Syftet med denna studie var att belysa hur pedagogerna beskrev att de använde lågaffektivt bemötande på förskolan. Syftet var vidare att synliggöra i vilka situationer de använde strategin i arbetet med barn som har problemskapande beteende. Vi använde en kvalitativ metod för att besvara våra forskningsfrågor och intervju som datainsamlingsmetod. Resultatet i studien visade att pedagogerna som deltagit i studien uttryckte att de medvetet arbetade utifrån ett lågaffektivt förhållningssätt, både med barn som har problemskapande beteende, men även generellt i hela barngruppen. De använde liknande strategier och anpassade strategierna efter barnens individuella behov och förutsättningar. Pedagogerna anklagade inte barnen för att vara problematiska, utan poängterade att det var förskolans miljö och undervisning som behövde utvecklas. Pedagogerna utgick från det relationella perspektivet i sitt arbete med lågaffektivt bemötande och lade stor vikt vid att relationen till barnen skulle vara gynnsamma för båda parter. Pedagogerna synliggjorde problemen som uppkom genom att koppla dem till miljö och organisation, och beskrev att kritisk granskning av professionen och verksamheten var central, för att undervisningen skulle kunna utvecklas på bästa sätt. Pedagogerna betonade även att det var grundläggande att barn inte fick skuldbeläggas och att de borde bemötas där de var, utifrån deras enskilda kompetenser och behov.

Lågaffektivt bemötande är en metod som används för att handskas med situationer som kan uppfattas som problematiska och problemskapande. I följande studie får läsaren ta del av en litteraturgranskning om framställningen av begreppet lågaffektivt bemötande. I studien beskrivs innebörden av lågaffektivt bemötande samt forskning och metoderna bakom begreppet. Studiens syfte är att undersöka lågaffektivt bemötande i relation till förskolans läroplan och skildringen av barn. Detta med avstamp i den relationella pedagogiken, individperspektivet samt det kategoriska perspektivet. Den litteratur som analyserats och som ligger som underlag för denna studie är läroböcker som samtliga behandlar ämnet lågaffektivt bemötande. Studien bestå av en kvalitativ analys på innehållet i litteraturen och en induktiv ansats har brukats för genomförandet av analysen. Resultatet visar på tre generella teman i den utvalda litteraturen, vilket mynnade ut i förskollärarnas ansvar, framställning av lågaffektivt bemötande samt framställning av barn. Slutsatserna visar att barn skildras utifrån utvecklingsstadier och som sårbara och beroende av vuxna, personalens gedigna ansvar i förskolan samt strävan att presentera lågaffektivt bemötande som en allt-i-allo metod som är färdig att föra över till många olika verksamheter och sammanhang.

Syftet med denna studie är att  undersöka förskollärares uppfattning om vad förhållningssättet lågaffektivt bemötande innebär och hur det praktiseras i förskolan samt förskoleklass. Vidare syftar denna studie till att undersöka om och hur förskollärare upplever att det lågaffektiva bemötandet tenderar att inverka på barns möjlighet till inflytande. Teoretisk utgångspunkt för denna studie har varit relationell makt varpå datainsamlingsmetod utgörs av kvalitativa intervjuer. I studien har fem informanter deltagit varpå alla arbetar med lågaffektivt bemötande i förskolan samt i förskoleklass. I resultatet framgår att lågaffektivt bemötande är ett förebyggande förhållningssätt genom att pedagoger tvingas att vara lyhörda för barnets behov och förutsättningar, vilket kräver anpassningar i lärmiljön. Resultatet visar även på att miljön utgör en central aspekt i att barn genom god självkontroll ges möjligheter till inflytande över sin vardag och utbildning.

Studiens syfte var synliggöra pedagogers upplevelser, tankar och känslor kring grundskoleelevers problemskapande beteenden. Frågeställningar var: Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende? Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av sådant beteende? Åtta semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar i grundskolan genomfördes, transkriberades och analyserades. Studiens resultat visar att pedagogerna arbetar med problemskapande beteende på grupp-, individ- och organisationsnivå. Pedagogernas kunskap och kompetens samt egna värderingar, attityder och intressen är av betydelse för att handskas med dessa beteenden. Resultaten visar också att pedagogerna anser att det är viktigt att alla elever får goda förutsättningar för att utvecklas oavsett om det ibland uppstår kritiska situationerna som i skolvardagen som kan tyckas utgöra hinder lärande och utveckling. Pedagogerna betonade även betydelsen av dels att arbeta förebyggande (med metoder leder till att problemskapande beteenden minskar) dels att använda lågaffektivt bemötande (ett förhållningssätt och en metod) när det behövs. Med rätt förutsättningar och rätt metoder blir det lättare för eleven att nå sina mål.

Syftet med studien är att få ökad kunskap om förskollärares upplevelser, hantering och bemötande av problemskapande beteenden i förskolan. Vi har under vår verksamhetsförlagda utbildning och i tidigare yrkeserfarenheter fått upp ögonen för att pedagoger har olika syn på problemskapande situationer där vi menar att pedagoger bemöter och hanterar problemskapande beteende på olika sätt. Detta utvecklade ett intresse i att få ökad kunskap och förståelse för hur förskollärare arbetar med problemskapande beteende i förskolan. Metoden som användes för att nå studiens syfte var kvalitativa intervjuer med sex förskollärare, detta gav oss en insikt i hur förskollärare upplever och arbetar med problemskapande beteende. Materialet har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och relationellt perspektiv. Slutsatser av resultatet visar att förskollärares förhållningssätt utgår från ett relationellt perspektiv som menar att problemskapande beteende uppstår som en reaktion på sociala sammanhang och miljö, där det är sannolikt att det ställts för höga förväntningar och krav på barnet. Problemskapande beteende beskrivs med ord som exempelvis utåtagerande, överskottsenergi och diagnos samt barn som har svårt med sociala spelregler. Resultatet beskriver att barn bör bemötas utifrån deras behov och förutsättningar, förskolan behöver skapa förståelse för barns olika beteenden för att utforma lämpliga strategier som möjliggör delaktighet. Problemskapande beteende beskrivs både som ett hinder och en möjlighet för förskolepersonal att reflektera och diskutera för vad som är acceptabelt, förväntat och som kan skapa nya synsätt där olikheter ses som en tillgång. Vi vill säga att den här studien är ett kunskapsbidrag till all verksam och kommande personal inom förskolan.

Det finns lite forskning kring personalens upplevelse av att använda metoden lågaffektivt bemötande där personalens uppfattning och beteende spelar en central roll i användandet av denna metod. Metoden används främst i arbetet för att bemöta problemskapande beteende varav personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är de som löper större risk för uppvisande av denna typ av beteende. Syftet med vår studie är att undersöka personalens upplevelse av att använda metoden lågaffektivt bemötande i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Semistrukturerade intervjuer har utförts med sju informanter som använder lågaffektivt bemötande och arbetar i boende- och skolverksamheter som riktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Resultatet visar att personliga egenskaper är en central del i att kunna använda lågaffektivt bemötande. Detta är intressant då vi även funnit ett behov av att träna sig i metoden och få mer tid för reflektion för att bli bättre i att använda metoden. Reflektionen i sig har också stor betydelse för personalen ur ett terapeutiskt syfte där kollegor sinsemellan stödjer varandra efter uppkomna situationer samt ger feedback. Resultatet visar även att det förekommer otydligheter angående om det finns krav från högre chefer att använda lågaffektivt bemötande i verksamheterna, men som inte ansågs påverka den trygghet personalen upplevde i att använda metoden. Vi fann också relationen mellan personal och brukare som en viktig del i användandet av metoden. Nyckelord: Dramaturgiskt perspektiv, emotionsteorin, lågaffektivt bemötande, metod, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, personal, personliga egenskaper, personalstöd, problemskapande beteende, socialt arbete, verksamhetskrav / There is little research on the staff's experience of using the low arousal approach, of which the staff's perception and behavior play a central role in the use of this method. The method is mainly used in the work to deal with challenging behavior of which persons with neuropsychiatric disabilities are those who are at greater risk of exhibiting this type of behavior.The purpose of our study is to investigate the staff's experience of using the method of low arousal approach in the work with people with neuropsychiatric disabilities. Semi-structured interviews have been conducted with seven informants who use low arousal approach and work in housing and school activities aimed at people with neuropsychiatric disabilities.The result shows that personal qualities are a central part of being able to use low arousal approach. This is interesting as we also found a need to train in using the method and get more time for reflection to become better at the method. The reflection in itself also has great significance for the staff from a therapeutic purpose where colleagues support each other after emerging situations and provide feedback. The results also show that there are uncertainties as to whether there are requirements from senior managers to use low arousal approach in the operations, but which were not considered to affect the confidence the staff experienced in using the method. We also found the relationship between the staff and the client as an important part in practicing the method. Keywords: Business requirements, dramaturgical perspective, challenging behavior, emotion theory, low arousal approach, method, neuropsychiatric disability, personal qualities, social work, staff, staff support

Förskolans uppdrag är att anpassa verksamheten efter alla barns förutsättningar och behov, vilket kan bli ett dilemma. Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare uppfattar och tolkar problemskapande beteende hos barn i förskolan, samt att analyseras hur förskollärare uppfattar och förstår förskolans uppdrag i förhållande till alla barn i behov av stöd. De frågeställningar som studien grundar sig på är, hur definierar verksamma förskollärare barns problemskapande beteende, hur uppmärksammar/uppfattar förskollärare barns problemskapande beteende och hur uppfattar förskollärare sitt uppdrag att tillgodose alla barn i behov stöd. För att åskådliggöra detta valde vi att genomföra kvalitativa fokusgruppintervjuer med verksamma förskollärare och barnskötare i syfte att ta reda på hur de såg på begreppet problemskapande beteende hos barn samt hur det ställde sig i förhållande till barn i behov av stöd utifrån uppdraget i förskolans läroplan. Studien har en hermeneutisk ansats med ett relationellt och punktuellt teoretiskt perspektiv för att kunna tolka och få en förståelse för förskollärarnas uppfattning om problemområdet. Det som framkommit i resultatet är att begreppet problemskapande beteende är komplext och det finns en rädsla för att kategorisera barnen samtidigt som studien visar att det sker utifrån barnronder och diskussioner i arbetslag. Vidare visar resultatet att förskollärarna genom att kategorisera, konkretiserar vad som är ett problemskapande beteende och därigenom finner ett sätt att stödja dessa barn. Utifrån det relationella och punktuella perspektivet diskuteras förskollärarnas tolkning av innebörden i problemskapande beteende och vad det innebär för deras förhållningssätt till barn i behov av stöd. / <p>2019-12-20</p>

ABSTRACTLeet, Susanne & Mollin, Pia (2011), Barn gör rätt om de kan. (Children do the right thing if they can)Malmö högskola, Lärarutbildningen, Skolutveckling och ledarskapSyftet med vår studie är att undersöka om CPS - Collaborative Problem Solving, på svenska samarbetsbaserad problemlösning, kan hjälpa barn med problemskapande beteende. Vi vill också ta reda på hur pedagoger ser på dessa barn barn och om arbetet med CPS har förändrat deras synsätt? Våra frågeställningar är: Kan CPS hjälpa barn med problemskapande beteende? Hur ser lärare på dessa barn och har arbetet med CPS förändrat deras synsätt?Vi har valt en kvalitativ forskningsansats och använt oss av ett frågeformulär och en gruppintervju för att samla in vårt empiriska material. Detta är ett litet urval. Av frågeformuläret och intervjuerna har det framkommit att barn med problemskapande beteende bemöts olika och att lärare ofta känner att de inte har de rätta verktygen att möta dessa barn på ett bra och tillfredställande sätt. Vi har, genom vår studie, kommit fram till att dessa barn finns i de flesta klasser och att CPS kan vara ett arbetssätt som kan fungera vid bemötandet av, och i arbetet med, barn med problemskapande beteende.

Syftet med studien var att synliggöra hur förskollärare bemöter problemskapande beteende hos barn. Min avsikt var också att skapa förståelse för hur bemötandet påverkar relationen mellan förskollärare och barn, samt identifiera andra möjliga konsekvenser. Studien utgick från en kvalitativ ansats och data producerades med hjälp av intervjuer med fem förskollärare. Data bearbetades med hjälp av tematisk analys, och resultatet analyserades därefter utifrån kategoriskt och relationellt perspektiv, samt relationskompetens. I analysen identifierades ett antal huvudteman och underteman med koppling till studiens forskningsfrågor. Resultatet visar att förskollärare uttrycker sig kring problemskapande beteende utifrån både kategoriskt och relationellt perspektiv. Studien visar att det finns en medvetenhet om betydelsen av att interagera med relationskompetens. Olika faktorer kan dock medverka i att det inte alltid blir så. I studien synliggörs vikten av att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet i reflektioner kring det egna bemötandet för att säkerställa en god kvalitet i verksamheten.

This scientific essay starts in a story where you get to follow me in my work by three situations with creative problem behavior at the special school where I work. The story culminates in a dilemma where I ask myself questions about how I look at my actions and my thoughts about the student. I break down and put these thoughts into three questions: What is my student's perspective and how will it affect my actions? How can I explain my actions and attitude of the student from ethical perspective? How do my practical knowledge look like in the narrative situations and why do I act like I do? My approach is to get answers to the questions by the reflection of the text itself, the reflection group and supervisors, as well as through literature that I find relevant to the issues. The process is like a pendulum motion between text, reflection and new understanding. I look at my situations based on psychological theories about the treatment of persons within the autism spectrum of problems creative behavior. My ethical issues, I see from the theoretical perspective which includes Aristotle, Levinas and Kant. I find that the answer to my questions can be paired with my practical actions. I notice that by putting words to them I get a new understanding of my actions. I see that most of the acts I do is based on the knowledge of my student's perspective and I find similarities to my situations and my acts to the literature. I approach it as my works practical wisdom.