<p>European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions.</p><p>In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network.</p><p>Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris.</p> / <p>Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner.</p><p>I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket.</p><p>Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.</p>

European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions. In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network. Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris. / Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner. I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket. Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.

Det här är en fallstudie av hur integrationspolitiska mål översätts tvärsektoriellt inom den regionala utvecklingspolitiken: i en rad olika sammanhang på nationell, regional och kommunal nivå. I studien beskrivs och analyseras hur idén om integration genom mainstreaming översätts till den regionala utvecklingspolitiken, för att fortsätta med en fördjupad analys av det regionala tillväxtpartnerskapet i Östergötland samt olika lokala kommunala tillväxtpartnerskap. Avslutningsvis jämförs resultaten från Östergötland med utvecklingen i landets övriga 20 regionala tillväxtpartnerskap. I avhandlingen visas att det fanns höga ambitioner om att genomföra en mainstreaming, bland annat med hjälp av nätverksstyrning. Så skedde också i olika målsättningstexter och beslut. Men när dessa målsättningar och beslut skulle omvandlas till aktiviteter, fullföljdes inte mainstreamingen. Man avstod helt från att göra något inriktat mot invandrare eller så genomfördes olika former av säråtgärder för invandrare. Avhandlingen visar dock på stora skillnader mellan olika aktörer och sammanhang. I vissa fall var man nära på att uppfylla kraven på en mainstreaming, i andra valde man att inte försöka. I avhandlingen visas också att hinder för genomförandet varit föreställningar om invandrare och invandrarfrågor som ej bidragande i ekonomiska tillväxtsammanhang, brist på styrningskompetens och resurser samt ett bristande kunnande om hur man skulle mainstreama integration. / This is a case study of how the Swedish migrant policy is cross-sectorally translated into the regional development policy area: at national, regional and municipal levels. The study describes and analyzes first how the idea of integration through mainstreaming is translated into the regional development policy. Secondly it conducts an in-depth analysis of the Regional Growth Partnership in the region of Östergötland as well as various municipality based growth partnerships. Finally, the results are compared with the development of other Regional Growth Partnerships (21 in total) in Sweden. The thesis shows that there were high ambitions for implementing the idea of mainstreaming integration, including the use of network governance. This also was reflected in other objectives and decisions. But when these goals and decisions were to be transformed into activities, the mainstreaming they were not completed. All actors refrained from implementing the proposed mainstreaming model; but some did implement various forms of side-stream measures for migrants. The thesis reveals large differences between different actors and contexts. In some cases, they were close to meeting the requirements of mainstreaming, in others they chose not to try at all. The thesis also shows that hindrances to translations were negatively related to the categorizations of immigrants, lack of management skills and resources and a lack of knowledge about how to mainstream integration of immigrants.

Idrottsarenor, och för denna uppsats del, ishockeyarenor, har med åren kommit att få större betydelse än bara den betydelsen den skapar för själva idrottsföreningen och laget som spelar där. Allt fler arenor har fått ett så kallat multi koncept och således blivit multi-arenor. Arenor som kan användas till en rad olika evenemang, som exempelvis ishockeymatcher, curling turneringar, konferenser, musikkonserter och andra typer av evenemang. I denna studie, med hjälp av tre studieobjekt, Läkerol arena i Gävle, Löfbergs arena i Karlstad och Cloetta Center i Linköping, avser författarna att belysa och bättre förstå fenomenet med multi-arenor. Främst utifrån vilken betydelse en sådan arena har för besöksnäringen i staden, hur arenan kan skapa nya evenemangsmöjligheter, om den förbättrar stadens image som helhet och om en sådan arena kan fungera som en symbol. För att bättre förstå detta fenomen kommer uppstasen ha ett producentperspektiv, det vill säga att uppsatsen kommer fokusera kring producenterna av arenan och turismnäringen i de aktuella städerna. Genom detta är de metoder som använts i denna studie främst kvalitativa intervjuer med producenter, det vill säga arenaansvariga och kommunföreträdare för besöksnäringen. Vidare har även en innehållsanalys av de aktuella städernas resebroschyrer gjorts, för att se hur arenan används i marknadsföringen och så har även de respektive länens regionala utvecklingsplaner studeras, för att se hur de avser använda sin multi-arena. Den vetenskapsteoretiska ansats som använts för detta är en socialkonstruktivistisk teori, med en hermeneutisk tolkningslära. Dem teorier som främst använts i denna uppstats, för att belysa problemområdet och besvara syftet, är teorier kring evenemang, sportevenemang, multi-arenor, evenemangsplanering, konkurrens, regional utveckling, imageskapande och symboler. Den empiriska insamlingen av data presenteras sedan i tre kapitel (5,6 och 7), där det första av dessa kapitel inriktas mot befintlig marknadsföring och planering, således data från resebroschyrer och regionala utvecklingsplaner, medan de två övriga empirikapitlen fokuserar kring dem intervjusvar som inkommit till denna studie, och har således större fokusering kring producenternas åsikter, förhoppningar och arbetsmetoder för att skapa en attraktionskraftig arena. Sedermera analyserars den insamlade datan mot de tidigare presenterade teorierna i kapitel 8, där även en viss diskussion förs kring de berörda områdena, för att sedermera komma fram till de mer avgränsade slutsatserna som denna studie mynnar ut i. Där de främsta slutsatserna är att de olika arenorna har bidragit till att skapa större evenemangsmöjligheter för de olika städerna, arenorna har även förbättrat städernas image, och kan också i vissa fall fungera som symboler för de olika städerna. Genom detta, möjliggörs det att konstatera att arenorna har haft en positiv inverkan på turismströmmarna till de olika städerna, dock är det fortfarande så att samtliga arenor fortfarande är av störst relevans för de respektive ishockeylagen som spelar där. Det finns också sociala skillnader mellan de tre städerna som medför vissa skillnader dem emellan, men de övergripande dragen är detsamma för samtliga tre studieobjekt. / Sports centers, and in the case of this study, ice hockey arenas, have begun to bear more meaning than just an arena for sporting events and for the local athletic association. More and more stadiums have been developed into so called multi-purpose stadiums, and that means that those stadiums can host more than one form or type of event, whether it is a concert, sports meet or a convention. This study focuses on three different multi-purpose stadiums in three different Swedish cities. These stadiums are Läkerol Arena in Gävle, Löfbergs Arena in Karlstad and Cloetta Center in Linköping. By studying these stadiums, the authors of this study want to examine the phenomenon with multi-purpose stadiums. The authors want to see how much a multi-purpose stadium of this sort affects the tourism in a city that has one such stadium, furthermore if said stadium can be able to create new possibilities for events, if the stadium improves the city’s image and if such a stadium can become a symbol for a city or region. To better understand this phenomenon, this study will follow the producers’ perspective, that is, focus on the different producers that help develop the arena, attract new events as well as the producers of the tourism industry in these cities. This paper will use methods for research that focus on qualitative interviews with different producers, that is, those in charge of the stadiums and those in charge for the tourism industry in each city. This study furthermore includes a content analysis of these different cities’ travel brochures, to see how the stadium is being branded in said brochures. In addition to the brochures, the regional development plans of Gävle, Karlstad and Linköping, have also been studied to see whether or not the stadium in each city is included in their plans for further development. The epistemological approach of this study is of a social-constructivist type with hermeneutic interpretation learning. The various theories used for this paper, help to illustrate the problem area and further answer the aim of this study. These theories have their roots in events, sporting events, multi-purpose stadiums, event planning, competition, regional development, image-making and symbolism. The empiric data is presented further through chapters 5 to 7, where the first of these chapters focuses on existing branding and planning, thus presenting the information gathered from brochures and regional development plans whereas the remaining two chapters present the information gathered from the interviews that where conducted during this study, and thus focus on the producers thoughts, hopes and work methods to create a highly attractive stadium. The last chapters consist of the analysis of the gathered empirical as well as the theoretical material, where a discussion is held about the affected fields, to come to conclusions that mark the ending of this study. The main conclusions being the contribution the various stadiums make towards broader event possibilities for the various cities as well as the improved images of said cities with the help of these multi-purpose stadiums and the symbolic value these stadiums have brought to the cities and regions they are built in. To conclude this, these stadiums have had a positive impact on the tourism flows within their cities. Although, one must remember that these stadiums are most relevant to the hockey teams that play in these stadiums. Furthermore, there are some social differences between the cities of Gävle, Karlstad and Linköping that differentiate these cities from one another, but the overall traits are still very similar between these three study objects.

The distribution of the population has multiple implications on regional development and planning. In-migration is frequently seen as the only possible solution in order to rejuvenate the population and stimulate regional development in sparsely populated regions. A population increase results in greater tax revenues, meaning that local authorities can plan for their inhabitants and expenditures in a more sufficient way. In addition, certain professionals are needed in order to support essential local services such as schools and hospitals. Place marketing with the intention of attracting in-movers has become increasingly popular, especially for rural, sparsely populated Swedish municipalities. Still, the outcome from place marketing efforts are dubious and in addition, migration has a temporal aspect and individual migration propensity usually fluctuates over time. This begs the question – how long do in-movers stay? Is there potential for long lasting development in sparsely populated regions connected to in-movers or is it temporary? This study focuses on the duration of time until an in-mover re-migrates from Region 8 in northern Sweden and which socioeconomic and demographic factors that influences the out- migration. This is studied by applying an event history method with discrete-time logistic regressions. The study follows individuals in working age that moved to any of nine specified municipalities in Västerbotten and Norrbotten County, sometime between 2000 and 2011. Questions posed for the study is: i) On average, how long did people who moved to Region 8 between the years 2000-2011 stay in the region? ii) What are the socioeconomic and demographic factors that influence the out-migration from the region? iii) Do the influencing factors differ between women and men? The results show that the time perspective matters as the risk of moving out was highest in the initial years and that it declines with time. 30 % of the sampled in-movers had moved out again within the time of observation, and on average the in-movers stayed for nine years. The regression results indicated that the factors that had the greatest influence on the out- migration was unemployment, being between 20-26 years old, high education, having and unemployed partner, and having children below school age. Women had a slightly lower likelihood of moving out compared to men, and the most prominent influential factor to outmigration that varied between women and men was unemployment.

Studien undersöker hur Porjus vattenkraftverk påverkade den industriella utvecklingen i Norrbottens län mellan 1915–1938. Syftet med uppsatsen var att undersöka om elintensiva industrier etablerades efter vattenkraftverkets invigning samt hur industristrukturen i Norrbottens län påverkades under perioden 1915–1938. För att svara på frågorna blev undersökningen en fallstudie som utredde hur och om elektriciteten från Porjus vattenkraftverk bidrog till ekonomisk utveckling i Norrbottens län. Att utvecklingen av elektricitet och elinfrastruktur ska gynna den ekonomiska utvecklingen genom en ökad etableringstakt av industrier samt att industrierna blir mer elintensiva har visats i tidigare forskning. Samtidigt som andra studier demonstrerat hur elektrifiering inte nödvändigtvis leder till ekonomisk utveckling om inte priserna är lönsamma. Slutsatsen av undersökningen är att Porjus vattenkraftverk gav upphov till ökad industrietablering i Norrbottens län, där de elintensiva industrigrupperna gynnades till störst del. Slutligen drogs slutsatsen att industristrukturen i Norrbotten primärt stärktes snarare än ändrades efter att vattenkraftverket invigdes år 1915. / This thesis analyzes how Porjus hydropower plant affected the industrial development in Norrbotten county between 1915-1938. The purpose of the study was to investigate if electricity-intensive industries arose after the inauguration of the hydropower plant, and how the industrial structure in Norrbotten county was influenced during the period 1915-1938. To answer those questions a case study was performed to investigate if and/or how the electricity from Porjus hydropower plant contributed to economic development in Norrbotten county. Previous studies have shown that the development of electricity and electricity infrastructures will benefit economic development through an increased number of industries and that the industries will become more electricity-intensive. At the same time, other studies have demonstrated how electrification does not necessarily lead to economic development unless prices are profitable. The conclusion of the thesis is that an increase of industrial establishments in Norrbotten county appeared after the inauguration of Porjus hydropower plant. At the same time the electricity-intensive industrial groups where the ones that benefited the most from the increased electricity the hydropower plant generated. Finally, it was concluded that the industrial structure in Norrbotten primarily was strengthened rather than changed after the hydropower plant was inaugurated in 1915.

<p>  Syftet med uppsatsen är att studera möjlig utveckling av kommunerna och tätorterna i Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län fram till 2020, med utblickar mot framtiden. Bakgrunden till uppsatsen är de diskussioner som förs i Sverige kring nya regionkommuner, där sammanslagningar av befintliga län ska ske. I denna process är Östra Götland ett förslag för de tre länen och därför är det av intresse att studera hur dessa kan utvecklas i framtiden.</p><p>För denna analys har tidsgeografiska utgångspunkter kombinerats med Christallers centralortsteori för att skapa ett tredimensionellt tillgänglighetslandskap. Detta har sedan legat som en viktig förklaringsgrund för hur tätorter utvecklas. Resultatet av uppsatsen visar att de som lyckats locka till sig nya invånare kan delas upp i huvudsak i tre grupper;<strong> </strong>pendelorter med goda kommunikationer till andra orter, förorter med kort avstånd till regioncentra eller residensstäder (undantaget Östergötland där både Linköping och Norrköping är tillväxtorter). För de orter som inte lyckats utmärks dessa av att de ofta saknar goda kommunikationer och/eller befinner sig i en näringsomvandling, från dominerande basindustri till ett mer tjänstebaserat näringsliv. Framtidens vinnare blir troligen samma som idag och för den studerade regionen får Jönköping anses vara den största vinnaren, även om de andra länscentrana, Kalmar och Linköpipng/Norrköping, också är vinnare. Vissa frågetecken kring hur Norrköping klarar konkurrensen med Jönköping finns, på samma sätt som mellan Kalmar och Växjö, då en stark tillväxt i en ort kan få andra orter att stå tillbaka.</p> / <p>  The purpose of the paper is to study the possible development of municipalities and urban areas in the county of Jönköping, Kalmar and Östergötland to 2020, with glimpses into the future. The background to the paper are discussions taking place in Sweden on a new regional division, where a merge of existing counties are about to happen. In this process is the forming of Eastern Götaland a proposal for the three counties and it is therefore of interest to study how these may evolve in the future.</p><p>For this analysis, time-geographical bases combined with Christaller central place theory are used to create a three-dimensional landscape of accessibility. This has then been used as an starting point in the discussions about how urban areas evolve. The results of the paper shows that those who succeeded in attracting new residents can be divided mainly into three groups; commuter towns with good transport links to other places, suburbs whit short distances to a regional center or provincial capitals (except in Östergötland, where both Linköping and Norrköping are growth centers). For those which have not been able to this has often a lack of good communications and/or are in a business transformation, from primary industry to a more service-based economy. Tomorrow's winner will likely be the same as today, and in the studied region Jönköping may be considered as the biggest winner, though the other county towns, Kalmar and Linköping/Norrköping, also are winners. There are some uncertainties about how Norrköping stands in the competition with Jönköping, just as between Kalmar and Växjö,. A strong growth in one urban area may cause that the growth in other areas are reduced.</p>

Under efterkrigstiden har den regionala tillväxten i industriländerna undergått en explosionsartad utveckling. Samtidigt skedde en massiv utbyggnad och förbättring av infrastrukturen. Dessa båda områdes avancemang avslutades abrupt med den globala finanskrisen under 1970-talet. När konjunkturen vände tillbaka och tillväxten tog fart igen var det däremot inte med samma starka stäv som innan krisen. Denna tröga utveckling förbluffade makroekonomerna, som sökte med ljus och lyckta efter möjliga orsaker såsom energipriser, social reglering och regioners näringslivssammansättning. Det fick sin förklaring först när Aschauer bevisade att det fanns ett samband mellan minskade investeringar i infrastruktur i slutet av 1960-talet och en nedgång i den totala produktiviteten strax efteråt, vilket till viss del ledde till finanskrisen. Det har sedan dess publicerats en uppsjö av forskningsartiklar kring ämnet där den sammantagna slutsatsen är att det inte är frågan om infrastrukturen påverkar den regionala utvecklingen, utan till vilken grad, där transportinfrastrukturen anses ha störst betydelse.   Denna studie har som syfte att undersöka till vilken omfattning infrastrukturinvesteringar har på den kommunala och regionala utvecklingen längs europaväg 4 sträckning mellan Uppsala och Sundsvall. Dessutom undersöktes om man skulle kunna implementera alternativa finansieringsmetoder av vägutbyggnadsprojekt, eftersom dessa även skulle leda fram till en ökad regional utveckling. Studien genomfördes med hjälp av enkäter och intervjuer och ett bottom-up perspektiv, vilket möjliggjorde att de tidigare långsiktiga regionala utvecklingsmålen kunde analyseras.   Sammantaget har resultatet visat att studiens arbetsmetod har varit en bra undersökningsform, där gamla resultat bekräftats och nya slutsatser dragits. Analysen har påvisat skillnader bland kommuner och regioner i frågan om vilken omfattning infrastrukturförändringar har påverkat deras utveckling. Däremot ansåg samtliga tillfrågade att alternativa finansieringssätt, som ERUF och PPP borde användas, men att implementeringen skulle bli svår. / During the postwar period, there has been a tremendous variation in regional growth in developing countries. At the same time there was a massive expansion and improvement in infrastructure. The advances in these two areas ended abruptly with the global financial crisis in the 1970s. However, when times changed and the economy began to recover, it was not with the same momentum as prior to the crisis. This slow development stunned macro-economists, who searched high and low after possible causes such as energy prices, social regulations and the economic structure of different regions. It became clear only when Aschauer showed how the decline in infrastructure investment in the late 1960s resulted in a decline in overall productivity shortly afterwards, which, in part, led to the financial crisis. There have since been published a plethora of research articles on the subject in which the overall conclusion is that it is not an issue of whether infrastructure has an impact on regional development, but to what degree, and that the transport infrastructure is considered to be most significant. The aim of this study is to investigate of impact that infrastructure investments were considered to have upon municipal and regional development along the European route 4 between Uppsala and Sundsvall. In addition the possibilities of implementing alternative methods of financing road-building projects were also explored, as these would lead to greater regional development. The study was conducted using questionnaires and interviews and a bottom-up approach, which made it possible for the earlier long-term regional development objectives to be analysed.Overall, the results demonstrated that the method applied was a good way of conducting a survey, where old and new findings were confirmed. The analysis has revealed differences among municipalities and regions with regards to the impact that changes in infrastructure have on their development. On the other hand, the respondents were unanimous in believing that alternative funding methods, such as ERUF and Public-Private-Partnership should be used, but that they would be difficult to implement.

Syftet med uppsatsen är att studera möjlig utveckling av kommunerna och tätorterna i Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län fram till 2020, med utblickar mot framtiden. Bakgrunden till uppsatsen är de diskussioner som förs i Sverige kring nya regionkommuner, där sammanslagningar av befintliga län ska ske. I denna process är Östra Götland ett förslag för de tre länen och därför är det av intresse att studera hur dessa kan utvecklas i framtiden. För denna analys har tidsgeografiska utgångspunkter kombinerats med Christallers centralortsteori för att skapa ett tredimensionellt tillgänglighetslandskap. Detta har sedan legat som en viktig förklaringsgrund för hur tätorter utvecklas. Resultatet av uppsatsen visar att de som lyckats locka till sig nya invånare kan delas upp i huvudsak i tre grupper; pendelorter med goda kommunikationer till andra orter, förorter med kort avstånd till regioncentra eller residensstäder (undantaget Östergötland där både Linköping och Norrköping är tillväxtorter). För de orter som inte lyckats utmärks dessa av att de ofta saknar goda kommunikationer och/eller befinner sig i en näringsomvandling, från dominerande basindustri till ett mer tjänstebaserat näringsliv. Framtidens vinnare blir troligen samma som idag och för den studerade regionen får Jönköping anses vara den största vinnaren, även om de andra länscentrana, Kalmar och Linköpipng/Norrköping, också är vinnare. Vissa frågetecken kring hur Norrköping klarar konkurrensen med Jönköping finns, på samma sätt som mellan Kalmar och Växjö, då en stark tillväxt i en ort kan få andra orter att stå tillbaka. / The purpose of the paper is to study the possible development of municipalities and urban areas in the county of Jönköping, Kalmar and Östergötland to 2020, with glimpses into the future. The background to the paper are discussions taking place in Sweden on a new regional division, where a merge of existing counties are about to happen. In this process is the forming of Eastern Götaland a proposal for the three counties and it is therefore of interest to study how these may evolve in the future. For this analysis, time-geographical bases combined with Christaller central place theory are used to create a three-dimensional landscape of accessibility. This has then been used as an starting point in the discussions about how urban areas evolve. The results of the paper shows that those who succeeded in attracting new residents can be divided mainly into three groups; commuter towns with good transport links to other places, suburbs whit short distances to a regional center or provincial capitals (except in Östergötland, where both Linköping and Norrköping are growth centers). For those which have not been able to this has often a lack of good communications and/or are in a business transformation, from primary industry to a more service-based economy. Tomorrow's winner will likely be the same as today, and in the studied region Jönköping may be considered as the biggest winner, though the other county towns, Kalmar and Linköping/Norrköping, also are winners. There are some uncertainties about how Norrköping stands in the competition with Jönköping, just as between Kalmar and Växjö,. A strong growth in one urban area may cause that the growth in other areas are reduced.

This thesis has set out to shine a light on the prevalence of outdoor recreation in regional strategies, regarding how friluftsliv can contribute to regional development and growth. In the context of the outdoor recreation goals, friluftsliv has been pushed to be involved within the regional development and spatial planning process in regions. However, the extent of measures to involve friluftsliv in RDS/P (Regional Development Strategy/Plan) from regional authorities are far in-between. The County Administrative Board (TCAB) on the other hand, are actively working within their regions on how to involve friluftsliv in the spatial planning process, partly because of difference in responsibility factors from the two authorities. The same can be said regarding the many similarities and differences found primarily in the work from TCABs. For example, how friluftsliv frequently is described to have a positive contribution on citizens well-being and quality of life, that in-turn positively impact aspects of regional development, while some discuss the implications of friluftsliv on the environment. Friluftsliv can work as a catalyst for regional development, although it can be argued to be geographically dependant for commercial activities, while its indirect social, economic, and environmental contributions are not geography dependant. One conclusion made in the thesis is that a more transcending planning process regionally to promote friluftsliv is needed, where both the regions and TCAB carry out the planning in unison with the SEPA (Swedish Environmental Protection Agency) to spread the needed knowledge for the purpose of smart spatial planning between the authorities. / Denna masteruppsats har syftat till att belysa förekomsten av friluftsliv i regionala strategier, relaterat till hur friluftsliv kan bidra till regional utveckling och tillväxt. Detta analyserades i samband med uppkomsten av friluftslivsmålen, där friluftsliv är syftat till att vara involverad i den regionala utvecklingen och den fysiska planeringsprocessen i regioner. Emellertid är omfattningen av åtgärder för att involvera friluftsliv i RUS/P (Regional Utvecklingsstrategi/Plan) från regionala myndigheter låga. Länsstyrelserna å andra sidan arbetar aktivt inom sina regioner för att involvera friluftsliv i den fysiska planeringsprocessen. Detta är på grund av den skillnaden i ansvarsområden över specifika faktorer mellan de två myndigheterna. Detsamma kan kopplas till de många likheter och skillnader som främst återfinns i Länsstyrelsernas arbete. Exempelvis hur friluftsliv ofta beskrivs bidra på ett positivt sätt för medborgarens välbefinnande och livskvalitet, som i sin tur positivt påverkar många aspekter av regional utveckling, medan vissa fokuserar på att diskutera konsekvenserna av friluftsliv på miljön. Friluftsliv kan fungera som en katalysator för regional utveckling, även om friluftslivets kommersiella verksamhetsmöjligheter kan påstås vara geografiskt beroende kan dock dess indirekta sociala, ekonomiska och miljömässiga bidrag för regional utveckling syftas till att vara geografiskt oberoende. En slutsats som gjorts i uppsatsen är att en mer övergripande planeringsprocess regionalt för att främja friluftsliv behövs, där både regionerna och Länsstyrelserna genomför planeringen i överensstämmelse med Naturvårdsverket för att sprida den nödvändiga kunskapen i syfte att engagera i aktiv diskussion för främjandet av smart rumslig planering mellan myndigheterna.