Den här vetenskapliga essän syftar till att undersöka några förskollärare, barnskötare och rektorers erfarenheter av den kommunala förskoleorganisationen i Stockholm utifrån en tanke om att dagens förskoleorganisation har invaderats av främmande styrsystem från managementvärlden och bilproduktionen, vilket bidrar till vad som här kallas för ”organisatorisk invasion” och ökade ”organisatoriska avstånd”. Utgångspunkten för essän är gestaltade erfarenheter från ett mångårigt arbete som förskollärare i den kommunala förskolan i Stockholm, vilka lett fram till essäns frågor som handlar om vilka erfarenheter, såväl kroppsliga som andra, några barnskötare, förskollärare och rektorer i Stockholm stad har av sin arbetssituation, men även hur de kopplar dem till organisationen de arbetar inom. Jag frågar mig också hur erfarenheterna påverkar deltagarnas möjligheter till att tänka om och utföra sitt arbete. Slutligen undersöker essän eventuella motståndsstrategier i relation till organisatoriska avstånd och organisatorisk invasion. Material till de empiriska inslagen insamlas genom reflekterande intervjusamtal med såväl förskollärare som barnskötare och rektorer och bearbetas genom skrivande av så kallad ”pratpoesi”. Materialet analyseras utifrån ett kroppsfenomenologiskt och ett organisationskritiskt perspektiv och med hjälp av Hannah Arendts teorier om olika former av mänsklig aktivitet. Essän visar att en mängd erfarenheter görs och skapas i relation till organisationen, vilka väcker frågor om ansvar, tänkande och görande i förskolan. Essän visar även hur New Public Management kan förstås som en invasiv främmande art som invaderat den kommunala förskolan och de som bebor den, vilket bland annat erfars av pedagogerna som en kroppslig splittring, här kallad ”hjärtats stress” respektive ”hjärnans stress” och en uppdelning mellan ”de som tänker” och ”de som gör”. Essän skriver slutligen fram motståndsstrategier utifrån det insamlade materialet, samt presenterar möjligheter kring att minska organisatoriska avstånd med hjälp av den praktiska kunskapens teori.

Denna vetenskapliga essä undersöker hur bedömning av barn i förskolan påverkar barnens lärande och utveckling. Essän tar avstamp från fyra fall då barn bedöms i förskolan. I gestaltningarna framkommer tvivel huruvida bedömning av barn är något som ingår i förskolläraruppdraget. Samtidigt synliggör några gestaltningar att bedömningarna kan skapa vidgade förutsättningar för barns lärande och utveckling. Vid upprättandet av denna essä startades en debatt om bedömning av barn i förskolan på magasinet ”Förskolan” vilket talar för att det är ett omtvistat ämne (se Ruin 2023, Linder 2023, Ehrström 2023, Lindström 2023). Undersökningen visar att det finns en historisk bedömningstradition i förskolan som blivit förkastad i och med att syn på barn och kunskap förändrats. Samtidigt sker bedömningar av barn i det dolda vilka inte alltid premierar barnens lärande och utveckling. Den fråga som essän ämnar undersöka är om bedömning av barn behövs för att kunna utvärdera förskolans utbildning och huruvida det kan göras på ett etiskt sätt. Genom deltagande observationer som följdes av samtal med förskolläraren som var ansvarig för undervisningen har jag i den här essän försökt synliggöra den praktiska kunskap som avgör vilken effekt bedömningen har på barns lärande. Samtliga praktiska exempel har bearbetats genom det vetenskapliga essäskrivandet som en metod för reflektion. I reflektionerna har det hermeneutiska perspektivet bidragit med nya sätt att tolka och förstå begreppet bedömning i en förskolekontext. Vidare har tidigare litteratur om bedömning i förskolan och filosofiska tankar om kunskap bidragit med nya perspektiv om hur bedömning kan förstås i en förskolekontext.  Vad som framkommer i essän är att det finns risker likväl som det finns möjligheter med bedömning av barn i förskolan vilket leder till frågeställningar om hur bedömningen kan göras med etiska aspekter i beaktning. Nyckeln till att erövra konsten att bedöma tycks ligga i förskollärarens förmåga att även rikta blicken mot sig själv. / This scientific essay examines how assessments of preschool children affects their learning and development. The essay leads with four practical cases of assessment of preschool children. In the narrative, doubts arise as to whether the assessment of children is something that is part of the preschool teacher assignment. At the same time, some of the cases highlight that assessments can create better conditions for children's learning and development.  As this essay is being written, there is an ongoing debate about the assessment of children in preschool in the magazine “Förskolan”, which suggests that it is a contentious topic (Ruin 2023, Linder 2023, Ehrström 2023, Lindström 2023). The inquiry shows that there is a historical tradition of assessment in preschool that has been rejected as views of children and knowledge change. However, studies show that assessments of children do in fact occur, albeit in disguise, which does not always benefit the children's learning and development. Through participatory observations that were followed by conversations with the preschool teacher responsible for teaching, I have in this essay aimed to highlight the practical knowledge that affects the assessments outcome on the children's development and learning. All practical examples have been processed through the scientific essay writing as a method for reflection. In the reflections, the hermeneutic perspective has contributed with new interpretations and understandings of the concept of assessment in a preschool context. Furthermore, previous literature on assessment in preschool and philosophical thoughts on knowledge have contributed with new perspectives on how assessment can be understood in a preschool context. What emerges from the essay is that there are risks as well as opportunities with assessments of preschool children, which leads to questions about how assessments can be practiced with ethical aspects in mind. The key to conquering the art of assessment seems to lie in the preschool teacher’s ability to also review oneself.

Begreppet närvaro används ofta inom teatern, men att ha närvaro på scenen kan nästan låta som något magiskt. Som om närvaro är något jag som skådespelare kan ha turen att ha, eller oturen att inte ha. Vad är egentligen närvaro?   Genom att sätta ord på en praktisk erfarenhet av att arbeta som frilansande skådespelare och på det konkreta sceniska arbetet och genom att spegla denna erfarenhet i filosofisk litteratur visar jag på tilliten, modet, ansvaret, leken och det gemensamma målet som nödvändiga förutsättningar för närvaro. En kommunikativ närvaro i dialog med oss själva, med varandra och i det där tredje som där kan uppstå.

Bakgrund: Att ge tydlig information till patienter är av stor betydelse inom hörselvården. Det finns olika kommunikationskanaler (muntliga, skriftliga, digitala) som vårdgivaren kan använda i hörselrehabiliteringen. Patienternas kognition och samspelet mellan olika sinnesintryck påverkar hur framgångsrik kommunikationen blir och hur mycket patienterna minns av informationen.   Syfte: Denna studie (1) jämför hur vuxna personer över 50 år klarar av dome- och vaxfilterbyte i hörapparater efter att de har fått dessa följande instruktioner: den ena gruppen fick enbart muntlig och praktisk instruktion, den andra gruppen fick samma instruktioner samt film med tillhörande undertext och berättarröst. Denna studie undersöker även (2) sambandet mellan deltagarnas kognitiva förmåga och hantering av hörapparater. Metod: Studien är en kvantitativ, randomiserad interventionsstudie där deltagarna (N=22) har delats in i två grupper. En kontrollgrupp och en interventionsgrupp, båda grupperna fick muntlig instruktion om dome- och vaxfilterbyte Reciever In The Ear (RITE) hörapparater och praktisk handledning, interventionsgruppen fick även instruktionsvideo. Alla deltagarna testades för sina kognitiva förmågor vid pre intervention. Deltagarnas praktiska kunskaper observerades och jämfördes vid pre- och postintervention, med två till tre veckor emellan. Resultat: Typ av instruktion påverkar i viss grad deltagarnas förmåga att byta dome och vaxfilter, men detta orsakar ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Måttlig positivt samband har hittats mellan kognition och deltagarnas prestationer vid postintervention. Slutsatser: Att förmedla och befästa praktisk kunskap är en viktig aspekt i hörselrehabilitering och behöver lyftas fram, vidare krävs det mer forskning inom detta område. / Background: It’s Important to give clear information to patients in the hearing care. There are different kind of communication channels (verbal, written, digital) that healthcare providers can use in the hearing rehabilitation. Patients' cognition and the interaction between different sense impressions effects how successful communication will be and how much the patients remember the information.   Aim: This study (1) compares how adults over 50 years old are able to manage dome- and cerumfilter change in hearing aids after these following instructions: oral only and practical instructions, the other group got same instructions and instruction video with subtitle and narration. This study also (2) investigating relation between participants cognitive ability and handling of hearing aids.   Methods: The study is a quantitative, randomized intervention study. The participants (N=22) were divided into two groups. Both groups got oral instructions about dome- and cerumfilter in Receiver in the Ear (RITE) hearing aids and practical exercise in pre intervention, the interventiongroup also got an instruction video. The participant practical knowledge was observed and compered in pre- and postintervention. In pre intervention the cognitive ability of all participants was tested as well.  Results: The kind of instructions effects on which degree patient ability to change dome and cerumfilter, but this didn´t cause any significant difference between the groups. Moderate positive relationship was found between cognition and postintervention achievements.  Conclusions: It is important to emphasize the weight of mediate and exercising practical knowledge in aural rehabilitation.

In this essay I want to see if using theories of practical knowledge can deepen the understanding of the tradition of Pilgrimage in the 4th century. I have selected three of the most known and well preserved travelogue texts: Egeria's travels, Jeromé s Epitaphium Paulae and Itinerarium Burdigalense. In this essay I will use the theories of practical knowledge to analyse expression of emotions, corporeality and spatiality. I will use a qualitative-inductive method and a hermeneutic method and also a comparative method to compare the expression.

The aim of this study is increased insight and understanding of how learning from research to practice is working theoretically and experienced by participants. Research questions are: 1. What does learning from research mean, from a theoretical perspective? 2. How is learning from research to develop practice experienced from a participant perspective? 3. How can learning from research at work be promoted and contribute to better understanding of interactions between research and practice in local research and development projects? A theoretical- analytical framework is developed. It is then used to understand and explain how learning from research is experienced by participants in local R & D projects. After data collection using semi structured interviews and a thematic analysis, new aspects are added to the framework in an abductive process. The results show that a rewarding interplay between research and practice is possible, but it needs more critical reflections and a developed understanding of different types of knowledge and their unique contributions to learning. An epistemological change is needed where practical knowledge and research is seen as equals is also important. Where researchers instead of being experts becomes co-creators of knowledge along with the practitioner, to solve common issues. / Målet med studien är ökad insikt och förståelse för hur lärande i samspel mellan forskning och praktik fungerar teoretiskt och upplevs ur ett deltagarperspektiv. Forskningsfrågor:  1. Vad innebär lärande av forskning för att utveckla praktiska arbetssätt, utifrån ett teoretiskt perspektiv? 2. Hur upplevs lärande av forskning för att utveckla nya arbetssätt, utifrån ett deltagarperspektiv? 3. Hur kan lärande av forskning på arbetsplatser främjas och bidra till en större förståelse för samspelet mellan forskning och praktik i lokala FoU projekt? Ett teoretisk-analytiskt ramverk utvecklas som svar på första frågan. Det används sedan för att förstå och förklara hur lärande av forskning upplevs ur ett deltagarperspektiv i lokala FoU projekt. Efter en datainsamling via semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys adderas nya aspekter in i ramverket i en abduktiv process. Studien visar att ett givande utbyte mellan forskning och praktik kan ske, men att den kritiska reflektionen behöver förstärkas och en utvecklad insikt om vad olika kunskapsformer kan ge och deras unika bidrag till lärandet. En förändrad kunskapssyn är också viktig där forskning och praktisk kunskap anses lika värdefulla. Där forskaren istället för expert blir medskapare av kunskap ihop med praktiker för att lösa gemensamma problem.

I denna vetenskapliga essä undersöker jag vad trädgårdsmästarens praktiska kunskap är och vad den innebär det när aspekter som plats, natur och kultur är del av formandet av den. Jag visar också på det dilemma kring kommunikation om den praktiska kunskapen som uppstår i relation till medarbetare och uppdragsgivare. Dilemmat blir synligt i kritiska lägen och jag visar att det i min arbetssituation finns ett behov av en gemensam utgångspunkt och samsyn för att ha möjlighet att diskutera konstruktiva lösningar. Jag använder essän som metod för ett undersökande som går ut på att hitta en fördjupad kännedom om den praktiska kunskapen. I essän använder jag fenomenologi formulerad av Martin Heidegger som redskap. Min slutsats är att praktisk kunskap för trädgårdsmästaren har en betydelsefull sammankoppling med platsbyggande. En djup förståelse för platsens identitet, väsen eller genius loci är central för att gestalta platser och närmare bestämt parker.

Many people today have no idea that film editing is more than simply putting scenes together. Previous research also reveals very limited information about the editors line of thinking, the creative decision making, intuition and how they reflect upon their own profession. The purpose of this essay is to explore the film editors meaningful role in productions of moving image. We look at editors competence and characteristics and try to break down the hidden, magical touch they contribute with in an attempt to uncover the implicit and tacit knowledge they carry. Further we investigate what the differences between branches in the industry means for the editors. Six semistructured interviews were conducted with editors in the fields of television, motion picture and commercials. The findings indicate that the key elements of editing is creating narrative clarity and dramatic emphasis. Editing is also closely intertwined with music since it has similarities both in creation process and shape. The result shows that editors have profound understanding of film theory but use it only subconsciously. Instead intuition and experience-derived knowledge replaces theory. The result was applied on theories of intuition and experience after an empirical analysis in the hope of explaining what is demanded by the editor and how they develop their competence. Our study also highlight the need for more research in the field of editing.

This dissertation attempts to deepen our understanding of teachers’ work and professionality, which involves not only their reasoning about what to teach and how to teach it, but also of what it is that makes education possible. This is accomplished by exploring a highly influential, if underestimated and under-researched, dimension of teacher practice and professionality: the relational dimension, involving the establishment and maintenance of educational relationships with and among students. In the imperatives and challenges of the 21st century the importance of highlighting the relational dimension seems to be a concern of increasing importance. Through interviews and observation that have generated the empirical material, the relational practices of eleven teachers are analyzed in accordance with a particular methodological scheme. Apart from providing a descriptive mapping of these practices, this study presents the practical arguments given by informants to substantiate their use. The numerous examples of relational practices and practical arguments that are herein provided serve to empirically confirm the pervasive relational character of a teacher’s work. What emerges is an understanding of an educational relationship, established and maintained by practices that seek genuine human contact with students, and that views relational attributes such as trust, social justice, benevolence, empathy and openness to the other as being of vital importance to the entirety of the educational process. In addition, the practices involving enacting educational communities among students, are shown to have significance for the educational process. What emerges as well is a conception of relational professionality as something that can be learned, meaning that teachers are made, not born. Moreover, “being professional” is here conceived, in pedagogical rather than sociological terms, as something that involves the quality of a teacher’s actions rather than the fact that s/he belongs to a particular profession. The findings of this study strongly suggest that relationships in schools often require conscious attention, rigorous work and delicate negotiations on the part of teachers in order to be (or become) educational. The process of education is sustained by an array of subtle relational conditions. The attempt of the teacher to deal with these conditions requires specific professional experience, understandings and practices.

Sammanfattning Denna vetenskapliga essä undersöker estetiska lärprocesser med inriktning mot teater och drama inom högre utbildning ur ett fenomenologiskt perspektiv. Essän studerar i första hand hur konstnärliga och pedagogiska processer kan mötas i en akademisk kontext. Jag prövar att se teaterns gestaltande språk som möjlighet till reflektion utifrån olika perspektiv. Med exempel från min egen yrkespraktik som högskolelärare i estetiska lärprocesser skapar jag och undersöker begreppet praktiskt-estetisk-gestaltande analys, som jag kallar PEG-analys. I PEG-analysen framgår det att fysiska uttryck och begrepp konnoterar olika till olika personer vilket ger möjlighet till en fördjupad förståelse av kommunikationen i de situationer vi gestaltar. Jag kommer bl.a. fram till att det finns fem komponenter som samspelar när arbetet med estetiska lärprocesser fungerar tillfredställande i den akademiska kontexten. Essän lyfter också fram skillnaden mellan att arbeta med estetiska processer i ett konstnärligt rum och i ett akademiskt rum. / Abstract - The story of aesthetic processes outside the room of art. Aesthetic learning processes in higher education. This scientific essay explores aesthetic processes of learning with focus on theatre and drama within higher education from a phenomenological perspective. This paper is primary studying how artistic and pedagogical processes can meet in an academic context. I try to see the shaping and creative language of theatre as a possibility to reflection from different perspectives. I create and explore the concept practical-aesthetic- acting analysis with examples from my own practical experience as a university teacher of aesthetic processes of learning, which I call PEG-analysis. It appears in the PEG- analysis that physical expressions and concepts connote different to different people, this gives potential to a deeper understanding of communication in the situations we act out. I reach the conclusion that five components in interaction are needed for satisfying work with aesthetic processes of learning within the academic sphere. The essay also emphasizes the difference between working with aesthetic processes of learning within an artistic sphere and an academic sphere.