Studien tar sin utgångspunkt i en hypotetisk konflikt mellan parkeringsnormen och hållbar stadsutveckling. Den teoretiska utgångspunkten är teorin om spårbundenhet vilken förklarar hur bilismens självförstärkande processer försvårar omställningen till ett mer hållbart samhälle och transportsystem. För att undersöka parkeringsnormen och parkeringspolitikens koppling till dessa självförstärkande processer innehåller forskningsöversikten litteratur från det senaste decenniet som visar på studerade effekter utav olika parkeringspolitiska åtgärder för hållbara städer. Utifrån vad forskningen säger om effekterna av olika parkeringsåtgärder har Malmös parkeringsnorm ställts mot Malmös stadsutvecklingsmål för att identifiera eventuella målkonflikter. Slutsatsen av arbetet är att flera av de självförstärkande processer som parkeringsnormen bidrar till står i konflikt med Malmös stadsutvecklingsmål. Den första anledningen är att parkeringsnormen kontinuerligt ökar utbudet av parkeringsplatser vid nyexploatering, vilket kräver mycket plats och snarare bidrar till utglesning än förtätning. Även en sänkt parkeringsnorm ger effekter först på mycket lång sikt. För det andra kommer ett ytterligare tillskott av bilparkeringar under tiden att försvåra målet om minskade färdmedelsandelar för biltrafik eftersom ett ökat utbud av bilparkering enligt forskningen bidrar till en ökat bilinnehav, ökat bilanvändande och en ökadefterfrågan på parkeringsplatser. För det tredje så medför parkeringsnormens utformning att parkeringskostnaderna byggs in i produktionskostnaden för nya bostäder. De som inte använder parkeringen betalar en del av kostnaden för de som använder den och kostnaden har således flyttats från bilägare till boende. Detta motverkar bland annat målen om att minska boendesegregationen och att möjliggöra fler bostäder för medborgare med mindre ekonomiska resurser. Enligt teorin om spårbundenhet så kommer parkeringsanläggningar dessutom att utgöra en del av infrastrukturen kring bilismen och därmed ytterligare låsa in Malmö stad i ett bilberoende. Ju längre dessa självförstärkande processer fortgår desto svårare blir de också att ta sig ur. Därmed försvåras också omställningen till ett mer hållbart samhälle.

Enligt svensk lagstiftning måste samtliga kommuner i Sverige ha en aktuell översiktsplan. Översiktsplanen omfattar många aspekter och är det verktyget som ska vägleda den kommunala samhällsutvecklingen på ett hållbart sätt. Översiktsplanen är ett viktigt dokument eftersom det omfattar alla mark- och vattenområden i kommunen och används som underlag i beslutsfattande och senare planering. Syftet med denna studie har varit att analysera översiktsplanens roll i samhällsutvecklingen och dess påverkan. En kvantitativ metod används för att genomföra denna studie. Intervjuer och en litteraturstudie har varit grunden för en enkätundersökning. Enkäten har skickats ut till sakkunniga politiker och tjänstemän i svenska kommuner för att analysera och utvärdera uppfattningen om hur översiktsplanen bör fungera och användas. Översiktsplanen uppfattas som ett viktigt dokument och används ofta i kommunen av både tjänstemän och politiker. Översiktsplanen strävar efter att utveckla samhället hållbart, dock framgår det att sociala faktorer får minst utrymme eftersom att riktlinjerna är vaga. Det behövs bättre samordning och mer kunskap om planering och social hållbarhet för att översiktsplanen ska kunna vara ett definitivt verktyg för hållbar utveckling eller så måste det finnas en tydligare avgränsning för vilka delar översiktsplanen ska behandla. Uppfattningen om översiktsplanens tidshorisont är att den ska vara kortare (5-15 år) med utblick mot 50 år. Slutligen framkommer det att översiktsplanen skulle uppskattas med en tydligare teknisk inriktning för att kunna underlätta för plan- och byggprocessens kostnadsberäkningar.

Under 2010 antogs en ny regionplan för stockholms län, RUFS 2010. Planens mål är att “Stockholm ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion”. Dialog och samverkan har varit viktiga utgångspunkter både för planprocessen och det framtida arbetet med att genomföra planen. Regionen har arbetat med att involvera kommunerna i regionplaneprocessen, bland annat som ett sätt att förankra regionplaneringens innehåll även i kommunernas egna strategiska planering. I den här studien har jag undersökt relationerna mellan medborgarna, kommunerna och regionen i planeringen, för att söka svar på frågor om makten över den strategiska planeringen, vem som har tillträde till arenorna där beslut fattas samt medborgarnas möjligheter till inflytande i den regionala planeringen. För att svara på mina frågeställningar har jag gjort en fallstudie i stockholmsregionen, där jag studerat den nya regionplanen och ett antal stockholmskommuners översiktsplaner. Målet med min fallstudie har varit att undersöka relationerna mellan RUFS 2010 och kommunernas översiktsplaner för att se hur de olika planprocesserna har hanterat frågor om makt och deltagande. För att få en större inblick i hur planprocesserna gått till har intervjuer med tjänstemän som arbetat med plandokumenten varit en viktig del av min fallstudie. I min analys har jag använt mig av teorier om deltagande, berättande och makt över planeringen. Mina slutsatser är att även om den regionala planeringen inte har någon formell makt, så har regionen makten att agera som agendasättare och skapare av en arena för dialog och samarbete. Frågan är bara vem som har tillgång till den arenan? / In 2010, the Stockholm County passed a new regional plan called RUFS 2010. The aim of the plan is to turn Stockholm into the most attractive urban city-region of Europe. Dialogue and collaboration have been essential starting points for the planning process and the processes of implementing the plan. The regional government has put a lot of effort into involving the municipalities in the regional planning process, to establish the contents of the county plan in the municipalities own strategic planning. In this paper I’ve investigated the relationships between the region, the municipalities and the public, in search for answers to questions concerning power over the strategic planning, accessibility to the arenas where decisions are made and citizens’ opportunities to influence the regional planning To answer my questions, I’ve done a case study of the Stockholm region, where I studied the new regional plan and a number of municipal master plans. The aim of my case study was to examine the relationships between RUFS 2010 and the municipal plans, to see how issues of power and participation were handled in the planning processes. To get insight into the planning processes I’ve also conducted interviews with municipal planners. I’ve used theories of participation, storytelling and power to analyse my case. My conclusions are that even if the region has no formal power over the planning, they have the power to act as an enabler and creator of an arena for dialogue and collaboration. But, who has access to the arena?

Under 1800-talet skedde en stor folkomflyttning och urbaniseringen tog fart i Sverige. Sedan dess har befolkningen fortsatt växa i storstäderna och krympa på landsbygden. Allt eftersom ekonomiskt drivna verksamheter har blivit mindre beroende av nationsgränser, har regionaliseringen ökat och blivit alltmer aktuell. I Sverige har regional fysisk planering pågått sedan mitten av 1900-talet då det infördes i Stockholm. Det är dock först under 2000-talet som regional planering har blivit lagstadgad och fått ett större genomslag. Regional planering syftar till att minska regionala klyftor och att bidra till tillväxt i regionen. Med utgångspunkt i regionernas fokus på tillväxt undersöker studien om tillämpning av regionplanen är möjlig i landsbygdskommuner. Föreliggande studie har utgått från intresset att undersöka hur regional planering kan påverka landsbygdskommuners arbete med fysisk planering. Studiens syfte är att undersöka hur landsbygdskommuner använder sig av och har nytta av regionplanen samt att förstå vilken betydelse den regionala planeringen har för landsbygdskommuners arbete med fysisk planering. Studien utgår från en kvalitativ forskningsstrategi och använder kvalitativ dokumentstudie och intervju som datainsamlingsmetoder. I studien har två kommuners översiktsplaner undersökts och tre kommunrepresentanter har intervjuats. Studien har avgränsats till Skåne eftersom det är en av de regioner som ska ta fram och anta en regionplan enligt plan- och bygglagen, samt för att Skåne har en kombination av landsbygdskommuner och storstadskommuner. De två undersökta kommunerna är Örkelljunga kommun och Simrishamns kommun. Ytterligare två intervjuer har genomförts med Osby kommun respektive Region Skåne. Undersökta och intervjuade kommuner är definierade som landsbygdskommuner enligt Tillväxtverket (u.å.). Med bakgrund i forskningsläget och den kunskap som redan finns inom ämnet har ett teoretiskt ramverk skapats, som sedan varit utgångspunkt i studien. Studiens resultat visar att landsbygdskommunerna som undersökts har haft nytta av översiktsplanen som planeringsunderlag vid framtagandet av översiktsplanen. Landsbygdskommuner tenderar vidare att vända sig till delregionen i sitt arbete med översiktsplanering. Resultatet visar även att kommunernas behov av regionen och regionplanen påverkas av hur utvecklat underlag som finns i respektive delregion.

Fysisk planering är en skattefinansierad offentlig verksamhet som medför begränsningar i tillgängliga resurser. Parallellt finns även en demokratisk förpliktelse att säkerställa att resurserna används på ett ändamålsenligt och transparent sätt som gynnar allmänheten. På grund av de begränsade resurserna är det en ständig fråga hur de ska fördelas och prioriteras mellan olika kommunala verksamheter, där fysisk planering är en av många. Kopplat till detta finns även ett tydligt behov av att prioritera genom den fysiska planeringen, där kommunen måste prioritera mellan olika sektorer, områden eller planer baserat både på tillgängliga resurser och politiska mål och strategier.  Prioriteringar inom fysisk planering är en central del av kommunernas verksamhet, även om Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) inte explicit föreskriver något särskilt prioriteringssystem. Lagen kräver dock att kommunerna ska väga olika intressen mot varandra i sin fysiska planering, vilket kan ses som ett prioriterande. Då mycket av kommunernas prioriterande inom fysisk planering sker i den strategiska planeringen, i form av översiktsplaner, är detta dimensionen som fokuseras i denna studie där syftet är att undersöka och beskriva hur svenska kommuner prioriterar i sin strategiska fysiska planering. För att uppnå studiens syfte används en flerfallsdesign där prioriteringarna i fyra svenska kommuners strategiska fysiska planering undersöks genom en kvalitativ innehållsanalys av deras respektive översiktsplaner. Utifrån denna analys framkommer att det inte finns ett enskilt sätt som svenska kommuner formulerar sina prioriteringar på i den strategiska fysiska planeringen. Snarare syns stora skillnader beroende på om det gäller visioner, mål eller strategier, samt mellan de olika kommunerna. Här syns även att kommunernas strategiska fysiska planering innehåller en blandning av olika typer av prioriteringar - både tydligt uttalade och mer implicita - vilket kan påverka hur de får genomslag i den praktiska planeringen och utvecklingen. Trots denna variation anses kommunerna lyckats formulera en sammanhängande helhet i sina prioriteringar, vilket är av stor vikt för den strategiska planeringens styrande effekt

Citizen dialogue has recently become a central development area for municipalities and county councils. Despite changes in the Planning and Building Act and a clear assumption in policy processes to achieve ecological, economic and social sustainability, the citizen dialogue has not been able to fulfill its purpose. The formal process for dialogue has been criticized for being late in the planning process, which reduces the possibility of planning changes. A natural sanction is not least about reduced trust to the planners and the political system. In order to reverse the downward spiral, internal efforts are required in addition to the requirements of current legislation, which is a challenge for not least smaller municipalities. Based on planning theories, relevant previous research and interviews with municipal officials, obstacles and opportunities with citizen dialogue in physical planning in a smaller municipality are investigated. A purpose is also to account for important aspects of the work with citizen dialogue. In addition to an account of how the municipality's work looks, how citizen dialogue can promote municipal physical planning and how a good citizen dialogue can be achieved, the conclusions show that: municipal officials, despite their own ideas about the development of citizen dialogue, are hindered in their work through limited scope for maneuver and limited resources. / Medborgardialogen har på senare tid blivit ett centralt utvecklingsområde för kommun och landsting. Trots ändringar i plan- och bygglagen och ett klart antagande i policy processer för att uppnå ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet har medborgardialogen inte lyckats uppfylla sitt syfte. Den formella processen för dialog har kritiserats för att för sent komma i planeringsprocessen vilket minskar möjligheten till planändringar. En naturlig påföljd handlar inte minst om minskad tillit till planerarna och det politiska systemet. För att vända den nedåtgående spiralen krävs interna insatser utöver kraven i gällande lagstiftning, vilket är en utmaning för inte minst mindre kommuner. Utifrån planeringsteorier, relevant tidigare forskning och intervjuer med bland annat kommunala tjänstemän undersöks hinder och möjligheter med medborgardialog i fysisk planering i en mindre kommun. Ett underliggande syfte är också att redogöra för viktiga aspekter i arbetet med medborgardialog.Utöver en redogörelse över hur kommunens arbete ser ut, hur medborgardialog kan främja kommunal fysisk planering och hur en god medborgardialog kan uppnås så visar slutsatserna att: kommunala tjänstemän, trots egna idéer om utvecklingen av medborgardialog, hindras i arbetet genom ett begränsat handlingsutrymme och begränsade resurser.

Idag byggs det för lite i Sverige, och särskilt svårt har det visat sig vara att nyproducera hyresrätter. Det är en upplåtelseform som är mycket viktig för en fungerande bostadsmarknad och som de allra flesta av oss någon gång kommer att bo i. Såväl arbetsmarknaden som samhällsfrågor såsom integration blir lidande om det inte byggs fler hyresrätter – och det snabbt. Det här blir fler och fler politiker och sakkunniga medvetna om och debatten i ämnet har därför exploderat de senaste åren. Alla tycks ha lösningar och förslag till olika branscher och institutioner. Mitt i den här samhällsdebatten befinner sig kommunerna och deras planeringstjänstemän, som besitter en unik position i den svenska samhällsbyggnadsprocessen. Att omsätta alla debattinlägg och forskningsrapporter till konkreta handlingar är dock ingen lätt uppgift. Den här undersökningen försöker göra just det; sammanfatta och gallra bland debattens och forskningens alla åtgärdsförslag som riktas åt den kommunala planeringen. Med en enkätundersökning tas det sedan hjälp av just planeringstjänstemännen i några av Sveriges kommuner för att analysera åtgärderna utifrån deras kommuns situation. Undersökningen tar sig därmed an en hett debatterad fråga, kokar ner dess centrala beståndsdelar till konkreta åtgärder och analyserar sedan vilken förmåga de faktiskt har att omsättas i verkliga resultat; nyproducerade hyresrätter. Resultaten av undersökningen analyseras och påvisar mönster i och samband mellan åtgärder och olika bra resultat av nybyggnation av hyresrätter bland kommunerna som medverkat.

I traditionellt planeringsarbete isoleras arbetsgruppers teamwork genom ensamarbete. Ett sätt att förbättra teamworket och därmed planeringsarbetet är att integrera de personer som ska utföra arbetet. En metod för integreringen är visuell metodik. Metoden är relativt ny i byggbranschen och har sitt ursprung från tillverkningsindustrin. Hur byggproduktion drivs visuellt kan variera i omfattning. Visuell metodik är inte ett väldefinierat begrepp och det råder brist på utbildning och information om metoden.Examensarbetet har utförts på Skanska Region Hus Syd under våren 2013. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur visuell metodik tillämpas i byggproduktion. Studiens mål är att stödja byggbranschen med en definition om vad visuell metodik innebär i praktiken. Följande frågor har hanterats i studien:-Vad krävs för att styra och planera visuellt? -Hur fungerar interaktionen mellan visuell och icke-visuell metodik? -Hur upplever personalen visuell metodik? -Vilka risker och möjligheter bör beaktas vid visuell metodik?Studien har besvarat frågorna genom en fallstudie. Teori samlades in och behandlades i litteraturstudien, den låg sedan som grund för empirin. Empirin utfördes som en kvalitativ studie med datainsamling från observationer på arbetsplatser samt intervjuer av ett urval av arbetsplatsens personal. Syftet med empirin var att redogöra hur visuell metodik utförs i praktiken och hur det upplevs av personalen.Resultatet visar på att visuell metodik kan effektivisera byggproduktion genom ökat engagemang och delaktighet från produktionsledare, yrkesarbetare och underentreprenörer. Användarna var övervägande positiva till arbetsmetoden och rekommenderade visuell metodik till alla typer av projekt, oavsett storlek. Författaren upplevde dock spritt engage- mang från användarna, alla upplevdes inte lika engagerade som de intervjuade. Med bristande engagemang finns risk att arbetsmetoden tappar förtroende från användarna och därmed metodens effektivitet. Resultatet visar även på vikten av att införa visuell styrning från produktionens start, en implementering mitt i ett projekt kan bli mer resurskrävande än effektiviserande.Rapporten klargör en definition om vad visuell metodik innebär i praktiken, vilka resurser som ingår och vilka rutiner som följs. / In traditional planning the teamwork of workgroups is isolated by individual work. One way of improving teamwork and thus also planning is to integrate the people who are going to do the work. Visual methodology is on method for integrating. The method is relatively new in the construction industry and originates from manufacturing industry. Visual methodology is not a well-defined concept and there is a lack of training and information concerning the method.A thesis has been carried out in Skanska Region Hus Syd in the spring of 2013. The purpose of the thesis was to research how visual methodology is applied in construction production. Study’s aim is to support the field of construction with a definition about what visual methodology means in practice. The study examined the following questions:-What is required to control and plan visually? -How does the interaction between visual and non-visual methodology work? -How staff perceives visual methodology? -What are the risks and opportunities involved in visual methodology?The study has answered the questions with a case study. Theory was assembled and used in theoretical framework; it was then used for empirical research. The empirical research was carried out as a qualitative study with the collection of data from observations at the work place and interviews with a selection from the staff at the work place. The aim of the empirical research is to describe how visual methodology is used in practice and how the users experience it.The result shows that visual methodology can make construction production more effective through increased commitment and involvement from production managers, skilled workers and subcontractors. Users were predominantly positive towards working methods and recommended visual methodology for all types of projects, regardless of size. Still, the author experienced varying levels of involvement from users, not everyone was as in- volved as those who were interviewed. With a lack of commitment there is a risk that the working method loses the confidence from the users and hence efficiency.

En utvärdering kan göras på många olika sätt beroende på vad som önskas med den. Det kan bland annat vara önskvärt att ta reda på hur väl mål uppnåtts i ett stadsbyggnadsprojekt, eller så är syftet att undersöka arbetsprocessen för att blottlägga varför eventuella misstag gjorts. Utvärdering kan också användas för att kartlägga lärdomar och insikter som kan vara värdefulla i kommande projekt. I den här studien djupdyker vi i ämnet om utvärderingar kopplade till stora stadsbyggnadsprojekt i syfte att bidra med en förståelse för hur utvärdering sker i praktiken. Studien är uppdelad i två delar, en kvantitativ och en kvalitativ del. Inom den kvantitativa delen ämnar studien att bringa förståelse över hur vanligt förekommande utvärderingar är i Sveriges 50 största kommuner, vilka typer av utvärderingar som är vanligast, hur de finansieras samt vad de främsta anledningarna är till att inte utvärdera stadsbyggnadsprojekt. Denna del fungerar som ett bakgrundsunderlag för den kvalitativa delen som bidrar till att djupare undersöka specifika utvärderingar för att få svar på hur kommuner arbetar med utvärdering som verktyg för erfarenhetsåterföring till senare stadsbyggnadsprojekt samt belysa hur olika utvärderingar tillämpas inom stadsbyggnadsprojekt och hur de genererar olika resultat. Detta görs genom intervjuer och dokumentstudier kopplade till Bo01, Västra hamnen i Malmö och Kvillebäcken, Backaplan i Göteborg. Den kvantitativa studien kommer fram till att utvärdering i någon form görs i strax över hälften av kommunerna. Särskilt vanligt är det i de kommuner med fler än 90 000 invånare. Det är främst ex post-utvärderingar som genomförs men även utvärderingar som ämnar att belysa processarbetet är vanliga. Vidare är de främsta anledningarna till att utvärdering inte genomförs brist på tid eller erfarenhet. I den kvalitativa studien framgår det att den främsta ledstjärnan i samtliga utvärderingar är att de används som ett sätt för planeringen att skapa lärdomar snarare än att bedöma huruvida projekten anses vara lyckade eller misslyckade. Trots detta, är en genomgående tendens i alla utvärderingar att de skiljer sig på flera sätt. Vissa är specifika och utreder utvalda delar av projekt medan andra är mer generella i sin omfattning. Vem det är som har tagit initiativet skiljer sig också åt. Det går att se spår av alla fyra av Vedungs utvärderingsvågor i utvärderingarna men den fjärde vågen, den evidensbaserade, bedöms på det hela taget vara aningen mer framträdande.

Sustainability and the traffics impact on the environment have become increasingly central within spatial planning. For many years, planning has been focusing on building new roads - this has resulted in increased use of automobiles, which many believe is unsustainable in the longer term. Therefore, authorities at national, regional and local level want to increase the use of alternative transport modes – such as walking, cycling and traveling by bus. The thesis intends to study if the Municipality of Umeå’s policies for sustainable development have led to an increased use of public transportation. The use of public transport in Umeå is also compared with developments at national level, in order to see if there are differences in the level and trend. The thesis is mainly descriptive and based on material such as scientific literature, public strategy documents and statistical data sets. The study shows that the Municipality of Umeå has set clear goals and strategies to increase the use of public transportation. Some of these goals and strategies have emerged in recent years and the study show that they also led to an increased number of trips by public transport. / Hållbarhet och trafikens miljöpåverkan har kommit att bli allt mer centralt inom samhällsplaneringen. Under många år har planeringen fokuserat på att bygga nya vägar, vilket resulterat i att antalet bilar har ökat. Någonting som bedöms som ohållbart i längden. Instanser på nationell, regional och lokal nivå vill därför istället öka användandet av alternativa färdmedel – till exempel att promenera, cykla och åka buss. Uppsatsen ämnar studera om Umeå kommuns strategidokument för hållbar utveckling har lett till ett ökat kollektivt resande. Kollektivtrafiksresandet i Umeå jämförs även med utvecklingen på nationell nivå, för att se om det finns skillnader i nivå och utveckling. Uppsatsen är i huvudsak deskriptiv och baseras på material som vetenskaplig litteratur, offentliga strategidokument samt statistiskt datamaterial. Studien visar att Umeå kommun har satt upp tydliga mål och strategier för att öka användandet av kollektivtrafiken. Vissa av dessa har tillkommit de senaste åren och studien visar att de också lett till ökat antal kollektiva resor.