En ny tvångsvårdslag trädde i kraft 2008 som gjorde det möjligt för psykiatrin att ställa särskilda villkor till patienter som vårdats i psykiatrisk slutenvård för att få bli utskrivna. Detta öppnade upp möjligheten för att patienter kan få villkor ställda till att ta emot kommunal hälso-och sjukvård samt kommunala insatser. Tvångsvård får enligt lag enbart bedrivas inom sluten psykiatrisk vård och kommunen får i hemmet enbart bedriva frivilliga insatser. Syftet med denna undersökning är att belysa hur psykiatrisjuksköterskorna i den kommunala hälso-och sjukvården upplever att vårda utifrån en frivillighet, som är beslutad utifrån en tvångsvårdslag. Undersökningen är genomförd utifrån en kvalitativ metod, med intervjuer av psykiatrisjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskorna har en komplex uppgift att utföra och blir ofta bärare av tvångsvårdsvillkoren. Detta utifrån att samarbetet med öppenvårdspsykiatrin många gånger är bristfällig. Psykiatrisjuksköterskan blir ofta ensam i sitt arbete och får använda sin egen känsla i att sätta gränser för vad som är tvångsvård och inte. En otydlighet om vem som ansvarar för vad framkommer, samt en känsla av rättsosäkerhet för patienterna utifrån att tolkningsutrymmet är så stort kring vad de särskilda villkoren innebär. Det visade att det finns ett stort behov av att belysa och tydliggöra den kommunala psykiatrisjuksköterskans möjligheter att ansvara och bedriva denna vård utifrån sin yrkesroll. / Program: Fristående kurs

<p>In 2002 the Norrköping municipality decided to establish a number of supportive teams and one teaching group with the purpose of developing alternative supporting efforts for children with social problems. This development work came to be called BUSS. BUSS today consists of four local teams, team Ett, team Norra, team Torpet and the Mathson School.</p><p>The teams’ focus, beyond the commission from Norrköping municipality, is to reduce the number of children being placed outside their own homes, get them to function in school, develop their self-confidence and social competence. Also their task is to support parents and take up a functional spare time for the children. In our study we start with a child’s perspective and focus on three different dimensions: the child’s view of its own existence within the development work, the parents’ view of the supporting efforts, and finally whether the children and parents feel that the teams and municipality manage to achieve their goals. The study is qualitative and has its foundation in interviews and written inquiries with a total of 17 children and parents. The purpose of this study is to try to ascertain what children and parents mean when they tell us about the development work of BUSS.</p><p>To help us we have found inspiration from the hermeneutic theory where interpretation is the main research method. We highlight what the informant tells us using symbolic interactionism and knowledge sociology, two theories which emphasize human interaction and language.</p><p>The study indicates that children and parents find the help and support received to be sufficient. The children describe support received in different spheres, such as school and spare time. The parents emphasize that it is important they also receive help and support. The parents question that the focus is on the school’s compulsory subjects. It appears that the teams do not achieve their goals at present, but the parents are of the opinion that the help and support received has its foundation in the teams’ goals. Furthermore it appears that the staff have a significant role in the children’s socialization, as they are seen as adult role models. The value of continuity in the children’s development is emphasized, and changes in staff are perceived as having a negative effect. The time limit on the supporting effort and reduced time for the children in the school environment is also called into question.</p> / <p>Norrköpings kommun beslutade 2002 att starta ett antal stödteam samt en undervisningsgrupp i syfte att utveckla alternativa stödinsatser för barn med sociala problem. Utvecklingsarbetet kom att kallas BUSS, Barn – Ungdom – Social – Samverkan. BUSS innefattar fyra lokala verksamheter: Team Ett, Team Norra, Team Torpet och Mathsonskolan. Kommunens mål och teamens uppdrag är att</p><p>utveckla alternativa stödinsatser i närmiljö i syfte att minimera placeringar av barn och ungdomar utanför det egna hemmet. Arbetet ska ske i nära samverkan mellan skola och socialtjänst.</p><p>Teamens verksamhetsmål, utöver uppdrag från Norrköpings kommun, är att skapa en fungerande skolgång, utveckla barnens självförtroende och sociala kompetens, arbeta med föräldraarbete samt skapa en fungerande fritid för barnen.</p><p>Studien utgår från ett barnperspektiv med fokus på tre olika dimensioner: barnens syn på sin egen tillvaro inom utvecklingsarbetet, vårdnadshavarnas syn på utvecklingsarbetets stödinsatser samt huruvida barn och vårdnadshavare anser att kommun och team lever upp till uppsatta mål. Studien är kvalitativ och har främst sin grund i intervjuer och enkäter tillsammans med totalt 17 barn och vårdnadshavare.</p><p>Syftet med studien är att synliggöra vad barn och vårdnadshavare berättar om utvecklingsarbetet BUSS. För att tydliggöra vad som berättas har inspiration hämtats från hermeneutiken, en förståelseinriktad forskningsansats där tolkning utgör den huvudsakliga forskningsmetoden. Vi lyfter fram vad informanterna säger med hjälp av symbolisk interaktionism och kunskapssociologi, två teorier som betonar betydelsen av mötet med andra och betydelsen av språk.</p><p>Barn och vårdnadshavare i studien upplever att det stöd och den hjälp de erhåller är bra. Barnen skildrar att de får stöd inom olika sfärer, så som skola och fritid. Vårdnadshavarna betonar även vikten av att de själva får hjälp och stöd. Vårdnadshavarna ifrågasätter att fokus ligger på skolans kärnämnen. Det framgår att teamen ännu inte lever upp till verksamhetsmålen, men vårdnadshavarna anser att den hjälp och det stöd som erhålls har sin grund i teamets verksamhetsmål. Vidare framgår att personalen har en betydande roll i barnens socialisering, då de ses som vuxna förebilder. För barnens utveckling poängteras vikten av kontinuitet och förändringar inom personalstyrkan framförs som negativt. Att insatsen är tidsbegränsad samt att barnen får mindre tid i skolans miljö ifrågasätts.</p>

In 2002 the Norrköping municipality decided to establish a number of supportive teams and one teaching group with the purpose of developing alternative supporting efforts for children with social problems. This development work came to be called BUSS. BUSS today consists of four local teams, team Ett, team Norra, team Torpet and the Mathson School. The teams’ focus, beyond the commission from Norrköping municipality, is to reduce the number of children being placed outside their own homes, get them to function in school, develop their self-confidence and social competence. Also their task is to support parents and take up a functional spare time for the children. In our study we start with a child’s perspective and focus on three different dimensions: the child’s view of its own existence within the development work, the parents’ view of the supporting efforts, and finally whether the children and parents feel that the teams and municipality manage to achieve their goals. The study is qualitative and has its foundation in interviews and written inquiries with a total of 17 children and parents. The purpose of this study is to try to ascertain what children and parents mean when they tell us about the development work of BUSS. To help us we have found inspiration from the hermeneutic theory where interpretation is the main research method. We highlight what the informant tells us using symbolic interactionism and knowledge sociology, two theories which emphasize human interaction and language. The study indicates that children and parents find the help and support received to be sufficient. The children describe support received in different spheres, such as school and spare time. The parents emphasize that it is important they also receive help and support. The parents question that the focus is on the school’s compulsory subjects. It appears that the teams do not achieve their goals at present, but the parents are of the opinion that the help and support received has its foundation in the teams’ goals. Furthermore it appears that the staff have a significant role in the children’s socialization, as they are seen as adult role models. The value of continuity in the children’s development is emphasized, and changes in staff are perceived as having a negative effect. The time limit on the supporting effort and reduced time for the children in the school environment is also called into question. / Norrköpings kommun beslutade 2002 att starta ett antal stödteam samt en undervisningsgrupp i syfte att utveckla alternativa stödinsatser för barn med sociala problem. Utvecklingsarbetet kom att kallas BUSS, Barn – Ungdom – Social – Samverkan. BUSS innefattar fyra lokala verksamheter: Team Ett, Team Norra, Team Torpet och Mathsonskolan. Kommunens mål och teamens uppdrag är att utveckla alternativa stödinsatser i närmiljö i syfte att minimera placeringar av barn och ungdomar utanför det egna hemmet. Arbetet ska ske i nära samverkan mellan skola och socialtjänst. Teamens verksamhetsmål, utöver uppdrag från Norrköpings kommun, är att skapa en fungerande skolgång, utveckla barnens självförtroende och sociala kompetens, arbeta med föräldraarbete samt skapa en fungerande fritid för barnen. Studien utgår från ett barnperspektiv med fokus på tre olika dimensioner: barnens syn på sin egen tillvaro inom utvecklingsarbetet, vårdnadshavarnas syn på utvecklingsarbetets stödinsatser samt huruvida barn och vårdnadshavare anser att kommun och team lever upp till uppsatta mål. Studien är kvalitativ och har främst sin grund i intervjuer och enkäter tillsammans med totalt 17 barn och vårdnadshavare. Syftet med studien är att synliggöra vad barn och vårdnadshavare berättar om utvecklingsarbetet BUSS. För att tydliggöra vad som berättas har inspiration hämtats från hermeneutiken, en förståelseinriktad forskningsansats där tolkning utgör den huvudsakliga forskningsmetoden. Vi lyfter fram vad informanterna säger med hjälp av symbolisk interaktionism och kunskapssociologi, två teorier som betonar betydelsen av mötet med andra och betydelsen av språk. Barn och vårdnadshavare i studien upplever att det stöd och den hjälp de erhåller är bra. Barnen skildrar att de får stöd inom olika sfärer, så som skola och fritid. Vårdnadshavarna betonar även vikten av att de själva får hjälp och stöd. Vårdnadshavarna ifrågasätter att fokus ligger på skolans kärnämnen. Det framgår att teamen ännu inte lever upp till verksamhetsmålen, men vårdnadshavarna anser att den hjälp och det stöd som erhålls har sin grund i teamets verksamhetsmål. Vidare framgår att personalen har en betydande roll i barnens socialisering, då de ses som vuxna förebilder. För barnens utveckling poängteras vikten av kontinuitet och förändringar inom personalstyrkan framförs som negativt. Att insatsen är tidsbegränsad samt att barnen får mindre tid i skolans miljö ifrågasätts.

Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats. Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt. Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot. / The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers. The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect. Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.

Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen ökar nationellt och internationellt, och med ökande ålder ökar både fysisk och psykisk ohälsa. Äldre personer med ohälsa i form av kognitiv svikt (oftast demenssjukdom) kan bli beroende av vård och omsorg i särskilda boenden för äldre för att kunna känna trygghet och välbefinnande samt ha ett gott liv, i gemenskap med andra. Dock visar utvärderingar av särskilda boenden för äldre att vården ofta kan vara uppgiftscentrerad och inte motsvara de äldres individuella behov och önskemål. Personcentrerad vård är en vårdmodell som beskrivs kunna tillgodose äldre personers multidimensionella behov och önskemål, genom att personens livshistoria, personlighet, kapacitet och perspektiv uppmärksammas, respekteras och inkluderas i vården. Den vetenskapliga litteraturen inom området visar dock att det finns begränsad kunskap om förekomsten av personcentrerad vård i särskilda boenden för äldre i Sverige och internationellt, liksom om vilka faktorer som är mest betydelsefulla för att särskilda boenden för äldre ska bedriva en personcentrerad vård. Syfte: Syftet med denna avhandling var att beskriva faktorer som samvarierar med förekomst av personcentrerad vård i särskilda boenden för äldre i Sverige. Metod: Samtliga delstudier var tvärsnittstudier och data samlades in genom enkäter till äldre med kognitiv svikt och personal i särskilda boenden för äldre i Sverige. I studie I bestod insamlad data av skattningar av personcentrerad vård från vårdpersonal (n=1465) i 182 särskilda boendeenheter. I studie II insamlades data i form av vårdpersonalens (n=1169) skattningar av personcentrerad vård och proxyskattningar av de äldres (n=1261) livskvalitet, ADL-förmågor, smärta, depressiva symtom och agitation i 151 särskilda boendeenheter. Delstudie III baserades på data i form av personalskattningar (n=1169) av personcentrerad vård, tillfredställelse med arbete och vård, samvetsstress, arbetsbelastning och psykosocialt klimat i samma 151 särskilda boendeenheter. Även delstudie IV baserades på data från de 151 särskilda boendeenheterna och inkluderade skattningar av de äldre och vårdpersonal, men också skattningar av organisation och miljö vid dessa enheter (n=151). Samtliga studiernas data analyserades med hjälp av statistiska analyser, beskrivande, bivariata och multivariata analysmetoder. Resultat: Studie I visade att enkätinstrumentet The Person-Centred Care Assessment Tool (P-CAT) har tillfredställande psykometriska egenskaper för intern konsistens och test-retest-reliabilitet. Instrumentet består av två subskalor: Individualisering av vården och Stöd från organisation och miljö. Delstudie II visade att de boendes ADL-förmågor och livskvalitet skattades bättre vid enheter som kan beskrivas som mer personcentrerade. Delstudie III visade att en mer personcentrerad vård har samband med att personalen upplever ett positivt psykosocialt klimat, mindre samvetsstress, lägre arbetsbelastning samt högre tillfredställelse med vård och arbete. Studien visade också att personcentrerad vård var positivt relaterat till i vilken omfattning vårdarna hade vidareutbildning i demensvård. Delstudie IV visade att vårdmiljön var mest betydelsefull för förekomsten av personcentrerad vård vid boendeenheterna och att en gynnsam vårdmiljö innebar att personal upplevde att det var ett positivt psykosocialt klimat på enheten, att de hade tid att prata med eller bara vara med de boende samt att de upplevde sig ha en gemensam värdegrund, låg arbetsbelastning och en fysisk miljö som var anpassad till de boendes behov. Slutsatser: Resultaten i avhandlingen visar att den svenska versionen av P-CAT kan användas för valida och reliabla utvärderingar av personcentrerad vård samt att den kan rekommenderas för fortsatt forskning och vårdutveckling inom särskilda boenden för äldre. Resultatet visar också att den vård- och arbetsmiljö som omger de äldre och vårdpersonal i särskilda boenden för äldre är betydelsefull för förekomsten av personcentrerad vård. Dessa aspekter behöver fokuseras ytterligare för att kunna erbjuda en personcentrerad vård. Vidare är det psykosociala klimatet och förekomsten av en upplevd gemensam värdegrund viktig att förstå och prioritera om vården ska utvecklas mot en ökad personcentrering. Fortsatt forskning och kliniskt utvecklingsarbete behövs för att operationalisera och implementera de komponenter som bidrar till ett positivt psykosocialt klimat och en personcentrerad värdegrund på särskilda boenden för äldre. Dessutom behövs en ökad förståelse för hur en sådan värdegrund kan omsättas i personcentrerade interaktioner, handlingar, aktiviteter och prioriteringar. Det vore alltså önskvärt att äldrevården utvecklades mot ett mer personcentrat förhållningssätt, eftersom avhandlingens resultat visar att högre grad av personcentrerad vård i särskilda boenden för äldre var positivt relaterat till välbefinnande och tillfredställelse för såväl de äldre som för vårdpersonal. / Introduction: The proportion of older people in the population increases nationally and internationally, with a declining physical and mental health often accompanying older age. Older people with health issues such as cognitive impairment or dementia often become dependent upon residential aged care to feel safe, experience well being and a good life with others. However, it has been shown that residential aged care can largely be taskoriented and not tailored to residents' needs and wishes. Person-centred care is a contemporary best practice model of care that can meet the multidimensional needs and preferences of older people dependent on care, by acknowledging, respecting and including each person’s life story, personality, capacities, and perspective in care. Nevertheless, the research literature indicates a limited knowledge on the extent to which residential aged care units are person-centred in Sweden and internationally, as well as a limited knowledge into factors of importance for person-centred care in residential aged care units. Aim: The overall aim of this thesis was to describe factors that associate with person-centred care in Swedish residential aged care units. Methods: The thesis consists of four studies with cross-sectional designs, and data was collected through resident and staff surveys in Swedish residential aged care units. Study I collected data consisting of ratings of person-centred care from staff (n=1465) in 182 residential aged care units. Study II collected data consisting of staff (n=1169) ratings of person-centred care and proxy ratings of resident (n=1261) quality of life, ADL-capacity, pain, depressive symptoms and agitated behaviours, in 151 residential aged care units. Study III was based on staff (n=1169) ratings of person-centred care, satisfaction with care and work, job strain, stress of conscience, and perceived psychosocial climate in the same 151 residential aged care units as in study II. Study IV was also based on data from the 151 residential aged care units as described in study II and III, and included ratings of resident and staff variables, as well as variables related to the organization and environment at the units. Data was analyzed using statistical analyses such as descriptive, bivariate, and multivariate methods. Results: Study I showed that the Person-Centred Care Assessment Tool (PCAT) has satisfactory psychometric properties relating to internal consistency and test-retest reliability. The tool consists of two subscales: Extent of personalizing care and Amount of organizational and environmental support. Study II showed that residents were rated as having higher quality of life and better ability to perform activities of daily living in units described as being more person-centred. Study III highlighted that person-centred care was associated with higher staff satisfaction, less job strain, less stress of conscience, and a positive psychosocial unit climate. Person-centredness of care was also positively associated with the extent to which staff had continuing education in dementia care. Study IV showed that the environment is the most influential factor for person-centred care, and that an environment facilitating person-centred care consists of a positive psychosocial unit climate, where staff perceives having time to spend being with residents, where staff perceives a shared philosophy of care, a low job strain, and a physical environment adapted to residents’ needs. Conclusions: The results of the thesis show that the Swedish version of the P-CAT can be used for valid and reliable assessment of unit personcentredness, and that it can be recommended for further research and practice development in residential aged care. The results of the thesis also show that the environment of care and work that encapsulates residents and staff in residential care units is important for person-centred care. These aspects need further focus to enable person-centred care in residential aged care units. Furthermore, the psychosocial climate and the presence and content of a shared philosophy of care are important to understand and prioritize if care is to move towards increased person-centredness. Further research and practice development work is needed to operationalize and implement the components that contribute to a positive psychosocial climate and a person-centred philosophy in residential aged care units, as well as to increase the knowledge of how such a philosophy of care can be translated into person-centred actions, interactions, activities and priorities. strive towards developing person-centredness further within aged care is desirable, as the results in this thesis indicate that residential aged care units

During the last 20 years a new category of schools, schools for children with special needs, has settled to be a growing part of the Swedish school system. This is despite the political aim in Sweden to achieve an educational inclusion. The aim of this study is to compare the school situation for children with special needs in regular schools with the situation in schools for children with special needs. To investigate the routines associated with the change of school and the role of a neuropsychological diagnosis in the process. The main research questions were if the school is adapted to the needs of the child from a neuro-didactic point of view, whether the special school provides something the public school doesn’t and if the diagnosis helps to take pedagogical measures. The method used in this study is semi-structured interviews. The theory of inclusion and the neurological function constitute the theoretical frame. The result of the study shows that the special schools which provide a supportive social and educational environment are better adapted to the children with special needs. However, the difficulties associated with changing school are huge. A neuropsychological diagnosis might be helpful when the decisions about special assistance are made, but the choice of particular assistance is made on other premises. The conclusion is that as long as the regular schools aren’t adapted for all children and the neurological knowledge isn’t taken into account, it will be crucial for a number of pupils to be taught in special schools.

<p>Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats.</p><p>Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt.</p><p>Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot.</p> / <p>The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers.</p><p>The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect.</p><p>Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.</p>

This thesis follows a group of youths placed in secure unit care who have participated in a chain-of-care project aiming to better plan their discharge and aftercare. The overall aim of the thesis is to link a detailed description of these young people with an analysis of the project they participated in, and to undertake one- and two-year follow-up studies. Analytic focus is on the significance of gender, class and ethnicity. The study is mainly based on structured interviews performed at the secure units upon entry into care, discharge and at a one-year follow up. Data have also been used from criminal records and interviews with project staff. When entering care, these youths exhibited extensive problems in both family conditions and own behaviour. The major problem in boys was criminality while girls reported poor mental health. Professionals judge youth of foreign background as more criminal than youth of Swedish background despite a lack of difference in self-reported data. Some difference is also noticeable regarding class. Analysis of the project shows that out-of-home care was the most frequent intervention after leaving secure unit care, while other interventions were difficult to uphold over time. Few girls received help with their mental health problems. At the one-year follow up, the youths reported an overall better situation, although extensive problems still remained. Above all, girls’ mental health problems remained as before. At the 2-year follow up the study group was compared with a control group in order to investigate effects of the project regarding criminality and recommitment to secure unit care. The comparison shows that the project had no effect. This is discussed in relation to poor organization and the difficulty of adjusting a project like this to the target group, along with the substantial part played by gender, class and ethnicity in how the youth are construed and treated.

I uppsatsen undersöks tolkningen och tillämpningen av undantaget från mervärdesskatt för förvaltning av särskilda investeringsfonder ur en EU-rättslig synvinkel. I svensk lagstiftning finns undantaget stadgat i 3 kap. 9 § ML. Motsvarande artikel i mervärdesskattedirektivet är art. 135.1 g). I uppsatsen undersöks hur det svenska lagrummet förhåller sig till EU-rätten. Dessutom undersöks huruvida en direktivkonform tolkning av den nationella bestämmelsen bör göras, samt om art. 135.1 g) skulle kunna åberopas med direkt effekt i en svensk domstol.

The purpose of my scientific essay is to examine how children with special needs should be included in school and after school center and which preconditions i have as a pedagogue to work with this. During my writing process, I have made my own thoughts and experiences visible by reflecting on them, and put them against other educationalists’ thoughts, discussed with other students and looked back through my own work experiences. The problem of inclusion is too common in our school and it has been interesting to work with what the literature has to say about the subject, and what experiences colleagues and co-students have had. Through the writing process I have examined the notion of inclusion, especially inclusion concerning children with special needs. The pupils behavioral problems affects classmates and me as a pedagogue at the after school center. In my work role in school and at the after school center i face inclusion processes with children with special needs, where my strategies do not work and where my reception does not have any effect. In the inclusionwork at a school, many different knowledge, properties and prerequisites are required in order for the educationalists to make the day bearable for the pupils, which the management has to give them. My conclclusion is that there is not one way to interact with people, the interaction needs to be formed individually. Every now and then I meet pupils where the way throught the school systems is not straight forward. To assist every pupil the teamwork among pedagogues key to reach the goal. / Syftet med min vetenskapliga essä är att undersöka hur elever med särskilda behov ska inkluderas i skolan och på fritidshemmet. Samt vilka förutsättningar har jag som blivande fritidshemslärare i mitt arbete med detta? Under min skrivprocess har jag synliggjort mina egna tankar och min erfarenhet genom att reflektera över dem samt ställt dem mot andra pedagoger, samtalat med studiekamrater och gått tillbaka till mina yrkeserfarenheter. Dilemmat jag beskriver är ett alltför vanligt exempel i verksamheten. Det har varit intressant att utforska vad som sägs i litteraturen, vad studiekamrater samt vad kollegor haft för upplevelser om inkludering. Genom skrivprocessens gång har jag undersökt begreppet inkludering och då speciellt inkludering av elev i behov av särskilt stöd. Beteendeproblem hos eleven påverkar klasskamrater samt påverkar mig som fritidshemslärare. I min yrkesroll i skolan och på fritidshemmet står jag inför inkluderingsprocesser med barn i behov av särskilt stöd där mina strategier inte fungerar och mitt bemötande inte har någon effekt. I arbetet med inkludering på en skola, krävs det många olika kunskaper, egenskaper och förutsättningar hos pedagogerna för att få till en bra vistelsetid för eleverna och det måste skolans ledning se till att ge. Jag har kommit fram till att det finns inte enbart finns ett sätt att bemöta människor, bemötandet behöver utformas för varje elev. Då och då möter jag en elev där vägen mot målet inte är så enkel att gå. Men samarbetet och förutsättningarna i arbetslaget är kärnan för att försöka nå målet.