Syftet med denna studie är att undersöka förekomsten av essentialistiska och icke portinom essentialistiska rätteringar i läroböcker inom religionskunskap på högstadie porträtteringar kan vara problematiska. En sådan problematik nivå eftersom essentialistiska är att de som fenomen kan identifieras och definieras samt att essentiali cementerar idén om att religion stiska beskrivningar av specifika religioner onekligen blir begränsade och reduktionistiska. Detta kan i sin tur leda till att fördomsfulla tankegångar uppmuntras då de undermåliga porträtteringarna misslyckas med att införliva religioners levande och dyna miska karaktär. Med utgångspunkt i Torsten Hyléns definitioner av essentialism används en kvalitativ innehållsanalys på tre läroböcker inom ämnet för att undersöka både förekomsten och avsaknaden av essentialism i dessa. I studien identifieras återkommande essentialistiska porträtteringar men även ickeessentialistiska porträtteringa r . Läromedelsanalysen fastställer även att det är nästintill endast är kärnessentialistiska porträtteringar som kan identifieras. Detta är viktigt för blivande och praktiserande lärare inom religionskunskap att ta med i beräkningen i relation till deras egen undervisning då specifikt kärnessentialistiska porträtteringar kan leda till problematiska föreställningar om religion som fenomen och om specifika religioner. Inom slutsatse finns det även förslag på omformuleringar som kan göras i syfte att inte porträttera religion eller religioner essentialistiskt.

Syftet med denna studie är att utröna några gymnasie- och KOMVUX-lärares erfarenheter av, attityder till samt intresse av språkutvecklande ämnesundervisning genom narrativ metod. Kvalitativa intervjuer har utförts med sex lärare vid gymnasie- och KOMVUX-skolor i Malmö kommun. Språkutvecklande undervisning grundar sig i Vygotskijs sociokulturella kunskapssyn, vilken även utgör studiens teoretiska utgångspunkt. Språkforskare, så som Maiike Hajer, Pauline Gibbons, Monica Axelsson, Caroline Liberg, Anna Flyman-Mattsson och Gisela Håkansson, presenteras. De pekar alla på att skolans ämnesspecifika språk skiljer sig avsevärt från elevernas vardagsspråk och betonar vikten av att integrera språk- och ämnesundervisning då själva svenskundervisningen inte ger eleverna tillgång till det ämnesspecifika språk de olika ämnena grundar sig på. Resultaten visar på att många lärare saknar kunskap att utforma en språkutvecklande ämnesundervisning, vilket i sin tur gör att många andraspråkselever har svårt att uppnå kursmålen. Nyckeln till kunskap är trots allt språket. Lärarna möter många andraspråkselever med stora behov i undervisningen, men många av dem står handfallna i vägledning och utveckling av dessa elevers ämnesspecifika språk. Lärarna uttrycker ett strakt behov av fortbildning och en stark vilja att utveckla kunskap kring att kunna utforma sin undervisning utifrån ett språkutvecklande perspektiv och öka sin profession. Nyckelord: språkutvecklande ämnesundervisning, religionskunskap, sociokulturell kunskapssyn, gymnasiet, KOMVUX, andraspråkselever

Syftet med följande uppsats är att undersöka i vilken utsträckning gymnasielärare uppfattar islamofobiska åsikter hos sina elever, och hur detta påverkar deras didaktiska val när de undervisar om islam i religionskunskap. Arbetet ger en översikt av utvald tidigare forskning gällande islamofobins idéhistoriska utveckling, islamofobibegreppet och dess användning, samt litteratur gällande islamofobi och religionsundervisning. Med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöker och redogör jag för hur tre gymnasielärare i religionskunskap ser på problematiken kring islamofobi. Mitt resultat pekar på att de ser islamofobi som ett problematiskt område att arbeta med, och de menar att eleverna får många av sina uppfattningar gällande islam från media, som de anser visar upp en huvudsakligen negativ och enhetlig bild av islam. Detsamma kan i hög utsträckning sägas gälla läromedel. Lärarnas största utmaning ser de därför som att visa på en nyanserad bild där olika riktningar av islam diskuteras. Analysen pekar på att fokusering vid de negativa bilder som visas upp i media, på Internet och i läroböcker riskerar att få motsatt effekt och snarare förstärka de stereotypa bilder man söker motverka.

Genom att låta religionskunskapslärare delta i en kvalitativ enkätstudie är detta en undersökning som framhäver hur man kan arbeta för att motverka fördomar och samtidigt inte förmedla en romantiserande bild av livsåskådningar. Vilka strategier kan lärare använda sig av i sin undervisning för att dels skapa förståelse för och dels problematisera företeelser inom livsåskådningar? I litteraturgenomgången presenteras forskning som berör människans benägenhet att ha en etnocentrisk världsbild, tanken att det finns olika typer av tolerans samt hur religionsvetenskapliga studier kan göras med både ett fenomenologiskt och etnografiskt perspektiv. I studien framkommer att samtliga åtta deltagande lärare framhäver vikten av att skapa förståelse människor emellan, men de metoder som beskrivs för att uppnå detta mål är dock olika och delvis även motstridiga. Två lärare framhåller enbart betydelsen av att arbeta just mot målet att skapa förståelse, men majoriteten beskriver också metoder som används i undervisningen för att på olika vis problematisera undervisningsmaterial så att nyanserade bilder ges inom ramen för religionskunskapsundervisningen.

Denna studie undersöker lärares attityder, föreställningar och undervisning om livsfrågor inom ämnet religionskunskap. Huvudfrågorna fokuserar på hur lärare resonerar kring sin undervisning, vilket material som används och hur undervisningen kan se ut. Studien lyfter även vad barns livsfrågor är utifrån ett lärarperspektiv. Åtta mellanstadielärare från två olika skolor i södra Sverige har intervjuats. Resultatet visar bland annat att livsfrågeundervisningen till stor del flyter ihop med värdegrundsundervisningen, både begreppsmässigt och i den praktiska undervisningen. Enligt de intervjuade är livsfrågor inte något som varken kan eller ska begränsas till religionsämnet. Resultatet visar även att lärare sällan planerar in en mer existentiellt tolkande livsfrågeundervisning inom religionsämnet, utan att det i hög grad sker spontant och är beroende av att eleverna lyfter frågor eller att en viss situation (till exempel en konflikt mellan elever) aktualiserar dessa frågor.

Under vår utbildning på lärarhögskolan i Malmö med inriktning mot religionsämnet, har vi ofta stött på elever som upplever religion som ett mindre roligt och lågprioriterat ämne. Elever är inte medvetna om varför de behöver läsa religionskunskap i skolan, och intresset finns heller inte där. Vi har båda två spenderat vår verksamhetsförlagda tid på skolor där ”svenska ungdomar” varit märkbart dominerande, där har vi även fått känslan att elevers relation till andra religioner än kristendomen känns obetydlig. De kan inte relatera till dessa på samma sätt som exempelvis elever på en mångkulturell skola där elever varje dag måste samverka vilken religion de än må ha, kan göra. Förr var alla i Sverige näst intill uteslutande kristna och att läsa om kristendomen var en självklarhet samtidigt som det var identitetsstärkande. Nyfikenheten i att se om det fanns avsevärda skillnader gällande attityder till religionskunskapsämnet mellan en mångkulturell skola och en monokulturell skola växte, så vi bestämde oss för att med hjälp av en enkätstudie se hur det såg ut. Sammanlagt deltog 168 elever från olika skolor i vår enkätundersökning.Resultatet av vår undersökning varierade beroende på vad man väljer att se på, överlag är majoriteten av eleverna överens om att religionskunskap är ett viktigt ämne, men att det inte är så roligt. För att få möjlighet att forska vidare på attityden gentemot ämnet religionskunskap valde vi att även ha med frågor rörande hur deras religionsundervisning ser ut idag, hur de skulle vilja att upplägget såg ut, samt hur vi som blivande lärare kan bidra till att religionsämnet blir roligare. Resultatet vi fick som rörde attityderna var ingen större överraskning, det sammanföll ganska bra med tidigare undersökningar och den personliga uppfattning vi haft sedan förut, men det var kul att se hur elever ser på möjligheterna som finns att utveckla religionskunskapsämnet.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka uttryckssätt den mystiska folkfromheten inom islam, sufismen, kan ha och om undervisning om den kan bidra till en mer allsidig bild av islam i den svenska kontexten. Med det hermeneutiska förhållningssättet som utgångspunkt har dels en läromedelsanalys och dels en fallstudie genomförts. Läromedelsanalysen behandlar i vilken omfattning och på vilket sätt sufismen presenteras i läroböcker som används i grundskolans senare år samt i gymnasiet. Fallstudien bygger på både deltagande observationer samt kvalitativa intervjuer i en sufiorden.Läromedelsanalysen visar att sufismen knappt behandlas i läroböckerna. Den bild som ges av sufismen är en historisk sufism där det religiösa utövandet inte beskrivs. Fallstudien visar att den sufism som utövas inom sufiorden är en levande sufism som inte beskrivs i undervisningen idag.Den slutsats som kan dras av undersökningen är att den levande sufismen mycket väl kan användas i ett didaktiskt syfte för att visa en mångfald inom islam.

I uppsatsen ställs frågan hur lärare i religionskunskap på gymnasiet kan använda sig av självbedömning samt om det används på ett sätt som är speciellt utformat för ämnet. Utgångspunkten är litteratur om formativ bedömning och självbedömning, samt om självbedömning i religionskunskap. Fyra lärare i religionskunskap intervjuas över mejl, med en metod som Alan Bryman kallar för kvalitativ forskning med personliga intervjuer online. Uppsatsen resulterar i en inblick i hur religionslärare använder sig av självbedömning, till exempel genom lärarledda diskussioner och uppföljningsmoment i samband med arbeten i skolan. Dessa självbedömningsmoment finns också beskrivna i litteraturen som föregick undersökningen. Det fanns från lärarens sida ingen medveten anpassning till ämnet, utom i ett fall då det rörde sig om själva innehållet i undervisningen. Dock fanns det anledning att tro att det funnits en omedveten anpassning till religionsämnet. Slutligen följer en diskussion där vikten av anpassning till ämnet diskuteras, samt vikten av självbedömning för elevernas framtida liv som studenter eller yrkesverksamma.

SammanfattningHur framställs muslimska kvinnor i läroböcker framtagna att följa GY11? Det har varit dennauppsats huvudfrågeställning. Med utgångspunkt i ett teoriavsnitt som presenterar aktuelltforskningsläge kring muslimsk feminism framställdes en kodningsmanual som har använtssom redskap för att analysera fem stycken läroböcker. Det som framförallt framkommer i denteoretiska utgångspunkten är kontextens betydelse och vikten av omtolkningar för att förståislam på ett, för de muslimska feministerna, rätt sätt.Bilder, ord, meningar och uttryck för idéer har plockats ut och redovisats. Resultatet visar enspridd bild av förankring i forskning kring berörda ämne. Analysen påvisar attläromedelsförfattarna i relativt stor utsträckning använder relevanta begrepp men däremotsaknas en koppling till forskning som berör ämnet i nästan samtliga läroböcker._____________________________

I denna uppsats behandlas elevers syn på ämnet religionskunskap samt hur väl förankrade begreppen demokrati, jämställdhet, miljö, fred och tolerans är hos dessa elever. Metoden för undersökningen var kvalitativ. Intervjuer med tio elever genomfördes. Utifrån denna empiri samt litteraturstudier förs sedan en diskussion om religionskunskapsämnets roll i ett framgångsrikt värdegrundsarbete. Undersökningen visar att elevernas attityd till ämnet var kluven. De ansåg att ämnet är relativt oviktigt för framtiden, men insåg ändå ämnets betydelse gällande att det kan bidra till en ökad förståelse. Elevernas associationer rörande de ovanstående begreppen visar på en diskrepans i deras resonemang. I teorin var begreppen i någon mån förankrande men det fanns en viss konflikt mellan teori och praktik i elevernas resonemang i sakfrågor. Denna diskrepans tar sig uttryck i intolerans och ansvarsförskjutning. Angående religionskunskapens roll i ett framgångsrikt värdegrundsarbete kan konstateras följande; religionskunskapsämnets möjligheter att fördjupa och bearbeta värdegrunden måste tas tillvara för att stärka elevers demokratiska förmåga och utveckla deras etiska förhållningssätt.