Detta arbete handlar om poesi i svenskundervisningen för högstadiets årskurs 7-9. I avsnittet om tidigare forskning redogörs för studier om lektionsplaneringar, barns och ungas läsning av prosa och poesi, samt vilka effekter datoranvändning och digitala redskap har på skolungdomars inställning till poesi. Den teoretiska utgångspunkten för detta examensarbete är praktikarkitekturteorin, vilken även har kommit att prägla det analysverktyg som använts för analys av det insamlade materialet. I resultatsavsnittet presenteras sedan empirin som undersökts, vilket i senare avsnitt kommer att diskuteras och jämföras mot bakgrund av tidigare forskning. Slutligen kommer metoden och didaktiska konsekvenser att diskuteras. Syftet med denna studie är att genom analyser av lektionsplaneringar undersöka hur svensklärare arbetar med poesi i undervisningspraktiken. Genom att ta del av lärares lektionsplaneringar avsåg jag att undersöka hur poesiundervisningen inom svenskämnet förårskurs 7-9 utförs och vilka kunskaper lärarna vill utveckla hos sina elever. För att ta nå syftet har jag utgått från en del frågeställningar som berör vad som påverkat lärarna i planeringen, vilka redskap som använts i undervisningen, vilka förmågor som lärare vill att elever ska utveckla, samt vilken sorts poesi eleverna får ta del av. Den metod som har använts är kvalitativ textanalys. Utifrån den valda metoden harfrågeställningarna utformats, och empirin diskuteras i senare avsnitt utifrån de textanalytiska dimensioner som redogörs för i kvalitativ textanalys. Fortsättningsvis så harfrågeställningarna besvarats genom att materialet analyserats och kategoriserats i en tabell som är utformad efter praktikarkitekturteorins olika arrangemang: de materiella-ekonomiska arrangemangen som antingen möjliggör eller hindrar utförandet av undervisningspraktiken, de social-politiska arrangemangen som beskriver relationerna mellan människor och människor och material, samt de kulturella-diskursiva arrangemangen som präglar språket inom praktiken.

Abstract Purpose: In this essay a limited and specific selection of poems by the Swedish poet Nils Ferlin, has been analyzed in order to find various images of Christ. By using these images of Christ, a possible Christology within the poems by Ferlin, will then be elucidated, a so called Ferlinian Christology. The theoretical perspective used in the analysis is one of high versus low Christology i.e. whether the emphasis is focused on Christ as divine, or Christ as human. Method: The used method is hermeneutic, and the chosen poems have been ascribed autonomy in order to verify their message, rather than the message of the author. The poems have been read and analyzed with a text oriented focus. Result: The result of this study is that a various number of images of Christ can be found within the selected poems by Ferlin. In some poems the image of Christ is described by the views of others; persons in the immediate surroundings of Jesus, or first-hand witnesses to the events of the Gospels. Some images show Christ as an explored tool in the hands of dogmatic structures, where the death of atonement on the Cross is problematized, along with people’s misuse of the death of atonement as a free pass to heaven, instead of taking responsibility of their own sins. Other images of Christ in the poems are more positive; showing Jesus as an inspiration, a beacon and a compass of morality. The most striking image, however, is the one of Christ as someone who places mercy above all. Conclusion: A Ferlinian Christology can be seen primarily as low Christology since it is putting the emphasis on the humanity of Christ, and partly problematizing the divinity of Christ. A Ferlinian Christology emphasize the living Christ and the Christ one finds in the Gospels. The Christ found in the dogmas is not showing the truth. The Christ living and acting in the interest of the weak and marginalized people, is the one who ought to be seen upon with respect and as a beacon of morality and truth. Key words: poetry, Christology, Christ, hermeneutics, Ferlin

This Master’s thesis explores three contemporary Swedish poets’ – Lars Mikael Raattamaa, Anna Hallberg and Johan Jönson – understanding of their work as a political activity. By using Jonathan Culler’s theory on literary competence and literary conventions as a theoretical tool for an idea analysis, the three poets' arguments for or against certain literary techniques, and their ideas about readers and reading, are explored and discussed. In what ways are established literary methods questioned by the three poets? In what ways are established theories on readers and reading questioned? In what way can their poetic work be regarded as political? As a background, the debate about poetry in Swedish newspapers and literary magazines is presented, as well as the common focus on readers and reading in social sciences and in humanities and arts. The trend is to interpret the reader as active and creative. Following this trend, and surpassing it, the three Swedish poets challenges established literary techniques and established theories on readers and reading. The ideas of the three poets can be summarized as follows: The poet must be very conscious about different literary techniques and their effects. Poetry and literature must not be written in ways that is hierarchic or undemocratic. That is: literary competence is actually not important. The meaning of the poem or the text is in the mind of the reader, not in the mind of the poet or the writer. The poets aim and goal must be to write a kind of poetry that is accessible to all people, unregarded literary competence or such things as literary conventions. / Uppsatsnivå: D

Syftet med denna forskningsstudie är att undersöka elevers attityder och kunskapsutveckling i arbete med poesi, med utgångspunkt i arbete med ett av oss utformat lektionsupplägg. Studien utgår från forskning kopplat till poesi och ett lektionstillfälle med elevperspektiv i fokus. Lektionstillfället innebär att olika elevgrupper får lyssna och färdigställa en dikt, därefter diskuterar och reflekterar vi över lektionstillfället. Hela lektionstillfället spelas in, vilket sedan transkriberas, fokus ligger dock på gruppintervjun i slutet av lektionen. Vi analyserar elevernas reflektion om poesi och vilka förmågor de själva anser att de utvecklar. Studien visar att eleverna själva kan sätta ord på vad de tränar när de arbetar med poesi. De får bland annat skriva, läsa och använda sin fantasi. Att analysera begreppet poesi i skolans värld är viktigt, med tanke på att det inte finns mycket forskning om det. Eftersom poesi tränar mycket hos eleven ställer vi oss frågan om det är många skolor i Sverige som använder sig av det.

<p>Vårt mål med detta arbete har varit att få reda på hur vi kan inspirera elever till att arbeta med poesi. För att komma fram till ett resultat i denna fråga har vi läst litteratur, analyserat läromedel samt samtalat med svensklärare som arbetar med poesi i år 7. </p><p>Vi har genom vårt arbete kommit fram till att läraren är den största och viktigaste inspirationskällan för eleverna. Utan en engagerad lärare infinner sig inte den rätta poetiska stämningen. Läromedel kan också vara till viss hjälp som inspiration, men då gärna i form av en nypresentation av läraren. Via vår läromedelsanalys har vi nämligen sett att många läromedel, p.g.a. sin inaktuella layout, snarare kan släcka elevers lust än väcka den. Vi har också kunnat utläsa att skolornas kurplaner inte ligger till grund för poesimomentets uppläggning. </p><p>Poesin måste beröra eleverna för att den ska kunna fånga deras intresse. Genom att angripa poesin på ett annorlunda och innovativt sätt tänds ofta elevers diktlust. Man kan t.ex. utnyttja musikvärlden genom att analysera dess texter. </p><p>Vi har med detta arbete fördjupat våra kunskaper om hur vi i vårt kommande yrke kan arbeta med poesi i grundskolan.</p>

This bipartite thesis presents and implements an intermedial model for co-reading poems and photographs in paper books, a genre I call photo poetry. A survey of the genre in Sweden was carried out and presented in a selected bibliography in my licentiate thesis. Two well-established poets, Katarina Frostenson and Rut Hillarp, made their debut in the genre in the 1980s and have since produced three books each. Frostenson cooperates with photographer Jean Claude Arnault and Hillarp created the poems as well as the pictures herself. Scholarly studies up to now have focused on the poems, however, and have therefore neglected the impact of the photographic pictures. The first part of the thesis elaborates a model based on the framework of the picture book and adapted to the text genre of poetry and the epistemology of the photographic picture. Two different narrative reading strategies are developed and applied to the material: the metonymical and the metaphorical linking. The metonymical linking implies that the diegesis on the spread is perceived to be part of a larger diegesis and that that diegesis has direct virtual contact with the diegesis on the next spread. The metaphorical linking implies that the diegesis on the single spread is perceived to be part of a larger diegesis, but that that diegesis has no direct virtual spatial contact with the next spread. Whether or not a diegesis is perceived to have direct virtual spatial contact with spreads depends on the story’s display of the contingency of characters, time and place. The model is based on the relations tied to the book’s construction: the schematic, the synchronic and the diachronic relation. The schematic relation concerns meaning created on all spreads, the synchronic relation meaning on a single spread, and the diachronic relation meanings on spreads in a row. The schematic and the diachronic may appear to overlap somewhat but in the schematic relation the focus is on tracing different story schemes, and in the diachronic relation the focus is on how the narration progresses and alternates between different schemes. The findings show that with the co-reading model the impact of the photographs gives a deeper understanding of not only the narrative interplay of word and image but also of semiotic, intermedial and intertextual connections. The reading strategies applied show that Frostenson’s and Arnault’s works gain from a metonymically linked interpretation whereas Hillarp’s mainly gain from a metaphorically linked interpretation. The study also discusses the impact of the photographic picture and connects it to the semiotic theory of C. S. Peirce as well as to Western picture practices.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka kommunikationskanaler som lämpar sig för att nå ungdomar som kan tänka sig att delta i poesievenemang. Detta uppdrag har jag fått av Culturen, som vill starta ett evenemang inom poesi. Vid sidan av detta vill jag ta reda på ungdomars kultur- och medievanor. Min metod är kvalitativa intervjuer med sex ungdomar med syftet att undersöka deras vanor och attityder kring litteratur och poesi, kulturevenemang i allmänhet och Culturens framtida poesievenemang. Dessutom behandlas medievanor och kommunikationskanaler.      Bland mina informanter är intresset för litteratur, poesi och annan kultur stort och de är alla positiva till Culturens framtida kultursatsning inom poesi. Vad gäller kommunikationskanaler är Facebook, Twitter, affischer och tidningsannonser de föredragna. Förslagsvis är en kombination av flera kanaler att föredra, men den mesta tyngden borde läggas på att utveckla en fungerande sida på Facebook.

Vårt mål med detta arbete har varit att få reda på hur vi kan inspirera elever till att arbeta med poesi. För att komma fram till ett resultat i denna fråga har vi läst litteratur, analyserat läromedel samt samtalat med svensklärare som arbetar med poesi i år 7. Vi har genom vårt arbete kommit fram till att läraren är den största och viktigaste inspirationskällan för eleverna. Utan en engagerad lärare infinner sig inte den rätta poetiska stämningen. Läromedel kan också vara till viss hjälp som inspiration, men då gärna i form av en nypresentation av läraren. Via vår läromedelsanalys har vi nämligen sett att många läromedel, p.g.a. sin inaktuella layout, snarare kan släcka elevers lust än väcka den. Vi har också kunnat utläsa att skolornas kurplaner inte ligger till grund för poesimomentets uppläggning. Poesin måste beröra eleverna för att den ska kunna fånga deras intresse. Genom att angripa poesin på ett annorlunda och innovativt sätt tänds ofta elevers diktlust. Man kan t.ex. utnyttja musikvärlden genom att analysera dess texter. Vi har med detta arbete fördjupat våra kunskaper om hur vi i vårt kommande yrke kan arbeta med poesi i grundskolan.

This thesis is a study of the formation and development of Ciaran Carson’s poetics from his debut in the 1970s up to and including his fourth principal collection of poems, First Language, published in 1993. Examining Carson’s recourse to different kinds of rewriting, made manifest as intertextuality and translation, it aims to account for the thematic formulation and formal realization of this poetics. The poetics is elicited from two distinct groups of poems. The first group comprises poems, given in the consecutive volumes The Lost Explorer (1978), The Irish for No (1987), Belfast Confetti (1989) and First Language, in which textile techniques serve metaphorically as poetic techniques. These poems are read as formulating a poetics which is formally realized in a second group of poems in which rewriting is the dominant technique. By examining the textile/textual metaphors, and their gradual reconfiguration, and the different manifestations of rewriting in Carson’s work the thesis seeks to describe and demonstrate some of the main principles and expressions of this poetics and its development over time. The thesis sees rewriting as integral to Carson’s poetic method: Earlier texts are deliberately drawn upon and made a constitutive part of a new poem. To account for the textual relations and their effect on meaning-making perspectives are borrowed from theories of intertextuality, especially intertextuality as conceptualized by Gérard Genette and Laurent Jenny, as well as from contemporary translation studies and poetics. A theoretical framework is also provided by the textile/textual metaphors which are employed as analytical tools. It is argued that rewriting is not an end in itself but an important means for the poet to articulate his views on both aesthetic and historical issues. The thesis relates the practice of rewriting to a prominent concern in Carson’s work: the relation between form and material and how to adequately express the complicated experiences associated with Northern Ireland in poetic form. The thesis contends through detailed analysis of Carson’s strategies of rewriting that his persistent recourse to recycling discloses his attentiveness to his own poetic expression and that his poetics should be seen as both an aesthetics and an ethics – an evolving response along both aesthetic and ethical lines to the complexities of his situation and his role as a poet. / Avhandlingen är en studie av den nordirländske poeten Ciaran Carsons poetik, dess framväxt och utveckling till och med Carsons fjärde diktsamling, First Language, som publicerades 1993. Genom en undersökning av Carsons användning av olika slag av omskrivning, manifesterade som intertextualitet och översättning, syftar avhandlingen till att ge en redogörelse för hur Carsons poetik har tematiskt formulerats och formellt realiserats. Carsons poetik friläggs genom ett närstudium av två grupper dikter. Den första gruppen består av dikter från samlingarna The Lost Explorer (1978), The Irish for No (1987), Belfast Confetti (1989) och First Language, där textila tekniker tjänar som metaforer för poetiska tekniker. Dessa dikter läses som formuleringar av en poetik som förverkligas i en andra grupp dikter där omskrivning är den huvudsakliga tekniken. Genom att undersöka dikternas textila/textuella metaforer och deras gradvisa omvandling samt olika manifestationer av omskrivning i Carsons verk, söker avhandlingen beskriva och demonstrera några av de huvudsakliga principerna i Carsons poetik, liksom de uttryck dessa tar sig, samt hur dessa principer och uttryck förändras över tid. Avhandlingen ser omskrivning som en väsentlig del av Carsons poetiska metod. Tidigare texter får tjäna som underlag för en ny dikt. När det gäller textuella relationer och deras betydelseskapande kraft stöder jag mig på teorier om intertextualitet, främst Gérard Genettes och Laurent Jennys, liksom på perspektiv hämtade från samtida översättningsteori och poetik. Teoretiska perspektiv ges också av de textila/textuella metaforer som används som analytiska redskap. Omskrivning är dock inte ett mål i sig för Carson, utan ett viktigt sätt för poeten att artikulera sin syn på både estetiska och historiska frågor. I avhandlingen relateras omskrivningens praktik till något som upptagit Carson i hela hans författarskap: förhållandet mellan form och material och hur de komplexa nordirländska erfarenheterna ska kunna ges ett adekvat poetiskt uttryck. Utifrån en detaljerad analys av Carsons omskrivningsstrategier hävdas att hans genomgående bruk av återanvändning återspeglar en höggradig medvetenhet om det egna poetiska uttrycket. Hans poetik ska ses som både en estetik och en etik – ett sätt att fortlöpande återknyta, längs både estetiska och etiska linjer, till den komplexa situation han befinner sig i och till hans roll som poet.

The purpose of this essay is to compare the works of Jalal ad-din Rumi and Fakhr al-din Araqi to see which ideas of God the two writers want to convey. Rumi and Araqi were two actors in the mystical dimension of Islam, who lived in the thirteenth century in what is today Turkey. Both were of Persian birth and their works were written in Persian. The material I have chosen to work with is Lama´at by Araqi and parts of the Masnavi by Rumi. Both of them have been translated into Swedish by Ashk Dahlén. The theoretical premiss is taken from Influence in art and literature by Göran Hermerén. My method is to find images for God in the texts to see which ideas of God the two writers want to convey. My review shows that many of the images come from the Koran and speak of personal qualities of God. Some of them also specify that God is not located at the same level as the humans. A few passages compare God with natural phenomenon like the sun and the ocean. To sum up, God is represented as a powerful being who does not exist on the same level as the humans. By applying Hermerén´s theory, I conclude that there are influences between the two writers. Their work and the images they have chosen are similar in many aspects. These influences are most likely the result of the fact that both of the writers existed within the same cultural context and under the influence of Ibn Arabi.