<p>Godkännandedatum: 2015-11-19</p>

Syftet med föreliggande arbete är att studera hur pedagoger skapar förutsättningar för lärande genom interaktioner med barn vid utevistelse på förskolegården, samt hur de språkliga och fysiska verktygen kommer till uttryck i pedagogers interaktioner med barn vid utevistelse. Studien tar utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Vårt empiriska material har samlats in genom videoinspelningar av interaktioner mellan pedagoger och barn som inträffat vid utevistelsen på en förskolegård. Det empiriska materialet samlades in under tre olika tillfällen, samtliga insamlingstillfällen skedde under förskolans utevistelse på förmiddagen. Resultatet belyser fyra teman som vi sett varit återkommande i det empiriska materialet. Dessa fyra teman är: Pedagogers användning av språkliga verktyg, Upprepade handlingar, Pedagogers användning av fysiska verktyg samt Pedagogers användning av begrepp. Resultatet visar att pedagogerna i studien använder språkliga verktyg på olika sätt, där det framkommer varianter av hur det verbala språket och kroppsspråket används i relation till varandra. Det verbala språket avslöjas också som en förutsättning för lärande då pedagogerna använder olika nivåer och svårighetsgrad på begrepp samt då pedagogerna uppmanar barnen till att upprepa sina handlingar. Resultatet pekar även på att de fysiska verktygen används på olika sätt av pedagogerna och att det oftast är pedagogerna som erbjuder barnen de fysiska verktyg som finns tillgängliga på en förskolegård.

Syftet med denna studie har varit att undersöka konflikter på fritidshemmet. Vår undersökning har fokuserats på; var konflikterna utspelar sig, vad konflikterna handlar om och hur konflikterna löses. Detta har vi undersökt genom att observera barn på fyra olika fritidshem i två olika kommuner i Sverige. Eftersom vi har valt att göra observationer gör vi en kvalitativ empirisk studie. Utifrån våra observationer har vi uppmärksammat att konflikter kan ske överallt, men de förekommer ofta där pedagogerna inte är närvarande. Under våra observationer på fritidshemmen har vi insett att det råder fler konflikter än vad vi först trodde. Det sker konflikter dagligen, både stora som små och vissa allvarligare än andra. Det finns troligen lika många lösningar som det finns konflikter, därför valde vi att se till helheten och mönstren i vårt sammanställda resultat. Vi kunde se konflikter som löstes av barnen själva, konflikter som löstes med hjälp av pedagoger, konflikter som inte gick att lösa och konflikter som bara löstes. / <p>Godkännandedatum: 2016-06-05</p>

<p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

<p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

Detta är en studie som behandlar pedagogers resonemang kring användande av datorplattan i förskolans verksamhet. Syftet har varit att ta reda på hur pedagoger resonerar kring detta och vad de reflekterar kring hur det kan spela roll för barnens möjligheter att använda datorplattan i förskolan. Detta är en kvalitativ studie där fyra intervjuer med pedagoger har genomförts. Sedan har det resultat som intervjuerna gett analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med begrepp som proximal utvecklingszon, mediering, artefakt och affordance. Resultatet visar att de reflektioner som pedagogerna gör ser olika ut utifrån deras eget förhållningssätt, intressenivå och kunskapsbakgrund. Pedagogernas resonemang visar på att deras användande av datorplattan och möjligheterna för barnens användande påverkas av deras egna tankar kring hur datorplattan bör användas i förskolans verksamhet. Resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning som belyser datorns och datorplattans plats i förskolan, hur barnens användande av datorplattan i förskolan ser ut och hur pedagoger söker kunskap online för att utveckla användandet av datorplattan i förskolan. Slutligen kommer slutsatsen av studien som visar på att pedagogers resonemang kring hur datorplattan bör användas i förskolan påverkas av var deras egen närmaste utvecklingszon ligger och hur deras egen uppfattning om datorplattans för och nackdelar ser ut.

Det här är en studie om hur pedagoger i förskolan stödjer barns kamratrelationer. Syftet med studien var att undersöka vilka strategier pedagoger använder sig av för att stödja barns kamratrelationer och hur dessa påverkar barnen. Empirin samlades in genom åtta observationstillfällen på fyra olika förskolor. Resultatet visar att pedagogerna arbetade med tre övergripande strategier: användandet av material, skapande av samspelssituationer samt att agera förebildande. Därtill förekommer också vissa ageranden från de observerade pedagogerna som innebär att barn går miste om att skapa och upprätthålla kamratrelationer. Utifrån vad resultatet sammantaget visar, är det tydligt att pedagogerna hade en viktig roll i stödjandet av barns kamratrelationer. I analysen problematiseras hur pedagogernas agerande möjliggör eller försvårar för barnen att få ett erkännande som stärker deras självbild. Studiens slutsats är att när pedagoger tillämpar en strategi skapar det fler samspelssituationer som utvecklar barnens sociala kompetenser och som på sikt förväntas leda till fler kamratrelationer.

<p>Empati och självkänsla hos kvinnliga pedagoger</p><p>Anna Iwarson</p><p>Syftet med denna studie var att se om det fanns ett samband mellan empati och självkänsla hos pedagoger. En enkätundersökning med 38 kvinnliga pedagoger genomfördes där de fick läsa fiktiva berättelser och skriva ner sina upplevelser av berättelserna. Studiens resultat visade inte något samband mellan empati och självkänsla. Däremot visade resultatet att empatin varierade med situationen: de äldre uppvisade mer empati än de yngre för en berättelse om att mista ett husdjur, samtidigt som de yngre uppvisade mer empati än de äldre för en berättelse som handlade om att mista en förälder. Resultatet visade även att bassjälvkänslan var högre hos respondenterna i medelåldern. En tendens till att empati ökar med stigande ålder kunde även påvisas.</p><p>Key words: empathy, self-esteem, women, teacher, perspective taking.</p>

No description available.

<p>Syftet med denna studie har varit att studera vilken syn pedagogerna har på betydelsen av musik och sång, i fråga om språkinlärning hos barn med annat modersmål i förskolan. Därtill även att studera vilka didaktiska redskap pedagogen kan använda sig av i arbetet, samt vilka pedagogiska konsekvenser detta gav. Undersökningen byggde på tio intervjuer med pedagoger som arbetade i mångkulturella förskolor. Arbetets fokus har därmed varit att belysa pedagogernas medvetenhet i fråga om deras avgörande roll för barnens språkutveckling. Resultatet från intervjuerna visade att alla pedagoger var självmedvetna om betydelsen med användandet av musik och sång och om deras roll i valen av de artefakter som plockas fram under dessa aktiviteter, i mötet med de mångkulturella barnen. Slutsatsen som drogs efter genomförd studie var att trots ett aktivt språkfrämjande med hjälp av musik och sång, drog inte respondenterna några paralleller mellan effekterna på barnens första och andra språk.</p>