Med utgångspunkt från Karlstads kommuns stadskärna vill jag genom denna studie ta reda på vad som händer med det offentliga rummet när privata aktörer gör anspråk på platsen och om detta påverkar det demokratiska värdet. Empirisk data är inhämtad från stadsplaneringens kommunala styrdokument och praktiker eftersom det ligger till grund för hur staden planeras. Det teoretiska ramverket belyser hur förändring av stadskärnan påverkar det offentliga rummet, bland annat genom ett privat-offentligt samarbete i en nyliberal kontext. Varför detta är av vikt i denna studie är för att den offentliga sektorn visar i enlighet med den nyliberala ansatsen på en form av entreprenörsanda när det kommer till planeringen av staden. I den urbanpolitiska vardagen har det offentliga rummets demokratiska funktion trängts undan till förmån för andra funktioner på platsen, exempelvis uteserveringar på stadens trottoarer. Tidigare forskning visar på att det handlar i mångt och mycket om ökad konkurrens mellan städer som ständigt strävar efter tillväxt. Det handlar om att förstärka de kvaliteter som staden har och nya eller fler funktioner som lockar människor att flytta till staden. Dessa funktioner handlar bland annat om ökad konsumtion då staden har blivit en arena för konsumtion där det hela tiden skapas nya arenor för att konsumera. Genom detta undergrävs de offentliga platserna av privata aktörer eftersom de offentliga rummen inte inbringar något kapital. De privat-offentliga samarbetena som förekommer när en kommun har ett marknadsinriktat förhållningssätt kritiserats eftersom detta sker till fördel för det privata intresset och då på bekostnad av den demokratiska planeringsprocessen. Analysen av studiens empiri och teoretiska ramverk visar på det som då sker är att det offentliga rummets demokratiska värde kan påverkas. När de offentliga rummen privatiseras så ändras dess karaktär från en allmän plats, för vilket alla har tillträde, till att bli en del av den privata sektorn. På en sådan plats finns andra förhållningsregler vilket gör att alla inte upplever att de har tillträde till platsen. Detta påverkar den demokratiska faktorn då offentliga rum är ett ställe att mötas, träffas och inte minst ger utlopp för demokratiska rättigheter som att demonstrera, manifestera och protestera. Där demonstranternas aktioner och deras fysiska närvaro förkroppsligar de mest bokstavliga sätt innebörden av det offentliga rummet i den rättvisa staden men på privata arenor inskränker på denna rättighet. Men analysen visar även på att en stad måste växa för att inte stagnera och att ökad konsumtion leder till att fler människor lockas till att vistas i och omkring stadens centrum. Och vad vore ett folktomt torg när demonstranter med sina plakat vill föra fram viktiga politiska budskap?

Mitt syfte med uppsatsen har varit att undersöka kvinnors upplevda otrygghet i Malmös offentliga miljöer utifrån ett feministiskt och tidsgeografiskt perspektiv. Med utgångspunkt i kvinnornas upplevelser av otrygghet är syftet också att studera hur Malmö Stad planerar för att förebygga kvinnors otrygghet. Undersökningen har utförts med hjälp av tidsdagböcker som är ett verktyg inom det tidsgeografiska synsättet. Studien har också genomförts med hjälp av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Tidsdagböckerna användes för att visualisera kvinnors upplevda otrygghet i vardagen, där sedan intervjuer kopplade till tidsdagböckerna utfördes för en djupare diskussion av kvinnornas upplevda otrygghet i Malmö. Intervjuer med tjänstemän på Malmö Stad genomfördes för en fördjupning av trygghets- och jämställdhetsarbetet. Materialet från intervjupersonerna består av kvinnornas otrygghetskänsla i relation till staden, vad otryggheten grundar sig på, samt hur Malmö Stad arbetar för en ökad trygghet. Resultatet av studien visar att kvinnor främst upplever otrygghet i Malmö beroende på vilken tid det är på dygnet. Kvinnornas otrygghet i staden är ett resultat av den könsmaktsordning som råder i Malmös offentliga rum. Resultatet från intervjupersonerna med Malmö Stad visar att det finns brister i trygghets- och jämställdhetsarbetet, som i sin tur försvårar kvinnors upplevelser av trygghet. Slutsatsen visar att det är av stor vikt att arbeta med ett införlivat genus- och jämställdhetsperspektiv i planeringen, för att öka kvinnors trygghet i staden.

Emerging infectious diseases (EIDs) have been identified as a key factor in significant amphibian mortalities and global declines. Disease has been largely attributed to just two pathogens, Batrachochytrium dendrobatidis (Chytrid) and Ranavirus, however, an increasing number of amphibian disease cases across Europe are being attributed to a group of unusual fungal-like pathogens of the order Dermocystida. Despite representing an old lineage of amphibian pathogens first described in 1903, very little is known about amphibian- Dermocystids. In 2006, diseased palmate newts on the Isle of Rum, Scotland were reported. Clinical signs appeared consistent with heavy infestations of Dermocystid disease, however oedematous pathologies not previously described in the literature were also observed, suggesting a severe case of disease. This thesis develops the first comprehensive pathogen profile of a novel amphibian-infecting Dermocystid causing severe disease in an isolated population of palmate newts (Lissotriton helveticus) on the Isle of Rum, Scotland. Molecular phylogenetics and histopathology techniques were used to characterise the pathogen, confirming its affiliation to the Dermocystids and identifying it as the second formally described species in the genus Amphibiothecum (meredithae). By incorporating histopathology, field observations and study trials a broader understanding of disease dynamics was achieved. Pathogen cyst developmental stages were assigned to distinct gross pathologies, determining a putative disease cycle. In addition, a large disparity in disease outcome was evident, with cases suggesting involvement of innate immune systems with apparent host recovery, alongside cases with severe morbidity and mortality. Following the development of a pathogen profile, the spatio-temporal dynamics of disease were explored across three consecutive years, from 2014 to 2016. The temporal patterns observed within a single season were first examined across a small sub-set of sites, highlighting a degree of stability in disease prevalence and environmental variables. This within-season survey also provided a temporal dataset of disease presentation, allowing for disease progression to be assessed at the population level, investigating the impact of time on disease presentation and morbidity. For example, an overall linear trend in disease progression was observed where the burden of discrete cysts, thought to represent an initial stage of infection was highest at the beginning of the season, appearing to be ‘replaced’ by larger lesions representing later stage pathologies. Finally, ulcerations that facilitate the release of mature pathogen spores (or sporangia) occurred in the highest abundance towards the end of the season. However the prevalence of the most severe oedematous stages did not always fit with this linear progression of disease and may be driven by other factors. Understanding the within-season dynamics, and confirming a temporal stability in disease prevalence, allowed for broader spatial analysis to be performed without the need to account for samples taken at different points in time. Data collected from a broad spatial survey conducted in 2014 was explored to determine the spatial distribution of infection on Rum, and to investigate the relationships between the incidence, prevalence and severity of disease to environmental conditions and host population structure (e.g. sex ratios). Disease was widespread but heterogeneously distributed across Rum, with site-to-site variation in the incidence and prevalence linked to water pH where low pH environments were associated with low disease prevalence. An apparent sex-linked bias in disease was determined where males were more susceptible, but this does not appear to impact the host population structure of infected sites. The observed relationships between disease prevalence and environmental conditions were further utilised to test the use of disease prediction maps as a means to estimate disease across unsampled locations on the Island. Spatial surveys were subsequently conducted in 2015 and 2016, providing annual data on the distribution and prevalence of disease. Interannual variation at the site level was used to explore key factors influencing the stability of disease, identifying an association between changes in host population structure and increasing disease levels. Spatio-temporal fluctuations at the island level alluded to the overall state of disease on the island and changes to disease risk overtime. Whilst spatial clusters of changing disease prevalence were identified, which could indicate unusual patterns of epidemic spread, these conclusions would be speculative and as no consistent, significant increase in disease was determined or expansion in range, disease likely represents an endemic infection dictated heavily by etiological factors. In order to facilitate future studies and nation-wide surveys such as those conducted for Chytridiomycosis and Ranavirosis, this thesis concludes by trialling non-invasive diagnostic techniques. Environmental DNA and dermal swabbing provides the basis for the development of alternative sampling protocols to improve large-scale survey potential, and lead to a deeper understanding of these pathogens. This study represents the first formally described case of Dermocystid in the UK as well as providing the first detailed spatio-temporal study of an amphibian- Dermocystid. Identifying significant predictors of disease alongside disease prediction maps and potential methods for quick disease diagnosis, provides the tools for future, large-scale analyses to understand the distribution of disease across mainland UK, host range and the risk to native amphibian species.

Kandidatarbetet behandlar offentliga platser med inriktning på torg utifrån ett socio-spatialt perspektiv, det vill säga förhållandet mellan människan och den fysiska miljön. Arbetet riktar in sig på vilken påverkan torgens fysiska utformning har på människors val av att vistas på och använda torgen. Camillo Sitte, Jan Gehl, Kevin Lynch och Gordon Cullens arbeten om rums- och gestaltningsprinciper samt två äldre torgs fysiska utformning i Europa, Piazza del Campo i Italien och Praça do Comércio i Lissabon i Portugal studeras med syftet att ta fram begrepp som påverkar människors vistelse på och användning av torgen. En fallstudie görs på tre offentliga platser i centrala Stockholm; Hötorget, Sergels torg och Kungsträdgården med syfte att undersöka de begrepp som har tagits fram i jämförelse med de tre offentliga platsernas fysiska utformning och människors användning av platserna. För att konkretisera de begrepp som tas fram kring den fysiska utformningen kopplat till människors vistelse på och användning av torgen gestaltas ett antal utvecklingsförslag över en av de tre offentliga platserna som anses, utifrån fallstudien, brista i den fysiska utformningen när det gäller appliceringen av begreppen på platsen.

En viktig faktor i våra liv är omgivningen vi lever och rör oss i. Vi är en del av arkitekturen som är med oss i vardagen. För vissa är arkitektur och de byggnader vi rör oss bland, inte lika viktigt som för andra. Vissa går så långt som att bilda grupper för att göra sina kritiska röster hörda. Dessa kritiska röster menar i de flesta fall att den rådande arkitekturen är direkt oduglig - att majoriteten av det som byggs har för stela former och saknar detaljer som en gång varit mer närvarande än vad den är idag. Enligt kritiska röster ritar och skapar arkitekter byggnader som de själva och resten av arkitektkårens sympatisörer anser vara vackra. Två arkitekter i Uppsala menar att de är medvetna om den kritik som finns, men att debatten och den allmänna diskussionen är för onyanserad och att den saknar djup. Med detta sagt är syftet med denna uppsats att undersöka vad arkitekter själva har att framföra för åsikter och tankar angående den rådande arkitekturens situation idag, samt att höra deras åsikter om vad deras roll och ansvar i samhället är. Studiens teori bygger på att det finns en polarisering mellan arkitekter och allmänheten, och empirin baseras på två intervjuer som gjorts med två arkitekter i Uppsala. Sammanfattningsvis går det att i stora drag, dra vissa slutsatser om att arkitekterna som intervjuats är väl medvetna om kritiken som finns, men att vanliga lekmän inte kan uttala sig om arkitektur på samma sätt som en arkitekt kan. Den konstnärliga och estetiska aspekten av arkitektyrket, menar arkitekterna, är en viktig del av yrket och de ser sig som konstnärer och bärare av en fackkunskap som ska bidra till ett bättre samhälle.

I uppsatsen undersöks vilken betydelse platsen har för skapandeprocessen. Genom tecknandesom utforskande verktyg intar jag fyra olika platser som diskuterats fram i intervjuer med fyraolika deltagare. Svaren från intervjuerna transkriberas och genom en tematisk analysmetodsynliggörs olika teman som sorteras in i kategorier. Syftet är att med hjälp av tecknandet, finnaalternativa platser för skapande och undersöka om det finns något samband mellan skapandetsprocess och platsen det äger rum på, och hur detta kan appliceras på bildundervisningen för attkunna göra en utvidgning av klassrummet. Frågeställningen lyder; Vilken betydelse har platserför skapandeprocessen? Hur kan platser förstås genom tecknande som utforskande verktyg? Påvilka sätt kan en utvidgning av klassrummet ske i bildundervisningen?Studien visar att det snarare handlar om gemenskap och att ingå i ett sammanhang som skaparrummet och skapar förutsättningar för kreativiteten, mer än platsen i sig. Rummet som begreppfår därmed en ny definition som fokuserar på skapandet av rummet, gemenskapen och det somsker inom dess ramar, snarare än den som fysisk plats.Resultatet spinner ut i ett verk uppfört på fönstren och fasaden in till galleriet i Tellusgången, ochen workshop i samband med Konstfacks Vårutställning 2018 där besökarna utmanas att intaandra platser än klassrummet genom tecknande med gatukritor.

Den här texten summerar det jag har fokuserat på och arbetat med under min kandidatut- bildning på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm med fokus på arbetet kring min examens- komposition A Reality One Can No Longer Touch. Denna komposition består av tre delar: The Principles of Nature and Grace, The History of Levitation och Hyper Nature. Inledningsvis presenterar jag mina idéer och teorier kring hur simulerat flockbeteende och negativa rum kan användas som strategier vid kompositionsarbete av elektroakustisk musik. Därefter skriver jag om hur jag implementerar och applicerar dessa idéer i praktiken genom att ge exempel från min examenskomposition. / <p>Fredrik Mathias Josefson - A Reality One Can No Longer Touch</p><p> </p><p>Kompositionen A Reality One Can No Longer Touch är en del av en pågående undersökning av hur simuleringar av flockbeteenden kan användas som strategier inom komposition och tillämpas på musikaliska parametrar inom frekvensdomänen, tidsdomänen och rumsdomänen. Kompositionen inkluderar både konkreta och abstrakta ljud där flockande fåglar och svärmande insekter möter syntetiserande och genererade motsvarigheter.</p><p> </p><p>Fredrik Mathias Josefson är konstnär, kompositör och ingenjör med en examen i Fine Arts från Kungl. Konsthögskolan respektive en civilingenjörsexamen från Kungl. Tekniska Högskolan. Som medlem i Fylkingen och verksam vid Elektronmusikstudion (EMS) har han under en längre tid varit engagerad på den internationella experimentella musikscenen. För närvarande ligger fokus av hans konstnärliga arbete på kompositioner framförda på flerkanaliga högtalarsystem, där spatialisering av ljud är en väsentlig del av verken. Hans arbete spänner över digitala och analoga medier och kan ta formen av skivor, installationer och konserter. Under våren 2017 avslutar han sin kandidatutbildning i elektroakustisk komposition vid Kungl. Musikhögskolan med en konsert för 33 högtalare.</p>

19/10 – Field diary Waiting isn’t visible, but you can feel it. It cannot be touched but it can touch you. You can feel it in your body, all the way from your head and down to your toes. Waiting is impossible to lock down; it is fluent and floating between us. Waiting is between you and me, creating a room. With my work ”In Between” I am investigating the term waiting. Waiting is a big part of our daily life. We are waiting for new episodes of our favourite tv-shows, the laundry to dry, and the dinner to be ready. We are waiting for something to happen, something to change. The emotions concerning waiting can be filled with expectation, longing and joy, but also with anxiety and stomach pain. Waiting is something we do physically, by example, standing in line. But it is also psychological, a mental state. Waiting is a space where time is central. There is a void in waiting, a loneliness and passivity that I find interesting. Waiting is something that is taken for granted, something that just happens. Something that lures in the shadow of what is going to become. There are rooms for waiting, waiting rooms. Big parts of our lives are waiting rooms. What are we doing there, and what is important in waiting? I am interested in the space in between where time is on-going. Still it is like a vacuum, a borderless space where we spend so much time. What happens here and why is nothing happening? I have chosen to focus my embodied work on female waiting. The female body have layers of waiting, both physically but also mentally. It is important for me to enhance the history of women that have been waiting. Thanks to those women, who have been waiting in the shadow of someone, I have the opportunity to make this work. The making in waiting is important. In today’s society, that has become more and more traditional, we have forgotten this waiting. A waiting of change. A week ago women were marching all around the world for women’s rights. It is 2017 and we need to march for our rights? How long should we wait to live in an equal society, for all? ”Waiting is in our bodies” (Beckman 2009:110). I think the body is a good introduction to both corpus and jewellery. They both need a body to understand its function, just like waiting. In my work I see the waiting room, the in between, become my corpus as it function as a container for me, my thoughts and for waiting. Jewellery is an extension of my body as well as a way for me to communicate. I see the difference between corpus and jewellery in my work. With corpus I can show you the room of waiting, and with jewellery I can show you how waiting feels like.

Mitt arbete handlar om Linjer och rum främst på grund av min faschination för linjer. En faschination som grundat sig i det grafiska, som sedan blev något mycket mer.  I mitt arbete undersöker jag vad som utgör en linje och vad som bildar den. Vad linjer gör med oss, hur de styr oss. Linjen är något vi ständigt måste förhålla oss till. De skapar rum, riktningar, öppningar och djup. Linjen är ett hjälpmedel för att beskriva och definiera objekt, rum och dess dimensioner. Linjen är också ett element, vårt verktyg för att förstå och förklara något mer i de sammanhang vi befinner oss i. Linjen fungerar som en gräns, en markering för var ett rum börjar, slutar och nästa tar vid.  Jag studerar konstnärers förhållningssätt till linjer och rum. Jag skapar en tankekarta där jag samlar dessa, adderar egna tankar och associationer inom ämnet. Jag bygger vidare, lämnar den ett tag. Går tillbaka och lägger till sådant jag finner under tiden. Jag hittar en plats att analysera med linjen i fokus. Jag dokumenterar och skapar en modell där jag testar mina teorier. Jag gör fullskalestudier för att studera rörelsemönster och beteenden, hur linjer kan få oss att förändra hur vi rör oss.  Linjen är en del av min metod där jag applicerar eller förändrar linjer för att ifrågasätta och skapa nya rumsformer och samband i befintliga rum, liksom nya. Linjerna hjälper mig förtydliga och omforma de betintliga linjer som dragits och bildat en form eller ett rum. Jag använder linjerna för att synliggöra och påvisa tankar och idéer jag själv har om rum.

Förskolan ska vara trygg, lärorik och rolig för alla barn som deltar i den svenska förskolan och Englands styrdokument pekar på att barn utvecklas bra i en väl genomtänkt miljö. Detta kräver att förskolepedagogerna reflekterar över hur de väljer att organisera miljön. Studiens syfte är att undersöka hur förskolepedagoger i England och Sverige organiserar deras inomhusmiljöer samt hur de skapar möjlighet för barns inflytande och självständighet. Studien baseras på förskolepedagogernas erfarenheter och mening vilket knyter an till att studien undersöks utifrån en kvalitativ studie. Sex förskolepedagoger deltar i min studie där tre av de intervjuades i Sverige och tre förskolepedagoger i England svarade via en enkät. En del förskolepedagoger i min studie väljer att placera materialen tillgängliga för barnen medan andra väljer att placera materialen i förråd. En annan förskolepedagog hänvisar till att deras förskola har valt att ta bort samlingen för att de inte vill att barns fantasi ska hindras. Baserat på barns inflytande menar en del förskolepedagoger i min studie att barnen bör vara delaktiga i placeringen av material medan andra menar att de förstår vad barnen behöver genom att lyssna och observera barns agerande i miljön. I min studie undersöker jag även om det finns spår från våra klassiska pedagoger på de förskolor jag använder i min studie. Utifrån förskolepedagogernas svar har jag analyserat och tolkat fram deras barnsyn och ställt den emot Reggio Emilia, Waldorf eller Montessoripedagogiken. Jag har kommit fram till att barns självständighet, kreativitet och fantasi påverkas av hur den fysiska miljön är utformad och organiserad. Om allt material finns tillgängligt kommer barnen vilja skapa något av det än om de att hela tiden behöver fråga en vuxen om hjälp för att få tillgång till en leksak. Dessvärre är inte allt material tillgängligt på barnens nivå vilket slutligen begränsar barns självständighet.