories were knowledge, communication, stigma, trust, participation and the relationship between healthcare professionals and patients. The results showed that the majority of patients experienced stigma related to their use of opioids.   Conclusions  The results of the literature review show perceived stigma around patients using opioids. Much of the stigma surrounding the patient group has been based on ignorance among health professionals about substance use disorder (SUD). A strong link between healthcare professionals' knowledge of SUD and their attitudes towards these people was recognised and it is therefore important that the knowledge of healthcare professionals increases when it comes to this patient group. Furthermore, the ignorance of healthcare professionals and the stigma surrounding SUD have contributed to patients not being allowed to participate in their own care.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Inom den psykiatriska slutenvården i Sverige vårdas cirka en av fem patienter mot sin vilja, enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Att lida av psykisk ohälsa och blivit utsatt för tvångsvård är en omvälvande livshändelse för patienter. Det är önskvärt att förbättra tvångsvården och minska förekomsten av tvångsåtgärder. För att kunna göra det, och för att som sjuksköterska kunna ge bästa möjliga omvårdnad, krävs en djupare förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård.   Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av tvångsvård inom den psykiatriska slutenvården. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga, kvalitativa artiklar. Huvudresultat: Resultatet, som presenteras i fem kategorier, visade att många patienter hade liknande erfarenheter av tvångsvård. Tvångsvården i sig beskrevs inte sällan som rätt åtgärd för att skydda patienten eller andra, men många patienter upplevde att den utfördes på fel sätt. Negativa erfarenheter som nämndes var brist på information, kommunikation och delaktighet eller att bli bemött som en diagnos av personalen. Däremot beskrevs empatisk och hjälpsam personal, adekvat information om sjukdom och behandling, känslan av delaktighet och autonomi samt en trevlig yttre miljö och flexibla regler som positiva erfarenheter som gynnade tillfriskningsprocessen.  Slutsats: Patienter beskrev ofta både bra och dåliga erfarenheter av tvångsvård. För att kunna ge bästa möjliga omvårdnad och minimera risken för tvångsåtgärder är det viktigt att sjuksköterskan känner till och har förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård. Det kan minska patientens vårdlidande och främja återhämtningen. / Abstract Background:Within the psychiatric inpatient care in Sweden, about one in five patients are cared for against their will, according to the Act on Psychiatric Forcible Care (LPT). Suffering from mental illness and being subjected to obsessive-compulsive care is a life-changing event for patients. It is desirable to improve coercive care and reduce the incidence of coercive measures. To be able to do that, and to be able to provide the best possible care as a nurse, a deeper understanding of patients experience of coercion is required. Aim: To describe patients experiences of coercion in psychiatric inpatient care. Method: A descriptive literature review based on 13 scientific articles with a qualitative approach. Main results: The results were presented in five categories and showed that many patients have similar experiences of compulsive care. Coercion was often described as the right measure to protect the patient or others, but many patients felt that it was performed incorrectly. Negative experiences mentioned were lack of information and communication, not being able to participate in their own care or being treated as a diagnosis by the staff. However, responsive, empathetic and helpful staff, adequate information on illness and treatment, the sense of participation and autonomy as well as a pleasant external environment and flexible rules were described as positive experiences and favorable to the recovery process. Conclusion: Patients often described both good and bad experiences of compulsive care. In order to provide the best possible care, and to minimize the risk of coercive measures, it is important for the nurse to know and understand patients' experiences of compulsive care. Then the patients suffering can be reduced and their recovery can be promoted.

ABSTRACT Background: Previous research shows that peer support has an impact on and significance for patients, staff, health care and the care environment. However, it appears that there is limited research from patients' perspectives and that there is a need for further research on peer support and its significance for patients in psychiatric care. Aim: To describe patients' experience of peer support and its significance for recovery in psychiatric care. Method: Qualitative design with an inductive approach where data collection was done through semi-structured interviews with six patients with mental illness and/or substance abuse in psychiatric outpatient and inpatient care. Interviews were analyzed through qualitative content analysis. Results: Through three categories and ten subcategories the importance of receiving support from a peer supporter is emphasized and focuses on what the sharing of one's own experience can contribute to patients' own recovery. Conclusions: The support of a peer supporter with personal experience of mental illness and/or substance abuse felt by patients as a positive experience. The support contributed to a recognition that created a bond and enabled patients to open up and led to a capability to think in other ways. It was described as a safe relationship that was characterized by genuine listening and a special understanding. The patient felt like an ordinary person and not as a sick patient. Seeing that someone else had recovered contributed to the hope for their own future and recovery. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare forskning visar att peer support har inverkan på och betydelse för patienter, personal, verksamhet samt vårdmiljö. Dock framkommer att det finns begränsad forskning utifrån patienters perspektiv och att det finns ett behov av ytterligare forskning om peer support och dess betydelse för patienter inom psykiatrisk vård. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av peer support och dess betydelse för återhämtning inom psykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats där datainsamling gjorts genom semistrukturerade intervjuer med sex patienter med psykisk ohälsa och/eller missbruk inom psykiatrisk öppen- samt slutenvård. Analys genomfördes utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom tre kategorier och tio subkategorier lyfts betydelsen av att få stöd av en peer supporter och tar fasta på vad delandet av egen erfarenhet kan bidra med för patienters egen återhämtning. Slutsatser: Stödet av en peer supporter med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och/eller missbruk erfors positivt hos patienter. Stödet bidrog till en igenkänning som skapade ett band som möjliggjorde för patienter att lättare kunna öppna upp och dela med sig och till en förmåga att kunna tänka på andra sätt och komma vidare. Det beskrevs som en trygg och lättsam relation som präglades av genuint lyssnande och speciell förståelse. Patienten erfors bli behandlad som en vanlig människa och inte som en sjuk patient. Att få se att någon annan återhämtat sig bidrog till hopp för egen framtid och återhämtning.