Bakgrund: Smärta är vanligt förekommande hos patienter inom den prehospitala vården och en vanlig orsak till att människor ringer 112. Inom ambulanssjukvården är det sjuksköterskorna som bedömer och behandlar patientens smärta, utifrån den information som inhämtas på plats. Smärtskattningen behöver ofta utföras snabbt, vilket medför att det sällan finns tid för någon djupare smärtanalys och i flertalet fall anser sig patienterna inte bli tillräckligt smärtbehandlade innan de når sjukhuset.  Motiv: Studier visar att patienterna ofta inte blir tillräckligt smärtlindrade inom ambulanssjukvården.  Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskors erfarenheter, utmaningar och strategier för patienters smärtlindring inom den prehospitala vården och därmed försöka förklara orsaken till att patienterna inte blir tillräckligt smärtlindrande. Metod: Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med tio ambulanssjuksköterskor på två olika ambulansstationer i mellersta och norra Sverige, där deltagarna valdes ut med ändamålsenligt urval. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tio intervjuer genomfördes under hösten 2023. Analysen av materialet resulterade i fyra kategorier med titlarna "Sjuksköterskans smärtbedömningar påverkas av olika faktorer i den prehospitala vårdsituationen", "Att frångå behandlingsriktlinjerna", "Ett personcentrerat omhändertagande bidrar till en effektiv hantering av smärtan" och "Brist på kunskap är ett hinder för effektiv smärtbehandling prehospitalt". Var och en av de olika kategorierna beskrev ambulanssjuksköterskornas tankar, svårigheter och strategier kring bedömning och behandling av smärta prehospitalt. Konklusion: Ambulanssjuksköterskor beskriver varierande orsaker till inadekvat smärtbedömning och -behandling men också strategier för att optimera hanteringen av smärta hos patienter inom den prehospitala vården. Ökad kunskap om smärta och smärtbehandling hos ambulanssjuksköterskorna samt ett mer personcentrerat arbetssätt skulle kunna bidra till bättre hantering av smärta samt en säkrare vård.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att patienter vid akut skada eller sjukdom kan känna sig rädda och ensamma. Vetskap om att ambulans är på väg kan ge känsla av lättnad och säkerhet för patienten. Viktiga egenskaper enligt kompetensbeskrivningen hos specialistsjuksköterskan inom ambulanssjukvård är att vara sympatisk, förstående och inneha en god kommunikationsförmåga för att kunna informera patienten samt skapa delaktighet. I denna litteraturstudie studeras patienternas upplevelse utifrån dimensionen ”patientens grundläggande vårdbehov” som utgår ifrån patientens fysiska, psykosociala och relationella behov och är den mellersta dimensionen i teoretiska ramverket Fundamentals of Care. Syfte: Belysa patientens upplevelse av specialistsjuksköterskans omhändertagande inom ambulanssjukvård vid akut skada eller sjukdom, avseende fysiska, psykosociala och relationella behov. Metod: Systematisk kvalitativ litteraturstudie baserat på 16 vetenskapliga artiklar. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Deduktiv innehållsanalys med Fundamentals of Care, patientens grundläggande vårdbehov användes. Artikelgranskning utgick från SBU:s kvalitetsmall för kvalitativa artiklar. Resultat: Från patienternas upplevelse inom fysiska behovet framgick det att god smärtlindring var av betydelse i omhändertagandet från specialistsjuksköterskan inom ambulanssjukvård. Vidare belyser resultatet i det psykosociala behovet att patienterna värdesatte god kommunikationsförmåga samt information avseende sin vård. Att patienten fick vara delaktig och involverad ledde till en känsla av kontroll. Ambulanssjuksköterskans kompetens och empati hade också ett inflytande på hur patienterna upplevde sitt omhändertagande utifrån det relationella vårdbehovet. Slutsats: Patientens grundläggande vårdbehov framkom under samtliga tre delar i omhändertagandet. Där patientens upplevelse av smärtlindring, delaktighet och information var en viktig del. Vidare bör nya empiriska studier göras för att djupare kunna belysa patienters upplevelse.

Introduktion: Respiratoriskt sviktande patienter är något intensivvårdssjuksköterskan ofta möter, både på intensivvårdsavdelning och i den prehospitala akutsjukvården. Respiratorisk svikt innebär en oförmåga att upprätthålla en normal syrgas och koldioxidkoncentration i blodet. Det är ett tillstånd som patienten oftast upplever som svårt och plågsamt. Som intensivvårdssjuksköterska i den prehospitala miljön är det av största vikt att besitta kunskapen att bedöma, behandla och utvärdera en patient med respiratorisk svikt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med respiratorisk svikt prehospitalt. Metod: Det här är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Elva intervjuer har genomförts med intensivvårdssjuksköterskor med erfarenhet från olika enheter inom prehospital vård, som vägambulans, ambulanshelikopter och ambulansflyg. Intervjuerna har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema: Att ligga steget före och vara förberedd och fem kategorier: Att kollegor och resurser är av stor betydelse, Att kunskap och erfarenhet är en förutsättning, Att vara utelämnad, Att omhänderta både patienter och anhöriga och Att uppleva att luftvägarna kan vara utmanande och svårt. Resultatet i studien visade att luftvägarna är ett komplext område som både innefattar att vårda patienten och att omhänderta dennes anhöriga, känslor av utsatthet, vikten av lugn i omvårdnaden och betydelsen av kollegor, kunskap och erfarenhet. Slutsats: Slutsatsen är att kollegor har en betydande roll samt att kunskap och erfarenhet är en nyckelfaktor för ett lyckat omhändertagande av respiratoriskt sviktande patienter i en komplex prehospital miljö.

Ambulanssjukvården styrs idag självständigt inom varje region. Nationell insyn och uppföljning saknas, vilket lagt grunden till kvalitetsregistret, AmbuReg. Kvalitetsregistrets syfte är att identifiera förbättringsområden samt följa upp och utvärdera algoritmer, olika processer och åtgärder som används inom ambulanssjukvård. Syftet med examensarbetet är att beskriva kvalitetsregistret AmbuRegs funktion och nationellt beskriva kvalitetsindikatorer för ambulanssjukvård i landets olika regioner. Metoden är en kvantitativ och retrospektiv registerstudie med jämförande och beskrivande design av Sveriges 21 ambulansorganisationer. Studien inkluderade samtliga primäruppdrag för patienter över 18 år under 2018 i Sverige och presenterar sammanställd data gällande 15 kvalitetsindikatorer som beskriver vårdinsatser utförda av ambulanssjukvården. Resultatet visar på 877 561 primära ambulansuppdrag. Stora variationer förekom bland de olika regionerna. Bland vitalparametrarna påvisades högst följsamhet vid blodtrycksmätning och lägst vid mätning av kroppstemperatur. Störst variation uppmättes gällande syrgasbehandling vid en syremättnad under 90% då en region behandlade 100% mot en annan region behandlade enbart 1,3%. Registrering av elektrokardiogram vid bröstsmärta varierade mellan 17,6–95,4%. De patienter med bröstsmärta och röd prioritet som fick läkemedel varierade mellan 8,6–66,7%.Diskussionen visar att vitalparametrar utgör grunden för ambulanssjuksköterskans bedömning och bör därför vara komplett. Bristen på följsamhet vid registrerat EKG kan bero på olika faktorer men visade sig brista vid buksmärta och andnöd. Information från vissa regioner saknas gällande olika kvalitetsindikatorer, vilket belyser vikten av att sträva mot ett kompatibelt journalsystem. AmbuReg kan lyfta förbättringsområden såväl regionalt som nationellt. Ambulanssjuksköterskan förväntas utföra mer avancerad vård och kommande behandlingsriktlinjer bör tas fram i samarbete med kliniskt aktiv prehospital personal för att öka såväl följsamhet som applicerbarhet.

Purpose: Pre-hospital intubation (PHI) in major trauma is associated with increased mortality. The goal of this study was to determine if PHI is protective in patients injured in rural vs. urban locations or patients transferred to level II vs. level I trauma centers. Methods: The Pennsylvania Trauma Outcomes Study database from 2006 - 2011 was reviewed. Pediatric patients, burns, patients dead on arrival, and transfers were excluded. Patients receiving PHI were compared to those immediately transported. Results: Of 63264 trauma patients, 2725 (4.31%) were intubated in the field. Mortality was higher among the intubated than those not intubated (28.22% vs. 4.11%, p<0.0001). The intubated cohort had greater mean Injury Severity Score (ISS) (27.77 vs.13.33, p<0.0001). Factors associated with mortality on multivariate logistic regression included PHI (OR 6.284, p<.0001), ISS>25 (OR 35.384, p<.0001), penetrating trauma (OR 5.685, p<.0001), transport to level II trauma center (OR 1.151, p= / Public Health

No description available.

Bakgrund: Anafylaxi är livshotande och kan ge symtom på luftvägarna, andning och cirkulationen. Det kan också leda till anafylaktisk chock. Tiden till symtomdebut efter kontakt med den utlösande faktorn kan variera mellan några sekunder till timmar. En påverkad luftväg kan snabbt bli ofri och det är viktigt att behandling med adrenalin sätts in direkt. Diagnostik bygger på anamnes och symtom i den akuta fasen. Flertalet differentialdiagnoser måste övervägas vilket kan vara utmanande i diagnostiseringen. Ambulanssjuksköterskan ska ha kompetens och handlingsberedskap för att genomföra omvårdnad och medicinska åtgärder även med bristfällig information. Tidigare studier visar att ambulanspersonal upplever svårigheter att ställa diagnos vilket gör att det kan bli svårt att veta vilka behandlingsriktlinjer som ska följas. Syfte: Syftet med uppsatsen var att studera specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med anafylaxi prehospitalt. Metod: I studien deltog åtta specialistsjuksköterskor som intervjuades med semi-strukturerad intervjumetod. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes med induktiv, manifest ansats. Resultat: Intervjuerna resulterade i fem kategorier och ett tema: Att vara beredd på det oväntade samtidigt öppen för att hantera det okända. Resultatet visade att vid vård av personer med anafylaxi var det viktigt att förbereda sig före mötet för att kunna utföra ett optimalt omhändertagande. Deltagare betonade vikten av god anamnes och kommunikation och denärstående ansågs vara en resurs. Specialistsjuksköterskorna arbetade systematiskt och prioriterade A till E som är en strukturerad metod för att bedöma och hantera patienter i akuta situationer. Samtliga betonade vikten av att ta ansvar för sin egen kompetensutveckling för att bibehålla kunskap. Slutsats: Specialistsjuksköterskor beskrev stress vid långa transporter, svårighet att skapa fri luftväg, att under framkörningen inte veta hur patienten mådde och att patientens tillstånd kunde försämras. Patientens stress ökade stressnivån hos specialistsjuksköterskorna och det var viktigt att behålla lugnet själv. Ambulansyrket är ett erfarenhetsyrke och det blir lättare att hantera anafylaxi ju mer erfarenhet som förvärvats. Kontinuerlig övning och utbildning, något som önskades, saknades på arbetsplatserna.

SAMMANFATTNING Inom hälso- och sjukvården överförs en stor mängd kritisk information om patienter mellan många olika individer, yrkeskategorier och verksamheter dygnet runt. Informationen riskerar att oavsiktligen bli ändrad eller missförstådd varje gång den överförs från en person till en annan, vilket kan bidra till att skador och missöden drabbar patienter i vården. En effektiv kommunikation med information som överförs korrekt i alla led är en förutsättning för god och säker vård. Genom att kommunisera med hjälp av en strukturerad modell som SBAR, där S står för situation, B står för bakgrund, A står för aktuellt och R står för rekommendation, kan kommunikationen förbättras och säkerställas vid informationsutbyte genom att fokusera på huvudbudskapet och undvika att fastna i detaljer. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att kommunicera och att överrapportera med hjälp av SBAR prehospitalt och hospitalt. Studien är empirisk vilket bygger på en undersökning av verkligheten och grundar sig på erfarenheter av verkligheten. Metoden som användes var kvalitativ med inslag av kvantitativ deskriptiv statistik. Designen som användes var en tvärsnittsstudie. Datainsamlingen gjordes med webbenkäter som skickade till 100 stycken sjuksköterskor som arbetade inom akut-, vård-, och serviceavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Data bearbetades med kvalitativ innehållsanalys samt med deskriptiv statistik. Resultatet illustrerades med hjälp av diagram och svaren från de öppna frågorna presenterades i löpande text som tydliggjorde hur sjuksköterskorna upplevde användandet av SBAR som kommunikationsverktyg. De flesta sjuksköterskor hade fått en genomgång eller muntlig information om SBAR som kommunikationsverktyg före införandet. De flesta ansåg sig självlärda och hade övat tillsammans med sina kollegor vid de dagliga överrapporteringstillfällena. Några sjuksköterskor var tveksamma till om de hade den kunskapen som behövdes för att kunna använda SBAR på rätt sätt och flera önskade mer utbildning och information. Många av sjuksköterskorna tyckte att det var lättare att rapportera och att få rapport enligt SBAR då alla rapporterade på samma sätt. Detta minskade riskerna för att misstag begicks och patientsäkerheten och tryggheten hos personalen upplevdes ha ökat. Generellt ansågs SBAR ha en bra struktur vilket gav en röd tråd vid rapporteringen och många sjuksköteskor ansåg att det var viktigt att alla rapporterade på samma sätt för att få en bra struktur och stablitet. Några sjuksköterskor tyckte att rapportering enligt SBAR var krånglig med många steg och inte alls bättre än som de hade rapporterat tidigare. Sjuksköterskor som arbetade prehospitalt upplevde SBAR som överflödigt och föredrog andra rapporteringsverktyg som de redan hade. Slutsatsen var att de flesta sjuksköterskor som använder SBAR som kommunikationsverktyg upplever generellt en ökad trygghet med bättre struktur och mer saklig informativ fakta som överrapporteras. Mer träning/övning och information med handledning behövs till sjuksköterskor för att få ett så enhetligt sätt att rapportera på som möjligt.

Bakgrund: För att kunna ge en tydlig beskrivning av patientperspektivet gällande erfarenheter av bemötandet inom ambulanssjukvården och på akutmottagning är det viktigt att ta hänsyn till människors förväntningar på bemötande inom ambulanssjukvården. En ambulanssjuksköterska måste kunna visa engagemang och empati och kunna tolka och förutse patienters olika behov. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av bemötande inom ambulanssjukvården och på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där studier (n=20) med kvalitativ metod inkluderats. Artikelsökningarna gjordes i databaserna CINAHL och PUBMED. Resultat: I resultatet framkommer tre teman; "det första upplevda bemötandet på akutmottagningen". Slutsats: Vid ett behov av akutsjukvård är ambulanssjukvården och akutmottagningen på ett sjukhus de första vårdinstanser som patienter kommer i kontakt med. Hur patienterna upplever bemötandet inom dessa instanser är avgörande för hur deras förtroende påverkas för deras fortsatta vård. / Background: In order to provide a clear description from the patients' perspective regarding their experiences in the ambulance care and at the emergency department, it is important to consider their expectations of this service. An ambulance nurse must be able to show engagement and empathy, as well as the ability to interpret and predict patients' various needs. Objective: To describe patients' experiences of interactions and relationships in the ambulance care and in the emergency department. Methods: A litterature review with a systematic approach in which studies (n=20) with qualitative methods are included. The searches of the articles were made in the databases CINAHL and PUBMED. Results: The results are divided into three sections: firstly, the initial perceived response of the ambulance crew, secondly more than transportation in an emergency vehicle and finally how people are treated in the emergency department. Conclusion: When there is a need for emergency care, the ambulance service and emergency department of a hospital are the first instances patients come in contact with. The patient's experience of treatment and hospitality in these instances are crucial to, and affects how trust is developed for their continued care.

Bakgrund Ambulanssjuksköterskans hantering av luftvägen och ventilering vid hjärtstopp är av stor vikt för att en patient ska kunna återupplivas. Många hjälpmedel finns för att underlätta detta arbete, men prehospitalt finns det åtskilliga faktorer att ta hänsyn till som inte existerar på sjukhus och som kan inverka på ambulanssjuksköterskans val av metod för ventilering. Syfte Att undersöka vilka faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskans val av metod för ventilering vid hjärtstopp. Metod En kvalitativ design användes med semistrukturerade intervjuer. Åtta intervjuer med specialistsjuksköterskor inom intensivvård och ambulanssjukvård genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet.  Resultat Dataanalysen resulterade i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. I kategorin Tiden prioriterades snabb ventilering för patienten samtidigt som avståndet till sjukhus också påverkade val av metod. Patienten och dennes förutsättningar är en kategori där bakomliggande orsaker till hjärtstoppet, patientens anatomiska förutsättningar samt om hjärtstoppet avslutades på plats eller inte påverkade ambulanssjuksköterskans metodval. Tredje kategorin var resurser som påverkade metodvalet genom att antalet enheter på plats och deras kompetens och erfarenhet hade en inverkan på metodval. Den fjärde kategorin användarvänlighet handlar om miljöfaktorer som påverkade metodvalet samt transport av patienten där avancerade metoder föredrogs för att underlätta förflyttningen. Slutsats Många av dessa faktorer är sådant som inte är något problem på sjukhus men som ambulanssjuksköterskan behöver vara medveten om. Vissa av faktorerna kan avhjälpas av verksamheten med ökad utbildning och modern utrustning men andra faktorer är sådant som ambulanssjuksköterskan behöver vara redo för att hantera. / Background Airway management is of great importance to the resuscitation in patients with cardiac arrest. There are a lot of tools to alleviate this task, but there are several factors to consider in out-of-hospital cardiac arrest, that doesn't exists within the hospital walls, that may influence the ambulance nurse method for managing the ventilation. Aim To study witch factors that influence the ambulance nurse choice of method to ventilate an out-of-hospital cardiac arrest. Methods A qualitative design was used with semi-structured interviews. Eight interviews were conducted with nursing specialists within intensive- and prehospital care. Qualitative content analysis was used to analyze the collected data. Results Data analysis resulted in four categories with associated under-categories. In the category Time distance to hospital had an effect on the choice of ventilation and fast ventilation was prioritized. The Patient was a category where the cause of the cardiac arrest, the patient anatomy and if the resuscitation was terminated on the spot or not was identified to have an impact on the method of airway management. The third category was Resources that influenced the airway approach was the amount of units on the scene and their competence and experience. The fourth category was ease-of-use where environment had an influence on airway management as well as the transportation of the patient. Conclusion Even though these factors often are a none-issue in the hospital it's vital to the ambulance nurse to be aware of these. Some factors can be alleviated by the agency with increased education and modern equipment but other factors are just something the ambulance nurse needs to be aware of and able to handle.