Syftet med denna studie är att beskriva sex fritidslärares uppfattningar om sitt arbete med att inkludera elever i fritidshemmet. Studien bygger på en kvalitativ metodansats med semisemistrukturerade intervjuer som användes för att komma åt sex fritidslärares tolkningar och uppfattningar. Resultatet visar att fritidslärarna i denna studie tolkar begreppet inkludering som att det innebär att alla elever ska vara inkluderade i verksamheten utifrån ett helhetsperspektiv efter sina egna förutsättningar och behov, men att det i praktiken är ett komplext och svårt uppdrag att leva upp till utifrån de förutsättningar som finns med låg personaltäthet, stora elevgrupper och motsägelsefulla formulering i läroplanen, vilket skapar utmaningar att förena teori och praktik. Detta leder till att fritidslärarna beskriver att de inte hinner med alla elevers behov vilket skapar dilemman där fritidslärarna då måste välja och prioritera mellan olika behov på individ- och gruppnivå, vilket leder till att de då prioriterar de elever med störst behov. Fritidslärarna beskriver att de i sitt arbete med inkludering har fokus på sociala relationer, samarbeten och flexibilitet vilket också visar sig vara viktiga faktorer i det inkluderande arbetet att försöka anpassa undervisningen efter elevernas intressen, förutsättningar och behov. Utifrån tre teoretiska perspektiv, tolkar författarna till denna studie som att fritidslärarna i denna studie i teorin och praktiken vill arbeta utifrån det alternativa perspektivet men att det finns svårigheter att genomföra det i praktiken vilket medför att de använder arbetsmetoder och strategier som hamnar inom både det traditionellt individualistiska perspektivet och det alternativa perspektivet. Samtidigt tolkas fritidsläraranas arbetsmetoder och strategier utifrån dilemmaperspektivet där fritidslärarna försöker göra sitt bästa utifrån de förutsättningar som finns. / <p>Betygsdatum: 2021-06-06</p>

Syftet med vår studie är att få en djupare kunskap om pedagogers upplevelser och erfarenheter av att i förskolans pedagogiska verksamhet arbeta med barn som anses ha ett utagerande beteende. Vidare syftar vår studie till att undersöka pedagogers definitioner av vad ett utagerande beteende inom förskolans kontext innebär. Studien har utgått ifrån tio stycken semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor i Skåne. Empirin har analyserats utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har olika erfarenheter och syn på ett utagerande beteende i förskolans kontext. Enligt pedagogerna kan ett utagerande beteende utspela sig på olika sätt, såväl fysiskt som verbalt. Pedagogerna såg även att ett utagerande beteende kunde ses som ett normbrytande beteende. Resultaten belyser även problematiken kring att pedagogerna känner sig otillräckliga i arbetet med utagerande barn. Anledningen kan vara för stora barngrupper samt personal och tidsbrist. Pedagogerna känner sig då begränsade rent tidsmässigt, då de inte alltid hinner att vara där för barnen. Enligt pedagogerna är en viktig del i arbetet med utagerande barn att använda sig av olika strategier där ett lågaffektivt bemötande är en central del. En effektiv strategi anses vara tydliggörande pedagogik i form av TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. För att kunna använda sig av dessa strategier bygger det på att barnen får möjlighet att utveckla en god relation till pedagogerna på förskolan. Empirin belyser vikten av en god relation i arbetet med utagerande barn. Pedagogerna beskriver att relationen mellan pedagogerna och barnen är en betydelsefull del av arbetet på förskolan.

<p>16 kvinnor dör varje år på grund av våld i hemmet och enligt undersökningen Slagen Dam har varannan kvinna sen sin 15-årsdag blivit utsatt för någon form av våld av en närstående man. Trots dessa siffror är mörkertalet för antalet kvinnor som utsätts för våld i hemmet fortfarande väldigt stort. Så vad är avgörande i kvinnornas val att inte anmäla brottet och varför stannar de hos mannen? Syftet med detta arbete är att utifrån aktuell svensk forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer analysera och granska vilka teoretiska perspektiv som används för att förklara varför många kvinnor stannar kvar i relationen där de utsätts för våld. Studiens frågeställningar är: Vilka är de mest framträdande teoretiska perspektiven inom svensk forskning inom området mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Vad är enligt de teoretiska perspektiven orsakerna till varför kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld? Är perspektiven som används tillräckliga för att förklara varför kvinnor stannar kvar i sina relationer, där män utövar våld mot dem?</p><p>Resultatet visar att det i dagsläget finns tre ledande perspektiv: det individualpsykologiska perspektivet, det strukturella/könskulturella perspektivet och det socialpsykologiska perspektivet. Dessa tre perspektiv analyserar kvinnans problematik utifrån tre olika nivåer: individ-, grupp-, och strukturell nivå. Det individualpsykologiska perspektivet söker enbart förklaringar på individnivå och då framför allt förklaringar om vad det är i kvinnans psyke som gör att hon stannar. Å andra sidan utgår det strukturella/könskulturella perspektivet enbart ifrån en strukturell nivå och granskar kvinnans val i en samhällelig kontext med mäns överordning i samhället. När det gäller det socialpsykologiska perspektivet, så ser man här på kvinnans problematik på gruppnivå, med fokus på den komplexa relationen mellan mannen och kvinnan. Vår slutsats är att ingen av dessa teoretiska perspektiv enskilt kan ge en tillräcklig förklaring till varför kvinnan stannar. Vi anser att det endast är genom en kombination av de olika teoretiska perspektiven som en djupare förståelse av varför många kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld kan erhållas.</p>

16 kvinnor dör varje år på grund av våld i hemmet och enligt undersökningen Slagen Dam har varannan kvinna sen sin 15-årsdag blivit utsatt för någon form av våld av en närstående man. Trots dessa siffror är mörkertalet för antalet kvinnor som utsätts för våld i hemmet fortfarande väldigt stort. Så vad är avgörande i kvinnornas val att inte anmäla brottet och varför stannar de hos mannen? Syftet med detta arbete är att utifrån aktuell svensk forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer analysera och granska vilka teoretiska perspektiv som används för att förklara varför många kvinnor stannar kvar i relationen där de utsätts för våld. Studiens frågeställningar är: Vilka är de mest framträdande teoretiska perspektiven inom svensk forskning inom området mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Vad är enligt de teoretiska perspektiven orsakerna till varför kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld? Är perspektiven som används tillräckliga för att förklara varför kvinnor stannar kvar i sina relationer, där män utövar våld mot dem? Resultatet visar att det i dagsläget finns tre ledande perspektiv: det individualpsykologiska perspektivet, det strukturella/könskulturella perspektivet och det socialpsykologiska perspektivet. Dessa tre perspektiv analyserar kvinnans problematik utifrån tre olika nivåer: individ-, grupp-, och strukturell nivå. Det individualpsykologiska perspektivet söker enbart förklaringar på individnivå och då framför allt förklaringar om vad det är i kvinnans psyke som gör att hon stannar. Å andra sidan utgår det strukturella/könskulturella perspektivet enbart ifrån en strukturell nivå och granskar kvinnans val i en samhällelig kontext med mäns överordning i samhället. När det gäller det socialpsykologiska perspektivet, så ser man här på kvinnans problematik på gruppnivå, med fokus på den komplexa relationen mellan mannen och kvinnan. Vår slutsats är att ingen av dessa teoretiska perspektiv enskilt kan ge en tillräcklig förklaring till varför kvinnan stannar. Vi anser att det endast är genom en kombination av de olika teoretiska perspektiven som en djupare förståelse av varför många kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld kan erhållas.

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur lärare på fritidshemmet beskriver att de kommunicerar med flerspråkiga elever med bristande kunskaper i svenska.  Forskningsfrågorna är: Vilka regler finns vad gäller vilka språk som får användas på fritidshemmet?, Hur gör lärarna på fritidshemmet när det uppstår missförstånd i kommunikationen? samt Hur kommunicerar lärarna på fritidshemmet med elever och vårdnadshavare med kunskaper i andra språk? Empirin är skapad genom kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Studien utfördes i en kommun i södra Sverige. Sammanlagt intervjuades sex lärare på fyra olika fritidshem. Resultaten visar att fritidshemmen har regler kring språk. Bara svenska ska pratas och det ska vara ett gott språkbruk. Kommunikationen med elever sker muntligt, men även med hjälp av tolk eller via andra elever. Vidare framkom att kommunikationen skedde med kroppsspråket, som till exempel pekande. Lärarna i studien menade att de inte arbetar med språk på ett specifikt sätt. Vid senare samtal visade det sig vara de motsatta. Missförstånd har uppstått hos både elever och vårdnadshavare. Då försöker lärarna att förklara igen. Lärarna i studien kan engelska, tyska, franska och spanska, men i varierande kunskaper. Bland eleverna är arabiska, assyriska och bosniska  representerade enligt majoriteten lärare. Elever med andra modersmål än svenska lär sig svenska väldigt fort.

Under mina elva år som lärare, på ett särskilt ungdomshem, har jag funderat över hur verksamheten bedrivs, leds och hur en utvecklande skolmiljö kan skapas för lärare och elever. Studiens syfte är att undersöka hur skolledare, lärare och elever på ett särskilt ungdomshem ser på den nuvarande och framtida utvecklingen av skolverksamheten. Jag vill även belysa de svagheter respektive styrkor, som skolledare, lärare och elever upplever inom skolverksamheten samt vilken roll specialpedagog och speciallärare kan ha inom verksamheten. Studien är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats som innebär att jag vill tolka och försöka sätta mig in i elever, lärare och skolledares upplevelser. Metoden som används är semistrukturerade intervjuer med tre elever, två lärare och en skolledare som alla är verksamma inom skolverksamheten som bedrivs av Statens institutions styrelse, SiS.  För att tolka det empiriska materialet har Antonovskys tre framgångsfaktorer, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, inom KASAM använts. Även von Wrights två perspektiv, det punktuella och det relationella har använts i tolkningen av det empiriska materialet.   Studiens resultat visar att pedagogerna inom SiS aktivt arbetar med att eleverna ska uppleva begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i skolan. Vidare visar resultatet att pedagogerna har en syn på eleverna som ett vem, och använder sig av det relationella perspektivet i det dagliga mötet och i samspelet med eleverna. Pedagogerna och skolledare talar om vikten av att ha specialpedagoger och speciallärare anställda inom SiS, men synen är delad på hur detta ska kunna verkställas. Eleverna som deltar i studien framhåller lärarnas betydelse. De talar om att få känna att de lyckas och att de får mer uppmärksamhet, känner sig trygga och att det är mindre klasser inom SiS skolverksamhet.

No description available.

Syftet med denna studie är att studera pedagogers arbetssätt med barns språkutveckling i relation till första- respektive andraspråk. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi intervjuat pedagoger på två förskolor. Det går att urskilja varierad erfarenhet vid arbetet med flerspråkiga barn på de respektive förskolorna. Förskollärare samt barnskötare är en stor del av barnens språkliga arena därav urvalet att inkludera båda yrkesgrupperna i studien. Förskollärare ansvarar för den pedagogiska undervisningen men då barnskötare är delaktiga i den dagliga verksamheten beslutade vi oss för att ta del av hela arbetslaget. Då barns språkutveckling är en stor del av undervisningen i förskolan har vi valt att fokusera på hur pedagogers arbetssätt ser ut. Den reviderade läroplanen innehåller numera begreppet undervisning vilket gjorde att vi ville studera pedagogers arbetssätt. Studien är baserad utifrån ett kognitivt perspektiv med en konstruktivistisk, sociokulturell samt sociokognitiv teori. Med dessa teorier i grunden för vårt arbete har vi även funnit lärmiljöns betydelse för barns språkutveckling intressant. Resultatet visade att pedagogerna på de respektive förskolorna hade många liknande arbetssätt men tankesätten varierade. Pedagogerna som intervjuades talade om lärmiljöns betydelse för att väcka intresse för språket. Utifrån de svar vi fått på frågan om hur pedagoger ser på sitt uppdrag om barns språkutveckling kan vi se att pedagogerna har en förståelse för vikten av deras uppdrag att få barn att intressera sig och få ett nyanserat och berikande språk.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers erfarenheter av metoden ”Att skriva sig till läsning” (ASL) i relation till traditionell läs- och skrivundervisning. ASL innebär att eleverna lägger pennan åt sidan och i stället använder datorn som främsta skrivverktyg. Studiens frågeställningar berör skillnader mellan arbetssätten samt vilka för- och nackdelar som finns med ASL och besvaras genom kvalitativa intervjuer där fem lärare deltagit. I litteraturgenomgången presenteras ASL utifrån Arne Tragetons perspektiv och hur arbetet kan genomföras i förskoleklass samt årskurserna 1–2. Vidare beskrivs traditionell läs- och skrivundervisning och därefter vad forskningen anser om ASL samt vilka för- och nackdelar som finns med metoden. Resultatet visar att tekniken är det största hindret för metoden men att fördelarna är många. Med ASL upplever lärarna att eleverna utvecklar en förbättrad skrivförmåga och att metoden är enkel att individualisera, till skillnad från den traditionella läs- och skrivundervisningen.

No description available.