No description available.

Den mobila förskolan introducerades 2006, verksamheterna består av bussar som reser med barnen till olika platser. Införandet av de mobila förskoleverksamheterna var en lösning på akut brist på förskoleplatser och ett sätt att öka tillgång på utomhusmiljöer. Den första forskningen kring mobila förskolor bedrivs för närvarande på Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudiet vid Uppsala universitet. Inom ramen för pågående forskningsprojekt är denna studies syfte att undersöka barns användande av och deltagande i de platser de besöker i en mobil förskola samt hur användande och deltagandet varierar i relation till plats. Frågeställningarna utgår från vilka ramar och förhållningsätt som presenteras av pedagogerna i relation till platsen och hur dessa hanteras av barnen. Vidare studeras hur barnen använder platsens fysiska egenskaper och materialiteter samt hur barnen använder olika platser för social interaktion i sina kamratkulturer. För att finna svar på frågeställningarna har videoupptagningar från en mobil förskoleverksamhet analyserats djupgående. Resultaten visar att barns användning av plats varierar utifrån de regler och förhållningssätt som pedagogerna presenterar i relation till platsen samt utifrån platsens fysiska förutsättningar. Barnen använder även platserna i sin sociala interaktion i kamratkulturer på olika sätt. På de platser barnen känner till sedan tidigare eller av andra anledningar har lyckats ta platsen i besittning via sina praktiker uppstår i högre grad social interaktion i kamratkulturer i form av olika sorters lek.  Studien är sprungen ur, och resultaten knyts samman med, ett intresse för en utökad samhällelig diskussion kring barns vardagliga praktiker sett ur ett medborgarskapsperspektiv samt barns medskapande av rumsligheter.

Uppsatsen studerar hur svenska köpcenter nyttjar Internetmediet genom sina webbplatser. Detta studeras utifrån dels ett samhälleligt och dels ett rumsligt perspektiv. Det samhälleliga perspektivet används för att se hur starka band webbplatserna har till den lokala kontext som de fysiska köpcentren är en del av. Det rumsliga för att se huruvida webbplatserna kan skapa och upprätthålla en egen rumslighet, oberoende av själva köpcentret. Först kommer en bakgrundsdel där bland annat en övergripande studie av svenska köpcenters webbplatser görs. Här skapas således en helhetsbild av tillståndet bland webbplatserna 2001/2002. Efter det formuleras fyra rubriker: "E-kommersialisering", "Sociala Hierarkier", "Cyberrummet" och "Mediemetamorfoser"utifrån inläst litteratur. Med dessa rubriker som verktyg görs sedan en djupare studie av fem Stockholmsanknutna webbplatser. Här används även en demografisk översikt över de stockholmsområden i vilka de fysiska webbplatserna är belägna som ett kompletterande instrument. Detta för att se om den lokala kontexten färgar av sig på webbplatserna eller ej. Studien avslutas med en slutdiskussion. Här redovisas resultatet av studien, nämligen att det finns en likriktning bland de svenska köpcenterwebbplatserna där man ej utnyttjar Internetmediets potential speciellt mycket. Köpcentren och dess samhälleliga omgivningar blir det som fokuseras även på webbplatserna. Cyberköpcenterrummet inkorporeras helt i det fysiska köpcentrets rum.

No description available.

This essay seeks to understand Hannah Arendt’s notion of the political as an “in-between.” The in-between appears to be the intersubjectivity and relations of interaction in a public sphere, which Arendt suggests as a way of understanding the political as an end in itself. Judith Butler has distinguished Arendt’s notion of the political as essentially relational, but which dismisses the material interdependence as a precondition to political participation. This essay argues that Arendt's notion of the political must be seen in context of her critique of modernity in which the public sphere is dominated by economic terms, “the social”. This essay provides a background for this critique, and how Arendt's distinction between the political and "the social" can be understood. The result is a politics separated from economics, but in which we can stress the question of intersubjectivity at its core. The conclusion is that Arendt certainly recognizes material interdependence as a precondition for politics, but the political in Arendtentian terms insist on a political commonality beyond any common ground, for which the in-between and the relation can emerge as the (non)essence.

Ett staket är en produkt som används för att avgränsa och definiera det offentliga rummet. Staket är en fysisk gräns som i det tysta utför sin uppgift där få reflekterar över dess existens. Staket är viktiga i stadsmiljön och styr undan brukare från områden de inte ska beträda. Det kan vara för att hindra dem från att beträda privat mark eller för att skydda dem från fara. Staket är statiska, både i funktion och formgivning. Med mitt arbete ämnar jag undersöka om det kan ändras. Ambitionen har varit att formge ett staket som utmanar och breddar staketets roll och knyter an till ett samhälleligt behov. Med strategisk urbanism som en inspiration i designprocessen har ett unikt staketssystem formgivet för social interaktion tagits fram. Staketsystemet Hänga är en social gräns formgiven för sociala möten och utökade sittplatser i stadsbilden. / A typical fence is a product used for restricting and defining the public space. It is a physical border that quietly performs it´s task with few reflecting over its existence. Fences are important for the public space as it keeps users away from areas they should not enter. It can be to restrict them from entering private properties or to keep them away from danger. Fences are static, both in function and design. With this work I explore if this can be changed. The ambition has been to design a fence that challenges and broadens the role of a fence and connects it to a societal need.  With strategic urbanism as an inspiration to the design process the end result is a unique fence system designed for human interaction. The fencing system Hänga is a social border designed for social gatherings and added seating to the cityscape.

Bisexualitet och pansexualitet har osynliggjorts både inom HBTQ-rörelsen och inom forskningen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur kvinnor som har förmågan att attraheras sexuellt och/eller romantiskt av fler än ett kön upplever olika rum och temporaliteter för att förstå osynliggörandet av bi/pansexualitet. Denna undersökning utgår från ett fenomenologiskt perspektiv. För att undersöka detta har jag gjort en intervjustudie med tre kvinnor som orienterar sig som bisexuella och pansexuella. Analysen har visat på att informanterna använder sig av begreppen bisexualitet och pansexualitet som ett verktyg som hjälper dem att navigera mellan rä(t)ta och queera livslinjer. Osynliggörandet av bisexualitet och pansexualitet är ett resultat av att nuet innehar en hegemonisk position i förståelsen av sexuella orienteringar. Det innebär att informanternas sexuella orienteringar förstås av omvärlden utifrån ifall de är i en monogam relation eller ej och vilket kön partnern isåfall har. Jag har även undersökt informanternas rörelse mellan heteronormativa och queera temporaliteter och kommit fram till att det finns möjlighet att följa båda. De bisexuella och pansexuella orienteringarna tillgängliggör till viss del queer temporalitet för informanterna. Vilken temporalitet informanterna följer begränsas även det av det hegemoniska nueteftersom en följer olika livslinjer beroende på om en har partner och vilket kön partnern har. Slutligen har jag kommit fram till att det hegemoniska nuet även påverkar informanternas upplevelser av att röra sig i olika heteronormativa och queera rum. Det är inte helt självklart att de har möjlighet att ta plats i varken heteronormativa eller queera rum eftersom de sällan är formade efter bisexuella och pansexuella kroppar. Det finns olika sorters queera rum, varav några fåtal är formade efter bi/pansexuella kroppar och i de rummen uttryckte informanterna att de kunde känna sig trygga. Således var de hemmavarande där.

<p>Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.</p>

Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.

Denna uppsats bygger på en observationsstudie. Under två veckor observerades en forskargrupp vid en av de prekliniska institutionerna vid Karolinska Institutet. Under observationen var forskargruppen med om en organisatorisk flytt till en medvetet utformad byggnad med en tänkt vision gällande ökad interaktion och samarbete. Genom att studera rummet ur ett sociologiskt perspektiv var syftet att se vad mer som kan påverka beteende utöver den rumsliga utformningen. Rummets påverkanseffekt undersöktes genom studiet av samspelet mellan rummets strategiska utformning och de observerade forskarnas beteende. Studien utgick från följande två frågeställningar: Hur tar sig visionen med Biomedicum i uttryck i den strategiska utformningen av byggnaden? samt Hur gör forskarna för att markera territorium i en ny miljö?. För att besvara frågeställningarna användes ett teoretiskt ramverk bestående av Actor-Network Theory samt Kärrholms teori om territorium och territoriella produktionsformer som kompletterades med Certeaus definitioner av strategi och taktik. Utifrån observationen kunde vi se exempel på två olika produktionsformer gällande territorium: territoriell strategi samt territoriell taktik. Den territoriella strategin kunde vi se exempel på i utformningen av Biomedicum. Regler kring användandet av rummet och rummets utformning användes för att främja målet med Biomedicum, vilket bland annat formulerats som att möjliggöra samarbete mellan forskare. Från forskarnas sida kunde vi se olika exempel på territoriell taktik. Den slutsats vi kunde dra av vårt resultat är att det inte endast är det rumsliga som påverkar. Rummet hade visserligen en stark påverkanseffekt men forskarna kunde kringgå den genom territoriell taktik.