Denna studies syfte är att undersöka om, och i så fall vilka, stöttande strategier som framträder i den planerade matematikundervisningen i förskolan. Det är en jämförande studie mellan det pedagogiska arbetssättet learning study och de pedagogiska arbetssätt som används enligt Maria Montessoris idéer, samt i förskolorna i Reggio Emilia i Italien. Genom platsbaserade observationer på tre olika förskolor, belägna i norra Stockholmsområdet, har material samlats in med hjälp av anteckningar och ljudinspelningar. Det insamlade materialet ligger till grund för en analys ur teorin om relationella utvecklingssystem, med fokus på stöttande strategier inom ramen för denna teori. Studiens resultat indikerar att alla stöttande strategier framträder inom alla tre arbetssätt, fast i varierande mängd. Social stöttning framträder mest inom learning study, ekologisk stöttning är mer framträdande inom montessoriverksamheten och självstöttning är mest framträdande för arbetssättet enligt Reggio Emilia-pedagogiken. Slutsatser av denna studie är att stöttande strategier inom ramen för teorin om relationella utvecklingssystem, ger en mer helhetlig bild av de stöttande strategier som framträder under den planerade matematikundervisningen i förskolan, jämfört med vad den mer traditionella uppfattningen om stöttat lärande kan erbjuda. Därför bör dessa stöttande strategier läras ut till förskollärare och verksamma inom förskolan så att barn inom förskolans verksamhet kan få den bästa möjliga undervisningen.

In preschools it is common that mathematics mainly focuses on how children learn mathematics through everyday activities, or on children´s understanding of mathematical concepts. However, views on mathematics-learning are today deepened and extended, and embrace children’s own mathematical signs, visual representations and bodily experiences. The overall aim of this thesis is to experiment with how this extended view in which children´s engagement and creativity is affirmed, simultaneously as they are developing knowledge about the world of mathematics with its procedures and rules. With inspiration from the French philosophers Gilles Deleuze´s and Félix Guattari´s immanent ontology and transcendental empiricism, and from the pedagogical philosophy of the preschools in Reggio Emilia, I have experimented both with mathematics, and with toddlers’ explorations and potentiality. The research-material primarily consists of video observations and documentations, and it is taken from a project with a mathematical topic through a cooperative work by me, preschool teachers and children aged 1–3 years. Methodologically the work is based on one example from the project where some children explores and experiment on geometric objects. In relation to the example some concepts from Reggio Emilia’s pedagogical thinking and Deleuze´s and Guattari´s immanent ontology are put to work, by focusing on the connections that emerge. The study make visible that children explore and experiment with mathematics in what in the study has called “a relational field of potentiality”. In relation to preschool didactics the study stresses the importance of teachers paying attention to and “listening” to children’s experimentations and sign-making, in order not to interrupt what is emerging/becoming. This requires an environment that embraces “the hundred languages” and enables collective experimentation for thoughts and ideas to be shared in “togetherness”. / I förskolan är det vanligt att matematiken främst handlar om det som sker i barnens vardag eller fokuserar på barnens förståelse av matematiska begrepp. Synen på matematik i förskolan håller dock på att vidgas och inbegripa barns egna teckenskapande och kroppsliga erfarenheter. Licentiatuppsatsens övergripande syfte är att experimentera och utforska hur barns engagemang och kreativitet kan tas tillvara, samtidigt med att barnen kan utveckla sina kunskaper kring matematikens värld med dess procedurer och regler. Utifrån de franska filosoferna Gilles Deleuze’s och Félix Guattaris immanenta perspektiv och transcendentala empirism och Reggio Emilias pedagogiska filosofi, har jag experimenterat kring matematik och de yngsta förskolebarnens experimenterande och potentialitet. Forskningsmaterialet består främst av videoobservationer och pedagogisk dokumentation från ett projekt med ett matematiskt ämnesinnehåll genom ett kollektivt arbete med mig, pedagoger och barn i åldern 1–3 år. Metodologiskt utgår arbetet från ett exempel från projektarbetet där några barn utforskar och experimenterar kring geometriska objekt. I relation till exemplet sätts några begrepp från Reggio Emilias pedagogiska tänkande och Deleuze´s och Guattaris immanenta ontologi i arbete med särskilt fokus på vilka förbindelser som frambringas. Det som studien synliggör är att barn utforskar och experimenterar kring matematik i det som i studien kallats ”det relationella potentialitetsfältet”. Förskoledidaktiskt synliggör studien vikten av att pedagoger uppmärksammar och ”lyssnar” till barns experimenterande och teckenskapande, för att inte stoppa barns potentialitet och det som är i tillblivelse. Detta förutsätter en miljö som inbegriper de hundra språken och som gör ett kollektivt experimenterande möjligt där tankar och idéer kan delas i en ”tillsammansskap”.

Studiens syfte är att undersöka de erfarenheter förskollärare beskriver om skapandet av den fysiska miljön i förskolan utifrån barns intressen, nyfikenhet och undersökande i stunden. För att nå vårt valda syfte har vi utgått från följande frågeställningar: Vilka strategier använder förskollärare för att ge barnen inflytande över utformningen av den fysiska miljön i förskolan? Vilka utmaningar lyfter förskollärare att de möter i skapandet av fysiska miljöer i förskolan utifrån barns intresse och undersökande? Vi har valt att utgå från ett barndomssociologiskt perspektiv i studien, vilket inte enbart handlar om kunskapen om barn och barndom utan något som också bör förstås i relation till tid och rum. Detta betyder att barn blir till och påverkas på olika sätt beroende på vilken miljö som omger dem. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, där det insamlade materialet har skett i fyra semistrukturerade intervjuer med olika förskollärare. Resultatet visar på olika erfarenheter och utmaningar hos förskollärarna kring arbetet med att utforma en miljö utifrån barnens intresse och inflytande, samt betydelsen av vilket förhållningssätt förskolläraren väljer att ta. Förskollärarna beskriver såväl erfarenheter kring vikten av en gemensam barnsyn i arbetslaget som utmaningar i arbetet med att tillgodose varje enskilt barns behov och intressen. / The purpose of the study is to examine the experiences preschool teachers describe about the creation of the physical environment in preschool based on children's interests, curiosity and exploration in the moment. To achieve our chosen purpose, we have started from the following questions: What strategies do preschool teachers use to give the children influence over the design of the physical environment in preschool? What challenges do preschool teachers highlight that they face in the creation of physical environments in preschool based on children's interest and exploration? We have chosen to start from a childhood sociological perspective in the study, which is not only about the knowledge about children and childhood, but something that should also be understood in relation to time and space. This means that children are conceived and affected in different ways depending on the environment that surrounds them. We have used a qualitative research method, where the collected material has been done in four semi-structured interviews with different preschool teachers. The results show different experiences and challenges among the preschool teachers regarding the work of designing an environment based on the children's interest and influence, as well as the importance of the approach the preschool teacher chooses to take. The preschool teachers describe both experiences of the importance of a common view of children in the work team and challenges in the work to meet each individual child's needs and interests.

The current study explores what characterizes the relationship between the pedagogical processes within a school culture of creativity in a Reggio Emilia-inspired school in the Southeastern United States. The questions which frame the study are: 1. How is a culture of creativity fostered within a Reggio Emilia-inspired school? 2. Within a culture of creativity, what characterizes the relationship between the pedagogical processes of curriculum and assessment? The research was designed as ethnography and incorporates multiple data sets which provide layers of rich and descriptive information that reveal how to foster a culture of creativity in a school for young children. These data sets were generated by the researcher and the study participants over 18 weeks of ethnographic fieldwork and participant observation. These data sets include class group observations, professional development observations, interviews, focus groups, and audio-photo vignettes of the life of the Reggio Emilia-inspired school which served as the research site for the ethnography. Through ongoing, iterative, and eclectic processes of qualitative data analysis, the researcher identified four emergent themes in the combined data generated during fieldwork. These themes represent the four findings of the study and are presented in the work in terms of answers to research questions, as well as how they support study conclusions, implications, and suggestions for future research in early childhood education. The four thematic findings that emerged in the ethnographic data generated for this study are: The Protagonists, The Daily Life, Research and Analysis, and Languages of Expression. / Includes bibliography. / Dissertation (Ph.D.)--Florida Atlantic University, 2013.

Many American preschool children enter kindergarten without the emergent literacy skills needed to learn to read. To address this problem, this multicase qualitative study investigated the emergent literacy practices at Steiner Waldorf-inspired and Reggio Emilia-inspired schools. The research questions focused on how alternative preschool philosophies help staff cultivate emergent literacy skills in young children. The conceptual framework came from Piaget's cognitive development theory, and Vygotsky's sociocultural theory. The study included eight participants from two Reggio Emilia-inspired and two Steiner Waldorf-inspired preschools. Data were collected through open-ended interviews, observations, and analyses of de-identified student work, then subjected to thematic cross-case analysis. Regarding the role of the two philosophies in the development of emergent literacy skills, findings indicated that teachers cited the philosophies leading them to honor their students, focus on the development of the whole child, and act as facilitators for children's oral language development through play. Regarding how program staff apply their program philosophies to creating emergent literacy through the learning environment key, the findings showed that both Steiner Waldorf-inspired and Reggio Emilia-inspired staff viewed the environment as another teacher. Reggio Emilia-inspired staff carefully organized the indoor and outdoor learning environments to provide numerous opportunities for authentic experiences and play, while Waldorf-inspired staff was more likely to draw from nature itself to create opportunities for imaginary play. When children start school with a solid foundation in emergent literacy, they are more likely to be successful readers.

Uppsatsen syftar till att göra en genuskritisk undersökning av en text Att göra lärandet synligt i vilken Reggio Emilias filosofi presenteras. Med hjälp av feministisk poststrukturalism, diskursanalys och dekonstruktion har jag i materialet kunnat identifiera en stark särartsdiskurs om kön, som bygger på två könskategorier, flickor och pojkar, som är ömsesidigt uteslutande och varandras motsatser. Trots att man inom Reggiodiskursen ofta betonat en konstruktionistisk kunskapssyn och hur ”alla barn är kompetenta och intelligenta” om de bara får vistas i intelligenta lärandemiljöer framstår synen på kön som essentialiserande. Det vill säga det framstår som om kön finns givet inom barnet oavsett lärandemiljö. Genom dekonstruktion går jag dock bakom och försöker tillfälligt lösa upp dessa dikotomier för att synliggöra hur en kategorisering utifrån två kön som varandras motpoler inte behöver ses som naturgiven. Det blev tydligt att barnen faktiskt inte ens i texten alltid beter sig på ett sätt som överensstämmer med dessa diskurser. Pojkarna verkar också använda fysisk närhet i ett intensivt samarbete och arbetar mestadels två och två med staden. Flickorna verkar också ägna mycket tid till förbindelser i form av gator som symboliska gränser. Det finns alltså motstridigheter i texten som kan plockas upp och användas för att rubba de till synes fasta kategorierna flickor och pojkar.

Pedagogical documentation inspired by the early childhood schools of Reggio Emilia, Italy is a tool for teacher inquiry, learning, and development. Teachers systematically reflect upon artifacts that make visible children’s thinking, using for instance, digital photographs, quotations of children’s verbal thoughts, and teachers’ field notes. In two Reggio-inspired childcare centres in Toronto, Ontario, Canada, early childhood educators formed two teacher learning groups to study pedagogical documentation. As participants studied these artifacts (i.e. documentation), an underlying question emerges: What happens to teacher learning when early childhood educators form teacher learning groups to study pedagogical documentation in childcare centres? From this question, participants collaborated throughout six to seven research meetings to discuss and reflect upon documentation that they created. Portraiture research as a method of qualitative inquiry (Lawrence-Lightfoot, 1983; Lawrence-Lightfoot & Davis, 1997) offered a range of data collection methods used in this study, including videotaped research meetings, participants’ documentation work, open-ended group interview, and researcher’s field notes. These methods informed the portraiture research and constructed a vivid, in-depth look at participants’ experiences in studying pedagogical documentation in teacher learning groups. The results of this study are retold through two portraits focusing on the co-construction of teacher knowledge in teacher learning groups. Participants’ experiences such as deconstructing barriers to documentation practice, developing new documentation skills, critical self-reflection upon teacher practice, and emergent curriculum planning generated two rich portraits of teacher learning and development. Essential themes, conclusions, and implications appear in the examination of the two portraits and are explored in the final chapter. The themes included: (1) Skills of documentation, (2) Teacher learning and, (3) Teacher collaboration. Overall, this research study exposed the questions and assumptions, process of inquires, and new teacher knowledges and practices developed by two groups of early childhood educators in this study.

Pedagogical documentation inspired by the early childhood schools of Reggio Emilia, Italy is a tool for teacher inquiry, learning, and development. Teachers systematically reflect upon artifacts that make visible children’s thinking, using for instance, digital photographs, quotations of children’s verbal thoughts, and teachers’ field notes. In two Reggio-inspired childcare centres in Toronto, Ontario, Canada, early childhood educators formed two teacher learning groups to study pedagogical documentation. As participants studied these artifacts (i.e. documentation), an underlying question emerges: What happens to teacher learning when early childhood educators form teacher learning groups to study pedagogical documentation in childcare centres? From this question, participants collaborated throughout six to seven research meetings to discuss and reflect upon documentation that they created. Portraiture research as a method of qualitative inquiry (Lawrence-Lightfoot, 1983; Lawrence-Lightfoot & Davis, 1997) offered a range of data collection methods used in this study, including videotaped research meetings, participants’ documentation work, open-ended group interview, and researcher’s field notes. These methods informed the portraiture research and constructed a vivid, in-depth look at participants’ experiences in studying pedagogical documentation in teacher learning groups. The results of this study are retold through two portraits focusing on the co-construction of teacher knowledge in teacher learning groups. Participants’ experiences such as deconstructing barriers to documentation practice, developing new documentation skills, critical self-reflection upon teacher practice, and emergent curriculum planning generated two rich portraits of teacher learning and development. Essential themes, conclusions, and implications appear in the examination of the two portraits and are explored in the final chapter. The themes included: (1) Skills of documentation, (2) Teacher learning and, (3) Teacher collaboration. Overall, this research study exposed the questions and assumptions, process of inquires, and new teacher knowledges and practices developed by two groups of early childhood educators in this study.

Syftet med fallstudien var att ta reda på hur sju pedagoger synliggör, stimulerar och skapar en miljö för matematisk stimulering och utveckling. Undersökningen gjordes med både observationer och intervjuer. Det som jag observerade och intervjuade var hur pedagogerna synliggör matematiken i barnens vardag, då i bland annat samlingen och i leken. Även miljön observerades, och pedagogerna blev även intervjuade om deras syn på miljöns betydelse för matematisk stimulering. Resultatet visades att pedagogerna är med och stimulerar matematik under hela dagen på förskolan. Det visades även att samspel, motivation och lek har betydelse för barns lärande i matematik. Pedagogerna ansåg att matematik sker spontant i barnens vardag, då det är pedagogernas uppgift att göra barnen medvetna om matematik genom att synliggöra den och stimulera den på olika sätt i praktiska och i lekfulla situationer. Reggio Emilias pedagogiska filosofi togs upp studien, med utgångspunkt att se barn som kompetenta. I alla förskolor användes dokumentation på olika sätt för att synliggöra barns lärande och en hjälp för fortsatt arbete. I förskolans vardag används olika former av matematik, så som rumsuppfattning, tal och räkning, samt sortering. I studien framkom det även att miljön har stor betydelse för matematisk stimulering i förskolan, dvs. laborativt material så som knappar, spel, naturmaterial och mätredskap är betydelsefullt. Skogen visade sig i studien vara en väsentlig miljö för barns matematikutveckling där många matematiska begrepp synliggörs.

Syftet med denna essä är att undersöka den konflikt som uppkommer när studenter som vi genomgår en erfarenhetsbaserad förskollärarutbildning, där nya teoretiska kunskaper ska samspela med redan beprövad erfarenhet från yrket. De situationer som uppstått i vår praktik har legat till grund för de gestaltningar vi skrivit. Tvivlet, osäkerheten och kritiken vi har burit på har väckt en stark vilja att ta reda på vad dessa känslor bottnar i. Våra gestaltningar har uppstått i en verksamhet där Reggio Emiliafilosofin tycks vara rådande därför vill vi också undersöka vad Reggio Emiliafilosofin står för samt vad verktyget pedagogisk dokumentation är och om det finns olika sätt att förstå detta. Genom att undersöka Aristoteles olika kunskapsformer får vi syn på vårt eget kunnande och kan sätta det i relation till vår kunskapsprocess och pedagogisk dokumentation. Den undersökning vi gör i och med denna essä ger oss möjligheter att få kunskap om Reggio Emiliafilosofin, pedagogisk dokumentation och vår egen kunskapsprocess. Detta hjälper oss vidare på vår kunskapsresa och i vår professionsutveckling. Vi har valt att skriva i essäform då vi önskar att använda en metod som är prövande och sökande samt att den ger oss möjligheter att utgå från våra egna erfarenheter. För att få en ökad förståelse för de frågor vi undersöker har vi försökt att se våra gestaltningar ur olika perspektiv med hjälp av relevant forskningslitteratur. I dialog och reflektion med varandra, handledaren och med övriga studenter i handledningsgruppen har vi fått distans till våra gestaltningar och gruppens tankar och frågor har hjälpt oss vidare i vårt undersökande. I vår essä använder vi oss av teorier som hermeneutik och fenomenologi vilket ger oss möjlighet att utgå från vår erfarenhet och tolka och förstå de fenomen som uppstår i vårt medvetande.