Coronakommissionen drog 2020 slutsatsen att strukturella samt organisatoriska brister förekommer inom särskilda boenden (Coronakommissionen, 2020). WHO:s (2017) studier inom hälso- och sjukvården visar att misstag ofta beror på bristfälliga system, processer och arbetsförfaranden. Systematiskt förbättringsarbete genomförs inom vård- och omsorg genom avvikelsehantering, egenkontroll och riskanalys med syftet att förbättra verksamhetens kvalitet (Socialstyrelsen, 2012). Studiens syfte var att belysa hur covid-19 påverkat avvikelsehanteringen inom kommunala särskilda boenden samt lyfta hur lärdomar dragits av framgångar och utmaningar kring avvikelsehanteringen och vidare systematiskt förbättringsarbete under pandemin. En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med undersköterskor och enhetschefer för att fånga faktorer som bidragit till framgång samt utmaningar i pandemin, statistik- och dokumentgranskning utfördes. Empiriska data analyserades genom tematisk analys samt kopplades till teoretisk referensram. Slutsatsen synliggör hur systematiskt förbättringsarbete grundad på inrapporterade avvikelser möjliggörs genom kommunikation i team- att vara en lärande organisation, tydliga rutiner/arbetssätt, tillåtande klimat på arbetsplatsen och tydligt ledarskap. / The corona commission 2020 concluded a prevalence of structural and organisational flaws within nursing homes (Coronakommissionen, 2020). Studies from WHO (2017) within healthcare shows that mistakes often were caused by flawed systems, processes and working procedures. Systematic improvement within healthcare is accomplished by deviation reporting, independent control measures and risk analysis with the goal of quality improvement within the operation (Socialstyrelsen, 2012).  The cause of the study was to illuminate the impact of covid-19 regarding the handlement of deviation reports within municipal nursing homes and to bring forth the lessons learnt through success and challenges regarding handlement of deviation reports and further systematic improvements during the pandemic. A qualitative study with semistructural interviews was conducted with assistant nurses and head of departments to gather factors contributing to success and challenges. Empiric data was analysed through thematic analysis and then attached to a theoretical framework. The conclusion illuminates how systemic improvement based on reported deviations are made possible through communication in a team- to be a learning organisation, explicit routines, accepting environment at the workplace and a thorough leadership. / <p>2021-06-06</p>

The objective of this study is to examine the perspectives and preferred actions by managers at elderly care home facilities regarding ethical dilemmas that may emerge when elderly people fall in love. Previous research is mainly focused on ageism and the sex-life of elderly people at care homes. Less attention is paid to their love-life and the view of the managers is often overlooked. Researchers tend to interview and observe the staff, such as nurses and assistant nurses, rather than the managers. In order to provide information to reduce this knowledge gap, this study is based on interviews with managers at elderly care homes in Sweden using the vignette-method.The analysis of this study is based on ethical theory, which is divided into two main orientations called duty-based ethics and consequentialist ethics. Ethical theory is used as a tool for analyzing the data in order to discover which ethical orientation the managers prefer to base their arguments on. The conclusion of this study shows that neither duty-based ethics, nor consequentialist ethics is more often used than the other. The managers motivate their arguments and actions on both ethical orientations without being solely reliant on neither one. Furthermore, the conclusions of this study state that the managers value autonomy and the well-being of the elderly as well as their spouses. However, they all pointed out that ethical dilemmas derived from love in elderly care homes are complex to deal with and more knowledge is needed.

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka förutsättningar biståndsbedömare har för att bevilja en person ett särskilt boende samt hur handlingsutrymmet ser ut enligt biståndsbedömare i utredningar av särskilt boende. Vi använde en kvalitativ metod för att uppnå studiens syfte och har således genomfört sex enskilda intervjuer med biståndsbedömare i fyra olika kommuner i Mellansverige. Det insamlade materialet från samtliga intervjutillfällen analyserades utifrån Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet visade att samtliga respondenter vid utredningar av särskilt boende beaktar anhörigperspektivet, kvarboendeprincipen samt det omfattande individuella hjälpbehovet för att bevilja ett särskilt boende. De kommunala kriterierna för särskilt boende var likartade oavsett kommun, däremot fanns det stora kommunala skillnader gällande trygghetsboenden. Resultatet visade att de organisatoriska ramarna påverkar biståndsbedömares förutsättningar att beakta den hjälpsökandes psykosociala behov. Biståndsbedömarna upplevde sig ha ett brett men otydligt handlingsutrymme men som möjliggör individuella bedömningar. Respondenterna upplever socialtjänstlagen och de kommunala riktlinjerna som otydliga, detta menar respondenterna har sina för- respektive nackdelar i samband med beslutsfattande. Otydligheten inger frihet samtidigt som det begränsar deras handlingsutrymme. Vidare upplevde vissa biståndsbedömare att de kommunala kriterierna för att bevilja ett biståndsbedömt boende många gånger strider mot deras etiska värdegrund vilket påverkar deras arbetstillfredsställelse negativt. / The purpose of this study was to examine the conditions that social workers in elderly care have to take into consideration and approve in order to provide assistance-assessed homes for the elderly, and what the discretion looks like according to social workers in elderly care in the investigation for assistance-assessed homes. To achieve the purpose a qualitative method was used which consisted of six conducted individual interviews from four different municipalities in central Sweden. The data collected from the interviews was analyzed based on Lipsky's theory of street-level bureaucrats. The result showed that all respondents adhere to the relatives' perspective, the principle of remal Service law and the municipal guidelines in order to grant measures regarding assistance-assessed homes. The municipal criteria for assistant-assessed homes were similar regardless of municipality, however, there were large municipal differences regarding assistant-assessed sheltered homes. The result showed that the organizational framework affects the social workers ability to take the psychosocial needs of the person seeking help into account. The social workers felt that they had a wide but unclear discretion, but the discretion made it possible for individual assessment. The respondents perceive that the Social Service law and municipal guidelines as obscure which in turn has its advantages and disadvantages in regard to decision-making. The obscurity gives freedom at the same time as it limits their discretion. Furthermore, some social workers perceived that the municipal criterias for granting assistance-assessed homes sometimes contradict their ethical values which could affect their work satisfaction negatively.

Meningen med denna uppsats är att undersöka hur Reggio Emilias pedagogik och dess insatser korresponderar med inkludering i "en skola / förskola för alla". / Children with special rights and inclusion at the preschool: Special pedagogical interventions in a few Reggio Emilia inspired preschools

Syfte med studien är att undersöka hur förskollärarna arbetar med barn som är i behov av särskilt stöd, hur barnen inkluderas i undervisningen och vilka hjälpmedel och resurser de har att tillgå, samt om förskollärarnas arbetssätt och kompetens har betydelse i verksamheten. Genom en kvalitativ metod har strukturerade intervjuer av fyra förskollärare genomförts i Gävle kommun. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv har vi sammanställt det insamlade materialet och kommit fram till fyra olika teman som sammanfattar förskollärarnas svar. Resultatet visar att förskollärarnas tolkningar av vilka barn som är i behov av särskilt stöd är en definitionsfråga, förskollärarna inkluderar barnen genom att anpassa undervisningen och miljöerna. Relationen till vårdnadshavare framgår i resultatet som viktigt. Hjälpmedel som förskollärarna har att tillgå kan vara en specialpedagog och olika material som underlättar barnets tillvaro på förskolan. Förskollärarna anser sig ha tillräckligt med kompetens men antyder att mer utbildning alltid är bra. Slutsatsen är att förskollärarna tycker de har tillräcklig med kompetens att möta barnen som är i behov av särskilt stöd, förskollärarna anser även att det är deras uppdrag att anpassa verksamheten för barnen och vikten av att bygga bra relationer till barn och vårdnadshavare. Tillgång till hjälpmedel och resurser ansågs vara tillgängliga när behovet fanns för det individuella barnet som är i behov av särskilt stöd.

Alla barn har rätt till en likvärdig förskola, ibland föreligger dock särskilda behov vilket kan kräva särskilt stöd. Tidigare forskning visar att barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är mångfacetterat vilket gör att även stödet blir svårt att definiera. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om förskollärares uppfattningar av derasarbete med barn i behov av särskilt stöd. Detta genom att tydliggöra vilka barn förskollärarna beskriver som barn i behov av särskilt stöd samt hur förskolläraren definierar det särskilda stödet. I studien används en kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som grundas ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av kartläggningar och observationer som strategier för att synliggöra vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Definitionerna av barn i behov av särskilt stöd skiljer sig åt. Förskollärarna menar å ena sidan att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd, samtidigt som de även definierar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av funktionsvariation eller diagnos. Orsaken till stödbehovet placeras alltså både hos barnet och i miljön. Stödet uppfattas av förskollärarna som svårt att genomföra, och de menar att flera aspekter påverkar möjligheten till att ge rätt stöd. Slutsatserna av studien är bland annat att specialpedagogiken är ett komplext ämne samtatt det upplevs svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd och att ge dessa barn det stöd de behöver. En annan slutsats av studien är att ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam definition av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barns möjlighet till en likvärdig utbildning.

Bakgrund När coronaviruset spred sig runt om i världen var det särskilt äldre personer som ansågs vara i riskgrupp för att bli allvarligt sjuka av viruset. Smittskyddsåtgärder infördes på särskilda boenden där äldre personer behövde begränsa sina sociala kontakter, aktiviteter ställdes in och besöksförbud genomfördes. Att begränsa sociala relationer och inte ha kontakt med anhöriga leder till social isolering. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva äldre personers psykiska upplevelser av att vara socialt isolerade på särskilda boenden under covid-19 pandemin. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturöversikt. Artiklarna hämtades i databaserna CINAHL och PubMed och resultatet är baserat på 12 originalartiklar publicerade mellan år 2020–2023. Resultat I resultatet framkommer två huvudkategorier: Negativa känslor till följd av isoleringen och Bevarad psykisk hälsa vid isolering. Social isolering på särskilda boenden genererade i känslor av frustration och maktlöshet när de äldre inte blev lyssnade på eller fick sina känslor bekräftade. Brist på kontakt med familj och vänner samt att inte längre ges möjlighet att delta i gemensamma aktiviteter skapade känslor av ensamhet. När smittspridningen ökade skapades rädslor över att tvingas bli isolerade igen och riskera att dö ensamma. Sjuksköterskan närvaro och stöd gav en trygghet för de äldre. Slutsats Litteraturöversikten visade att flera av äldre personer som bodde på särskilda boenden upplevde negativa känslor till följd av isoleringen på grund av en förändrad vardag. Vid förändrade livssituationer ställs krav på sjuksköterskan att uppmärksamma de äldres psykiska hälsa samt att se och bekräfta deras känslor / Background When the coronavirus spread around the world was it especially older people who were considered to be at risk of becoming seriously ill from the virus. Infection prevention measures were introduced in nursing homes where elderly people needed to limit their social contacts, activities were canceled and visitor bans were implemented. Limiting social relationships and not having contact with relatives leads to social isolation. Aim The aim of this literature review was to describe older people's psychological experiences of being socially isolated in nursing homes during the covid-19 pandemic. Method The study was conducted as a structured literature review. The articles were retrieved from the CINAHL and PubMed databases and the results are based on 12 original articles published between 2020-2023. Results The results show two main categories: Negative feelings as a result of the isolation and Preserved mental health during isolation. Social isolation in nursing homes generated feelings of frustration and powerlessness when the elderly was not listened to or didn’t get their feelings validated. Lack of contact with family and friends and to no longer be given the opporunity to participate in social activities created feelings of loneliness for the elderly. As the spread of infection increased, fears were created of being forced to become isolated again and risking dying alone. The nurse's presence and support provided safety for the elderly. Conclusions The literature review showed that several of older people who lived in nursing homes experienced negative feelings as a result of the isolation due to a changed everyday life. In the case of changed life situations, demands are placed on the nurse to pay attention to the mental health of the elderly and to see and confirm their feelings.

No description available.

<p><p><p>This thesis has focused on specific aspects of the law concerning the 2nd paragraph of The Care of Young Persons Act (1990:52), LVU. The purpose of this study was to examine the provision <em>other circumstance in the home </em>from a legal perspective; how is the provision defined in the law? A second purpose was to reveal any discrepancy between the intention of the legislation of the already mentioned provision and how this provision was interpreted and applied in practice. This study was jurisprudential and based on both traditional juristic method and sociological methods with qualitative interviews with social workers and text analysis of a case from The County Administrative Court. The gathered information was analysed using a method of discourse analysis. The theoretical framework for this thesis was social constructionism based upon the work of Berger and Luckmann. The conclusion of this study was that the provision <em>other circumstance in the home </em>is connected to the role of the mother though this is not noticed through the legislation. Another conclusion was that the practice considers the legal demand to anticipate as unattainable. The interpretation and application of the provision made by the practice, compared with the intention of the legislation, was representing both an expand and restriction of the provision.</p></p></p>

<p>The intention of this study was to examine the interaction between authorities. More specifically it had a purpose to look at the ongoing cooperation between social workers and staff of special homes of closed institutional youth care. The sanction system for young offenders’ reform of 1999 where young people between the ages of 15-17 who have committed serious crimes, can be sentenced to secure institutional treatment instead of prison, aims to counteract the harm which can result from a stay in prison. The social welfare board in the young person´s local authority and the national board of institutional care shall cooperate during the youth’s placement at the special home of closed institutional youth care. This study was based on eight qualitative interviews with social workers chosen randomly from all over Sweden and staff members from different special homes of closed institutional youth care. To interpret the material we have been using theory of collaboration and cooperation of Danermark and Kullberg. We have also used earlier studies within the area. The study has resulted that the social welfare board are more satisfied with the corporation than the national board of institutional care are. The study also shows that there has been an improvement. Significant reasons for this result has proved to be; the two different employers with different mission statement who are cooperating, unclear guidelines and the lack of knowledge within in the social services. Today there’s an ongoing cooperation that needs to be developed.</p>