There are few studies reporting the voices of adolescents with autism, especially concerning their situation in school. Most studies are about children with autism and from the perspectives of their parents or teachers. This study aimed to investigate how adolescents with autism experience the social situation in mainstream upper secondary schools and what success factors and challenges they raise about their social situation. The theoretical framework leans on Aspelin's relational pedagogy and Noddings's ethic of care. The study was conducted using a qualitative method with semistructured interviews with five students. This study intended to contribute to method development about interviewing young people with autism. I used visual support, adapted to the age of the respondent, in the interview.According to the result of this study, the social needs of young students with autism do not look like students without difficulties. In today's schools, there are many opportunities for communication and interaction, which belongs to the difficulties of these students. Students with autism are, according to this study, often alone or in the periphery of the classroom, and they have a smaller contact network and fewer friends than others. The students express that they do not need or want an extensive network of contacts where they interact and communicate; they are satisfied in a small context. However, it is crucial that they have a small context, that they have friendships and that they feel accepted by the class. Without social support and friendship relations, there is a risk of exclusion and bullying. Other challenges are all situations where a social network is needed, and when they need "to make their voices heard", for example, in group work and discussions. Another challenging situation where a social network is needed is the lunch situation. It is vital that there is a teacher in the classroom who meets the students with care, who listens and understands, has basic knowledge of autism and who adapts according to the student's needs and day-to-day shape. Adaptations that are highlighted by the students as successful are the opportunity for individual tasks, to present in smaller groups and the opportunity to withdraw during the day. These adaptations need to be made in dialogue with the student.These findings imply that schools need routines for students with autism. The routines need to ensure that there is always someone in the organization who has an extra responsibility for the social situation of the student because the social situation of these students is complex and vulnerable. Schools need to work at the organizational level to create an allowing atmosphere; teachers need education in autism and understand the importance of careful treatment.

This qualitative study explores how Swedish leisure-time teachers support newly arrived pupils in Stockholm. The study is based on semi-structured interviews with after-school teachers who work with newly arrived pupils. The aim is to identify how the teachers treat newly arrived pupils and what strategies they use when it comes to including them. The data was analyzed using thematic analysis. From the interviews, we found out that teachers use various strategies such as language support, activities in groups, and creating a safe environment to meet the diverse needs of newly arrived pupils in order to include them in society. However, teachers also face challenges such as limited resources and language barriers. Overall, this study contributes to the knowledge of how leisure-time teachers can support newly arrived pupils’ integration and learning in the Swedish context.

I denna uppsats undersöker jag hur elever upplever musikskapande undervisning på gymnasiet och hur de beskriver lärarens del i deras kreativa process. Det empiriska materialet är insamlat från två fokusgruppsintervjuer med elevgrupper som studerar musikprofil på gymnasiet. Ett relationellt perspektiv har använts för att analysera intervjuerna. Flera beskrivningar visar att lärare ofta bemöter eleverna objektivt, vilket resulterar i att de främst utvecklas i att repetera och etablera information. Eleverna förmedlar även exempel på lärare som delvis bemöter dem som subjekt, men främst relationer mellan elever som öppnar upp för att mötas som två subjekt, något som ger dem rum att engageras och utvecklas som människor genom musikskapande dialog. Resultatet kompletterar tidigare forskning inom området relationen mellan lärare och elev, och visar särskilt vidare på hur musikskapande likt all form av skapande och lärande i grunden behöver autentiska möten för att kreativa frön ska kunna gro och spira. / This essay examines how students experience music creating studies at upper secondary school, and how they describe the teacher's part in their creative process. The empirical material is collected from interviews with two focus groups of students studying music profile in high school. A relational perspective has been used to analyze the interviews. Several descriptions are given about teachers, who is interacting with the students in an objective way, which results in them primarily developing in rehearsing and establishing information. There are also examples of teachers who partially meet students as a subject, but primarily relationships between students that opens up for meetings between two subjects, something that gives them room to get involved and develop on a personal level through a music creating dialogue. The result complements previous research in the area of the relation between students and teachers, and especially further shows how music creating, like all forms of creation and learning, ultimately requires authentic meetings for creative seeds to germinate and sprout.

Syftet med denna kvalitativa studie med ansats utifrån det relationella perspektivet är att försöka se skillnader och likheter i relationer - det viktiga är inte vad lärare gör utan hur de gör i relationen till eleverna. Vi vill lyfta fram lärares relationskompetens - det som sker i förhållandet, samspelet och interaktionen mellan pedagoger och elever och titta på hur det påverkar elevernas delaktighet. När vi i vårt arbete talar om relationskompetens syftar vi till professor Jonas Aspelins (2018) sätt att föreslå det som ett grundbegrepp för lärares professionalitet vad gäller relationer och personligt förhållningssätt. Aspelins (2018) aspekter av relationell kompetens, Linders (2016) samspelsteman och Liljas (2013) dimensioner för förtroendefulla relationer har varit viktiga för vår studie. Vår förhoppning är att denna studie kan bidra med en bild av hur relationen kan göra skillnad. Observationer och strukturerade, icke-deltagande intervjuer har utgjort datainsamlingsmetod. Empirin har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och diskuterats i relation till tidigare forskning, litteratur, teori och begrepp. Insamlad empiri visade hur de lärare som nådde framgång gjorde under observationstillfällena, utifrån ett relationellt perspektiv, och hur elevernas delaktighet svarade an utifrån det. Det är på lektionerna med de lärare som vi sett flest tecken på relationell kompetens hos, som vi också såg att eleverna var som mest delaktiga. Resultatet medför att vi tycker oss se att de lärare vilka under observationer, samtal och intervjuer i vår undersökning visat tecken på relationskompetens, visade på förmåga att fånga, underhålla, upprätthålla och bygga goda relationer samt förmåga att knyta an, initiera och utveckla relationer. Vidare indikerar resultatet att lärarna arbetade olika med relationsbyggande, och det framkom att lärares relationella arbete hade märkbar betydelse för elevernas delaktighet vid de lektioner vi närvarat. / The aim of this qualitative study is to attempt to see differences and similarities in relationships - the importance is not to distinguish what teachers do, but how they do things. We would like to illuminate teachers’ relational competence - what happens in the relationship and interaction between teachers and their students as well as how it affects the students’ participation. We use the term relational competence the way Aspelin (2018) suggests - as a foundation for teachers’ professionalism when it comes to relationships and personal approach - how teachers build pedagogical relationships with their students. Aspelin’s (2018) aspects of relational competence, Linder’s (2016) themes for interplay and Lilja’s (2013) dimensions of trustful relationships have been important to our study which aims to contribute with a depiction of how the relationship can make a difference. This thesis investigates which characteristics of relational competence can be seen in the observed teachers and how it relates to student participation. It also investigates how the students express what determines participation and if they mention relational competence. Methods used to collect data has been notetaking on observations in seven lessons as well as longer interviews with two teachers and a Special Education teacher as well as shorter conversations with four teachers and two groups of students. All empirical evidence has been collected with a class in year nine, and their different teachers. The data has been analyzed with qualitative content analysis and discussed with regards to previous research, literature, theory and terminology. The evidence show how different teachers use their relational competence variously and the way in which the students’ participation responds to it. Three of six teachers showed more signs of relational competence than the others and it is in those teachers’ lessons that the most student participation could be seen. The impact teachers’ relational competence has on the students’ participation is unmistakable. For Learning Support Coordinators this affect the way we work with coaching conversations and guide teachers in their work.

The purpose with this study was to examine the interpersonal phenomenon in a pedagogical relation, with focus of a specific person-object-relation. The person in this study goes under the notional name Simon, and his experiences and perceptions of a previous drug abuse has been the empirical material of the study. Five interviews regarding Simons history of a previous drug abuse was made in November 2018. The interviews has been analyzed and interpreted with a relational pedagogical perspective using Martin Bubers dialogue philosophy, and inspired by existential hermeneutic as a method for analysis. The analysis concludes that presence of being regarding the interpersonal phenomenon during Simons situation is one way to understand the phenomenon in his pedagogical relation. The study also indicate a lack of presence of being in Simons relation to the human other and how it can be one of many reasons to his previous drug abuse. The study aims to give a further understanding about how an individual shared his life in a relation to an object during many years, and hopefully contribute to how pedagogical relations further to come, can be understood in a different way.

I denna studie undersöker vi specialpedagogers tankar kring relationers betydelse i deras roll som handledare för lärare. Vi utforskar även relationella faktorer som främjar ett bra samarbete med lärare. Vår teoretiska förankring är relationell pedagogik och studien tar utgångspunkt i såväl svensk som internationell forskning i ämnet. Undersökningsmetoden vi använder är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger i skola och förskola. Resultaten av intervjuerna sammanställs och presenteras utifrån fyra teman som vi funnit i svaren från specialpedagogerna. I innehållsanalysen och tolkningen av resultaten utgår vi ifrån vår valda teori, relationell pedagogik, och i vår diskussion tar vi avstamp utifrån litteratur om perspektiv på handledning samt tidigare forskning om relationskompetens inom handledningssituationer. Resultaten i vår studie belyser att samtliga specialpedagoger framhåller att goda relationer mellan dem och de handledda pedagogerna är en viktig del i deras arbete. Vidare indikerar resultaten att dialog och samtal är avgörande för att skapa relationer. Att skapa förtroende, vara ödmjuk, uppmuntrande, lyhörd, inlyssnande, nyfiken, tydlig, respektera varandra samt vara genuint intresserad av vad pedagogerna har att säga, är några relationella faktorer som specialpedagogerna anser vara viktiga att bemästra för att skapa och bygga relationer med de lärare som de handleder. En annan upptäckt som görs i studien är att relationsskapandet för specialpedagogen är en kombination mellan ontologisk och instrumentell relationsorientering, (Kullenberg & Eksath, 2017), samt en kombination mellan "det mellanmänskliga" och " det sociala" inom relationer (Bubers teori i Aspelin, 2016). Det vill säga relationer byggs och upprätthålls genom att specialpedagogerna är tillmötesgående och genom spontana samtal där man lär känna varandra på ett personligt och naturligt sätt. Samtidigt anser de att man måste vara tydlig, göra några avgränsningar och visa varandra respekt. Här arbetar specialpedagogerna målmedvetet med att skapa relationer med syftet att få ett bra samarbete med lärarna för att hitta lösningar till deras gemensamma elever. / In this study, we examine special educationals needs co-ordinators (SENCO) thoughts about the importance of relationships in their role as coaches for teachers. We also explore relational factors that promote good collaboration with teachers. Our theoretical foundation is relational pedagogy and the study is based on both Swedish and international research in the subject. The research method method we use is qualitative, semi-structured interviews with five SENCOs in school and preschool. The results of the interviews are compiled and presented based on four themes that we have found in the answers from the SENCOs. In the content analysis and interpretation of the results, is based on our chosen theory, relational pedagogy, and in our discussion is based on literature on perspectives on coaching and previous research on relational competence in coaching situations. The results of our study highlight that all SENCOs emphasize that good relations between them and the educators they coach are an important part of their work. Furthermore, the results indicate that dialogue and conversation are crucial for creating relationships. Creating trust, being humble, encouraging, responsive, listening, curious, clear, respecting each other and being genuinely interested in what educators have to say, are some relational factors that SENCO consider important to master in creating and building relationships with teachers they coach. A conclusion drawn in the study is that for a SENCO building relations means a combination between ontological and instrumental relationship orientation (Kullenberg & Eksath, 2017) and a combination of "the interpersonal" and "the social" in relationships (Bubers teori i Aspelin, 2016). That is, relationships are built and maintained by the SENCOs being accommodating and through spontaneous conversations where you get to know each other in a personal and natural way. At the same time, they believe that you have to be clear, make some boundaries and show each other respect. Here, the SENCOs work purposefully to create relationships with the aim of having a good collaboration with the teachers to find solutions for their common students.

The purpose with this study was to examine from a relational perspective what qualities and abilities students reason about as important in teachers and what students reason about the student-teacher relationship in school and what significance it can have for students learning and personal development. How students reason about their experiences constitutes the empirical material of the study. Which was done with the research method focus group discussions, where the purpose was to see the students collective and common experiences. The theoretical starting point in the study was based on relational pedagogy, which is partly about how it is used in practice and how the teaching rests on a relationship foundation with human encounters between students and teachers, where communication and presence in these relationships enables a process and development of skills and abilities.  A comprehensive result for the study was that knowledge and relationships cannot be excluded from each other, both parts interact and nourish each other. Students absorb, develop knowledge and at the same time grows as humans through and in meaningful pedagogical relationships together with classmates and teachers. The results also showed that humor was a quality that students emphasized as important in teaching. Humor contributed to a more relaxed classroom climate and a relaxed relationship between student-teacher. Teachers' approach to using humor in teaching made students more comfortable in themselves but also more comfortable in the student-teacher relationship.

This independent work aims to research the creation of relationships between teachers and students in the leisure centres. To get a concrete area of research, four leisure teachers at two different schools will be interviewed. The schools are located in different areas with different socioeconomic conditions. Through the interviews, the leisure teachers’ personal interpretation of a good relationship, their different strategies for creating good relationships, and how the relationship is favorable for the students, are to be examined. This is to gain a deeper understanding and knowledge of the subject, which includes relationship-building processes at leisure centres.  This will be studied to see how staff att leisure centre establishments talk about relationships and relationship-building processes. They all talk about building trust, security and care. These are also theoretical concepts by Jonas Aspelin. The results clearly show all respondents are familiar with the importance of good relations with students. / Det som kommer att undersökas i detta självständiga arbete är relationsskapandet mellan lärare och elever i fritidshemmets verksamhet. För att få ett konkret undersökningsområde så kommer fyra fritidslärare på två olika skolor att intervjuas. Skolorna ligger i skilda områden med olika socioekonomiska förhållanden. Genom intervjuerna, undersöks fritidslärarnas personliga tolkning av en god relation, deras olika strategier för att skapa goda relationer, samt hur relationen är gynnsam för eleverna. Detta för att få djupare förståelse och kunskap kring ämnet som omfattar relationsskapande processer på fritidshem.  Arbetet syftar till att se hur personal på fritidshemsverksamheter pratar om relationer och relationsskapande processer. Samtliga talar om att bygga upp förtroende, trygghet och omsorg. Dessa är även teoretiska koncept av Jonas Aspelin. I resultaten framkommer det tydligt att samtliga respondenter är bekanta med vikten av goda relationer med eleverna.

The purpose of the study is to examine the leisure educators perspectives and attitudes regarding the inclusions and exclusions that occur between the pupils. A particular focus will be the dilemma of the right to protect a comradeship versus the obligation to give others access. The survey questions are: How do the leisure educators perceive that inclusions and exclusions take place between the pupils? How do leisure educators work to make pupils feel involved in comradeships? How do the leisure educators react to the dilemma that can arise when a choice must be made between, on the one hand, protecting a comradeship and, on the other hand, ensuring that all pupils are given access? The theoretical starting points of the study are Foucault's theory of power and relational pedagogy with the analytical concepts alienation and co-existence and collaboration. The study method is five semi-structured interviews with a total of six working leisure educators. Prominent conclusions are: that exclusions have a negative effect on well-being and schooling. Leisure educators way of working is that the pupils should be able to accept each other rather than that they should necessarily be good friends. In relation to the dilemma, we have stated that not all pupils always need to be involved in a particular comradeship, but that it is important to work for everyone to have someone. / Studiens syfte är att undersöka fritidshemspersonalens perspektiv och förhållningssätt gällande de inkluderingar och exkluderingar som sker inbördes mellan eleverna. Ett särskilt fokus kommer att vara dilemmat kring rättigheten att skydda en praktikgemenskap kontra skyldigheten att ge andra tillträde. Undersökningsfrågorna är: Hur upplever fritidspersonalen att inkluderingar samt exkluderingar sker inbördes mellan eleverna? Hur arbetar fritidspersonalen för att elever ska känna sig delaktiga i gemenskaper? Hur ställer sig fritidspersonalen till det dilemma som kan uppstå när ett val måste göras mellan å ena sidan att skydda en praktikgemenskap och å andra sidan att säkerställa att alla elever ges tillträde? De teoretiska utgångspunkterna för studien är Foucaults teori om makt och den relationella pedagogiken med analysbegreppen alienation samt sam-varo och sam-verkan. Studiens metod är fem semistrukturerade intervjuer med totalt sex arbetande fritidspersonal. Framträdande slutsatser är: att exkluderingar och utanförskap påverkar välmående och skolgång negativt. Att personalens arbetssätt är att eleverna ska kunna fungera tillsammans snarare än att de nödvändigtvis ska vara goda vänner. I förhållande till dilemmat har vi konstaterat att alla elever inte alltid behöver få vara med i en särskild gemenskap, men att det är viktigt att arbeta för att alla ska ha någon.

Studiens syfte är att lyfta och bidra med kunskap om förskollärares arbete med de tysta barnen i förskolan och genom detta belysa ett underbeforskat område, som av erfarenhet är av relevans för den pedagogiska praktiken. Studien antar en kvalitativ ansats med fem semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna i studien arbetar på olika förskolor med barn i ålder 1–6 år i två olika kommuner. Teoretiskt tar studien sin utgångspunkt i det relationella perspektivet för analys av resultatet med fokus på relationer och kommunikation. Resultatet visar på att de tysta barnen i förskolan oftast uppfattas som de blyga och eller försiktiga barnen i förskolan, vilket alla studiens förskollärare var överens om. Av resultatet framkom relationens betydelse, kommunikation och förskollärarens förhållningssätt som viktiga aspekter som påverkar arbetet med de tysta barnen i förskolan. Förskollärarna i studien poängterar vikten av att de tysta barnen inte glöms bort och att dem synliggörs mer utifrån sina egna förutsättningar och behov. Utifrån resultatet visar förskollärarnas berättelser, att de anser att arbetslaget har större möjlighet att tillgodose de tysta barnens olika behov om arbetslaget arbetar som ett team och har samma mål och synsätt på arbetet. I diskussionskapitlet diskuteras studiens resultat och vad dessa innebär för förskollärares uppdrag i förhållande till vald teori, bakgrund och tidigare forskning. Aspekter som framkommit under arbetes gång som kan ha påverkat studiens resultat i form av metodval, tillförlitlighet och trovärdighet diskuteras och utvärderas i en metoddiskussion och avslutningsvis lyfts förslag för vidare forskning fram.