<p>Mirakelkursen är ett verk som definierar orsaken till projektion som skulden över tron att man har separerat sig från Gud eller Ettheten. Det ingår i Etthetens karaktär att detta är omöjligt att göra. Helandet av denna skuld tar bort orsaken till projektionerna och den verkliga världen uppenbarar sig. Projektionen är till sin karaktär en psykologisk lögn och är enligt Jung orsaken till emotionella affekter. Frågeställningarna är följande: Hur beskrivs psykets projektionsmekanism i Mirakelkursen? Är Mirakelkursens beskrivning av projektion förenlig med Jungs beskrivning av den? Är den en avvikelse från Jungs definition eller en naturlig följd av den? Vad är implikationerna av förståelsen av projektion, för vårt sätt att betrakta världen?</p>

<p>Min undersökning visar att det i den ursprungliga judiska traditionen finns en närhet till den kosmiska strukturen. Den har därmed också bevarat en närhet till naturen och till de mänskliga instinkterna. Dessa är i sig varken primitiva eller onda, inte heller tillhör de en förfluten tid och kultur; de utgör istället en bro till helighet, även i vår tid. En ny tidsålder tvingar fram en ny syn på människans instinkter, som då de i likhet med emotionerna medvetandegjorts och bearbetats i en kontemplativ process, erbjuder en livsnödvändig källa till hälsa, energi och helighet.</p><p>I min analys av den schamaniska ritualen i Metzora har jag lämnat den gängse tolkningen, och jag har dessutom relaterat ritualens symboler till ett kabbalistiskt synsätt. Jag har därmed lyft fram begreppet balans, som är grundläggande i alla ursprungliga religioner. Jag har också relaterat begreppen ”balans” och ”obalans” till de bibliska begreppen ”renhet” och ”orenhet”, som enligt min analys av Metzora betecknar mental balans respektive mental obalans. Jungs många kommentarer om coniunctio oppositorum har hjälpt mig att sprida ljus över denna process.</p><p>Med hjälp av amplifikation har jag strävat efter att fördjupa förståelsen av den schamaniska ritualen i Metzora och dess funktion. Genom att relatera de tre symbolerna i ritualen till en kabbalistisk text har jag visat att ezov – isop - inte är den mest troliga symbolen för ödmjukhet, vilket är den vanligaste tolkningen. I min tolkning symboliseras istället ödmjukhet av sheni toláat - den rödfärgade ylleremsan. Tillsammans utgör de tre föremålen i ritualen – etz erez, ezov och sheni toláat - en symbol för balans. Till skillnad från den traditionella tolkningen har jag också försökt ge en psykologisk förklaring till den uppenbarligen psykosomatiska och stressrelaterade hudåkomma som i de flesta översättningar felaktigt kallas för ”spetälska”. Jag har därmed delvis frångått den traditionella synen på denna sjukdom som ett straff för baktal och skvaller.</p>

<p>Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen.</p><p>Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande:</p><p>Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier?</p><p>Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd.</p><p>Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.</p>

<p>Är Gud är död? Det påstod i alla fall Nietzsche vid förra sekelskiftet. Nu, när vi stigit in ett nytt sekel, och Nietzsche sedan länge är död, kan vi konstatera att för många på jorden är Gud i högsta grad levande. Här i Europa är det ändå tydligt att Gud, är på väg att tyna bort, särskilt i Sverige betyder Gud, religion och traditionella värderingar väldigt lite. Internationella undersökningar visar att vi svenskar är det mest sekulariserade folket i världen. Jung menade, för mer än femtio år sedan, att vi västerlänningar har tappat vår kapacitet för religiösa erfarenheter genom att vi har förlorat kunskap om vad religion ”egentligen” är, ett mänskligt grundbehov. Han menade att när människor är i livskriser kommer de närmare sin egen erfarenhetsgrund, då får de yttre historiskt och kulturellt burna symbolerna och myterna existentiell mening och bärkraft. De korresponderar med något inom människan, något givet.</p><p>Måste man hamna i en livskris för att ta sina egna livsfrågor och andliga längtan på djupt allvar? Ja kanske, många som söker sin andlighet har drabbats av någon större kris i sitt liv. Syftet med denna uppsats är att försöka finna hur den ”vanliga” människan, som har hamnat i en livskris i Gävle, ser på andlighet och hur de har funnit andlighet. Jag använde en kvalitativ metod och jämförde med tre experter på området. Den slutsats jag har kommit fram till genom detta arbete är att andlighet är en underutnyttjad resurs, som kan mätta vår vardag, att den som vet ”varför man lever”, uthärdar nästan varje ”hur man lever”, alltså funnit livets mening.</p>

<p>Syftet jag har med min uppsats är att ge fyra olika perspektiv på fenomenet shamanism för att komma närmare svaret på min fråga: Vad är shamanism för något?</p><p>Perspektiven jag ger är shamanism ur ett historiskt, religionsfenomenologiskt, parapsykologiskt och kulturellt perspektiv.</p>

<p>Syftet med arbetet är att ge en generell presentation av Den gyllene blommans hemlighets innehåll och funktion samt introducera två olika kommentarer och synliggöra deras specifika synsätt. De generella frågorna jag har ställt mig är följande: Vad är textens innehåll? På vilka filosofiska grunder vilar metoden? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan Jungs och Clearys kommentarer?</p><p>Wilhelm var den person som hittade texten och som först översatte den till ett västerländskt språk år 1928. Han har både översatt och kommenterat bl. a. I Ching, Den gyllene blommans hemlighet, Tao te king mm. och därmed var han insatt i att göra Kinas själsliga skatter åtkomliga för Europa. Då var Europa fortfarande nybörjare i förståelsen av Österlandets visdom och de kristna formerna och aspekterna påverkade hans uppfattning om den. Dogma och känsla stred med varandra i honom “vilken i hans fall tog sig uttryck som en konflikt mellan väst och öst“, konstaterade Jung. Detta tvivel påverkade också Jung själv som beundrade Österlandets stora filosofer – som han benämnde dem – men han hade en oförsynt syn på deras metafysik. Jung har studerat alkemiska verk tidigare men han har själv påstått att “först genom texten i Den gyllene blomman har alkemins väsen kommit närmare“ .</p><p>Denna text - som heter T'ai I Chin Hua Tsung Chih (Den gyllene blommans hemlighet) tillsammans med Hui Ming Ching (Medvetandets och livets bok) - är en samling av ett slags aforismer och innehåller förklaringar - med suggestiva, esoteriska terminologier - av praktisk betydelse som behandlar de alkemistiska (ev. fysiologiska) processerna. Dessa framförda tekniker antyder varken hjälp ifrån eller närvaro av en gudom eller gudomlig kraft, istället är det insiktens ljus som ger en direkt upplysning till utövaren. Med i texten finns även en ganska detaljerad beskrivning av faror och villovägar som väntar på den ouppmärksamme praktikanten.</p><p>Det blev klart för Jung “att alkemin i symbolisk och allegorisk form i själva verket beskriver människans andliga mognad“ och att denna mognadsprocess förbinder människan med livets andliga dimensioner och hjälper henne att finna Självet, det gudomliga inom henne. Denna inre erfarenhet av “förening med det gudomliga“ var enligt Jung det mest värdefulla och viktigaste målet i livet. Därför försökte Jung i sin moderna psykoterapi ge en högre religiös bakgrund vid avlägsnandet av konfliktorsaken. Enligt Jungs tolkning omskapar och genererar den gyllene blommans metod kroppens energi för att, å ena sidan, människan ska kunna komma ur olika själsliga tillstånd som hon blivit fångad i (Projektion, Skuggan, Personan, Animus-Anima), och å andra sidan för att kunna nå fram till något hon var avskuren ifrån (det gudomliga Självet).</p>

<p>Förhållandet mellan modern gnosticism och New Age har visat sig vara oklar i den aktuella akademiska diskussionen. I denna studie gjordes ett försök att bringa en större ordning i denna aktuella akademiska diskussion. Huvudsyftet var att jämföra modern gnosticism och New Age utifrån några valda verk, och se vilka likheter och skillnader som fanns. Metoden som användes var deskription och komparation. Studien visade att det fanns både likheter och skillnader. Den största likheten kan sägas bestå av att båda fenomenen är individcentrerade. Den främsta auktoriteten finns inom människan. En annan likhet är att båda rörelserna har en oppositionell karaktär. På det andliga planet är man mot den etablerade, institutionaliserade och hierarkiska formen av religion. Den största skillnaden mellan de båda handlar om två närliggande existentiella frågor som verkar vara förbehållet modern gnosticism. Det handlar om människan som en främling inför tillvaron, och hennes utkastade tillstånd i denna världen.</p>

<p>Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner.</p><p>Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.</p>

<p>Den här uppsatsen behandlar olika människors upplevelser och uppfattningar i och kring sinnesrogudstjänsten. Sinnesrogudstjänsten har växt fram ur ett samarbete mellan tolvstegsandligheten och den kristna kyrkan. Jag har intervjuat besökare från sinnesrogudstjänster i Staffans kyrka i Gävle [Svenska kyrkan] och Missionskyrkan i Hudiksvall. Deras upplevelser har jag kartlagt och delat in i kategorier enligt den fenomenografiska metoden. Min uppgift har för det första varit denna kartläggning av besökarnas upplevelser och för det andra att försöka ge svar på mina frågeställningar vad som attraherar i denna gudstjänst samt vad den har att erbjuda för dagens människor. Resultatet av undersökningen visar på att sinnesrogudstjänstens mer öppna och välkomnande attityd i jämförelse med Svenska kyrkans ordinarie gudstjänstformer gör den attraktiv. Vidare upplevs i sinnesrogudstjänsten en annan form av gemenskap, ärlighet och delaktighet och utelämnandet av teologiska utläggningar vilket manar till den personliga erfarenheten av en andlighet. Detta gör att sinnesrogudstjänsten kan möta dagens människor och deras behov av personligt andligt sökande och stå som en kontrast till Svenska kyrkan som institution vilken kan upplevas som stel och föråldrad och inte ge svar på existentiella frågor förankrade i dagens vardag.</p>

<p>Syftet med uppsatsen har varit att få en uppfattning om hur andra ser på Afrodite, om de beskriver henne som i myterna eller om det finns en annan bild av henne, men också att få en beskrivning av Afrodite som en kvinna av idag och vilka egenskaper hon i sådana fall har.</p><p>Empiriska data har samlats in med hjälp av kvalitativ intervju med öppna frågeställningar. Utgångspunkten har varit en bild av en staty med Afrodite, Pan och Eros och informanterna fick beskriva vad de såg och kände inför bilden. Därefter följde en frågeställning om vem Afrodite-kvinnan av idag är. Förutom bilden av statyn diskuterade informanterna Afrodite som barn och tonåring, kvinnan Afrodite, kärlek och sexualitet, yrke och makt, man och barn, utseende och skönhet.</p>